Vårt förhållandet till regnet är komplicerat. Vi smet undan det igår vid badet och nu hade de hittat oss igen. Som ”straff” för vårt smitande så hade det regnat mer eller mindre hela natten. Som tur var så hade regnet missbedömt när det var dags för oss att lasta bilen så det hade bara några droppar kvar att föröka reta oss med. En som var glad var säkert golfbanan vars anläggning fyllt på sina depåer för bevattningen ett bra tag framåt.
När frukosten väl var klar höll vi på att ställa till det för en golfare. Vi promenerade i sakta mak mot bilen när en man i golfbil var klar med att prata med sina polare. Då la han in backen och drog bakåt. Det blev till att hoppa undan, för visst är det en icke golfares fel att en golfare i en golfbil kör på någon utan att titta bakåt när det backas? För det kan givetvis inte vara en golfares fel?
Det var dags att köra ifrån golfbanan.
Humleslingan
Det var inte långt att köra till Sölvesborg och när vi fick se skyltar bruna skyltar om Humleslingan så stannade vi till och tog reda på lite mer. Den fanns med på en lista över Sveriges tio vackraste vägar och eftersom vi hade så gott om tid så valde vi den vägen.
Humleslingan är en vacker turistväg som går runt den största sjön i Skåne, Ivösjön i nordöstra Skåne. Det finns gott om turistmål längs vägen men vi valde att sakta åka runt i det vackra landskapet. Snabbt kunde vi notera äppleodlingarna, mängder av äppleodlingar. Det fanns en gårdsbutik som sålde äpplsjuice, men den var stängd eller dåligt skyltat för vi hittade den inte. Det är annars lätt att få för sig att äppleodlingar är enbart en företeelse för Österlen och Kivik, men där fick vi lära oss annat på den här resan. Men, vi är kvar i Skåne även om i princip kan se Blekinge i öster. Det finns idag, ca 2,6 miljoner äppleträd i Sverige, i odlingar, antar vi och 90% av dessa ligger i Skåne. Det är nyare sorter, med goda lagringsegenskaper som tas fram för att kunna leverera svenska äpplen under stora delar av året. Gravensteiner och Cox Orange, gamla fina sorter som vi är till namnet välkända är på väg bort. Ingrid Marie och Aroma är andra, äldre sorter som håller sin marknadsandel.
Vi tog en paus på en vacker rastplats, uppe på en höjd, som hade god utsikt över Ivösjön och Ivön. Vad som sedan hände är något av naturens små underligheter som inte kan förklaras. Från en blå himmel kom det droppar med vatten över platsen där vi stod. Denna ronden vann regnet så vi fortsatte vår färd. Det var ett vackert landskap som vi passerade igenom och det var inte svårt att förstå varför sträckan rankas som en av de vackraste i Sverige. Siktet var nu inställt på ett stopp vid ett fiskrökeri. Stannade till och gick och hittade en liten bit fisk som skulle räcka till vår lunch idag. Den var inte gratis, men rökt lax är så gott. Alla trevliga resor kommer till slut till vägs ände och så var vi i Bromölla och det var dags att svänga ut på E22 och vidare in i Blekinge.
Luftstrid över Sverige
Vi stannade till vid Rastplats Sölvesborg, eller Ynde som det står på kartan. Hittade en parkering och gick ur bilen och tittade. Lång kö till toaletten så vi började med att titta på en minnessten.
På Rinkaby flygfält var piloten Harry Nordlund och han rotekamrat i beredskap. Det är mindre än en månad kvar till den tyska kapitulationen. Kriget pågår och Sverige bevakar sitt luftrum. Larmet kom om ett ensamt flygplan som kränkte svenskt luftrum öster om Simrishamn. Enligt uppgifter var det ett tyskt plan som förföljde ett bombplan och det svenska luftvärnet öppnade led. Roten beordrades upp men Harrys kamrat fick problem med sitt plan och blev kvar på marken. Harry flyg ut till den tyska spaningsplanet och flög upp jämsides och visade att maskinen skulle lämna svenska luftrum. Den tyska maskinen torde ha varit väl medveten om att svenskarna alltid uppträdde i roteformering, två och två, och såg därför maskinen som ett hot och öppnade eld. Han rapporterade via radio att han blivit beskjuten och tänkte hoppa, väl medveten om att han nu var över land. Tyvärr exploderade planet och kraschade i skogen 50 meter från platsen där minnesstenen står idag. Harry Nordlund var den förste svenske stridspilot som blivit nedskjuten i en luftstrid över Sverige av utländskt flyg. Harrys rotekamrat fick igång sin maskin efter några minuter och följde efter. Omedveten om vad som skett eskorterade han den tyska maskinen bort från svenskt luftrum.
