Det var en lugn start på dagen. Det fanns inget på programmet förrän klockan 10, då köpcentret Emporia öppnade. Vi tog det lugnt, passade på att äta en hotellfrukost som tyvärr låg i den nedre delen av skalan. Den var inte dålig men det vare heller inget som lyft den. Det var relativt gott om besökare så turismen och resandet börjar sakta att ta fart.
Frassetti
Innan besöket på köpcentret så var det en butik som öppnade tidigare som vi skulle besöka, tyvärr låg den i fel ända av staden men på lederna som går runt Malmö gick det kvickt att ta sig till Burlöv. Vi har något vi kallar för snubbeltrådar och detta är en variant på detta. Under en promenad från Spillemarken till Burlövsbadet så passerades ett café och butik av bakverk. Frassetti. Då gick det inte att handla särskilt mycket eftersom allt behövdes bäras men nu var det möjlighet till annat. Vi tog bilen och tog oss till försäljningen av ett familjeägt bakeriföretag. Raimund Karlin, en schweizare, gjorde sin gesäll tid i Malmö innan han flyttade tillbaka till hemlandet. Han återvände till Sverige och köpte ett par konditorier. Det gick bra och han utökade familjeföretaget. En tomt köptes i Arlöv och ett nytt bageri invigdes 1974. Sedan dessa ha vi kanske alla smakat av företagets produkter. Försäljningen riktar sig mot restaurang industrin men har kompletterats med fabriksförsäljning och café. Det försvann några hundralappar från plånboken men bilen blev istället lite mera kakor rikare.
Emopira
Det är en myllrande stadsdel, Hyllievång, där Emporia ligger. Den kom till runt stationen Hyllie som kom till när citytunneln genom Malmö byggdes för att kunna dra tågen till Öresundsbron. Här kom flera funktioner att byggas, Malmö Arena, Hylliebadet, Emporia, och en mässanläggning. Arbetsplats och inte minst bostäder håller på att byggas ut. Det är modern arkitektur och det kanske inte dröjer så lång tid innan Arkitektupproret utser detta till Sveriges absolut fulaste stadsdel. Inget bygget efter 1900 är gott nog åt arkitektupproret. Tycker att moderna arkitektur är spännande och betong och andra moderna byggmaterial kan ge mycket intressanta former.
Vi lyckades till slut hitta in i det enorma P-huset som ska säkerställa att bilarna kommer att behövas ett bra tag framåt när man ska shoppa. Sedan var det ”bara” att släppa loss tonåringen med kreditkortet. Eller kanske inte, nån mått må det vara. En butik skyltade med en rea som gjorde oemotståndligt. Två par byxor varav det anda för halvpriset gjorde att det var dags att göra affär. Mest beroende på att det var ett uppdämt behov och inköpet har skjutits på ganska länge. Det gäller att passa på. Många timmar blev det och när vi var nöjda så gick vi upp på taket och beundrade utsikten. Den yngre generationen la sig på en parkeringsplats och det blev lite kul bilder i den strålande solens sken. Kanske inte den där sydliga värmen men det är mitten av mars i Sverige så, jacka på.
En sak som vi gärna vill titta på var arkitekturen på Emporia. Trop köpcentrum utan för Uddevalla är för vår del ett bottenmärke för ett köpcentrum medan Fisktorget i Köpenhamn är i den andra ändan. Emporia har lagt pengar på arkitektur vilket är glädjande och det var klart mer Fisktorget än Torp så det var godkänt. Till sin utformning påminde till en del om Stratford shopping center utanför OS arenan i London.
Klockan hade hamnat på ett klockslag som inte stämde in med vår tidsplaneringen. Vi var på väg till släkten men skulle bli alldeles för tidiga, men det gick inte att dra benen efter sig här heller. Vi tog en tur till en utsiktsplats som vi läst om, den på norra sidan av Öresundsbron.
Öresundsbron
En över hundra år gammal dröm förverkligades när Öresundsbron invigdes för trafik i juli 2000. Det är en imponerade konstruktion som lämnar den svenska kusten och drar ut i sundet till Pepparholm där den går ner under marken. Det är över 20 år sedan som bron öppnades och Hyllievång är en del av byggnationerna runt och längs vägarna till bron. Även på den danska sidan har det byggts och byggs det. Köpenhamn och Malmö håller bokstavligen på att växa ihop längs järnvägen.
Det var gott om bilar när vi kom fram till utsiktsplatsen men det var också en viss omsättning så vi fick snabbt en plats. Gick och tittade på utsikten tog lite fina bilder, när diset låg över vattnet och skymde pelarnas möte med vattnet. Det var kallt så vi var ganska snabba med att ta oss in i bilen igen. Klockan hade nu tickat lite för långt åt andra hållet men vi hade inte riktigt bråttom. Vi räknade med att komma lite sent. Numret på parkeringsplatsen hade vi fått liksom portkoden så nu bar det iväg.
Bunkeflostrand
Det är kanske inte mycket att säga om orten. Det var tidigare strandängarna till orten Bunkeflo som började bebyggas på 1960-talet. Igen på 1990-talet så byggdes det ut fler bostäder, villor och två våningshus. Vi passerade under broarna som tar tåget till och från Danmark och motorvägen som gör samma sak med bilarna och så var vi strax inne bland alla husen. Vi har besökt släkten här förut och det var relativt enkelt att hitta, men exakt vilken infart till parkeringen det var var osäkert och det tog ett varv i rondellen innan vi kom rätt. Det blev en mycket trevlig eftermiddag där vi försökte hjälpas åt att bli av med en gigantisk smörgåstårta. Vi klarade av hälften. Det var fortfarande ljust när vi körde norrut längs de mindre vägarna tillbaka till hotellet. Någon tanke på födelsedagsmiddag på kvällen hade vi inte. Istället blev det att lägga sig på sängen och smälta smörgåstårtan.
Dag 1 – Resan söderut
Dag 2 – Frasetti – Emporia – Öresundsbron – Bunkeflostrand
Dag 3 – Stavsten – Trelleborgen i Trelleborg – Smygehuk – Söderslätt – Öresundbron igen
Dag 4 – Nya Burlövsbadet – Borgenbyn – Laxbutiken igen