Malmöresan dag 3

Dagen började som vanligt med att vi åt frukost. Den yngre generationen hade ett tåg att passa. När väl shoppingen var avklarad var det dags att åka hem. Det nya bytet fick komma senare, med bilen. Första lilla körsträckan var de dryga 1,5 km till Malmö central och så parkerade vi bilen, gick till stationen och till rätt perrong, väntade nervöst in ankomsten av ankommande tåg. När väl det var klart så gällde det att borda tåget, hitta en plats att sjunka ner på och så var det dags för avgång.

För den kvarvarande generationen så var det dag att åka på upptäcktsfärd. Vi hade en ett par punkter som vi ville sätta avsluta och sluta cirkeln. Det var ett mycket vackert ljus den här morgonen och vi tog och körde längs gatorna söderut. Vi tog samma väg som igår kväll men nu gick det att se vad som fanns. Limhamnsfältet passerades och där står Rugbymålen på plats och väntar på sportens utövare. Det är nästa 45 år sedan som man själv sprang ut på planen för att lira med den ovala bollen. Minnena har bleknat något men det finns där.

Så kom vi ner till Hyllie igen och nu tog vi oss ut på den stora leden mot Trelleborg. Vi passerade här på vägen till Prag får några år sedan men även ett antal gånger för att spela mot Sveriges dåvarande bästa lag, Pingvin från Trelleborg.

Stavsten

Målet får vår resa var Stavstens monumentet. Det tog lite tid att ta sig av vägen och ta in på de mindre vägarna. Hitta monumentet. Det var ganska lätt men att hitta en parkeringsplats, undanskymd för golfarna, det var marigare. Vi körde förbi, gödsellukten från vårbruket tog sig in i bilen. Det luktar visserligen inte hallontårta men det är vårtecken som tränger in i näsan.

Vi körde på en trevlig väg men hittade ingen bra vändplats. Vi passerade Skåre skansar. Det är ett befästningsverk som stod klart 1717, två år efter att kungen återkommit från Bender. Första bästa ställa att vända på var Skåre hamn och det vackert med de små kustbyarna. Tillbaka och nu hittade vi vad som verkade vara en improviserad parkeringsplats på i en hage. Det stod andra bilar på plats och så då tänkte vi att detta är ok.

Vad vi ser i samma hage är några av Per Albin-linjens fortifikationer. På vår Öresundsresa tittade vi till ett par bunkrar norr om Höganäs. Nu tog vi chansen igen. Med konflikten i Ukraina så ser de både antika ut och otillräckliga. Kanske var det redan på 1940-talet omoderna men kanske mer något som byggdes för att höja tron på försvaret. Per Albin osanningar att Sveriges beredskap är god är lätt att se i efterhand med alla dokument i handen. Det var säkert svårare då. Per Albin var av dem som var med och rustade ner försvaret 1925, inte en krona till militarismen var devisen. Hur är det idag egentligen. Kanske lite av samma situation. Sverige har rustat ner under många år. Kanske inte så konstigt när det inte funnit någon tydlig hotbild. Under några ödesdigra veckor vintern 2022 ändrades det dramatiskt. Underrättelse information gjorde att Sverige snabb insatta militär på Gotland. 24 februari kom det ryska övergreppet på Ukraina.

Det var i dagens Ukraina som krigar kungen Karl XII förlorade slaget vid Poltava. Han flydde till Bender för att skaffa hjälp och lämnade armén till general Lewenhaupt. Han kapitulerade till ryssarna några dagar senare. Kungen förlät aldrig generalen hans svek och när det var dagas för fångutbyte för de högsta officerarna så lämnades Lewenhaupt kvar i Moskva. Efter att mer eller mindre ha suttit i husarrest hos turkarna så flydde kungen under en streckridningen genom Europa till Stralsund i det svenska Pommern. Han ledde försvaret innan övermakten blev för stor. Han flydde igen, denna gången i en liten segelbåt som tog honom till Stavsten utanför Trelleborg en kall och blåsig dag på luciamorgonen. Vi har tidigare besökt Stralsund och även Halden, så nu kunde vi sluta denna delen av kungens regeringstid. Det var ett monument av det monumentala slaget som för tankarna till slutet av 1800-talet. 1912 restes den sista av de tre stenarna av Trelleborgs forsterländska förening. En äldre sten resten 1768 och en ännu äldre sten påstås ha rest av kungen när han landsteg. Kanske inte det första jag skulle gjort i hans kläder, men sådan är sägnen. Fakta är att sten är av äldre datum, men den passade bra in på myten.

