Vinresan till Bordeaux – Dag 5

Eau de Mirage och några av de hus som ingår i UNESCO:s världsarv i Bordeaux, vinets huvudstad.

 

Inte upp med tuppen idag heller, utan när det passade oss! Vi gjorde i ordning vår frukost som åts ute i trädgården under trädet och så gjorde vi oss i ordning för att turista i staden Bordeaux. Det stod en liten Peugeot på bilparkeringen på morgonen och det var nyanlända gästerna från Sverige som kommit med flyget från Amsterdam nästan på slaget midnatt. Vi hann inte träffa dem innan vi satt i bilen på väg norrut och den stora leden A10. Precis som i lördags så var den belagd med vägtull, péage, och det var bara att plocka fram plånboken och se glad ut. Vill man komma undan i landet så kostar det, vilket märktes när vi körde runt Paris. Vägen förde oss snabbt de åtta milen till vinets huvudstad och vi tog oss på leder och gator in mot stadens centrum. Södra strandpromenaden ligger inte helt otippat på den södra sidan om Garonnefloden som flyter igenom Bordeaux. Numera har staden byggt en strandpromenad och inte bara bilparkeringar längs floden, detta för att människorna ska vinna tillbaka sin stad från bilismen. Bilarna har fått flytta ner i underjordiska garage inne i city för att gatorna ska fyllas med människor, med eller utan cyklar. Fransmännen är galna i att cykla har vi upptäckt, men det flyter bättre än i Sverige av någon anledning.

Det var lite förvirrande att veta VAR vi skulle parkera. Ovan mark går bra men å andra sidan P-husen är effektiva men dyra. Vi kallar det turistskatt eftersom vi inte känner till var de bästa ställena är. Vi visste heller inte var själva city var vilket försvårar valet av parkeringshus. Till slut tog vi sikte på ett namn som var bekant, Clémenceau. Han var Frankrikes konseljpresident 1919 under fredsförhandlingarna i Versailles. Det var han som ville förnedra Tyskland i freden. Han lyckades och Tyskland reste sig och tog sin revansch när de 1940 krossade den större franska armén på några veckor. Något vi tittat på för några dagar sedan. Missade infarten och fick försöka att leta reda på den igen. Med bilen tog vi oss in på mindre och mindre gator i Bordeaux. Det blev enkelriktat med tätt parkerade bilar på både höger och väster sida. Gatorna var i rutnät så vi räknade fyra gator höger och fyra gator höger och fyra gator höger igen och nu kom vi till ett ställe som vi kände igen. Denna gången valde vi ett annat P-hus, Place de grande hommes. Vi kom rätt och körde ner i den cirkelrunda byggnaden som låg mitt i allting. Nu var vi på plats och nu skulle vi leta reda på det som var något att titta på, stadens världsarv.

Världsarvet Bordeaux

2007 hamnade centrala Bordeaux på UNESCO:s världsarvslista. Det är ett enastående exempel på en stadsmiljö med en arkitektonisk sammanställning i upplysningstidens anda. Det är bara att hålla med. 

Vi rörde oss från, vad vi upptäckte det mycket centrala garaget, mot Allée de Tourney som mer liknade en en park. Vi fortsatte mot Grand Theatre, eller Bordeaux Opera, som är en del av det arkitektoniska världsarvet. Vi hade inte planerat resan bra, för en måndag betyder att teatern är stängd, annars stod ett invändigt besök på programmet. Mitt emot ligger en annan imponerande byggnad, Grand Hôtel. Idag ingår den i en internationell hotellkedja. Vi tog oss vidare längs Operans fasader ner mot floden. Där såg vi en skylt om passagerartrafik på floden och det var en kollektivtrafiklinje. Den skulle på ett enkelt och intressant sätt kunna ta oss till vinmuseet som vi skulle titta på senare. Vi gick åt andra hållet och såg en av dagens intressanta platser, konstverket, Eau de mirage.