Karl XI:s väg
Det fanns en fin brun skylt som med stora bokstäver förkunnade Karl XI:s väg. Efter att ha blivit lite omskakade av händelserna på platsen för snart 70 år sedan, så tog vi raska kliv mot den gamla vägen. Det var intressant. En spikrak och bred väg gick fram genom terrängen med välbyggda gärdesgårdar på vardera sidan. Det satte fantasin i rörelse och visst var det en väg som anlades för att transportera krutet från Torsebobruk till Karlskrona, eller var det infrastruktursatsningar på 1680-talet som skulle hjälpa den svenska statens krigsansträngningar. Tyvärr fick fantasin skena iväg lite. När alla önskningar hade farit genom huvudet så gick det att hitta riktiga uppgifter hos Riksantikvarieämbetet, som kände till Karl XI:s väg i Sölvesborg.
De beskrev det som en äldre fägata. På Riksantikvarieämbetets kartor kunde vi senare se att det är en spikrak sträcka som är bevarad om ca 600 m. Den gamla kustvägen gick ca en kilometer söder om fägatan och var i bruk fram till 1880-talet. Namnet Karl XI:s härrör sig från en fiktiv historia om att kungen när han var på Trolle-Ljungbys slott, vintern 1677 var i Blekinge red på friarstråt till unga och vacker kvinna i Valje. Därav namnet Karls XI:s väg. Det finns inte belägga om att historien är sann…
När vi senare tittade på en karta så kunde vi se att det var ca 15 km mellan de båda platserna och att Karl XI:s väg INTE låg längs den vägen. Vår fägata uppkallad efter kungen, började i Valje och går åt helt fel håll. Men, vi ska inte låta sanningen komma i vägen för en god historia.
Sölvesborg slott
Redan i småskolan fick vi lära oss att Skåne, Blekinge och Halland var danska landskap fram till freden i Roskilde 1658. Blekinge, kanske mer än Skåne var en ett gränsland som kom i skottgluggen när det var krig mellan länderna. Redan tidigt fanns det handelsförbindelser, från södra Småland till Blekinge med framförallt oxar som skeppades ut från landskapet. Bönderna var inte så noga vem som tog upp skatt, det var dyrt för dem, så egentligen, det spelade ingen roll. Men det gjorde det för kungarna i Stockholm och Köpenhamn. Skatterna var det som kunde hålla krigen igång och det gällde att ha mycket i skattkistorna, för vapen, knektar och legosoldater. Svenska stödjepunkter i gränslandet var Kalmar, Växjö och Markaryd. På den danska sidan var det Kristianopel, Ronneby och Sölvesborg som var de viktigaste platserna.
Längst in i Sölveviken började det på 1200-talet att byggas en borg, enligt det gällande europeiska modet. Ett högt kärntorn men höga murar. I Sölvesborgs fall så placerades detta på toppen av platå vilket fick det att bli högra. Det kanske går att jämföra lite med donjonen i Niort. Vi trasslade oss på alla tänkbara bakvägar in i de norra delarna av Sölvesborg och visst fanns Schtunks meningar med oss att tänka om alla som kom från Sölvesborg, stannade i Sölvesborg. Ett kraftigt politiskt ställningstagande. Nu kände vi oss utbölingar inte hotade av lokalbefolkningen men för att ta det säkra före det osäkra så följde vi noga den lokala traditionen och parkerade på anvisad plats. Så gott det gick. En transport av musikatteraljer hade blockerat stora delar av parkeringen så vi knödde ihop oss så gott det gick för att inte blockera den lilla infarten. Det kom två bilar efter oss och parkerade på den ytan som vi inte trodde gick att parkera på men tydligen. De var icke svensk registrerade bilar så de hade inte samma kunskap som var om orten.
