Rosenborgsslott det kungliga danska slottet som idag är museum och bl.a. visar upp de danska riksregalierna.
Vesterbro
Vi vaknade upp på fjärde våningen och hade en fantastiks utsikt i hotellrummen på andra sidan gatan. Det är ett hotell distrikt som vi bor i, här på Vesterbro. Området där Vesterbro idag ligger var från början en del av Köpenhamns försvar. Den kunde inte bebyggas utan bestod mest av jordbruksmark. Kanske som ett sätt för försvararna att ha fritt skottfält. Över fälten gick en landsväg som var belagd, och den gick fram till Vesterport, som låg där nuvarande Rådhusplastsen ligger idag. Vägen kallades för Vesterbro. När fästningen lades ner på 1850-talet började området bebyggas och stadsdelen tog namnet efter den gamla landsvägen. Tittar vi på en modern karta så kan vi se att Vesterbrogade går över i Roskildevej och den fortsätter i rak västlig riktning till Roskilde.
Redan från början var Vesterbro en arbetarstadsdel och den har behållit den karaktären ända in i våra dagar. Istedgade som vi vandrade i går är ett tydligt exempel på detta. Samtidigt så pågår en omdaning, byfornyelse, av Köpenhamn och Vesterbro är en viktigt del av detta. Stadsdelen har ca 35 000 invånare och håller på att föryngras. Människor som tidigare levt här under studenttiden under knappa omständigheter flyttar tillbaka till stadsdelen när de är etablerade och bildar familj. Det är inte längre en stämpel att bo på Vesterbro.
Under den tyska ockupationen av Danmark 1940-45, var motståndet starkt i stadsdelen. När de allierade landstigit i Normandie så var tyskarna pressade, så även i Danmark. Det som provocerar fram Folkstrejken 1944 var en nazistisk grupp som tog sig in på Tivoli och sprängde ner några byggnader. Det blev en spontan protest mot ockupationen och människor byggde barrikader på gatorna. Tyskarna svarade mycket hårdhänt. 51 danskar dödades på gatorna och till slut blev tyskarnas civilbefälhavare uppringd av Hitler som var förbannad på att han provocerat fram oroligheterna i Köpenhamn. När vi surfade runt lite så hittade vi en karta över Vesterbro som visade var danskarna fallit för de tyska kulorna.
Efter frukosten var det dags att ge sig ut på en promenad men det var med andra ögon som vi såg på stadsdelen och dessa gator. Vi tog Vesterbogade österut förbi stationen och Tivoli och bort till Rådhusplatsen.
Ströget
Nej, det var inte tänkt att vi skulle vandra på Ströget denna gången. Tanken var att se lite andra saker på resan men det är som en oemotståndlig magnet när man är i Köpenhamn. Eftersom vi hamnat på Rådhusplatsen, som tidigare var Vesterport i den gamla befästningen så gick det enkelt att bara vandra in på Ströget, särskilt som det var lite folk så här en kall januari lördag lite tidigare på morgonen. Rådhusplatsen hade delvis stängt för renovering och kanske det var en del av staden omvandling. Detta vara alltså det gamla Halmtorget, innan det flyttades till Vesterbro söder om Istedgade. Namnet har det fått av Köpenhamns Rådhus som ligger i den sydöstra delen av torget. Det stod klart 1905 efter en byggtid på 13 år. Det räknas som nationalromantikens viktigaste byggnad i Danmark.
Det är flera breda gator och avenyer som strålar samman vid Rådhusplatsen, men gatas bredd är inte alltid beroende av dess bredd. Rakt över torget från Vesterbogade så ligger en smal gata som är en av Köpenhamns mest kända, Ströget. Man tror att Ströget redan var en gata på eller väg på 1300-talet men det var ingen led utan en ”vanlig” gata. Det är först när det gamla kungaresidenset Christiansborg brinner 1794 och kungafamiljen flyttar till Amalienborg. Då blir det ändrade trafikmönster och Ströget blir en led igenom staden. Under den första delen av 1800-talet blev Ströget promenadstråket i staden. Det var hit som kända och okända Köpenhamnsbor kom för att promenera för att se på andra och bli sedda. 1872 börjades det med hästdragna spårvagnar och senare ökades antalet linjer som trafikerade Ströget när spårvägen elektrifieras. Inspirerade av tyska förebilder gjordes Ströget på hösten 1962 om till en gågata. Detta för att hitta en frizon från bilarna som allt mer tog över gatubilden i den danska huvudstaden. 1964 blev försöket permanent och Ströget har varit en gågata sedan dessa, och en berömd sådan. Vi tänkte oss alltså att titta på folk och bli sedda av andra när vi vandrade in på de ca 1,1 km långa gatan som slutar vid Kungen nytorv och Nyhavn.
