Minnesstenen över freden i Knäred 1613
Förberedelserna
Det traditionella nyårsfirandet hade kommit upp med en idé, vi reser bort och firar midsommar otraditionellt. Vi har firat nyår och midsommar hos varandra i flera årtionden. Nu skulle det bli en ändring. Sagt och gjort och ett par dagar senare var ett par stugor bokade hos svärföräldrarna till våra vänners dotter. Sedan kom Corona. Beslutet om isolering och socialdistansering kom och som goda samhällsmedborgare följde vi Tegnells order. Bladen på kalendern revs med en närmast kirurgisk precision om ett per varv runt jordens egen axel. Till slut hade vi kommit så långt att det var dags att fatta beslut. Hur gör vi Coronatider? Det var ett enkelt beslut. Vi åker. Men, det gäller att tänka sig för. Resan skulle ta 2h och 10 minuter, något över var regeringen säger att vi får, men vi tänkte vidta åtgärder. Körde vi tillräckligt fort så skulle vi komma under två timmar! vidtar säkerhetsåtgärder. Tegenellens reserestriktioner ändrades så det blev fritt fram!
Midsommarafton
Vi var kanske inte så förberedda som vi brukade, på våra resor. Dessutom skulle vi ha mat för både Orsa och Mora kompanier. Tanken hade hela tiden varit att ta oss iväg på morgonen på midsommaraftonen och även om vi sov längre än vi borde så var det ändå att åka tidigt. Packningen var heller inte förberedd ordentligt så det blev till att springa omkring och kasta ner allt vad vi orkade i våra praktiska skibags. En lagom storlek, i regnbågens alla färger. Skibaggsen passar så väl in i vårt lilla bagageutrymme och med en stor portion av Tetris intressen så packade vi alla baggar, plus lite till. Coronatiderna gör att vi helst tar med oss det vi behöver istället för att riskera att missa den sociala distanseringen i okända butiker, i onödan. När allt var packet inklusive oss själva så kom vi iväg med en minuts försening från den tilltänkta planen. Vi kunde leva med det.
Det gråmulna vädret som hade ersatt värmeböljan under arbetsveckan var behagligt att resa i. Vi kontaktade våra vänner som vi stämt träff med i Halmstad, men de verkade lite mer försenade än vad vi var. Det gav oss utrymme för lite stopp på vägen. Det första var för att handla jordgubbar och det var dyrt. Över hundra kronor litern och så goda var de inte, men midsommar är midsommar och så fick det bli. Nästa stopp blev tappen. Inte för bensin till bilen men väl till oss själva, ty frukosten hade rationaliserats bort. Nu var vi äntligen redo att ge oss i kast med helgtrafiken.
Så vidare mycket trafik var det nu inte utan det var en behaglig resa söderut längs den stora transportleden i ett behagligt farthållare tempo. Vi var framme men nästan 15 minuter till god och de spenderade vi på en parkeringsplats utanför Hallarna i Halmstad. Molnen i öster hotade med regn och några små enstaka sköna droppar nådde oss och så luktade det sådär härligt som det gör när de första dropparna kommer mot en torr mark. Vår vänner kom och så gjordes de kommande planerna upp i ett brådrask. Tanka, vi kör först och ställer in GPS:en på Freden i Knäred.
Freden i Knäred
Vi började vår körning genom ett sommar fagert och mycket grönt Sverige. Vägen var behaglig och köra på och det enda som man behövde se upp med var våra bortrationaliserade poliser, numera i plåt format. Inget stort bekymmer dels, för att det inte går så himla fort och dels för att de sitter fina skyltar längs vägkanten. Att de finns med i GPS:en är en bonus. Sakta närmade vi oss Knäred och vår övervakare i atmosfären drog oss in på en ännu mindre väg och så passerade vi igenom orten. Det såg trevlig ut, men Knäred ligger i Halland och det var inte svenskt 1613. Istället så möttes förhandlarna på en stenbro mellan de båda byarna, Sjöared i det danska Halland och Sjöaryd i det svenska Småland.
Förhandlingarna varade i ett par månader och det var svenskarna som hade övertaget. Svenskarna var inte, år 1611, det ledande landet i Norden. Det var Danmark. Danskarna var den regionala stormakten och de hade på våren 1611 gått till anfall mot Sverige. Vi har stött på det så kallade Kalmarkriget på våra resor. I Kalmar, i Färjenäs och Karl IX:S Göteborg samt i Nääs på vår resa längs Säveån. Danskarna hade inledningsvis framgångar under 1611 och på hösten avled den svenske kungen Karl IX. En kung som vi träffat på lite varstans på våra resor i Sverige, inte minst när vi besökte Strängnäs och gjorde våra strandhugg längs Mälaren. Varbergs fästning. Slaget vid Stångebro. Vi kommer säkert att stöta på honom igen när vi reser i historien. Han efterträddes av sin 17-årige son, Gustav II Adolf och vid sin sida hade han kanske en av Sveriges bästa statsmän och diplomater, Axel Oxenstierna. Kung Gustav är den enda av de svenska kungarna som fått tillnamnet, den store. Idag är att vara krigare lika med något närmast skamligt, men då var det en fråga om liv och död och överlevnad. Gustav hade varit en flitig lyssnare när utländska besökare hade besökt Stockholm och han hade lärt sig mycket om krigaryrket. Han utvecklade nya strategier och han ledde sina trupper under krigsåret 1612 till stora framgångar. De danska intrången stoppades. Svenskarna gjorde egna räder långt in i fiende land och den danska flottans stoppades i utanför Vaxholm. En plats som vi passerade på vår seglats på Östersjön förra året.
