Vapenstilleståndsplatsen i Compiegne i norra Frankrike. Här avslutade första världskriget och det tyska fälttåget i Frankrike 1940.
Under nattens ljusa timmar hade vi passerat Stora Bältbron, som passerat några gånger på våra resor. Senast på påskresan till Fredericia. I höjd med Omö så girade fartyget åt sydsydväst igen och seglade längs ön Langeland. Väl inne i Femer Bält girades det åt sydväst och kursen ställdes in på inloppet till Kiel. Efter nästan 15 timmars resa är vi återigen på tysk mark. Det tyska miljömärket är klistrat på insidan av rutan och vi tar oss av båten och ska kryssa ut på de tyska motorvägarna. Det blir till att gissa på något avancerat. Vi har utrustat oss med tyska appar för trafiken och har att välja på den stora vägen 215 mot Autobahn 7 mot Hamburg. Eller, ska vi chansa på den mindre 404 mot väg 21 och till slut Autobahn 1 som kommer från Sassnitz? Det är 1:an som ska ta oss från norra Tyskland till Ruhrområdet där vi ska vidare till Nederländerna och Belgien. Frågan och gissningen är, hur tar vi oss smidigast förbi Hamburg, detta nålsöga i trafiken till och från Västeuropa?
Det blev den mindre vägen som tog oss ner mot Autobahn 21. Mindre trafik men minst lika mycket vägarbete. Några mil innan vi ska på A1, möts vi om rapporter som säger att det skett en trafikolycka och att köerna ökar. Vår digitala karta föreslog en annan väg genom valda delar av Hamburg och vi chansade, om vi lyckades är svårt att svara på men till slut var vi ute på den snabba vägen igen och så ökade vi farten något. Vid Bremen hade vi vår första tidkontroll och det hade tagit tid. Vi låg i slutet på den tidsram som visade att vi skulle kunna nå vårt mål i norra Frankrike innan alla hotell var stängda.
Osnabrück och Münster
Drygt 30 mil från Kiel kom vi till Osnabrück och färden fortsatte söderut. Istället för de lite längre rasterna som var kalkylerat med så blev det mat i bilen blandat med frukt och godis och på så vis kunde vi hålla tempot genom Ruhrområdet och vägen över till Nederländerna. För några år sedan var vi på väg till Wuppertal och då hade vi passat på att stanna till i Münster för att handla, det hoppade vi över idag och fortsatte västerut mot Holland. Det var en trist upplevelse och se hur trafiken utvecklats. Höga hastigheter och allt fler som väljer att ligga allt närmare bilen framför. Riskerna som man utsätter andra människor för och den akuta respektlösheten för andra människors liv är häpnadsväckande. Det verkar vara en tävling om vem som vågar mest. Hur fort kan jag köra och hur nära kan jag köra? Rekordet vi såg var under 10 meter, i 90 km/h bakom tre motorcyklister. Vad händer om en av killarna hackar en millimeter på gasen? Han är förmodligen död direkt för bilisten behöver ungefär 15 meter på sig att överhuvudet taget inse att det hänt något och då är kraschen redan ett faktum. För två bilar är det säkrare för då finns krockzoner och kuddar och lite annat, men för en motorcyklist, fem millimeter läder och en hjälm? Låt det rekordet stå sig i många år…
Öster eller västerut är frågan vid Venloo
Målet med dagens resa är att nå fram till ett hotell i norra Frankrike, ju längre vi kör idag, ju mindre i morgon och då ska vi passera Paris på nationaldagen, kanske inte det smartaste valet vi gjort. Efter att ha passerat Duisburg så kommer vi till gränsen och fortsätter till Venloo. Där får vi ett vägval, antingen kör vi E34 mot Antwerpen och sedan söderut mot Lille eller så kör vi söder ut på E25 för att passera Liege och Mons innan vi kommer in i Frankrike. Vi slår febrilt på alla kartor och appar för att försöka räkna ut vilken väg vi ska välja. I vägsträcka skiljer det några få kilometer och i tid några minuter. Vad vi ska gissa är vilken väg som just nu är den snabbaste, den med minst hinder? Några som säkert gissade på vart de skulle ta vägen var de två brittiska spionerna Best och Stevens. De opererade i det neutrala Nederländerna på hösten 1939 och försökte få kontakt med den tyska sidan för att hitta öppningar för fredssamtal. Chamberlain insisterade, trots Hitlers svek i Münchenöverenskommelsen 1938, att den europeiska konflikten skulle lösas med fredssamtal. Efter några möten skulle agenterna återigen träffa sina tyska kontakter. Den nazistiska säkerhetstjänsten, SD med Reinhardt Haydrich i spetsen, hade fått hand om ärendet. Haydrich utsåg sin betrodde operatör Walther Schellenberg att möta britterna inne på holländskt territorium. Där kidnappades de britterna och fördes till Tyskland. De förhördes och sattes senare i koncentrationsläger. Båda männen överlevde kriget och kom tillbaka till Storbritannien igen 1945. Inte heller på denna historiska plats stannade vi till.