Över ingången till Ströget hängde en banderoll som förklarade att Handbolls VM börjar om fem dagar så det var bara att konstatera att vi var i stan en vecka för tidigt. Det blev inte många meter innan vi stannade till vid en av de många souvenirbutiker som ligger längs turistgatan och såg till att vi skulle komma hem med obligatoriska kylskåpsmagneterna. Det börjar fyllas på i samlingen och det blev till att fundera på vad som blir nästa grej. Första lilla onödig prylen var pins men de har börjat försvinna som souvenir och då blev de mycket populära kylskåpsmagneterna som blev valet. När vår tavla är full så får det bli en tavla till eller något annat. Vi fick anledning att fundera lite över hyrorna. Igår såg vi en lokal på Istedgade och den verkade överkomlig, men här kunde vi egentligen bara spekulera om priserna. Förmodligen ligger de långt över vad vi såg i går.
Första landmärket är den mäktiga röda tegelkyrkan Heligandekirke. Idag hade de bokbytardag. Det är inte långt till Illums Bolighus och alla dess intressanta prylar. Vägg i vägg ligger George Jensen som alltid är intressant och lockar med vacker dansk design. Nu har vi varit där några gånger förut så vi kunde stå emot lockelserna efter att suttit ner en stund och tittat på de ganska fåtaliga människorna som vandrade förbi. Det blev en kort vila och så fortsatte vi. Sakta ändrar gatan karaktär och fler renodlade märkesbutiker börjar dyka upp samtidigt som souvernirshopparna blir förre. Ströget har många överraskningar, allt från Tiger of Copenhagens 20 kr butik till Hugo Boss, Gucci och Tommy Hilfiger. Vi når fram till ytterligare en plats som är uppriven för renovering, Kungens Nytorv, och slutet på Ströget. Vi skymtade Nyhavns färglade fasader. Även det kunde vi hålla oss ifrån. Vi har varit där förut och turisternas pengar är huvudattraktionen i det området. Lyxhotellet Hotel D’Angleterre passerades och vi styrde kosan mot en park som vi inte besökt tidigare. Tittade in på en gård genom ett mycket vackert dekorerad passage. Betraktade de köpenhamnska fasaderna som förde oss till parken.
Rosenborg slott
Dagen var lite kylig och vi stannade till vid de första parkbänkarnai Kungens Have, Kungens trädgård eller Kungsträdgrården på svenska och satte oss försiktigt på det kalla och våta trät. Det var lätt att se över staket och på de tre-fyra våningshusen som låg på Kronprinsessegade längs hela östra sidan av parken. En våning på det övre planet måste vara en av toppadresserna i Köpenhamn. Det blev en kort vila för ett par rökare tog den andra och så var den luftkvalitén drastiskt förändrad. Vi strosade igenom parken som låg i vinterträda även om gräsmattorna var gröna så var de i en trött vintergrön nyans helt utan lyster. De svarta kala träden utgjorde krassa siluetter mot den lågt hängande gråskiftande bomullen som låg som en filt över hela horisonten. Det var så där lite gråmysigt som det kan var på vintern när minusgraderna inte riktigt vill infinna sig. Parken passade på att bygga lite och en lång rad med fartygsplåtar var utlagda från entrén till mitten av anläggningen så att lastbilarna kunde köra in utan att förstöra så himla mycket av gräsmattor och promenadvägar.