 

Eau de mirage

Det är en plan yta med mängder av små hål som gör att det bildas en tunn vattenhinna som gör att vattenytan fungerar som en spegel av omgivningen. Vädret var lite mulet och det var inte så mycket människor igång på morgonen, så det var inte mycket fart på verksamheten. Vi kunde ändå se de mycket vackra byggnaderna längs floden som ingår i världsarvet, speglas i vattenytan. Trots den tidiga timmen så sprang några barn omkring och lekte i vattnet. Av någon anledning så gillar barn att plaska i vatten och stänka på varandra. Det var bara att se glädjen hos dessa små människor som höll på av hjärtats lust. Vi själva hade redan utvecklat lite franska vanor och sökte efter en liten bistro eller café för att äta något mellan måltiderna. Vi hann titta på och passera börshuset. Det är inte en vanlig börs utan här köps och säljs vin i stora partier, vi pratar om poster om många hektoliter, (100 l). Vi hittade vår börs för att fika och ur börsen plockade vi sedan fram de antal euro som behövdes.

Vandringen fortsatte mot Place de la Quinconces som beskrivs som en stor marknadsplats. De är en trappa upp från gatan och entrén inhägnas av två höga, mycket utsmyckade och vackra kolonner. Platsen var från början slottet Trompette som byggdes i mitten på 1400-talet. England hade styrt Bordeaux i över 300 år och slottet eller fästningen byggdes som ett skydd för att förhindra att de kom tillbaka. Platsen ligger mycket strategiskt mellan hamnen och staden. När staden växt ikapp slottet behövdes det inte längre och revs vilket lämnade en stor öppen yta.

Vi kunde direkt se den stora cirkusen som slagit upp sitt enorma tält på platsen. Långtradare, senaste modellerna från fabrikerna, med mycket dyra släp utgjorde det yttre skyddet och det var där som artisterna bodde. Finns det så mycket pengar i cirkus så kanske…  Vi tog oss förbi cirkusen och tittade på parken bredvid oss där träden står i rader som mer för tankarna till en militär uppställningsplats, de stod i snörräta rader och mellan träden hade de dragit spårvagnslinjer. Det såg annorlunda ut. Så kom vi till en av Bordeauxs turistattraktioner, öronbedövande ackompanjerade av tryckluftsborrarnas intensiva hamrande i den betongplatta som spårvagnsspåren ligger på. Även i Frankrike används sommaren till att bygga om i kollektivtrafiken.

 

Monument aux Girondins

Platsen som monumentet står på är avrättningsplatsen, där Bordeauxs deputerande till generalständerna, avrättades 1794. Bordeaux skickade åtta handelsmän till generalständerna 1789, den som skulle leda fram till franska revolutionen. I den franska delningen mellan stånden var adel och präster de två första medan borgare och bönder tillsammans utgjorde det tredje ståndet, till skillnad mot Sverige där de var två olika stånd. Hur intresserade de egentligen var av revolutionen går inte att svara på men de stod upp för Bordeauxs behov av handel och utveckling. Kanske ska vi heller inte glömma bort att adeln inte sysslande med handel, de ägde jord, vilket utgjorde basen för deras rikedom. Köpmännen och borgarna hade kanske därför inget gehör för sina åsikter i vanliga fall. Här fick de chansen. Revolutionen utvecklades genom att den radikaliserades. Landets och revolutionens fiender försökte genom krig få tillbaka den gamla ordningen men det nya Frankrike var och förblev starkt i tron på sin revolution. Den var så stark att inget fick lov att störa revolutionen. För att skydda den nyvunna samhällsordningen så infördes skräckväldet, alla som var emot, eller antogs vara emot revolutionen, avrättades. Kungen och drottningen, adeln nästan summariskt. Sju av de åtta deputerade från Bordeaux avrättades här på platsen medan den åttonde tog livet av sig 1829. Han hade varit med i den kommitté för revolutionens säkerhet som var ansvarig för terrorn.

Hundra år senare beslutades det att bygga ett monument till de deputerades ära och minne. Det blev en 43 m hög kolon med ytterligare elva meter staty på toppen. Vid basen byggdes några stilfulla statyer i brons. Spontant kändes det som om det hade kostat många sköna slantar. Läser man på lite om monumentet så är förklaringen att det är byggt i den tredje republikens stil. Stilmässigt skulle vi kalla det en blandning mellan nyklassisk och nybarock som var de stilar som var på modet under den här tiden. Det är klassiska motiv, det känns som statyerna är hämtade från den grekiska mytologin men de är överdådiga som barocken ger uttryck för.

