Bosjökloster
Vi hade under planering av resan lite olika inriktning på vad ville passa på att göra. När vi kokat ner det kom vi fram till att vi inte skulle resa mycket mer än timme åt något åt de väderstreck som var av intresse. Vi hade varit mest i östra Skåne och våra vänner i västra delen av landskapet. En ypperlig kompromiss blev att besöka de centrala delarna och Bosjökloster passade in i alla våra önskemål.
Det var visserligen en relativ tidig säng gång kvällen innan och vi trötta men sakta släpade vi oss upp för att göra frukost och packa en picknick. Vädret lovade ostadigt och vi såg till att ha möjlighet till lite reservalternativ. Efter en god stund var vi alla packade i fordonen tillsammans med dagens förnödenheter och nödvändigheter.
Att midsommar är en helg där det festas med alkohol fick vi snabbt erfara när vi vid tiotiden började vår transport på de svenska sommarvägarna. Vi hann inte mer några få kilometer innan vägen var avstängde av en kaskad av blåblinkande ljus. Vi stod som nummer tre och fyra när räddningstjänst och polis hade spärrat av vägen för att på ett säkert sätt kunna dra upp en bil ur diket. Det tog ca 15 minuter innan allt var klart och vi kunde på första parkett se de demolerade bilen. Hela fronten var intrycket och bilen kommer inte att köra en meter till i sitt billiv. Tack och lov kanske vi ska säga. Bättre att bilen går sönder än att någon skadas allvarligt eller avlider. Som skadorna såg ut så var hela fronten intryckt och det är bra då fördelas smällen på en större yta och det är lättare att klara sig. Så kunde vi fortsätta.
Bosjökloster
1081 finns ett brev underskrivet av påven i Rom om att han bekräftar de privilegier som givits Benediktinerorden i Bosjökloster i det danska Skåne. Det är första gången som namnet, veterligen, nämns i skriftliga källor. Enligt gamla uppgifter var det Thord Thott som donerat egendomen. Den låg på en i Ringsjön, som hade ett högra vattenstånd på den tiden. Vi kunde se flera likheter med andra före detta kloster som vi besökt, inte minst Julita gård i Sörmland. Vreta kloster, Skänninge kloster och Vadstena kloster, även om Vadstena inte är från Medeltiden utan sentida. Klostret i Alvastra höll jag nästan på att glömma, liksom det i Sigtuna. De svenska och de danska klostren följer en liknande utveckling. Katolska kyrkans affärsidé om att sälja syndernas förlåtelse gör att klostren blir rika, stora markägare och inflytelserika. Det är framför allt adeln som köper nunneplatser på klostren till sina döttrar. Samtidigt så skänks hemman och gårdar till klostren för att den givmilda människorna ska få en plats i himmeln.
Bosjökloster blir rikare och mer inflytelserikt. Stora egendomar samlas under abbedissan men Bosjöklosteras rikedomar hotas, liksom många andra klosters rikedomar, från av en man i Tyskland. Martin Luther hade vänt sig mot kyrkans handel av syndernas förlåtelse och med sina teser uppspikade på kyrkporten i Wittenberg inledde han det som kommit att kallas för reformationen. Gustav Vasas framfart mot de rika klostren i Sverige känner vi kanske till. Det var ett effektiv sätt för en fattig monark att bli en rik kung och i en tid när penninghushållningen sakta började slå igenom, att stärka sin maktställning. I Danmark var det Christian III som var reformatorn och kungen som tog över klostren. Reformationen i Danmark gick klart mycket lugnare till än i Sverige. Klostren togs över och nunnor och munkar fick bo kvar och försörjdes av gårdens nye herre. För Bosjökloster var det Torben Bille som sattes och förvalta egendomen åt kungen. Torben var den sista katolske biskopen i Lund, innan han avsattes, men han fick en ny roll av kungen så det gick ingen nöd på honom. 1560 gick slottet över i privat ägo. Det drevs av den driftiga husfrun Thale Ulfstrand. Hon gjorde mycket för slottet, som skänkte bland annat altartavlan i kyrkan.
