Det var inte lätt att komma upp på morgonen. Det vi ville titta på idag hade inga öppettider egentligen, och det vore bra att komma iväg efter rusningen. Den kan vara lite påtaglig i denna stad.
Ett öga höll vi på klockan så att vi inte skulle missa frukosten, allt med de vilda strejkerna och förhandlingarna pågick mellan kroppens olika delar efter gårdagens fysiska mastodontprov. Det hade lugnat ner sig lite under natten och när kroppens olika organ erbjöds att det skulle bli en biltur i stället för en promenad så lossnade förhandlingarna och de funktionerna började sakta återgå till det normala.
Kollektivhuset
Vi är lite lagom intresserade av arkitektur och ett hus som nästan alltid kommer upp i den typen av program är kollektivhuset. Det kallas även Markeliushuset. Det ligger på John Ericssongatan 6 på Kungsholmen. Hämtade ut bilen i det underjordiska skyddet som kostat oss en del slantar. Knappade in målet i datorn så så rullade vi ut på gatorna, genom city mot Kungsholmen. Det var delvis kända gator som vi trafikerade innan vi slutligen kom in på rätt gata. Det fanns gott om p-platser, men ingen som var ledig, så vi parkerade mitt i vägen.
Sven Markelius hette arkitekten som ritade kollektivhuset i början på 1930-talet. 1931 hade Alva Myrdal börjat propagera för ett nytt slags hus, i den sociala ingenjörskonstens anda. Tillsammans med Markelius gjorde de flera förslag som aldrig genomfördes. Projekten bantades och till slut kom huset på Kungsholmen till. Det blev 57 lägenheter. De var främst ettor och tvåor som ritades på de sju våningsplanen. Funktionalismen var arkitektur språket i tiden och balkongerna, typiska för huset, var öppna, vinklade, ljusa och insynsskyddade. Det kunde vi lätt se själva när vi stod och blickade upp längs fasaden. I bottenvåningen var det en markant skillnad mot de omgivande husen. Här stack nedervåningen ut i mot gatan. Det var i dessa utrymmena som husets restaurang, storkök och barnavdelning låg. Maten lagades centralt till husets invånare och skickades i mathissar på till de som ville äta i sina egna lägenheter istället för i den gemensamma matsalen. Det var här som det som vi idag kallar dagiset var inhyst för huset små invånare. Tvättstugan fanns också här och det var bara, för de som så önskade, att skicka ner i tvätt nedkastet. Totalt arbetade 21 personer att med att serva de 57 lägenheterna. Det var den tidens vision om framtiden. I slutet av 1980-talet byggdes huset om och det som gjort kollektivhuset till en världskändis genomgick en modernisering. 57 lägenheter blev 46 och de gemensamma funktionerna försvann in i varje lägenhet. Det var intressant att få ha tittat på ett så omtalet hus. Vi satte oss i bilen igen och körde iväg innan någon hade allt för stora invändningar mot vår lite utmanande parkering.
Kvarteret Kanelen
Där jobbades det under under tid i början/mitten av 1980-talet. Efter examen och lumpen så hamnade man i Stockholms södra förorter på byggen. Start på morgonen 06:45. Lång pendling med buss, tidigt på morgonen. Kvarteret ligger i Tyresö och vi tog oss dit. GPS:en var ovärderlig för att hitta rätt. Området har förändrats så mycket på 40 år. Det gick att känna igen sig. De mycket speciella fristående tvättstugorna. En av dem har en grundläggning lite utöver det vanliga. Sex kubikmeter betong. Grunden hade av misstag grävts för djup och skulle fyllas igen. Precis då hade det beställts för mycket betong och det blev en hel betong bil över. Den tippades rakt ner i jorden och så byggdes tvättstugan ovan på den.
Det var mycket minnen som kom tillbaka. Från bergknallen mätte vi ut alla byggnader. Antonio och Per-Erik som de närmaste kollegorna. Snickarna, platschefer, utsättare och maskinister, alla funktioner som finns på en byggarbetsplats. Ett stuprör som hamnade precis i en fönsterkant, inte snyggt och inte bra. Vi hade mätt fel och satt den på fel plats och tur var det. Enligt ritningen skulle den varit mitt för fönstret.
Gudöviken
Det var två byggen som det byggdes på och det första bygget som jag kom till var Gudöviken i Tyresö. Det var sig likt på många sätt. Huset där den lilla ICA butiken låg fanns kvar men nu var det ett hunddagis. Ett nytt hus fanns är det byggt som skymde sikten till bygget, men väl där kom minnena Huset var överhäng fick bilas bort för det var utsatt fel och för litet, tur att det inte var vi som gjorde det. Parkering till vänster, där stod byggbodarna och vi hade våra på övervåningen.