Samtidigt är det inte så lätt att få fram information om allt som vi ser på våra resor. En god hjälp är att fotografera av informationsskyltar som finns runt sevärdheterna. Så även denna gång, vilket är till stor hjälp för denna text. Skyltarna låg på marken i form av graverade metallplattor och när vi fotograferade de engelska texterna passerade en fransman. Han tyckte att det låg för mycket sten och skräp på skylten och gick fram och borstade bort dessa så att turisten skulle få en bättre bild av skylten och Frankrike. Ur skyltarna kunde vi senare läsa att tyskarna under kriget konfiskerade delar av statyn för att få ihop metall till sin krigsansträngning. Inte allt men något. Senare plockades hela monumentet ner och fördes bort för att bli krigsmateriel. Efter kriget hittades statyerna, för de är många, i en stad 30 mil från Bordeaux och kunde i triumftåg, som det står i de franska källorna, återbördas till staden och sin plats på Place de la Quinconces. Vi lämnade platsen bakom oss för att leta efter en souvenirshop, vilka hittills lyst med sin frånvaro. Lyckligtvis passerade vi turistbyrån som kunde förse oss med en vinflaska i miniatyr med en magnet på. En mycket lyckad souvenir från vinets huvudstad.

 

Garonnefloden

Vi kom tillbaka till operan och fortsatte in på Frankrikes längsta gåköpgata, Rue-Sainte-Chaterine. Vi hann inte utforska stadens shoppingutbud utan svängde snabbt ner till Eau de Mirage för att ta 10:30 båten nedför floden. Garonne är en 60 mil lång flod som rinner upp i de spanska Pyrenéerna och tar sig fram till Toulouse. Där stöter den på Canal-de-midi som tar sig ner till Medelhavet. Floden och kanalen bildar tillsammans vattenvägen Canal des Deux Mere som tar båtar med last, hela vägen från Atlanten till Medelhavet och givetvis andra vägen också. Det är i Toulouse som Airbus tillverkar sin A380 och delarna transporteras till Bordeaux med oceangående fartyg. Där lastas delarna om till pråmar och skeppas vidare på floden innan lastbilarna tar vid för sista sträckan till fabriken. För att vara en så viktig vattenväg noterade vi att det knappast gick några fartyg alls på floden. När den runnit igenom Bordeaux så möter den Dordogne i det som kallas för Girondeestuariet vilket i sin tur rinner ut i Atlanten vid Royan.

Det är på floden som lokaltrafiken har ordnat en båtlinje från Stalingrad på norra sidan vid Pont de Pierre, den mycket vackra stenbron från 1820, beordrad av Napoleon som den första över floden vid Bordeaux, och norrut till Lormont Bas strax söder om högbron som för bilister på E5 över floden. Mycket likt Älvsnabben som opererar i Göteborgs hamn. Det kostar 2 euro att åka med. Tyvärr så stannade inte båten, just på denna turen, på den brygga som vi skulle till. Men, på tillbakavägen så gjorde den det. Så synd, nu fick vi ju en båttur och kunde se så mycket mer av staden från vattnet, det gillade vi. Det var en ganska liten farkost, byggd som en katamaran med överdäckning där passagerarna kunde sitta och titta ut på flodens stränder. Nu är det en ganska platt bild man får se och ärligt talat så är flodkryssningar lite enahanda. Vi satt i alla fall inte still i båten utan gjorde vad vi kunde för att få se så mycket som möjligt.

