Männens kloster i Caen.
En dag över och vi skulle satsa på stranden denna tredje lördag på resan. Men det var inte strandväder och en viss besvikelse var det. Vi hade passat på att sova ut och vaknade inte förrän närmare nio vilket var avkopplande i sig. För att göra något intressant så valde vi att besöka Caen, som ligger tre mil österut. Vår vana trogen tog vi en biltur på stan innan vi hittade en parkeringsplats något sådär centralt. Turistbyrån hade vi spanat in på inresan till stan och där blev första stoppet. Fick en karta med det viktigaste men motivationen var inte på topp. Därför blev det en räddning när det körde fram ett litet vitt lok med vagnar och ställde sig på gågatan och klingade i klockan med några minuters mellanrum för att göra människor uppmärksamma att här går och spendera pengar. Det gjorde vi.
Caen
Resan började sisådär. Det var en vass kant på vagnen som gjorde en ordentlig reva i sidan på byxorna. Inte så kul. Sedan fortsatte det lite bättre med ett par franska systrar i sjuttioårsåldern som skrattade smittsamt mer än de pratade. Föraren kom och tog betalt, han var inte ledsam han heller. Färden startade och guidningen gick igång, på franska. Det var inte så farligt egentligen men så stannade föraren och frågade om någon önskade guidning på engelska och vi viftade med alla armar när han tittade i backspegeln, er glömde jag sa han och så var engelskan igång också.
Så tog vi ett varv runt stan. Passerade katedralen Eglise Saint-Pierre till höger och slottet i Caen till vänster. Åkte upp på höjderna och den automatiska guiden berättade på om vad det var vi såg. Det lilla tåget tog oss till kvinnornas kloster och sedan tillbaka till centrum. Färden fortsatte ner till hamnområdet. Hamnen presenterades som den femte största i Frankrike och det var inte utan att det blev en lite reaktion på den uppgiften. Marseilles, Bordeaux, Le Havre, Dunkirk, Saint Nazaire och La Rochelle verkade vara hamnar som bara i huvudet skulle vara större. De låg dessutom vid havet och inte någon mil i landet som Caen. Efter att ha letat på nätet hittades en uppgift om hamnarna i Frankrike. Sidan hette World Port Source och hade listat alla hamnar på jordklotet. Det gick att få fram uppgifter om hamnens historia och vad som gick igenom den och hur man kom dit. Enligt den sidan var Caen den tionde största hamnen i Frankrike räknat i gods ton. Det finns gruvor i flodens Ornes dalgång, vars malm skickas på export från Caen och det är till samma hamn som kocks importeras. Den rika jordbruksbygden runt staden är också en stor källa till fartygens last. Så vi fick ge oss. Även Caen upplevde vi som en stad som söker sin nya identitet. Det var mycket nybyggt i hamnområdet och när vi läste på sidan så fick vi reda på att det finns inte mycket kvar av den gamla charmiga hamnen.
Det lilla tåget tog oss till nästa turistattraktion och och det var männens kloster. Tyvärr var det nästan omöjligt att få till ett bra kort från tåget. Det blev som det blev och vår franske förare började köra oss tillbaka till startpunkten utanför katedralen. Färden gick över små gågator, någon knapp meter förbi restaurangernas uteserveringar där vi kunde titta på de som satt och åt och de tittade tillbaka. Det var trots allt lite charmigt. Det var bara att bocka i att nu har vi gjort det lilla tåget på semestern. Den ganska skakiga resan kom till sitt slut och för vår del var det att försöka äta något. På turen hade guiden sagt att området där vi började att resa var partyområdet med restauranger, så vi gick åt det hållet innan vi hittade ett ställe med ett namn som inte lät så franskt, Dolly´s.
På sextiotalet flyttade en engelska till Caen, hon startade Dolly´s för att erbjuda engelsk mat, framför allt frukost och lunch, vilket vi åt med god aptit på den lilla inglasade uteserveringen. Planerna gjordes upp för resten av resan. Vädret hade förbättrats något och klockan var inte så mycket. Vi hade redan flanerat runt i lite i Caen och kunde konstatera att gamla korsvirkeshus från medeltiden stod granne med ett modernistiskt hus från 1960-70-talen. Ett centralt bostadsområde liknade otroligt mycket Le Corbusiers hus vi såg i Nantes för några dagar sedan. En anledning till att staden ser ut som den gör är att den låg mitt i stridslinjen för invasionen av Normandie. Den enda stranden vi inte besökt, Sword beach, låg rakt norr om staden. Pegasusbron är den övergång som de allierade tänkte använda för att ta sig över floden och kanalen för att anfalla nordost om Caen och tvinga tyskarna att lämna staden. Caen var ett av de viktigaste målen att erövra, dag ett på invasionen. Det skulle dröja till 4 augusti innan britterna kunde marschera in i ruinerna och då efter att amerikanarna hade brutit ut i Avrenaches området och hotade tyskarna bakifrån. Montgomery hävdade att det var tack vare honom som genombrottet kunde komma i söder eftersom han band tyska trupper som annars skulle ha kunnat försvara där. Vår brittiska krigshjälte glömmer några saker i sin analys. Han skulle ha tagit staden dag ett på invasionen. Han hade försökt sig på minst tre misslyckade anfall för att ta staden och vi hade själva sett en krigskyrkogård i Fontenay-le-Pesnel för ett par dagar sedan. Det var Montgomery som gav ordern att bomba sönder staden för att driva ut tyskarna, vilket endast hade till effekt att de kunde gömma sig i ruinerna och gjorde attacken ännu svårare. Tyskarna höll också staden med ett fanatiskt motstånd med sina pansarreserver. Den tyska militära ledningen insåg att Caen var nyckeln till försvaret och kunde de stoppa de allierade där så skulle de få svårt att ta sig vidare. Vilket var sant.
