Greenwich Naval Collage. Vackert, stilrent och ett välförtjänt världsarv.
Vaknade till relativt äkta men kärleksfullt utförda tonerna av ”Ja må han leva” och serverades en tigerkaka med citronglasyr som födelsedagstårta. Det är tanken som räknas. Intog hotellets engelska frukost och mätta och belåtna gav vi oss ut för att nöta ner Londons redan hårt slitna gatstenar. Promenad till Lancaster Gate.
Underground och där tog vi Central line till Bank. Efter att ha promenerat igenom lite olika tunnlar för att komma rätt var det inte svårt att förstå vilken möjlighet som tunnelbanans perronger och gångar utgjorde för de hårt utsatta londonborna under Blitzen. Bara det värt en historia i sig.
Blitzen
Under 1930-talet utvecklades teorierna om att bombflyg skulle kunna bomba ett land till underkastelse. Genom att använda sig av terrorbombning mot civilbefolkningen skulle landets ledning be om fred. Teorin var allmänt utbredda inom generalstaberna i de europeiska länderna och första gången den testades i verkligheten var i Guernica i Spanien den 26 april 1937 när den tyska kondorlegionen bombade civilbefolkningen. Händelsen har odödlig gjorts genom ett verk av Pablo Picasso. Efter de tyska framgångarna med blixtkriget först i Polen 1939 och sedan i Frankrike i maj 1940 stod britterna på tur. Luftwaffe chefen själv, Hermann Göring lovade att bomba britterna till underkastning. Britterna hade efter Första världskriget satsat på nedrustning för att det stora krigets barbari aldrig skulle upprepas, det fanns helt enkelt ingen opinion i öriket som skulle acceptera en satsning på försvaret. Sent fick även regeringen i London upp ögonen för vad som skedde i det nazistiska Tyskland och påbörjade en upprustning. Britterna satsade inte helt på flottan utan det var flygvapnet som stod i förgrunden och två jaktplansmodeller stod klara att användas när tyskarna kom, Spitfire och framför allt Hurricane. Tillsammans med det nya hemliga vapnet radarn, som kunde se tyskarna i god tid, och en väl utvecklad taktik lyckades britterna, trots stora förluster förhindra tyskarna att få luftherravälde över södra England. ”Aldrig i historien har så många haft så få att tacka för så mycket” uttryckte Winston Churchill det hela. Det tyska angreppet mot London för att terrorisera civilbefolkningen till underkastelse kom att kallas Blitzen och den misslyckades. Psykologiskt fick bombanfallen motsatt effekt, den brittiska försvarsviljan ökade eftersom alla delade samma mödor. Den allierade bomboffensiven mot Tyskland senare i kriget fick samma effekt på civilbefolkningen men då verkade den emot britterna.
Dockland
Vi gick ombord det som kallas DLR, Docklands Light Railway. Det är numera ett utbyggt system av förarlösa tåg som tar resenärer från de centrala delarna av London och transporterar dessa till eller ifrån det som slarvigt uttryckt kallas för Dockland eller London Docklands. Här stod förr i världen de dockor, eller hamnanläggningar som tog emot lastfartyg från hela imperiet med råvaror till imperiets fabriker. Industrialismen hade slagit igenom med full kraft och det brittiska imperiet var världsledande i handel och industriproduktion. En aldrig sinande ström av varor lastades av i the docklands. På 1960-talet infördes containrar som enhet i sjötransporterna och styckegodskajerna i centrala London fick ge vika för nya expansiva och moderna containerhamnar vid kusten. Sexdagarskriget 1967 hade satt stopp för trafiken genom Suezkanalen och det byggdes större och större fartyg för att transportera godset runt Afrikas södra spets. Hamnarbetarna förlorade sina inkomster och området började förfalla. På 1980-talet beslutade sig London för att göra något av det gamla hamnområdet och moderniseringen av gammal industrimark i central lägen och deras omvandling till exklusiva bostäder och attraktiv mark för att bygga för världens finansmarknader tog fart, lite trevande men sedan med en aldrig sinande takt och expansionslusta. Det var frukten av detta arbete som vi tittade på där vi gled fram strax ovanför takpannorna på de gamla arbetarbostäderna och ut i ett hav av skyskrapor i glasfasader och betong. Exakt hur mycket glas som finns i området vet nog ingen men ska expansionen fortsätta kanske några av mina pensionspengar ska satsas i företag som levererar fasadglas i London.