Grannländerna ville inte se krig mellan Sverige och Danmark, två protestantiska länder. Det var inte bra för affärerna och det var inte bra för enigheten mot det gemensamma hotet som den katolska kyrkan utgjorde. Vi ska inte glömma bort att det trettioåriga kriget började redan 1618. Stormakten Danmark gav sig in det tyska moraset och tvingades ut med risk för att landet hade upphört att existera. Då gjorde svenskarna entré 1630, men det är inte vår historia nu.
Så freden kom till stånd här vid stenen som vi besökte, på gränsen mellan de båda länderna. Ett av de danska statsråden skrev i sin dagbok att nu hade en evig fred slutits mellan de båda länderna. Femtio år senare var den skandinaviska halvöns svenskt och Danmark var nummer två i Norden. Men inte heller detta är vår historia i dag. Vi var klara på platsen och nu siktade vi på en plats med mer moderna inriktning. Ett flygplan som säljer godis!
GPS:en drar oss i väg mot Markaryd i det svenska Småland och det är en helt underbar väg. Den kan endast beskrivas som en asfalterad kostig, tillräckligt bred för att mötas på en de verkligen, på sitt sätt, en historisk väg. Den går över stock och sten, upp och ner och runt allting, långt ifrån den moderna vägbyggnadskonsten med dess inbyggda säkerhet. Vi var tvungna att vara alerta så det inte blev en olycka. En liten väg leder till en större väg som leder till en ännu större väg och i Markaryd kunde vi köra ut på de stora Europa transportleden som ledde oss fram till vår godisbutik.
Örkelljunga
Vi handlade på oss allt, och lite till, vad vi behövde i sötsaker, och sura för delen också, över helgen. Sedan fick vi frågan om vi skulle kunna ta en liten extra tur till andra sidan motorvägen. Sagt och gjort och vi åkte några hundra meter in på en grusväg och en gårdsplan. Ingen var hemma. När vi står och väntar på att bli klara och åka vidare så kommer ägaren till fastigheten körande och det var mycket konstiga miner när de stå oss där. Vår vänner vars kompisar ägde fastigheten kom och räddade oss från alla de pinsamheter som ett plötsligt uppdykande kan medföra. Efter att ha pratat bort en alldeles för kort tid så var det dags att bege oss till midsommarhelgens bas, eller inte. Det var lite proviant kvar att bunkra så vi får in till den nordskånska metropolen Örkelljunga.
Första minnet av den lilla orten var när vi blev dit forslade av våra föräldrar för att träffa mammas kusiner. Sedan har orten passerats flera gånger på resor till östra Skåne, men inget riktigt turistande på orten. Örkelljunga är känt från 1300-talet och här träffades Sveriges och Danmarks kungar 1307. Örkelljunga var en dansk utpost mot Sverige och kungsvägen passerade genom orten norrut mot Markaryd, den svenska utposten mot danskarna i söder. Det är från kyrkan mitt i byn, bara 25 km med bil till Småland. För att vara en gränsbygd så var det egentligen märkligt lite som fanns, några hemman och en kyrka. 1658 är den danska tiden i Örkelljunga över. Freden i Roskilde och senare i Köpenhamn 1660 gjorde orten till svensk. Örkelljunga räknas som en kyrkby fram till januari 1894 då det första tåget rullade in på stationen på den nybyggda banan mellan Skåne-Smålands järnväg (SSJ). Den sträckte sig från Kärreberga, mellan Örkelljunga och Helsingborg och sträckte sig upp till Värnamo i Småland. Det blev ett uppsving för orten. Fabriker började anläggas och turisterna och kom till pensionaten på orten. Det är någon gång under den perioden som släkten flyttade från Furulund till norra Skåne. Andra världskriget blev en nedgångsperiod för orten. Strax efter kriget började orten anpassas till privatbilismens behov, Riksettan mellan Helsingborg, den svenska porten mot Europa och huvudstaden i Stockholm, passerade genom Örkelljunga. Den privata järnvägen övertogs av Statens järnvägar. Ett öde som den delade med andra banor i landet, bland andra BAJ, Borås-Alvesta järnväg, och Västgötabanan. På 1960-talet drabbades banan av samma öde som så många andra järnvägar, nedläggning av trafiken och rivning av rälsen.
Nu hade vi bunkrat det sista och så for vi till boendet och ett glatt återseende med dottern som blivit lite strandsatt i Skåne i samband med corona epidemin. Inte helt ofrivilligt, distans studier på universitetet och så pojkvännen på plats. Vi inledde vårt firande med en rejält tilltagen midsommar lunch med sill och färskpotatis. Vi var mätta och belåtna och pratade bort hela kvällen. Som traditionen bjuder var det ett riktigt ordentligt skyfall som kom och vi var glada och nöjda under vårt tak. Nja, lite vatten kom det in men så regnade det riktigt riktigt ordentligt. Det bliv ingen grillning, det var vi för mätta för. Belåtna med dagen och trötta efter en lång vår av social isolering och hemma arbete somnade vi gott.
Dag 1 – Förberedelserna – Midsommarafton – Freden i Knäred – Örkelljunga
Dag 2 – Bosjökloster – Trollenäs slott – Näs gamla kyrka
