Strandhugg runt Mälaren – Dag 7

Det finns strandhugg som inte lovar så mycket men när man går därifrån så var det något extra! Munktell-museet var ett sådant hugg som gav så mycket energi av alla minnen som det lockade fram av vardagsliv från många många år.

St. Eskils källa

Var det första stoppet på dagens utflykt. Vi var på väg till Eskilstuna och inte långt från Strängnäs ligger St. Eskils källa. Historien om St. Eskil fick vi se mycket livligt på stadsvandringen igår och nu stannade vi till här. Det var här som Eskilstunaborna stannade och vilade när de bar hem liket efter Eskil. Då sprang en källa fram och människorna tog det som ett tecken från gud att Eskil var guds man. Källan blev målet för många vallfärder innan protestantismen satte stopp för helgondyrkan. Det var inte långt kvar till målet.

Eskilstuna

Tuna var från början en handelsplats vid Mälaren under tidig medeltid. Orten blev under 1100-talet centrum för kulten kring St. Eskil. På 1180-talet kom Johanniterorden till staden och byggde upp ett kloster. I mitten på 1200-talet fick platsen namnet Eskilstuna. Som alla andra kloster i Sverige så drogs det in till staten efter att Gustav Vasa kommit till makten. Klostret gjordes om till en kungsgård och hamnade inom hertig Karls domäner. Hertigen som var en ivrig byggare av industri uppmuntrade bergsproduktion. Eskilstuna låg bra till. Nära till malm fyndigheterna i Bergslagen, goda skogar söder om staden. Rekarneslätten i nordost som kunde leverera gott om mat till arbetarna i staden och kraft i fallen vid Forshaga. Det byggdes en kanal till Eskilstuna och det anlades smedjor för vapen och spik. Där fanns kvarnar, både för mjöl och sågning av timmer. Vadmalsväveri med flera industrier. Det blev hertig Karls barnbarn Karl X Gustav som ville göra Eskilstuna till en stor industristad, Karl Gustavs stad. För att få fart på verksamheten såg han till att Reinhold Rademacher fick möjligheter att flytta till staden och med sina privilegier startade han Rademachersmedjorna. Kung Adolf Fredrik gav ytterligare privilegier till Eskilstuna och under 1800-talet växte staden till en av de mest betydelsefulla industristäderna i Sverige. Namnen här ifrån är välkända i den svenska industrihistorien, Bolinder-Munktell, Carl Gustafs stads gevärsfaktori, ASSA och Mått-Johansson, för att nämna några. Vid industrikrisen på 1970-talet tappade Eskilstuna och 45 år senare håller staden på att återhämta sig, inte minst tack vara Svealandsbanan som gör det möjligt att arbetspendla till Stockholm. Befolkningsmässigt har staden ännu inte kommit upp till 1970-års nivå. Vi letade oss fram till Rademachersmedjorna som var målet och hittade dem sida vid sida med turistbyrån och Munktell-museet.

Munktell-museet

Det var befriande lugnt att komma från den gassande solen och gå in på museet. Det fanns tekniska prylar överallt. Bara det var något helt annorlunda än den historia som vi tittat på den senaste veckan. Besöket kan bekräfta tesen att ombyte förnöjer. Munktell har en gammal industrihistoria. Företaget startade som Munktells Mekaniska verkstad 1832 och tillverkade lok och ångmaskiner och förbränningsmotor. I början på 1900-talet började traktorproduktionen och 1932 slogs företaget samman med Bolinder i Stockholm. Bolinder grundades 1844 i Stockholm och tillverkade hushållsutensilier i gjutjärn. De byggde motorer och hade en klar majoritet av den svenska motortillverkningen under första delen av 1900-talet. Företaget delades i två delar och den civila produktionen fortsatte i Stockholmsområdet och motortillverkningen slogs ihop med Munktell. De fortsatte sin verksamhet som Bolinder-Munktell i Eskilstuna, eller BM i dagligt tal. Volvo köpte upp företaget 1950 och fortsatte tillverkningen under namnet Volvo BM.

Det fanns några glada pensionärer som arbetade för museet med att visa runt på de olika maskinerna, som de själva tillverkat en gång eller någon av deras föregångare på fabriken. Det var fina lokaler och som gammal anläggningsarbetare var det roligt att se maskiner som funnits med ett tag. Den gula gamla baklastaren och de nya midjestyrda hjullastarna i olika storlekar. Vi vandrade runt och hittade en militär bandvagn och nu var det min tur att säga, ”En sådan har jag kört!” Nu var det nog fel sällskap för att få pluspoäng på den biten. Sal efter sal gicks igenom och där fanns jordbruksmaskiner, gamla traktorer, delar av gjutjärnsproduktionen för hem och hushåll. Det var verkligen ett kul museum. Det är ett stycke svensk industrihistoria som sammanfaller väl i tiden, kanske snarare i framkant, av det industriella genombrottet i Sverige. Perioden av nedgång sammanfaller väl med den svenska industrins utveckling när skyddstullarna lyfts runt 1970 och när kravet på att vara självförsörjande luckras upp så ökar också konkurrensen från i första hand lågproducent länder som Japan och Taiwan. Vi avslutade vårt besök på museet och gick ut i värmen. Vi tog sikte på Rademachersmedjorna för där borde det finnas något att äta.

Rademachersmedjorna

De små röda stugorna passade inte in i den moderna stadsmiljön som vi traskade igenom. I ett av de små röda husen hittade vi en restaurang som tog emot beställningen genom fönstret. Vi satte oss i skuggan under de gröna björkarna.

Merkantilismen var den rådande ekonomiska tankegången, då i mitten på 1600-talet när Karl X Gustav blev Sveriges kung. Han ville ha en stad uppkallade efter sig och det blev Karl Gustav stad i Eskilstuna. Här lät han anlägga fabriker och tog med sig mäster Reinhold Rademacher från Livland och lät honom bosätta sig i Karl Gustav stad. Han ordnade med smedjor och la ut arbete på förlag. Smederna arbetade och betalde med att leverera varor till Rademacher. Varorna blev snabbt kända för sin goda kvalité och smederna blev mycket skickliga. Herr Rademacher förde en hård regim, kunde vi läsa på några skyltar. Stackars den som ertappades med att lura honom. Annars överraskade de fina husen, relativt sett, och de goda bostäderna. De var inte stora med våra mått mätt men det var en återigen en överraskning hur bra de var. Drängloftet på andra våning var också överraskande positiva. Sedan kanske vi inte skulle vilja byta men relativt sett.

En gavelända av huset var smedjan. Det första som slog mig var att det var så mörkt och då var det en av årets soligaste dager. Varmt var det säkert inomhus eftersom ugnen i smedjan skulle eldas och det gav ett visst ljus. Det andra som slog mig var hur stort det var. Hade räknat med ganska små utrymmen men det är klart att det uppskattades att arbeta på ett ställe som detta med de relativa bekvämligheter som fanns. Stampat jordgolv tillhörde kanske inte den senare kategorin.

Det var varmt och jobbigt. Det blev till att avbryta resan till Eskilstuna och ge oss tillbaka hem och vila. Vi var bortbjudna till våra nyfunna vänner på kvällen och sedan var det nästan midnatt innan vi var hemma. I morgon är det städning och packning som gäller innan semestern fortsätter i en annan del av Sörmland.