Greenwich
När DLR stannade vid Greenwich steg vi av och vandrade på fräscha gångvägar ut till det gamla Greenwich som skribenten kommer ihåg från besöken på 1980- och 1990-talen. Den som är trött på London är trött på livet och nog är det så kanske, för det var roligt att komma tillbaka och se förändringen som skett, efter att ha varit ifrån den här delen av världen i snart 20 år. Kärleksaffären med London har tagits upp och gammal kärlek rostar aldrig som bekant. Strosade ner mot Cutty Sark som låg inlindade i pressningar för at skydda henne mot all byggnation som pågick i området. Det var en minst sagt välbehövlig upprustning av området.
De bästa segelfartygen i världen gjordes när seglen skulle ta upp konkurrensen från de allt bättre ångfartygen. De bästa segelfraktfartygen var Clipperskeppen och ett av de få kvarvarande i hyfsat skick är Cutty Sark. Hon sattes redan på 1870-talet in på linjen Shanghai-London med last av te till ett ständig tedrickande imperium. När konkurrensen med ångfartyg som kunde segla genom den nyöppnade Suezkanalen flyttade rutten till Australien och last av ull. Cutty Sarks rekord är 72 dygn, men till slut kunde segelfartygen inte längre konkurera med de allt mer driftsäkra och allt snabbare ångfartygen. Hon såldes till Portugal och kom sedan tillbaka till England för att bli skolfartyg innan hon blev museum över en expansiv period av det viktorianska imperiet.
Strosade tillbaka in i staden Greenwich och tog vägen igenom Greenwich market. Återigen en gammal kamrat från en svunnen tid. Det var ett återseende som smakade mera. Stånden med alla sorters varor, framför allt hantverk förde minnena till en annan tid i en annan världsdel och brittisk koloni som är så engelskinfluerad att det nästintill var en kopia av vad som syntes här, Nairobi, Kenya. En En kort promenad senare och vi befann oss i Greenwich Naval Collages stora inhägnad.
Greenwich Naval Collage
Greenwich Naval Collage, numera på UNESCOS världsarvslista, grundades i slutet på 1600-talet som ett sjukhus för sjömän. Sjukhuset stängdes 1869 och tre år senare kunde Royal Navy öppna en skola för blivande sjöofficerare, verksamheten fortsatte till 1989. Idag kan vi som besökare njuta av skönheten i Christopher Wrens byggnader. Som från Themsen ser fantastiska ut. I ett av husen har det byggs upp en utställning om verksamheten och den är värd ett besök. Under promenaden såg vi Greenwich observatoriet på kullen ovanför Naval Collage och det är på sitt sätt världens medelpunkt. Bakom observatoriet finns en stor park, där hästtävlingarna i OS ska hållas, men dessa båda attraktioner stod inte på dagens program.
Karl II utnämnde 1675 John Flamsteed till den första kungliga astronomen och det astronomiska sällskapet slog sig ner i Greenwich. Grunden var att de relativt dåliga möjligheterna att navigera på världshaven och det blev Flamsteeds uppgift. Tekniken utvecklades, ekvatorn var känd tidigt, skillnaden mellan södra halvklotet och norra halvklotet. Men var gick longitudens noll linje? Påven hade 1494 delat upp världen i en portugisisk västlig halva och en spansk östlig halva, därav det stora inflytandet av spanskan i Sydamerika. Britterna hade inte mycket till övers för påvens beslut och svaret blev därför Greenwich. Det går en linje, från nordpolen till sydpolen via Greenwich och det är 0-linjen, allt österut tillhör östra halvklotet och allt västerut tillhör västra halvklotet. Under århundradenas lopp har navigeringskonsten förbättrats fram till dagens satellitnavigering som finns tillgänglig för alla i en vanlig mobiltelefon.
