Resterna av Alnsnö hus med Birka i bakgrunden. Birka och Adelsö är upptagna på UNESCO:s världsarvslista.
Det var dags att säga adjö till de uppländska upplevelserna för den här gången. Ta bilen och styra mot hemmet. Det har varit intressant, så mycket upplevelser, så många intryck och så roligt, även om hjärnan säger, ”tar inte riktigt emot mer nu”. Vi förberedde oss noga, packade ner allt som skulle hem i en väska, det som skulle användas under dagen i en annan och ätbart i kylväskan. Fick bråkat lite med hotellets personal, eftersom de inte riktigt hade koll på sina grejor. Bilen packades omsorgsfullt. Hotellrummet gick igenom en gång till för att undvika kvarglömda grejor och så var det dags att börja resan söderut.
Nu hade vi räknat ut att det skulle gå att göra ett par stopp på vägen. För några år sedan besökte vi Birka, en onödigt regnig dag och då missade vi Hovgården som är den andra delen av världsarvet Birka Hovgården. Det blev transportleden söderut och i de norra förorterna till Stockholm så letade vi oss med skyltarnas hjälp mot Drottningholm. Vi stannade till vid Brommaplan, där vi faktiskt bodde när vi gjorde vårt blixtbesök i huvudstaden för några år sedan. Vi fyllde upp kylväskan med is och godsaker till dagens picknick.
De östra öarna i Mälaren är stora och det tog sin lilla tid att köra hela vägen ut till Adelsö. Sista biten blev det vägverksfärja. Det var dags att leta upp ett världsarv.
Hovgården
Hovgården är från början en kungsbostad. Det låg mycket strategiskt placerat vi vattnet rakt över fjärden från handelstaden Birka. Det var härifrån som kungen regerade och det var här som han hade sin hird, liksom en annan del fanns i Birka. Den arkeolog och guide som visade oss runt på Birka berättade att hans uppfattning var att det var en passerande krigarskara på väg mot Uppsala som gjorde slut på Birka och Hovgården. De ville helt enkelt inte ha en välutbildad hird i ryggen när de gav sig till slaget vid Fyrisvallarna. Hur det än är med den saken så är det inte lätt att veta. Det är en bra och högst möjlig teori så den får just nu duga som förklaring. Det finns andra som har andra uppfattningar om vad som hände.
Käckt gick vi ut på ängarna som skulle ta oss till det gamla huset. Kungasätet på Hovgården tappade i betydelse efter Birkas fall och det blev en kungsgård, bland andra. På 1270-talet byggde Valdemar Birgerson Alsnöhus, i tegel, på platsen och det var ruinerna efter dessa som vi hade nått fram till. Med en otrolig utsikt över Mälaren och Ansgarskorset på Björkö syligt i soldiset en bit bort. Det är och var en imponerad syn som mötte rikets herremän som var kallade hit på riksmöte år 1280. Kanske var det så att kung Magnus Ladulås ville tydligt markera sitt arv från historiens kungar? Det var i alla fall på detta riksmöte som den svenska adelns privilegier bekräftades för första gången i något som kommit att kallas för Alsnö stadga. Vi fortsatte vår promenad bort mot kyrkan och passerade kungsgravarna innan vi fullbordade det lilla varvet med att vara tillbaka på parkeringen. Nu återstod att köra hela vägen tillbaka innan det var dags att köra hemåt.
Kina slott
Vi hade ett världsarv på dagens meritlista och det blev ett till. Vi passerade Drottningholm och då passade vi på att köra in och parkera vid Kina slott. Kina slott är en del av de kungliga slotten och ingår i världsarvet. Det var i mitten på 1700-talet som drottning Ulrika Lovisa fick lustslottet i gåva av sin make Fredrik I, överlämnat av sonen, blivande Gustav III, utklädd till kinesisk prins. Kina var högsta mode vid den här tiden och slottet ersatte ett äldre, också det, Kina inspirerat. Slottet är idag mitt i en mycket lummig och skön park av gamla, höga och vackra träd vars omfångsrika kronor släppte igenom precis så mycket ljus och värme att det blev riktigt behagligt i parken. Vi fortsatt genom allén till något som ser ut som ett tält. Det är det inte, ett tält alltså. Det är ett tvåvåningshus som var vaktmanskapets förläggning. För att ”trolla” bort detta i parken så kläddes framsidan i bleckplåt och målades med alla de detaljer som gjorde att det ser ut som ett tält, vaktmanskapstältet.
Nu var det bara en lite tur runt bland de kinesiska paviljongerna och en picknick som återstod av semestern. Detta var den sista upplevelsen i Uppland och de enda upplevelserna som var kvar var att köra de många milen motorväg innan det var dags att komma hem.
Upplevelser i Uppland – Dag 7 – Valsgärde – Vendel – Örbyhus – Uppsala museum