En lite promenad runt herrgårdsbyggnaden förde oss till det gamla slottet eller det som var kvar av det. Härifrån styrdes Blekinge av den danske lensmanden. Borgen var ett för tiden ekonomiskt kraftcentrum som det uttrycks. Efter Gustaf Vasa död så började hans arvingar att föra en mer aggressiv politik mot stormakten i Danmark. Vasa hade noga aktat sig för att starta något men sönerna var mera ivriga. 1563 bröt det Nordiska sjuårskriget ut som en maktkamp om handeln i Östersjön ut mellan Sverige och Danmark. Året efter på sensommaren kom kungen Erik XIV i spetsen för en 8000 man stark här marscherade från Kalmar. Efter ett blodbad i Ronneby som så var turen kommen till Sölvesborg. Den danska lensmanden valde att sätta eld på borgen och fly med sitt folk och Sölvesborg förlorade för i princip alltid en tätposition i storpolitiken runt Östersjön.
Sölvesborgsbron
2013 invigdes den 760 m långa gång och cykelbron som sträcker sig från Sölvesborg över Sölvesborgsviken till Listerlandet. Där växer nu en ny stadsdel i staden fram. Det är en spektakulär bro som vi kunde se från det gamla slottet. Enligt uppgifter så är de tre bågarna närmast staden en blinkning åt Gunnar Asplunds tingshus och till järnvägsstationen som båda har bågformade entréer. Från vårt håll såg det mest ut som blocknycklar på steroider som böjts lite olyckligt. Kanske inte det arkitektoniskt formspråk som passar skribenten, även om vi generellt gillar postmodernismen. CNN, tog med denna, kanske världens längsta gång- och cykelbro, som en av de elva mest spektakulära broarna i världen. Samma år kom det med på ett av posten frimärken. Det var kul att få se detta verk och sedan blev det en kortare tur in i staden för att titta på den. Efter att ha handlat lite mera till vår rökta lax så körde vi vidare mot en liten plats men som ståtar med ett eget lag i allsvenska. Mjällby.
Hällevik
Så rullade bilen ut på Listerlandet. Skyltarna mot Mjällby centrum passerades och nu letades ett picknick bord för att kunna kalasa på den rökta skånska laxen. Det var inget vi tänkte säga till blekingarna. Det fanns många skyltar mot något som verkade lovande. En camping vid vattnet. Vi svängde och det var många saker på en gång som hände här. När det gick att läsa Strandvallen på gamla bokstäver på något som såg ut som en fotbollsarena så ramlade polletten ner. Det är här som Mjällby spelar sina hemma matcher i allsvenskan. Vi har en liten egenhet och det är att vi ofta kör förbi det vi ska titta på för att sedan vända och köra tillbaka. Det ger oss en uppfattning om hur det ser ut runt om kring och vad man eventuellt kan göra och inte välja första bästa. Vi fortsatte och kom fram till Hälleviksbadet. Simning står högt på årets semesteragenda och vi har redan simmat i Vä så vi parkerade på den sandiga gräsmattan och gjorde oss klara. Efter en kort diskussion med personalen så fick vi komma in och sitta ner för att sedan gå ut och lämna picknicken och komma tillbaka och simma. Det var en skön matstund på en parkbänk i solen. Rökt lax och Kiviksmust från Skåne tillsammans med potatissallad och bröd inköpte i Blekinge.
Dags att simma. Det var fina omklädningsrum och när badkläderna var på så var det ut till bassängen. I det blöta och så började simningen. Vädret var ett strålande högsommar väder, lite kallt i vinden men inget som störde. Höga vita moln som för det mesta inte skymde solen. Nästan perfekt om det inte hade varit för vår pågående konflikt med regnet…
Det dök upp lite moln med lite svart i och var inte svårt att räkna ut att det var regnets spaningspatruller som var ut på rekognosering. Vi lyssnade inte utan fortsatte att ta oss fram och tillbaka i bassängen. Mer människor började komma till badet. Campingen bredvid och det faktum att det varit ett barn och ungdomsläger som hade haft avslutning på Strandvallen. Högtalarna hade hörts det knappa hundra meterna till badet. Vår tid i bassängen började ta slut och när vi, likt i Vä igår, var upp var regnet ikapp oss. Det kom en riktigt störtskur och badgästerna flydde under tak. Omklädningsrummen var så genialiskt byggda att ett överhäng på taket skapade en tre-fyra meter bred gång under tak. Bra för när det regnade och bra för de som ville fly solen en varm dag. Där kunde vi tillsammans sitta och titta på regnet och reta det lite lagom för att de missade oss igen.