Vi passerade British Maritime Museum och det var med ett tungt historiska hjärta som denna anläggning gick miste om inkomster från skribenten, inte heller en uppställd DUKW med en simulator i armé grönt kunde göra några hål i plånboken. Kanske om man varit ensam att det varit värt att pröva på den upplevelsen.
Normandie 1944
Inför de allierades landstigning i Normandie 1944 utvecklades flera olika sinnrika maskiner för att klara olika uppgifter som var nödvändiga för en framgång. Soldaterna var i behov av motorfordon när de väl kom i land för att transportera förnödenheter och ta skydd bakom och att skaffa sig mer eldkraft genom att få tillgång till tyngre vapen, ett av dessa fantastiska fordon var DUKW. Fordonet konstruerads för att kunna köra ombord på landstigningsbåtar och sedan köra ut i vattnet och omvandlas till en båt som via propellrar tog sig i land och fortsatte som lastbil.
Kings Arms stod det på en skylt och eftersom det var lunchtid och Mothers day tog vi seden dit vi kommer och knallade in för en pint och en Sunday Rost. Det var synd att påstå att vi blev besvikna. Det var värt den mindre förmögenhet som ett sådant besök kostade, men så var det inte jag som betalade denna gång i alla fall.
Ett annat London
Diskussonens vågor gick höga, skulle vi ta en buss från Greenwich längs den södra stranden på floden Themsen eller skulle vi vandra igenom byggarbetsplatsen till Thames path och komma upp på den norra flodstranden. Vi valde det senare och återigen var det en gammal favorit i repris. Vi kom upp inte långt ifrån stationen Island Gardens på DLR. Millwall park låg vid stationen men det var en buss som vi önskade för att ta oss från denna del av Isle of dogs och mot de centrala delarna av London.
Det blev en lång resa och det var en upplevelse att fara igenom många moderniserade områden blandade med ett och annat från en annan värld än dagens. Tiderna förändras och det märks i England och London att människor från alla det gamla imperiets kolonier finns i staden. Under delar av resan var vi de enda människorna som vi skulle kunna kalla vita i en fullsatt buss. Vi befann oss fysiskt i London i Europa men befolkningsmässigt verkade vi befinna oss i södra Asien. Canary Wharf som för många är synonymt med the Docklands omvändning och förändring passerades med bussen och det är numera ett mycket hårt exploaterat område. Det är en stadsmiljö med några få gräsmattor som kan räknas i mindre än 10 kvm, de är bara en påminnelse om vad som finns på landsbygden för det här är ren och skär stad, som mycket annat i världsmetropolen.
Någonstans längs bussens rutt tappade vi bort oss och det blev till att ta till nödutgångsmetoden. Vi hoppade på första bästa hållplats för att sedan försöka att orientera oss rätt. Vi visste att vi befann oss i London men London är stort. Eller kanske ändå inte. Det stod visserligen Bethnal Green Road på vägskylten i klassisk London tappning men människorna och affärerna gav ett helt annat intryck. Det var den ena indiska restaurangen efter den andra uppblandat med andra asiatiska kök. Hur många affärer som sålde indiska Sari tappade vi räkning en på med det var åtskilliga, var kommer alla kunder ifrån… Till slut tog lilla Indien slut och vi tog en dubbeldäckare som körde mot centrum. Vi passerade flera av Londons mer kända landmärken. St Pauls Cathedral, Bank of England och Liverpool Street station för att nämna några. London Eye stoltserade i horisonten tillsammans med andra byggnader som, likt träd, sticker i höjden för att få mer av den livgivande solen. Bussen körde ner mot Themsen och vi såg HMS President, den egyptiska Obelisken innan vi stannade vid Embankment som var slutstation för resan. Vi tog en lite rast på ett par utsmyckade parkbänkar, som var skänkt till staden i samband med drottningens silver jubileums promenad genom London 1977.