Vi hade kommit lite tidigt. Det gick inte att betala inträde än, utan vi parkerade i den mycket lummiga grönska vid vägkanten, iakttagna av det kalla kameraögat som bevakade våra bilar åt oss. Parkeringsplatsen låg nästa i direkt anslutning till ingången till kyrkan så vi passade på att ta oss en titt på den. Väl inne kunde vi se den vackra altartavlan, utsnidade träfigurer med Jesus hängande på korset. Allt färglagt med klara färger. Allt mycket tidstypiskt.
Kyrkan byggdes under senare delen av 1100-talet och är byggd i stil som vi förknippar med Danmark och Skåne. Vitkalkad med trappstegsgavlar. Kyrkan är ovanligt stor för att vara en medeltidskyrka och det gjordes också en omfattande ombyggnad på 1850-vilket kan förklara den absid som idag är koret i kyrkan. Bosjökloster kyrka är än idag sockenkyrkan på orten. Vi hade lite tid kvar och passade på att titta på den stork som byggt sitt bo uppe på en av slottets skorstenar. Det var en av de första gångerna som jag sett denna, hittills ovanliga fågel. I mitten på 1950-talet betraktades den som helt försvunnen från Sverige. 1989 inleddes ett projekt att föda upp och släppa ut storkar och 1996 häckade de första paren åter i Skåne. Det handlar inte enbart om att få fler fåglar på plats i Skåne utan också att återskapa våtmarker som dikats ur för att få fram mer åkermark. I våtmarkerna lever blanda annat grodor som är en viktig föda för storkarna. Om det var hungern eller om det var vi som förde oväsen är oklart, men storken lyfte och vara borta flera timmar innan vi åter kunde se den igen när vi skulle åka vidare.
Det var dags att ta dig in slottsparken och i slottet. Vi betalde vår entré och så kom vi in och kunde titta på de vita byggnaderna. När fru Ulfstrand avlidit så gick slottet vidare till släkten. 1628 kom mångsysslaren Jochum Beck till gården och han satsade stora summor på industriverksamhet. Sedan kom kriget med Sverige, lite olämpligt för honom och hans investeringar förstördes av svenska trupper. Han tvingades sälja Bosjökloster för att få ordning på sin ekonomi. Köpare, av det redan svårt förfallna slottet, var en den svenska stormaktstidens mer färgstarka gestalter och på sitt sätt kanske den mest opålitlige, Cofitz Ulfeldt. Han hade varit dansk förhandlare i freden i Brömsebro 1645 och sedan svensk förhandlare i freden i Roskilde 1658. Ulfeldt gjorde sig ovän med både danskar och svenskar och tvingade fly till Europa. Bosjökloster konfiskerades av den svenska staten.
Slottet må ha varit förfallet men egendomarna och arrendet tillförde den svenska stormakten inkomster, välbehövliga sådana under alla krigen. Ulfeldts släkt började en process att få tillbaka sina egendomar och 1735 kunde major Beck-Friis ta över slottet. Det var via Ulfeldts yngsta dotter som räknas som släktens anmoder, som Beck-Friis kunde hävda rätten till Bosjökloster. Slottet kom att stanna i familjen Friis-Beck ägo fram till att det såldes till familjen Bonde 1908.