Vi drog oss bort mot själva slottet. Kom in genom en sidogrind över vallgraven som omger byggnaden på tre sidor. Unga danska drängar med stora karbiner gick fram och tillbaka framför huset som vaktstyrka. I inledningen av 1600-talet köpte kungen upp ett stycke mark utanför stadens vallar. Kristian IV lät anlägga den park som vi precis passerat igenom och så byggdes det ett lusthus i västra ändan i Nederländsk renässansstil. Det är lätt att tro att slottet har en förbindelse med Malmö rådhus som också är byggd i samma stil. Särskilt som Malmö ligger nära och var en del av Danmark vid den här tiden. Men så är det nog inte. Rådhuset byggdes 70 år innan slottet och den nuvarande fasaden på rådhuset kom till på 1870-talet. Slottet blev ett exempel på den nya tiden och inte alls som det gamla slottet inne i staden. Kanske inte så konstigt att kungafamiljen flyttade hit och Rosenborg slott var residenset från 1624 till 1710 då kungen återigen flyttade.
Slottet ägs av den danska kungafamiljen och innehåller idag ett kunglig museeum med bl.a. riksregalierna. Kanske därför som soldaterna bevakade slottet. Efter en kortare tur i slottsshoppen fortsatte vi ut på Öster Voldgade. Östravallgatan på svenska. Vi valde bort en entré till den kunliga skattkammaren och siktade på andra skatter en bit härifrån. Tanken var att ta en turistbuss från slottet för en rundtur runt Köpenhamn. Klockan var inte så mycket utan att det skulle fungera. Tyvärr var det nästan en halvtimme till nästa tur så vi bestämnde om, det var en kortare promenad till Nörreport.
Nörreport
Runt 1050 till 1100 finns det spår efter de första bosättningarna i det som idag kallas för Köpenhamn. Biskop Absalons byggde en borg i mitten/slutet på 1100-talet och i samband med det byggdes det också vallar för att försvara staden. För att trafiken in och ut ur staden skulle fungera så byggdes det fyra portar i vallarna, som förstärktes och byggdes ut under århundradena. Vesterport som tog emot trafik längs Vesterbogade som vi promenerade på i morse. Österport som först låg vid Kongens Nytorv och senare flyttades Fredriksstaden i höjd med Köpenhamns kastell. Gissningen är att det är genom denna porten som de sjöfarande kom in. Amagerport låg ut på ön Amager. Den sista porten var Nörreport som hade funnits där vi var. Den tog emot trafik från Norge och Sverige som kom resande från Helsingör. 1671 byggdes en ny port på platsen, som ersättning för den gamla. Eftersom den ligger så när kungaslottet, vid den här tiden så kostades den på. Porten stod nära 200 år. Den militär teknologiska utvecklingen hade sprungit ifrån de låga jordvallarna. De hade inte hindrat den britterna att anfalla Napoleons allierade, om än inte frivilligt allierade, Danmark. 1807 inleddes en tre dagar lång, vad vi idag kallar för terrorbombning, av staden. 1/5 av byggnaderna förstördes eller skadades svårt och med dem, 2000 dödad civila danskar, 2 % av invånarna. Det skulle motsvara ca 30 000 människor om samma bombardemang gjordes på Stockholms tätort idag. Bara som perspektiv. Staden och danskarna kapitulerade, till en kostnad av att den danska flottan lämnades över till britterna. På 1850-talet revs vallarna och då behövdes inte längre portarna, så de revs de också. Nya försvaras ringar byggdes fast längre bort från själva staden. Själv hade vi tagit vår tillflykt till ett lite bageri/konditori som sålde sina produkter och det gick även att slå sig ner på några stolar. Det var skönt att komma in i den lite små nariga januarilördagen. När vi laddat batterierna tog vi sikte på en av de platser som hade hög besöks prioritet. Tur var att vi var lite mätta i magen för på nästa ställe blev vi även mätta i ögonen.