Vi dröjde oss kvar på platsen och fotograferade en färja på väg ut i Östersjön. Det var vackert att se den gå in i solglittret som skimrade i havet. Oss ovetande stod vi i vägen för golfarna som skrek FORE för fulla halsar. Hur de kunde drömma om att vi skulle hör de i motvinden är en gåta, men det ska sägas. De väntade. De tog säkerheten först och det var lite oväntat. Erfarenheten är annars att INGENTING för så i vägen för en golfare. Det här bättrade på golfen rykte. De frågade artigt om vi inte hört att de ropade och vi svarade nej och bad om ursäkt, det var aldrig vår mening att stå i vägen för dem. Kylan i vinden drev oss med glädje in i bilen igen.

Trelleborgen i Trelleborg

För fyra år sedan var vi på väg till Prag över påsk. Vi hade en tanke på att checka in till färja och ta en promenad till Trelleborgen. Det var en skitkväll med snöglopp i luften, iskyla och en vind som till och med en Göteborgare tyckte var i mesta laget. Istället satt vi oss och sov eftersom färjan var flera timmar försenad.

Denna gången var det vackert väder när vi navigerade oss in mot centrum och museet som byggt till denna gamla befästning. Trelleborg har antagits ha fått sin namn efter det vikingatida befästningsverket Trelleborgen. Vi har varit och besökt den som ligger i Slagelse i Danmark. Nu kom vi till den första svenska borgen. Den är från Harald blåtands tid ca 974 till 980 enligt arkeologiska undersökningar. Den upptäcktes i slutet på 1980-talet när det gamla sockerbruket revs för att lämna plats ut bostäder i centrum. Den är en av de största trelleborgarna, ca 150 meter i diameter. 90 mindre än Aggersborg men 14 meter större än den i Slagelse. I Trelleborg har man rekonstruerat en bit av vallen och palissaden och även en av portarna. Vi tog oss en titt på det hela och sedan var det dags att åka vidare. Det fanns inga egentliga planer men på kartan kunde vi se Smygehuk, Sveriges sydligaste plats. Med tanke på att det finns planer på en resa norrut, långt norrut, så kunde det var bar att ha besökt platsen om vi nu skulle komma till dess motpol, Treriksröset.

Smygehuk

Lunch stod högt på önskelistan och eftersom Google är din kompis så verkade det finnas en restaurang eller gästgiveri i Smygehuk som var öppet denna lördag. Sakta rullade vi fram genom det vackra kustlandskapet med det fina ljuset som närheten till det öppna havet och de öppna fälten gav. Trafiken var mycket gles och hade säkert varit annorlunda om det varit turistsommar. Tacksamma över skönheten och den relativa ensamheten fortsatte vi målmedvetet framåt.

Smygehuk är ett fiskeläge på sydkusten och är ett attraktivt turistmål, ca 200 000 varje år. Inte undra på att det var ordentligt skyltat. Parkeringsplatser för olika fordon och toaletter. Vi tyckte att vi kunde gå de två hundra meterna från parkeringen till den sydligaste udden, vi mår definitivt inte dåligt av det. 2007 gjordes det i ordning en lite yta i vatten brynet som visade på den sydligaste punkten. De våta algerna som klängde sig fast på ytan efter alla vågor som vält in under vinter hade börjat torka men det gällde att vara försiktig. Vi tog oss den tid vi behövde och njöt av vädret. Det gick att se lite andra attraktioner och sevärdheter som finns runt fiskläget. Tiden var kanske inte riktigt på vår sida och magen kurrade oroväckande. Men vi hade tur. Det som vi hoppades på var givetvis att det skulle finnas ett litet fiskrökeri som sålde mat och de gjorde det! Oavsett vad vi fått av google så var detta det givna alternativet.