Under 1800-talet kom slottet att genomgå stora förändringar och framför allt förbättringar. En av dessa var att den pråm som skötte transporterna söderut från ön/halvön ersattes med en bro. Det var den vägen som vi senare tog när vi skulle ta oss bort från vårt besök. En av de ombyggnader som gjordes var att de gamla klostret revs och ersattes med en ny konstruktion, i gammal stil om än inte originalet i korsvirkesstil. Man behöll de gamla klostervalven och när vi hade gått tillräckligt långt från entrén så fanns en liten, låg oansenlig dörr av äldre snitt, som med en liten handskriven skylt lockade besökare att stiga in. Dagen som var grå med regn i luften, även om det aldrig kom, så var det ändå lockande att ta sig in de gamla klostervalven och titta på de några av de utställningar som slottet lockade med under sommaren. Första var det klostrets historia som visades och när det var slut tog vi oss över själva valvet som ledde in till borggården över till utställning som glaskonstnären Bertil Vallien hade. Det var vackert glas som visades upp och tillsammans med prislapparna så kunde vi konstatera att det var överkomligt, om än inte billigt. Passade på att ta lite bilder på det fina glaset och vi kan visa några här med tacksamt tillstånd av Bosjökloster. Vi hann med att titta på utställningen om ikonerna och porträtten. Sedan var det dags för picknick.
Vi var väl förberedda och skickade ut en patrull till bilarna för att hämta den medhavda maten och sedan hittade vi ett bra bord för hela gänget. Det blev ett kalasande på baguetter med skaldjursfyllning i den relativt behagliga temperaturen med ett lätt hot/löfte om mer vatten i luften. Så länge det inte regnade så att maten blev blöt var det inget som avskräckte, tvärt om det var härligt att vara utomhus i dessa vackra miljöer.
Maten packade undan och sedan var det läge att ta sig en titta på stallbyggnaderna. Det fanns ett löfte om en bilutställning i de gamla ekonomibyggnaderna. De blev grundligt renoverade på 1980-tlet och en av längorna är idag en festlokal. Svårt att slå sådan omgivningar. Vi tog oss igenom rosen trädgården och fram till husen som idag inte innehåller hästar utan bilar. Det var ingen stor utställningen men det fanns verkligen något att vila ögonen på och juvelen i kronan var den Lotus Europa. Det är verkligen en läcker lite sportbil från 1960-talet med ett mycket karakteristiskt utseende. Sedan fanns det ytterligare fordon som är värda att nämnas, en Citroën DS 21, den som vi kallar för Paddan, samt ett par brittiska bilar från Jaguar. En Maserati fanns med liksom en modernare Alfa Romeo och ett par välbevarade fordon producerade i Göteborg.
Vi fortsatte att utforska ägorna och drog oss ner mot sjön och ut på en lite pir där det ställts upp ett picknick bord. Det blev en lite paus och en möjlighet att busa lite med kameran. Plockade fram ett blå/gult polarisationsfilter och fick till lite roliga effekter på vattnet i Ringsjön. Tog även att rosa halvfilter för att lyfta fram en färgsprakande himmel. Nu var det kanske lite för grått för att få full effekt, men det blir lite annorlunda bilder. Efter en den lilla pausen började vi promenad genom själva slottsträdgården och där fanns en soffa som väckte en uppskattning. Den var gjuten i råbetong med en slät yta och såg ut som soffa hemma i vardagsrummet. Vi fortsatte genom över borggården och vidare in i örtagården. En del av gruppen är mycket intresserade av växter och det fanns mycket att titta på. Vi behövde ingen skugga denna dagen men när vi gick in allén så blev det en mäktig skugga. Den anlades i slutet på 1700-talet men genomgick en omplantering för ca 30 år sedan. Detta var alltså den gamla infarten från vägen och det gamla färjeläget mot söder. Nu fanns det en lite djurpark i slutet på allén och en ek som funnits på platsen länge och den kallas för den tusenåriga eken.
Tiden på Bosjökloster började rinna ifrån oss men vi hann i alla fall med att åka i linbanan, i alla fall den yngre generationen. Vi hann också med att sitta ner och titta ut över Ringsjön och summera våra intryck under dagen. Nu planerade vi snabbt vad vi skulle göra härnäst. Det är kanske inte det roligaste att åka samma väg tillbaka på norra sidan Ringsjön så vi valde att ta vägen söderut, över bron som ersatte den gamla pråmen. Riktning Eslöv och sedan Trollenäs slott.
