Resan söderut
Det var dags att ge sig av på årets första resa. Det var ett tag sedan vi körde hela vägen till Idre och tillbaka och nu var det dags att resa bort lika många dagar men det var mycket kortare. Förberedelserna vara klara. Bilen tankad för hutlösa pengar som hade sin grund i det ryska överfallet på Ukraina. Auotsvaret på mailen var inställd, ledigheten från jobbet var ordnad så att det skulle gå att komma iväg på eftermiddagen istället för kvällen. Då kommer den första lilla kallduschen, ett sent möte som sträcker sig en bit över den tänkta starttiden. Första tanken var att ta det i bilen med hörsnäcka men så fick kanske det sunda förnuftet råda och det fick bli TEAMS vid datorn.
Vi kom iväg och det var lätt att förväxla en torsdag eftermiddag med fredag men trafiken var inte lika grym. Tack och lov har vi en bakväg innan vi kommer på den stora leden och några mil söderut på den så hade majoriteten av pendlarna tagit sig av leden och börjat styra hemåt på de mindre vägarna. Vi gasade på, nja, inte mycket mer än vad vägen och trafiken tålde. Långtradarna passerades snabbt, särskilt i uppförsbackar. Om de nu inte får för sig att köra om varandra vilket ALLTID ska ske i en uppförsbacke. Är skillnaden i fart mellan fordonen 3-6 km/h ja då kan det ta en stund och några hundra meter i kö är inte svårt att dra på sig. När det är dags att gå in framför ”kollegan” ja då är marginalerna så små att hade jag jobbat ett försäkringsbolag så hade jag höjt premien, med en bra slant. Klarade av de situationer som uppstår en Europaväg och så började vi hålla utkik efter matstället för kvällen, Laxbutiken. Innan vi var framme så ringde jobbmobilen och det var storchefen själv. Han undrade om det gick att klämma in ett möte i morgon, men nej, det är ledig för en jämn födelsedag. Slapp vara med. Under samtalet kunde vi sakta rulla in på parkeringen och resten av sällskapet gick och handlade innan det var dags för middag. Lax är så gott.
Så rullade vi vidare söderut. Trafiken ökade runt de stora städerna Halmstad och inte minst Helsingborg. Sista sträcken från den senare staden i till Malmö är en hårt trafikerad led och det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Dagsljuset som dröjer sig kvar längre och längre varje dag som går hjälpte oss i körningen och när väl nattens mörker slagit till så var den högre trafiken en liten välgärning då baklamporna på framförvarande fordon gav tydliga ledtrådar om vart vägen tar vägen. Hade ganska hyfsad uppfattning om vart vi skulle och hur vi tog oss dit men GPS:en är en välgärning att köra efter. Vi rullande ner i Västra hamnen men inte till vårt ”vanliga” hotell. Det var fullbokat för det som vi behövde och det blev till att ta ett reservhotell. Denna gång, verkligen i skuggan av Turning Torso. Körde fram till entré på hotellet och gick för att checka in och kolla med bilparkering. Bredvid oss stod två bilar från Ukraina, ovanligt i sig men just nu ger det anledning till eftertanke. När väl incheckningen av klar och direktiven till garaget var klara så tog vi oss dit. Parkerade en bit i från en rysk registrerad bil innan vi lastade av och bar upp alla väskorna.
Nu var vi i Malmö igen. Det var gott att ta igen sig lite. Vår vana trogen föredrar vi lite snacks på hotellrummet istället för stora restaurangmiddagar så vi tog oss till affären och skaffade lite proviant och det var snart dags att blunda ögonen.
Dag 2 – Frasetti – Emporia – Öresundsbron – Bunkeflostrand
Dag 3 – Stavsten – Trelleborgen i Trelleborg – Smygehuk – Söderslätt – Öresundbron igen