Det var trångt i butiken, men den hade mer att erbjuda än vad som gick att ana av det oansenliga utseendet. Vi var framme och kände på dörren innan vi var säkra på vårt val. Av alla godsaker som gick att välja på så blev det stekt sill med potatis mos. Kanske inte i samma kulinariska liga som lax, krabba och räkor, men då och då så gör det sig på menyn. Idag var en sådan dag. Efter att ha betalat och lyckats ta oss ut så gick vi över till uteserveringen. Var det inte kallt ute i mitten av mars? Jo, det var det, absolut inte naturligt att sitta ute och äta men, solen sken, det fanns en vindskyddande glasfönster som tog bort vinden. Det skapade ett lite mikroklimat som gjorde det trevligt att sitta ute när vi knödde ner oss i lä och lät solen gassa mot glaset. Utsikten var det inget fel på och maten serverades på porslinstallrik av en ur personalen som kom med fisken direkt från stekpannan. Vi njöt.

Söderslätt

Så rullade vi vidare längs kustvägen mot Ystad. Stannade till vid en lite lokalbutik och handlade dricka och fika. Det var en fin väg vi åkte på och vi behövde inte köra särskilt fort. Kom det någon som var snabbare så fick de köra om. Vi rullade igenom Abbekås, ett namn som förknippas med ett åkeri som finns på platsen. Vid Mossbystrand hörde vi polissiren och när vi väl såg var ljudet kom ifrån så var det en gammal Amazon lackerat i svart och vitt. Den gamla färgen, den som kallades för svartvit folksnappare. Den körde upp bakom oss och visst blev det lite nervöst, Snart nog stod det klart att det var en veteranbil som var ut på en vårpatrull. För visserligen har polisen en dålig budget men inte så dålig att de behöver använda 1960-tals bilar i tjänsten.

Även trevliga ting tar slut och så var vi framme i Ystad. Inte för att Ystad är otrevligt på något vis utan mer för att det var dags att vända tillbaka till mot Malmö. E65 utgör gränsen i norr för det som kommit att kallas Söderslätt eller söder om landsvägen. Vi har kört runt ett världens bördigaste jordar. På en tiogradig skala så hamnar Söderslätt på 10+. Även denna delen av resa tar slut och vi på väg tillbaka i Malmö igen. Svängde in på motorvägen mot Danmark och tog den sista avfarten i Sverige och rullade ner Bunkerflo. Återigen tog vi oss till utsiktsplatsen för Öresundsbron.

Öresundsbro igen

Vi var inte klara med utsikten. Nu hade vi mer tid och titta oss mätta. Ont om parkeringsplats var fortfarande och nu kunde vi läsa skyltarna ordentligt och det på gick en konstutställning i byggnaden. Vi tittade som alibi för att använda toaletten. Att vi ganska fort kom ut ifrån densamma berodde på den konstnär som hade första montern. Kladd som en treåring som gick för bra pengar, av en dålig komiker från Halmstad.

Nu kunde vi se oss mätta på tavlan som visades upp framför oss. Bron, vattnet, naturpiren som sträckte sig ut i sundet. Vindkraftverken som inte längre skymdes av diset vid vatten ytan. Fåglarna som seglade i skyn. Aktiviteten på bron, människorna som promenerade i solskenet. Det var balsam för trötta själar att få njuta av detta. Vi tog oss tillbaka till hotellet och vilade en god stund innan det var dags att ta en försenad födelsedagsmiddag. God mat men med smolken i bägaren att personalen glömde bort oss i tjugo minuter medan de ilade förbi in och ut med disk. Till slut, när tålamodet var riktigt slut så fick vi beställa och aldrig har det gått så fort från en beställning till servering.

 

Dag 1 – Resan söderut

Dag 2 – Frasetti – Emporia – Öresundsbron – Bunkeflostrand

Dag 3 – Stavsten –  Trelleborgen i Trelleborg – Smygehuk – Söderslätt – Öresundbron igen

Dag 4 –  Nya Burlövsbadet – Borgenbyn – Laxbutiken igen