Vår elektroniska karta valde åt oss. På tyska trafikradion rapporterades inget under 15 km kö, men på den holländska sidan så var trafiken lugnare och människor som skulle någonstans började anlända dit. På gränsen mot Belgien undrade vi också vart vi skulle. Klockan, visade att det skulle kunna gå att nå vårt mål, Compiegne. Ett hotell bokades via nätet och vi fortsatte. Förbi Charlroi och Mons
innan vi nådde det land där vi ska tillbringa de närmaste 14 dagarna, Frankrike. Dagen gick sakta över i kväll och en viss lindring i temperaturen, men inte mycket. Namn från historien dök upp på vägskyltarna, Amiens, Cambrai, Tounai och Compiegne, alla starkt förknippade med striderna under första världskriget. Arras är ett annat sådant namn men det är också förknippat med andra världskriget. Det var där som den brittiska expeditionskåren försökte sig på ett motanfall mot Rommels pansartrupper som stormade fram över samma böljande sädesfält som vi också kunde se. Strax före tio på kvällen, efter tolv timmar, och nära hundra mil bil var vi framme för dagen.
Dag 1 – Stena Line – Stena Germanica
Dag 2 – Osnabrück och Münster – Öster eller söderut vid Venlo
Dag 3 – Compienge – Loiredalen som världsarv – Slottet i Blois
Dag 4 – Saint Androny – VM-finalen i fotboll 2018
Dag 5 – Världsarvet Bordeaux – Eau de Mirage – Monumnet aux Girondins – Garonnefloden – La Cité de Vin – La Base sus-Marine – Bordeaux
Dag 6 – Niort – Donjonen i Niort – Marais Poitevin – Rochefort – L´Hermione
Dag 7 – Blaye – Vaubans världsarv Citadellet i Blaye – Le Taillou – Chateau Haut Bourcier – Les Grandes Calonges
Dag 8 – Pair-non-Pair – Saint-Émilion – Château de La Rivière – Bourg – Château Tayac -Villa gallo-romaine de Plassac
Dag 9 – Merdoc – Saint Hélène – Lecanau – Royan
Dag 10 – La Pierre de Crazannes – La Rochelle – Ile de Re och Fort Boyard – Machecoul – Nantes
Dag 11 – Château des ducs de Bretagne – Nantes historia – Grue Titan – Charles-Édouard Jeanneret
Dag 12 – Saint Nazaire – Chantiers de l’Atlantique – La Pallice -Gamla stan Vieille Ville – Operation Chariot – Tintin – Mémorial de l’abolition de l’esclavage – Normandiedockan – Fartyget A380 – Tumulus des Mousseaux – Pornic
Dag 13 – Carnac – Elven en Village étape – Avranches – Patton square
Dag 14 – Mont Saint Michel – Deutsche Kriegsgräberstätte Mont d’Huisnes – Granville – Villers Bocage – Fontenay-le-Pesnel
Dag 15 – Operation Overlord – Utah beach – La Pointe de Hoc – Omaha beach – Amerikanska krigskyrkogården i Colleville-sur-mere – Hamnen i Arromanches – Gold beach – Juno beach – Pegasus bron
Dag 16 – Bayeuxtapeten – Musée de la Bataille de Normandie – Katedralen i Bayeux – Normandisk cider
Dag 17 – Caen
Dag 18 – Pont de Normandie – Dieppe – Aire De La Baie De Somme
Dag 19 – Lång väg hem