Swedish Rock och Norje
Det var ingen tidsbrist på vägen till Karlshamn och när vi fick se skyltar mot Norje så kunde vi inte låta bli att ta den lilla vägen och hoppa över E22. Vi kan med gott samvete såga att vi var i Norje på semestern. Vi är lediga vi har gott om tid och det är behagligt att kunna rulla fram på de lite mindre vägarna i det svenska landskapet. Lite helt plötsligt öppnade sig landskapet ner mot en Östersjön. Det var området där Swedish Rock hade gått av stapeln för en månad sedan. Nu var området uppstädat efter festivalbesökarna. Vi kom osökt att tänka på när vi passerade Roskilde festivalen, där de höll på att städa upp och sopberget som låg vid vägen var gigantiskt. Festivalområdet ligger i Norje så det kanske känns lite udda att en svensk rockfestival går av stapeln i Norje.
Karlshamn
Vi kom in i den lilla kuststaden från hamnområdet. Oklart varför GPS:en ledde oss in den vägen. Väl igenom en tunnel så öppnade sig staden framför oss och vi navigerade till backen där hotellet låg. Fick besked från hotellet om hur vi skulle ta oss in i huset och upp de fyra våningarna utan hiss till det lilla hotellets etage. Som ett riktigt välkommen till Karlshamn kom det det två riktigt störtskurar. Regent hade inte låtit oss smita undan denna gången.
Karlshamn är en svensk stad i Blekinge. Eller, det fanns en dansk utskeppningshamn men Karl X Gustav lät anlägga en flottbas eftersom det var ett gott strategiskt läge. Med flottbasen följde en stad som fick stadsprivilegier och med det även handel då Karlskrona blev stapelstad. (Rättigheter att handla med utlandet). Staden har alltid legat i skuggan av Karlskrona, fem mil österut, men har hävdat sig väl när det gäller handel. Det var härifrån som varor från Blekinge och södra Smålands skeppades ut av några få driftiga handelsmän.
Vi tog oss ut på stan för att dricka en öl. Den grundläggande stadsplanen ritades av Stormaktstiden främst arkitekt, Erik Dahlberg. Denna mångsysslare i kungens tjänst har gjort mycket av stadsplaner och fortifikationer under stormaktstiden. Som alla mindre städer med självaktning, så har även Karlshamn en raggarrunda. Tre bilar rullade runt och lät lite. Vi få kanske skylla på att det är Wheels & Wings i Falkenberg. Vi mötte mer än ett fordon på väg till den staden när vi passerade den staden för ett par dagar sedan. Det tre bilarna stannade till på torget. Den svarta bilen behövde lite plåtjobb gjort så de började hoppa på taket. Tur att den bilen blev kvar i Blekinge. Strosade ner mot ån och tittade på allt och inget. Satte oss ner i park och njöt av den ljumma kvällen och den vackert dalande solen. SMHI meddelade att det inte ska regna i Blekinge de kommande tio dagarna och det tror vi som vi vill på. Vi har hört det i tio dagar redan…
Dag 1 – Resan mot första delmålet – Kvinnliga och manliga bilförare – Sankt Petri kyrka i Klippan – småvägar genom Skåne – Sankt Olof – Kivik
Dag 4 – Karlshamns kastell – Karlshamns museum – L O Smith – Punschmuseet
Dag 6 – Väggabadet – Utvandrarnas väg – Torshamns udde – Kristianopel – Freden i Brömsebro
Dag 7 – Döderhultarn museet – Sjöfartsmuseet – Stensjö by – Oskarshamn hamn – Fordonsträffen
Dag 9 – Västervik – Gränsö – Söderköping – Mem – Norrköping
Dag 10 – Centralbadeat – Cloetta i Linköping – Polkagrisar i Gränna – Borås