Elizabeth II
Det var inte meningen att hon skulle bli regent, Elizabeth Alexandra Mary när hon föddes 1926. Historien kom att förändras när hennes farbror Edward VIII abdikerade 1936 för att kunna gifta sig med sitt hjärtas älskling Mrs Wallace Simpson. Elizabeths far blev helt plötsligt kung George V och hon blev kronprinsessa. George V var inte mentalt beredd att axla ansvaret och det tyngde hårt under andra världskriget. Kungen drabbades av cancer och dog 1952 när Elizabeth befann sig på Treetop hotel i Abedares i Kenya. I samband drottnings 25 års jubileum på tornen skyltades en promenad upp i London för att fira detta.
Krimkriget och Florence Nightengale
Vi påbörjade en promenad mot Charing Cross stationen och kunde från se det hus som Kipling en gång bodde i. Nu var det en kort väg till Trafalgar Square där irländarna fortfarande firade St Patrik´s day och antalet onyktra grönklädda irer var inte möjligt att räkna.
Igenom de täta folkmassorna tog vi oss fram längs Pall Mall till Waterloo Place. Ibland undrar man, varför finns monumentet över Krimkriget på Waterloo Place, när segraren vid Waterloo, hertigen av Wellington står staty i Guildhall? På samma ställe som monumentet över Krimkriget fanns också en staty med en kvinna med en nattlampa, det är låga odds på att det är Florence Nightingale. Britter och fransmän har varit fiender så långt tillbaka i tiden som vi kan minnas, i stort sett i alla fall och därför var det en lite udda allians när britter och fransmän lierade sig mot Ryssland under den europeiska konserten under 1800-talet. Den europeiska konserten är namnet på den nära 100-åriga fred som följde efter Napoleonkrigen och Wienkongressen 1815. Ryssland hade i många hundra år strävat söder ut mot Kaukasus och Afghanistan och nu ansåg britter och fransmän att det höll på att gå för långt och ställde upp i kriget på den turkiska sidan.
Britterna var om inte annat bekymrade för sina afghanska besittningar och som en följd ett hot mot juvelen i den viktorianska kronan – Indien. Efter att 1853 ha hållit en passiv ställning gick västeuropéerna över till att aktivt försvara turkarna vars flotta tillintetgjorts av den ryska. Britter och fransmän landsatte trupper på Krimhalvön för att ta upp kampen. Soldaterna dog som flugor, inte minst för att de sanitära förhållandena var bedrövliga. Beräkningar visar att ca 50 % av soldaterna på sjukhusen dog. Kriget gick dåligt och pressen letade efter positiva infallsvinklar. Florence bedrev en liten sjukstuga där hon var välorganiserad och satsade på att hålla en god hygien och dödligheten i hennes sjukstuga var ca 2 %. Hon blev hela nationens hjältinna och tog upp en position som rådgivare i sjukvårdsfrågor innan hon startade en sjuksköterskeskola och lade grunden till den moderna sjuksköterskan.
Dags för en dubbeldäckare igen och det tog oss samma väg som dagen innan. Skillnaden var att nu stannade vi mitt på Oxford Street för ett besök på Disneyshoppen som etablerat sig där. En timme tog det för vår medhavda expert att utvärdera innehållet. Allt var möjligt att köpa men då får allt pappa ha en ordentlig löneförhöjning eller tjäna pengar på att annat sätt än att arbeta. Som tur var fick affären betyget, ”bara för småbarn” av sjuåringen.
Födelsedagen är snart slut. Det som återstår är att åka de sista hållplatserna med buss och sedan gå den sista halvkilometern till hotellet. Stannade till vid affären och köpte färdiggjorda sandwich mackor som födelsedags middag och dessa sköljdes ner med passionsjuice. I rimlig tid hamnade vi sovande i sängen, trötta efter en dag med underbara upplevelser i en stad som inte går att bli trött på. Rosiga i kinderna efter att solen visat sig mellan de enstaka regnskurarna. I morgon ska vi slita ner lite gatsten igen.
Londonresan – Dag 5 – Windsor Castle – Stonehenge – Bath