De vackra husen och så något som såg ut som hamnmagasin. De ligger mellan floden och gatan Quai des Chartrons. Det ligger köpcentrum och restauranger i husen och det ser trevlig ut. Vi når fram till nästa bro som heter Pont Jacques Chaban Delmas. Här är den alltså, förlagan till den nya Hisingsbron i Göteborg. Kanske inte en exakt kopia men det ser väldigt lika ut. Samma typ av hissanordning där brobanan lyfts upp mellan fyra torn. Samma färg även om tornen har en lite annan geometrisk utformning. Det var häftigt att glida fram under bron och se upp mellan de olika delar på pylonerna högt upp i himmeln. Förutom att man i Göteborg, trots alla protester valt att ha en för låg segelfri höjd så blir det ett landmärke, som Sverige andra stad får. De ska inte vara ledsna, det blir snyggt. Båten passerade infarten till hamndockorna och vinmuseet La Cité de Vin, som med sin särpräglade arkitektur låg som närmsta granne, och vi fick se huset från alla håll när båten åkte norrut. Områdena runt floden blev lite ruffigare med övergivna industrianläggningar. En besynnerlig verksamhet hade en ramp ner i floden som blockades av hägnade kedjor. Vi kunde inte klura ut vad det var. Så var vi framme vid ändstationen och det var dags att gå av. Vilket vi snällt gjorde. Det gick spårvagnar från platsen till museet men vi frågade på en besynnerligt knagglig franska om vägen. Personalen som måste har gått vad som i Norge kallas för smilekurs, använde dessa kunskaper och lät oss stanna ombord för att åka med en hållplats tillbaka, dit vi egentligen skulle. Samma biljett som tydligen var giltig i någon timme. Turister har vissa fördelar ibland.

 

La Cité de Vin

Detta är ett museum tillägnat vinet i vinets egen huvudstad, Bordeaux. Den ligger i de det gamla hamnområdet och precis som många hamnstäder runt på jorden vinner staden tillbaka stränderna från gammal av avslutad industriverksamhet. Området vi kommer ifrån runt Eau de Mirage, är ett sådant där kajerna tidigare var fylld med parkerade bilar. Nu har människorna tagit över och bilarna flyttat till garage under jorden. Runt vinmuseet hade denna process kommit en bit, men är vad vi kanske ska kategorisera som pågående. Detta belyses tydligt av att byggnaden invigdes av Frankrikes president för lite över två år sedan, efter en byggtid på nästan fem år och ett kostnadsöverdrag på ca 30 %. Det påstås ha kostat ca 800 miljoner svenska kronor, så huset har en del att leva upp till. Steg ett, mat, där levererade man ordentligt. Efterrätten var något extra och såg ut att vara något annat än det var. Det mest annorlunda var rosmaringrädden som ingick i bakelsen.

Steg två var att de levererade en bra kylskåpsmagnet, medan steg tre var att lösa en entrébiljett. Det gäller att ha prioriteringarna rätt!. Nu förstod vi allvaret i att de investerade pengarna ska tillbaka. Det var moderna priser, i en modern byggnad i en modern turistattraktion. Vi tog vår del av den kostnaden. Sedan var det att ta sig in i själva museiedelen. Vi hade lite olika intressen och det var en hel del att se på. En del av oss koncentrerade sig på den ekonomisk aspekten på vinproduktion och allt som tillkommer runt logistiken. Redan de gamla romarna hade ett omfattande transportsystem som skulle ta Bacchus produkter runt världen. Det är och var en industri som driver delar av världsekonomin. Det är sådan omfattning på detta. Det har byggts kanaler och hamnar och allt annat under årtusendes lopp för att lösa logistiken. Återigen, tanken att detta är en jordbruksfråga och inte en folkhälsofråga för EU.

Det fanns en intressant bild på en romare som odlade sitt vin på en sluttning längs Gironde. Vi fick följa utvecklingen och det enda som hände med bilden var att det gick från att vara en romare till att bli en got, till att bli en normand till att bli engelsman, till att bli en holländare, till att bli en fransman. Tiden har fört med sig olika härskare till regionen men vinodlingen har inte ändrats. Idag förfasar sig fransmännen över kineserna, som kommer och köper upp det franska vinet och vingårdarna och tycker att det är hemskt. Men som några säger, vindruvorna är ju kvar här och de behöver fransmän för att odla och göra vinet. Utveckling. Andra delar av resesällskapet, passade på att lära sig mer om olika druvor, var och hur vindruvorna produceras och vilka olika tillsatser som används för att sätta smak på vinet. En tanke som slog oss är hur mycket nya ekfat som måste produceras för att lagra vinet. Till detta kommer att det ska finnas fat till konjak, calvados, cider och flera andra alkoholprodukter. Var hittar de all denna ek?