Torvehallarne
”Torvehallarne är hela Köpenhamns skafferi” så låter det i reklamen på hemsidan. Torvehallarne ligger på mark som gjordes tillgänglig efter att fortifikationerna rivits vid Nörreport. 1889 började det säljas grönsaker på platsen som då hette Gröntoget. Detta efter att torghandeln flyttat från Christianhavns torg. 1958 flyttade handeln vidare. Tio år senare renoverades den öppna ytan mellan husen och döptes om till Israels Plads, till minne av de judar som förföljdes av Nazisterna 25 år tidigare. Det gick inte att hålla maten borta från platsen och 2011 invigdes de 7000 kvadrat meter stora saluhallarna som går under namnet Torvehallarne. De får enligt egna uppgifter besök av 115 000 köpenhamnare varje vecka och denna vecka kunde de i alla fall räkna in två svenskar.
Vi traskade in och tittade på alla godsaker som frestades oss bakom sina hygieniska glasdiskar. Otur för handlarna att vi åkte tåg och lämnade vår bilburna kylväska hemma. Det gick att se sig mätt på all mat som fanns, smörrebröd i fler varianter än vi någonsin sett, skinkor, korvar, marina varelser av de flesta kända och okända sorter. Det gick att köpa vin, öl, färdiga maträtter av flera olika kök. Platser att äta maten fanns också. När det är stor efterfrågan så åker priserna upp och det redan innan den ogynnsamma kursen för vår stackars svenska krona. Vi beslutade oss för att lämna kavar varorna till någon av de danskar som använder hallarna som sitt skafferi. Efter ett gott tag hade vi tagit oss igenom hallarna. Det fanns lite tid att sitta utanför i solen som sakta börjat lysa, även om det inte medförde någon värme. De gamla vackra saluhallarna i gjutjärn och glas i dessa välvda former, vi såg en av dem i Niort i somras, var här en modern version i stål och stora glaspartier. Modernismen har ersatt de gamla hallarna och bågarna är ersatta med räta vinklar. Glaset är inte längre de små rutorna utan moderna stora skivor av genomskinligt material. Det gick att spegla sig i glaset och efter att ha kontrollerat att håret ligger rätt så vände vi oss mot en gågata som skulle ta oss mot Ströget. Vi strosade verkligen och bestämde oss för att försöka se något annat än Ströget så vi kryssade oss längs gatorna, såg Rundetorn på håll, passerade Köpenhamns Universitetet och Sankt Petri kyrka. Fortsatte Nörregade söderut tills vi fick se en byggnad i vad som verkade vara Neoklassisk stil.
Vår Frue Kirke
Biskops Absalons påverkan på det moderna Köpenhamn är stor, för att vara över 800 år sedan han gick på den danska jorden. Han lät bygga den första kyrkan på platsen, en byggnad som brann ner redan 1314. Nästa kyrka byggdes i sten, vilket var det nya moderna materialet. Köpenhamn blev Danmarks huvudstad och kyrkans betydelse ökade. Den kunde trots detta aldrig konkurrera med Roskilde som hela tiden var Danmarks domkyrka, se vårt besök i den kyrkan tidigare.
Vår Frue Kirke var de kungligas kyrka, för utom i döden då Roskilde också är en begravningskyrka. Fem kungar kröntes i kyrkan och flera giftermål, bl.a. Valdemar Atterdags nioåriga dotter giftes bort till den norske kungen. Giftermål var mer en politisk allians på den här tiden. 1728 totalförstördes kyrkan i en brand och en ny byggdes upp. Den försåg med en enormt hög spira som såg halvvägs till Roskilde som det står i skrifterna. Kanske var det en som britterna siktade in sig på när de genomförde sin terrorbombning 1807. De lyckades i alla fall träffa kyrkan som raserades. Återigen byggdes kyrkan upp i klassisk still i nyantikens anda. Ingången liknar väldigt mycket ett grekiskt tempel och den hålls upp av pelare som slutar i doriska kapitäl. Idag är det Köpenhamns domkyrka och den ligger vid Bispetorvet. Vi passade på att svänga väster ut för att för gå mindre gator norr om Ströget och se lite annat av Köpenhamn. Det är intressant att notera hur småskaligheten stannat kvar i Danmark. Det finns utrymme för små butiker och restauranger i källarplan och en halvtrappa upp. Det verkar som det går att få runt ett liv på ett litet kundunderlag. I det området vi gick kryllade det av restauranger och kaféer. Kanske är det närheten till universitet och studenterna som gör att det finns utrymme för detta.