Bilen förde oss upp på vägen, som gick på samma ställe som den väg som vi byggde från. Den gick mittemellan de båda hus långorna som klänge på bergskanten ner mot Drevvikens strand. Det är ett trevlig område och redan då, kunde jag tänka mig att bo här. Husen ligger väldigt anonymt och undan stoppade från bilvägen och nyfikna. Så komprimerat som det är, är det väldigt privat.
Vendelsö
Det var verkligen roligt att få besöka dessa platser igen. Det fanns ett ställe till som vi skulle besöka i området. En klädaffär, som sålde snygga kläder för alla storlekar och då menar vi verkligen alla storlekar. Butiken låg otroligt nog tvärs över vägen, på andra sidan ån som flöt ut från Drevviken. En skicklig spjutkastare i världstoppen skulle nog träffa butiken från parkeringsplatsen. Vilken flax. Det blev till att navigera sig ut på vägen och vänster ner i det som tidigare var ett sommarstugeområde, men nu på Haningesidan av ån.
Bilen parkerades och så stormade vi in till en ivrigt väntande personalskara. Det var för kvinnor och män gjorde sig bäst parkerade i soffan med en kaffe och varför inte ta seden dit man kommer. Det blev mycket prova och den klädplagget efter det andra plockades fram. Det var inte gratis att försöka lämna platsen, verkligen inte men, det var kläder som var klart snyggare än det som var vanligt. Det var storlekar som passade och som ger möjlighet till internet köp i framtiden. Det var valuta för pengarna och det var det värt.
När detta var klart så fortsatte vi till en plats där det gick att få sig ett mål mat, för det behövdes och så for vi tillbaka till hotellet. För att vila inför kvällen evenemang.
Cirkus
Middag ingick i rumspriset så vi lät oss väl smaka, men det gjorde att fick lite ont om tid för att ta oss till Cirkus på Djurgården. Det är inte mer än 2,5 km men uppklädda med en tid att passa så blev det en taxi den korta biten. Resan tog oss förbi flera kända platser, Historiska museet, Djurgårdsbron, Nordiska museet, Biologiska museet, Skansens bergbana och restaurang Hasselbacken innan taxin stannade vi Cirkus.
Cirkus invigdes 1892 för att dåtidens stora Cirkus skulle ha någonstans att vara. Det var en ersättning för en äldre byggnad som blivit lågornas rov. Sakta kom fokus att glida från Cirkus manege format och mer kom den att användas till teater och revyer. På 1903-talet byggdes cirkus om till teater. 1983 blev det ett byggnadsminne och för mindre än tio år sedan gjordes en större investering i nya scener och nya kring utrymmen för mat, underhållning och konferenser. Cirkus räknas idag som en av Stockholms privatteatrar.
Det var gott om människor. Cirkus rymmer inte fullt 1700 människor, men det var inte fullt men välbesatt. Många som skulle in i salongen och i tid till konsertens början var alla bänkade i denna anrika salong, som tog ett tag att titta för att fånga så många detaljer som möjligt. Ut på scen kom Max Raabe i spetsen för Palast orchester.
Max Raabe
Max Raabe heter egentligen Mattias Otto och är utbildad operasångare. 1986 bilade ha tillsammans med några vänner Palast Orchester för att framföra tysk schlager musik från 1920-1930-talen. Det var detta som vi kommit för och väntat sedan i julas på att få se. Vi blev inte besvikna. Det var en dag på jobbet för den tretton man starka ensemblen, varav en var fiolspelade kvinna. De bjöd på sin musik och lite prat mellan låtarna, lite blandat tyska och engelska. Max Raabes stil beskrivs som minimalistisk och lakonisk och det är träffade. Vad som inte nämns är hur skickliga musikerna är och de kan verkligen hantera sina instrument, och de flesta spelar fler olika dessutom. Allt paketerat i behagliga arrangemang. Vi var nöjda och gick med lätta steg därifrån. Tanken var att gå till Djurgårdsbron och ta en buss därifrån. Det gick kropparna med på, bara för att försent upptäcka att vi tänkte gå hela vägen hem, och då var det för sent att protestera. Det var nära marsch i säng och det blidkade alla trötta muskelgrupper.
Dag 2 – Svea artilleri – Mosebacke – Katarina kyrka – Sofia kyrka – Vita bergsparken – Utsikt över Nordens Venedig – Slussen – Nobel Prize Museum museet – Riddarholmskyrkan – Gustavianska gravkoret – Karolinska gravkoret – Bernadotteska gravkoret – Ukrainskt bröllop – Nordiska Kompaniet – Grekisk afton
Dag 3 – Kollektivhuset – Kvarteret Kanelen – Gudöviken – Vendelsö – Cirkus – Max Raabe
Dag 4 – Hemresa – Sofiakyrka i Jönköping