När vi trötta, efter timmar för att lära oss mer om vinet, tog vi hissen upp till en takvåning. Den var inredd som en stor bar, med flera utskänkningsställen. I entrén ingick att vi fick smaka av något vin från någon del av världen, inte bara franska. Bara lite för att säkerheten inte skulle äventyras. Passade också på att gå ut på utsiktsbalkongen som gick runt tornet som vi var upp i. Kunde se den gamla tyska ubåtsbasen som låg vid fritidshamnen, som är som en i en gammal hamndocka, för att inte tidvattnet ska påverka förtöjningarna. Det var dags att dra oss tillbaka mot stadens centrum. I rusningen lyckades den med lite mer kunskap och mycket hjälp av trevliga franska unga killar att få tag i biljetter och så tog vi oss de 2-3 kilometerna tillbaka till staden. Åkte igenom träden i parken och kom till Monumnet aux Girondins.

Frankrike har lite andra butiker än i Sverige och bland annat ett varuhus specialiserat på kvinnor. De har också storlekar som passar oss normalbyggda människor. Det blev en räd i det palatset på köpgatan innan vi tog oss tillbaka till bilparkeringen som låg under ett annat köpcentrum. Vi passade på att köpa kvällsmat och tog oss till bilen. Vi betalade vår turistskatt, P-avgiften för centrala p-platser, och åkte vidare.

 

La Base sous-Marine

Tyskarna hade byggt starka ubåtsbaser längs den franska kusten för att kunna skicka ut dessa havets rovdjur i jakten på allierade förrådsfartyg. Slaget om Atlanten kunde ha avgjort kriget om tyskarna lyckats svälta ut det envisa motståndet från bulldoggen i London. Den 12:e oktober 1943 var ubåtsbunkrarna byggda och den 12:e tyska ubåtsflottiljen inledde sin verksamhet från Bordeaux. De hade till sin hjälp den italienska marinen som placerat ubåtar i samma bas. Ett drygt år senare bytte Italien sida i kriget och tyskarna beslagtog de fem ubåtar som Italien hade. Filmen das Boot, visar hur det skulle kunna ha sett ut under de två år som basen opererade. 25 augusti, samma dag som Paris befriades, lämnade tyskarna även basen i Bordeaux eftersom de allierade trupperna var på väg mot staden. Det var inte många kvar då. 42 ubåtar hade varit stationerade hos flottiljen i Bordeaux och 39 av dem hade förlist under slaget om Atlanten. Några av de 28 000 tyska ubåtsmän och 738 ubåtar som inte kom tillbaka från kriget.

Bunkrarna är inte förstörda. De är visserligen ett öppet sår i det franska självmedvetandet och stoltheten. Baserna, för de är flera längs kusterna, är helt enkelt för välbyggda, de är så svåra att riva att de får stå kvar. I Bordeaux har man gjort om det till en konsthall så det var inte svårt att hitta hit med våra digitala bilkartor. När vi kommer fram till platsen så var det ytterligare en cirkus i stan och den är här. Denna gången betydligt mindre pengar med i bilden. I skuggan på en angränsande byggnad har en grupp med herrar slagit läger och det låter lite mycket runt dem med hundar och alkohol. Våra fördomar gjorde att vi valde att göra ett mycket kort stopp, särskilt som stället redan var stängt. Ett minnesmonument över den spanska republiken stod vid kajkanten. Vi skulle nog kallade för spanska inbördeskriget i Sverige. Några kort på ubåtsbasen och så var det dags att åka vidare.

 

Bordeaux

Så hade vi besökt Frankrike nionde största stad med ca kvarts miljon invånare. Av Frankrikes städer är det bara en miljon stad, Paris, och endast ytterligare tre städer med mer än en halvmiljon invånare. Det betyder två saker, antingen är det små kommuner, sant eller också är det ett agrart land, sant det också. Staden är inte en utpräglad turiststad, vilket kunde märkas utan lever på den industri som finns. Den är fokuserad kring flyg, främst flygmotorer, alkohol, vin och sprit samt mediciner. Bordeaux har också ett universitet som rankas som det 17:e i landet. Trots att det är nästan 60 mil till Paris så tar TGV tågen endast två timmar från den lilla stan till huvudstaden. Det går i princip att pendla till Paris för att arbeta om man har en förstående arbetsgivare.