Vi kom fram till H.C. Andersens Boulevard. Trötta i fötterna efter en dag på promenad hittade vi The Scottish Pub. Den ligger strategiskt placerad på ena hörnet och på andra sidan låg The Old English Pub sida vid sida med The Old Irish Pub. Skottarna kom först så vi gick in i den nästa folktomma lokalen och la en order på en öl och fick varsin Carlsberg. Vad annars i Danmark. Där kunde vi sitta i en den vackra och stilrena pubmiljön och titta på två matcher samtidigt i FA-cupen. Efter att ha fyllt på vätskedepåerna var det dags att hitta någonstans att äta. Visserligen var vi mätta efter sushin i går men det behövs lite på fyllning ändå. Frk Barnes källare hade stängt sin lunch och till kvälls sittningen så var det bordsbokning som gällde, det frågade vi igår. När vi letade på kartan efter bra restauranger i området så hittade vi ett namn som lät lite kul, Öl och Bröd. Deras specialitet var smörrebröd så vi tog sikte på stället.
Svängde runt hörnet och kom in på Vesterbrogade som vi följde 500 meter västerut, tittade på allt som Köpenhamn hade att erbjuda av människor, arkitektur och egenheter. Till slut kom vi fram till rätt gata och traskade vidare den korta biten till entrén.
Öl och Bröd
Det var ett sådant ställe där entrén ligger inne i huset och tar en bit av rummet. Vi lyckades ta oss in i en av de minsta restauranger som vi besökt. 18 platser räknade vi till på de sex borden i lokalen. Servitrisen tog emot oss och frågade om vi bokat, vilket verkar vara en stor grej här i Köpenhamn, det hade vi inte. Hon rynkade på näsan men ordnade fram ett bord med tre platser. Vi slog oss ner och konstaterade att på en lite restaurang hade de en liten meny. Vad de hade mycket av var snaps. Det stod ganska många flaskor i hyllorna i lokalen, ute bland gästerna. Vi kunde i princip bara sträcka ut handen och ta en av de svenska snapsflaskorna. Det fanns gott om svenska märken. Öltapparna stod i princip i lokalen mer mot gästerna. Annars förväntar man sig att de sak stå bakom disken, men inte här. Från vår plats kunde vi se in i köket och där jobbade två man. Tre i personalen till 18 platser, litet ställe lite personal. Innan vi hunnit beställa kom ett par in och satte sig men de fick lämna igen, restaurangen var fullbokad. En stund senare kom ytterligare ett sällskap, denna gång fyra personer som också blev avvisade. Vi fick i alla fall vårt beställda smörrebröd som sköljdes ner med den lokalt producerade ölen. Gott. Om Frk Barnes hade överdådiga mackor så var det annorlunda här. Inga jätteskivor och pålägget täckte precis brödet. Gott var det. Sakta strömmade det in gäster till de bokade borden. Vi började bli klara och betalade för vad det smakade. En liten restaurang med stora priser. Det gjorde att vi blev lite nyfikna och sökte efter stället på nätet. Det kom som en liten överraskning att stället fanns med på Guide Michelins lista över 108 restauranger i Köpenhamn. Hoppsan, det var vi inte beredda på. Blev vi mätta, nja, var det gott, jo. Det var definitivt en annorlunda upplevelse. Nästa stopp blev Lidl. Vi handlade lite öl, bröd, ost och rostbiff. Maten i går gjorde att vi var mätta och den sina mackan gjorde att vi inte skulle orka gå ut att äta på kvällen. Det blev en klassiker från sommarsemestern. En liten nattvickning på hotellet. Det blev en mycket lugn kväll på hotellet innan vi somnade, efter en dejlig dag i Köpenhamn.
Dag 1 – Öresundståg – Hallandsåstunneln – Öresundsbron – Frk Barnes källare – Fisktorget – Istedgade
Dag 2 – Vesterbro – Ströget – Rosenborg slott – Nörreport – Torvehallarne – Vår Frue Kirke – Öl och Bröd
Dag 3 – Glyptoteket – Gränskontroll