Trollenäs slott
Vi var på vägen igen och tog oss först söderut, för att sedan svänga av mot väster. Det skånska odlingslandskapet öppnade åter upp sig och vi tittade på det relativt platta kulturlandskapet. Ryktet om Skånes platthet är betydligt överdrivet, det går det att påstå, men det är mjukt och behagligt köra igen. Vi kom fram till Eslöv, en gång korat till Sveriges tråkigaste stad. Det var inte av den orsaken som vi tog ringled runt själva bebyggelsen utan för att nå till vårt mål. Skyltar började dyka upp och vi gjorde oss beredda att svänga av den ganska snabba vägen. Taket och tornen på Trollenäs kunde vi skymta över de höga traden som stod som estradridå mellan Trollenäs kyrka och själva slottet. Vi svängde av och passerade fotbollsplanen och fortsatte den lilla vägen fram innan vi tog oss över en valvbro i sten. Då kunde vi också se slottet i all dess prakt på andra siden av den gröna öppna parken. Det visades på en plats att lämna bilarna, eftersom man inte fick köra in dem i parken. Platsen var väl valde och de blev inget konstrande från vår sida.
Parken nåddes vi en grind på sidan. Det var uppenbart att det var en engelsk park med dessa friare formspråk. Kanske inte så underligt. Slottet tog vi för givet var i nationalromantisk stil, det röda teglet, svulstigheten, byggnadsperioden, slottet stod klart i dess nuvarande form i mitten på 1890-talet, högpunkten på den viktorianska eran. Kanske inte så konstigt att parken gick i engelsk stil. Vi tog oss en lov ut i parken, vars främsta kännetecken var vackra träd som solitärer på en väldigt öppen och stor, för att inte säga gigantisk gräsmattan. Ett par åar strålade samman i den nedre delen av parken och gav tillförde vattenväxtlighet och dess lugnande inverkan på miljön. Som om det skulle behövas med den ridå av träd som reste sig mot himlen, kanske för att ge hela slottsparken en behaglig skugga en varm och solig dag. God tillgång på vatten som de har där de står och doppar tårna i den sävligt flytande ån.
Vi kunde njuta av slottets prakt och det var verkligen välplacerat. Det låg ett knappt tiotal meter upp på en liten kulle vilket förstärkte bilden av storhet och prakt. Vår arkitektoniska kunskap sträckte sig inte tillräckligt långt för att känna igen den franska barockstilen som herresätet är byggt i. För oss såg det verkligen ut som nationalromantik. Det är den nuvarande slottsherrens farfars far som lät bygga om den gamla 1500-talesborgen. Till det lades två flyglar som visade sig påminna en liten del av Linköpings slott. Måttstocken är annars slottet i Schwerin som är ett nordtyskt Disneyslott som stod klart i mitten på 1800-talet.
Vi får annars gå tillbaka till 1380-talet, för de första anläggningarna på platsen, som vi känner till. Man antar att det funnits tidigare bebyggelse i längs Saxån som är ett bördigt område. Det var riddaren Thott har sin gård här och 200 år senare har hans släkting byggt den borg som numera är ombyggd till franskt barockslott. Det kan kanske bättre förklara läget på den lilla kullen. Platsen kom i familjen Trolles ägo när familjen bytte till sig slottet av släkten Thott. Nu hade vi tagit oss för den lilla kullen, lagom trötta som vi var efter en långa arbetsvår i coronatider och lite avslappning med några dagars ledighet. Siktet var inställt på den lilla kyrkan som ligger precis i anslutning till slott och är inte samma som den vackra kyrka som vi passerade på vägen in till Trollenäs.