Bordeaux har en lång historia och vi snuddade vid den flera gånger under dagen. Romarna var här när de besegrat gallerna. Morerna intog staden efter hårda strider på sin marsch norrut för att plundra på 730-talet. Efter flera år av strider mellan frankerna och Aqutanien på 700-talet kom vikingarna och la under sig staden på 800-talet. Engelsmännen tog över staden genom giftermål på 1100-talet och förlorade området när de förlorade hundraårskriget mot fransmännen. Bordeaux kom att tillhöra Frankrike på 1600-talet efter en halvofficiell ställning. Stadens stora uppsving kom under 1700-talet då de flesta av de fantastiska byggnaderna som finns längs floden byggdes och som idag är en del av stadens världsarv. Vinet och sockerhandeln från slavplantagen i den nya världen gjorde expansionen möjlig. Handeln med vin gjordes möjlig genom britters och holländares försorg. Bordeaux blev säte för den franska regeringen, tre gånger, alla i samband med krig mot tyskar. I 1870 års krig flydde regeringen till en säkrare plats, liksom de gjorde i september 1914 när tyskarna hotade att inta den franska huvudstaden. Det framgångsrika slaget vid Marne gjorde att de kunde flytta tillbaka. Inför de anstormande tyska pansararméerna 1940, flydde regeringen återigen till Bordeaux. Trots efterforskningar fick vi inte fram adressen för regeringsbyggnaden förrän vi kom hem och det visade sig att vi parkerat bilen ca 200 meter från platsen. En liten planeringsmiss. Vid de både senaste tillfällen så avslutades striderna efter vapenstilleståndet som skrevs under i Compiegne som vi besökte för ett par dagar sedan.

Det blev en tröttsam resa tillbaka efter en lång dag på upptäcktsfärd i Bordeaux. När vi kom tillbaka till vår vingård möttes vi av de nyanlända svenskarna, de liksom vi hade hittat platsen och gett bort resan hit i födelsedagspresent. De var precis lika trevliga som vårt värdpar och de andra gästerna som vi blivit vänner med, det här lovade många trevliga stunder inför den fortsatta veckan.

Dag 1 – Stena Line – Stena Germanica
Dag 2 – Osnabrück och Münster – Öster eller söderut vid Venlo
Dag 3 – Compienge – Loiredalen som världsarv – Slottet i Blois
Dag 4 – Saint Androny – VM-finalen i fotboll 2018
Dag 5 – Världsarvet Bordeaux – Eau de Mirage – Monumnet aux Girondins – Garonnefloden – La Cité de Vin – La Base sus-Marine – Bordeaux
Dag 6 – Niort – Donjonen i Niort – Marais Poitevin – Rochefort – L´Hermione
Dag 7 – Blaye – Vaubans världsarv Citadellet i Blaye – Le Taillou – Chateau Haut Bourcier – Les Grandes Calonges
Dag 8 – Pair-non-Pair – Saint-Émilion – Château de La Rivière – Bourg – Château Tayac -Villa gallo-romaine de Plassac
Dag 9 – Merdoc – Saint Hélène – Lecanau – Royan
Dag 10 – La Pierre de Crazannes – La Rochelle – Ile de Re och Fort Boyard – Machecoul – Nantes
Dag 11 – Château des ducs de Bretagne – Nantes historia – Grue Titan – Charles-Édouard Jeanneret
Dag 12 – Saint Nazaire – Chantiers de l’Atlantique – La Pallice -Gamla stan Vieille Ville – Operation Chariot – Tintin – Mémorial de l’abolition de l’esclavage – Normandiedockan – Fartyget A380 – Tumulus des Mousseaux – Pornic
Dag 13 – Carnac – Elven en Village étape – Avranches – Patton square
Dag 14 – Mont Saint Michel – Deutsche Kriegsgräberstätte Mont d’Huisnes – Granville – Villers Bocage – Fontenay-le-Pesnel
Dag 15 – Operation Overlord – Utah beach – La Pointe de Hoc – Omaha beach – Amerikanska krigskyrkogården i Colleville-sur-mere – Hamnen i Arromanches – Gold beach – Juno beach – Pegasus bron
Dag 16 – Bayeuxtapeten – Musée de la Bataille de Normandie – Katedralen i Bayeux – Normandisk cider
Dag 17 – Caen
Dag 18 – Pont de Normandie – Dieppe – Aire De La Baie De Somme
Dag 19 – Lång väg hem