Vi skulle också vidare. Vinden verkade ha avtagit något och drivit bort en del av molnen, så vi bestämde oss för att i alla fall åka till stranden och se om vi kunde få sola och bada lite. Sagt och gjort så tog vi oss norrut till kusten och hittade en parkering. Tog oss ner till stranden och la oss på den steniga sanden. Vinden hade blivit ljum i stället för kall så det gick bra. Det var inte många som badade eller solade så det var enkelt att ta sig ner i vattnet och bli saltstänkt våt på kroppen och så upp och torka sig i solen vars strålar blev allt varmare. Fler badande dök upp och det passade bra för stranden blev större och större. Tidvattnet gick ut och helt plötsligt, på en dryg halvtimme så hade vi 100 meter strand till. Vi misstänkte att detta var en del av Sword beach men var inte helt säkra på att så var fallet.
Så packade vi ihop oss och åkte till affären och handlade på oss franska ostar och charkuterier som skulle med hem. Det luktade inte hallontårta i kylväskan efter det. Vi packade allt vi kunde och tittade över våra planer för hemresan. Ambitionen under morgondagen är att försöka hinna till Osanbrück i Tyskland för att övernatta och sedan satsa på Padborg på danska gränsen. Där får vi se vad klockan är för att se vad som är bästa vägen hem. Det går en Stenabåt från Fredrikshamn kl. 8 på kvällen och det är grundalternativet. Grenå har inga färjor som passar och annars får det bli att köra Bältbroarna och färjan vid Helsingör.
Dag 1 – Stena Line – Stena Germanica
Dag 2 – Osnabrück och Münster – Öster eller söderut vid Venlo
Dag 3 – Compienge – Loiredalen som världsarv – Slottet i Blois
Dag 4 – Saint Androny – VM-finalen i fotboll 2018
Dag 5 – Världsarvet Bordeaux – Eau de Mirage – Monumnet aux Girondins – Garonnefloden – La Cité de Vin – La Base sus-Marine – Bordeaux
Dag 6 – Niort – Donjonen i Niort – Marais Poitevin – Rochefort – L´Hermione
Dag 7 – Blaye – Vaubans världsarv Citadellet i Blaye – Le Taillou – Chateau Haut Bourcier – Les Grandes Calonges
Dag 8 – Pair-non-Pair – Saint-Émilion – Château de La Rivière – Bourg – Château Tayac -Villa gallo-romaine de Plassac
Dag 9 – Merdoc – Saint Hélène – Lecanau – Royan
Dag 10 – La Pierre de Crazannes – La Rochelle – Ile de Re och Fort Boyard – Machecoul – Nantes
Dag 11 – Château des ducs de Bretagne – Nantes historia – Grue Titan – Charles-Édouard Jeanneret
Dag 12 – Saint Nazaire – Chantiers de l’Atlantique – La Pallice – Gamla stan Vieille Ville – Operation Chariot – Tintin – Mémorial de l’abolition de l’esclavage – Normandiedockan – Fartyget A380 – Tumulus des Mousseaux – Pornic
Dag 13 – Carnac – Elven en Village étape – Avranches – Patton square
Dag 14 – Mont Saint Michel – Deutsche Kriegsgräberstätte Mont d’Huisnes – Granville – Villers Bocage – Fontenay-le-Pesnel
Dag 15 – Operation Overlord – Utah beach – La Pointe de Hoc – Omaha beach – Amerikanska krigskyrkogården i Colleville-sur-mere – Hamnen i Arromanches – Gold beach – Juno beach – Pegasus bron
Dag 16 – Bayeuxtapeten – Musée de la Bataille de Normandie – Katedralen i Bayeux – Normandisk cider
Dag 17 – Caen
Dag 18 – Pont de Normandie – Dieppe – Aire De La Baie De Somme
Dag 19 – Lång väg hem