Näs gamla kyrka
Platsen hette från början Näs efter den lilla udde där den engelska parken ligger idag. Det var de båda åarna gick ihop. Det var familjen Trolle som började döpa om allt de ägde och hade till nya namn, som började med Trolle. Inte minst den nya kyrka, Trollenäs kyrka som stod klar på 1860-talet. Den flörtar med lite av varje. Det är en ganska typisk svensk 1800-tals kyrka, men har den vita färgen på kyrkor som vi gärna förknippar med Skåne. Dock, har kyrkan inget av de typiska dansk/skånska trappstegsgavlarna.
Kyrkan stod på platsen redan på 1100-talet. Detta var en av de äldsta svenska kyrkor som vi varit inne i, kanske den äldsta. S:t Olof i Sigtuna är samtida men det är idag en ruin. Partille och Hanhals kyrkor ligger kommer till, ett århundrade senare. Det som blir intressant är att det finns inga kyrkbänkar i kyrksalen. Det består idag av dit ställda stolar. Detta visar tydligt hur kyrkorummet såg ut när det byggdes. Kyrkan är förhållande vis fri från ombyggnader, även om det gjorts lite av och till så är kyrkorummet i stort inte förändrat. När kristendomen kom till Sverige, oavsett om det var den brittiska missionen från väster eller den katolska från Tyskland så verkar det ha varit till att stå på gudstjänsterna. Detta kyrkorummet ger en troligtvis en ganska bra blid av hur det kan ha sett utför 900 år sedan. Har besökt Husaby kyrka som ser likande ut men det var innan skriveriernas tid. En annan sak som kunde noteras var att det var ett ovanligt vackert rum. Med det ljusare röda teglet som lyste igenom den kalkvita rappningen på väggar och takvalv. Dessa var även muralmålningar som var väldigt slitna, men målade i en röd färg som nästa var identisk med det ljusa teglet. För att klara den moderna gudstjänsten så hade fanns det stolar för besökarna men även lite skåp och annan utrustning. Där hand någon med omsorg valt ett nordiskt ljust träslag var färgskala gick i harmoni med den övriga inredningen. Något som gjorde rummet så vackert.
Vackert var det även utomhus när gick ut igen. Parken kunde nu beskådas uppifrån den lilla kullen och det gjorde inte att den blev sämre för ögat. Det var dags att sakta dra sig tillbaka och vi kunde ta oss fram så att vi kunde se de båda flyglarna som bildade den öppna borggården. Om det var lätt att komma åt slottet så var den privata delen avspärrad. Inte med galler och grundar ut med tydliga skyltar som så att det var privat område. Vi får inte glömma bort att slottet ingår som en del i en kommersiell verksamhet, som är baserad på storskaligt jordbruk. Frågan hade givits kommit upp när vi tittade på slottet, precis som Bosjökloster tidigare, var kommer pengarna som bekostar dessa praktbyggnader. I Trollenäs fall så är det jordbruket som generade detta och fortsätter att generera inkomster. Det gick att skymta de nya kommersiella jordbruksbyggnaderna och en titta på Google maps flygbilder bekräftade bara det vi kunde skymta.
Vi gick över en bro som tog oss tillbaka tillbaka till vägen och vidare till parkeringen. Nästa stopp var bara några hundra meter bort. Det blev ett stopp på en antikhandel. Vinterns TV-tittade hade stannat vid ganska många program om antikviteter och nyfikenheten blev lite för stor när ett gammalt vackert och intressant hus talade om antikviteter. Det var intressant och priserna var inte avskräckande. Det var däremot den ytan som vi har möjlighet att ställa prylar på hemma, den är i det närmaste obefintlig.
Vi hade inte bråttom, den sista sträckan till stugorna, men heller inte gott om tid. Det skulle vankas födelsedagstårta när vi kom tillbaka. Återigen var det en vacker resa när vi tog oss från de skånska jordbruksslätterna, norrut mot den mera skogbevuxna och kuperade nordvästra delen av landskapet.
Dag 1 – Förberedelserna – Midsommarafton – Freden i Knäred – Örkelljunga
Dag 2 – Bosjökloster – Trollenäs slott – Näs gamla kyrka
