Kanon som bevakar ingången till Karlsborgs fästningsmuseum.
Så var det dags att packa allting igen för hemresan. Vädret var kallt men soligt och den senare hade drivit bort snön till nordsidan av allting och lufttemperaturen var inte tillräckligt hög att driva iväg Bores senaste nyck. Av alla vägar in och ut ur Örebro så valde vi samma väg som vi kom till resmålet, mot Askersund. Skillnaden mot hitresan var att vi nu valde västgötasidan av Vätten. Efter resans första etapp svängde vi in på första sevärdheten, en ort som gjort sig känd, dels i Arn serien och dels för sin plats i industrihistorien.
Forsvik
Det Forsvik som vi kunde stanna till vid och titta på i det soliga men ack så kalla vädret daterar sig tillbaka till 1686 då Anton von Boij grundade ett stångjärns bruk på orten mellan sjöarna Viken och Bottensjön. Den senare är kanske mer en del av Vätten. von Boij ägde redan sågar och järnhanteringar i Tiveden som inte ligger långt ifrån Forsvik. Vattenkraften mellan sjöarna hägrade och det var en ort med gamla industritraditioner. Sämre konjunkturer hade under 1580-talet slagit ut industrin som i sin tur byggde på äldre traditioner från medeltiden. Kanske så gamla att diskussionen om Arn kanske hade en historisk grund. Vi kunde vid detta besök inte hitta de spåren. Fallhöjden för vattenhjulen hade ökats med ca 2 meter för att få ut mer kraft ur forsen. Produktionen av stångjärn pågick i 200 år. Likt Lövsta bruk och Forsmark i Uppland (två orter som vi besökt på tidigare resor) märker Forsvik av de sämre konjunkturerna under mitten av 1800-talet. När Carl Wilhelm Palmaer tar över bruket börjar han omvandla det till näringar som passar bättre in i industrialismens barndom. Det tillkommer ett gjuteri, en mekanisk verkstad och ett sliperi. Den gamla vattensågen ersätts med en modern ångsåg mot slutet av seklet. Det är dessa byggnader som vi kan se när vi går in på området. Inga arkitektoniska skönheter men byggnader som klarade av de krav som den tiden ställde för sina behov. Vi drog oss ner mot vattnet och kunde på lite avstånd se varvet och så följde vi rälsen som gick söder ut. På skyltar kunde vi läsa att detta var räls som lagts, för handdrivna vagnar, som förde ner produkterna till Vätten och Göta kanal för vidare transport till utskeppningen i Göteborg. Vi följde spåret och kom fram till kanalen och kunde sedan följa den till slussen. Den var ordentlig och det var djupet i de gamla bassängerna. Små är de inte heller. Vi tog oss upp mot vägen och kunde se den gamla handvevade gjutjärnsbron som var i verksamhet fram till mitten av 1950-talet innan de ersättas av en mer modern bro, motordriven. Vi såg tydligt skillnaden mellan kanalen på Viken sidan och Bottensjön sidan. Det enda vi egentligen kunde vara säkra på var att det inte skulle komma en båt och slussa. Så här i vintervädret är sommarattraktionen stängd. Vi började lätt kylda och lätt huttrande gå mot bilen som kunde hålla värmen likt ett drivhus hos trädgårdsmästaren. Vi blickade en sista gång ut över de gamla industribyggnaderna som varit igång fram till nedläggningen av den sista verksamheten, sågen så sent som 1999. Bilen var så varm som vi hoppats och vi begav oss till huvudorten i kommunen och hamnade mitt i en aktiv militär verksamhet.
Karlsborgs fästning
Vad gör en av Sveriges största militära installationer på Vättens västra strand? Frågan är berättigad och för att förstå detta måste vi ta oss tillbaka till Örebro och St: Nicolaikyrkan. Det var där som Bernadotte valdes till svensk tronföljare 1810 och anledningen till det var att den danske prinsen och tronföljare Karl August hade ramlat av en häst och dött. Sverige hade varit en av Napoleons mest bittra fiender, manifesterat i Gustav IV Adolfs hårdnackade motstånd mot uppkomlingen. När Napoleon lierat sig med den ryske tsaren hade ryssarna fått fritt fram att fortsätta sin expansion. Det som en gång varit stormakten Sverige var i inledningen på 1800-talet en blek skugga av sitt forna jag och hela den östra rikshalvan, Finland förlorades. Kungen avsattes i statskupp och hans farbror Karl blev kung, men var barnlös. Det behövdes en arvtagare. Samtidigt hade Ryssland och Frankrike åter blivit ovänner och genom att söka en fransk marskalk till den svenska tronen hoppades riksledningen på att kunna återerövra Finland.
En mer praktisk konsekvens var att Sverige inte längre kunde föra sina krig i öster, i Finland, utan nu blev den svenska Östersjökusten ett direkt konfrontationsområde. Hundra år tidigare hade ryssarna härjat och skövlat den svenska kusten. Något vi själva kunde konstatera när vi reste i Uppland. Stockholm blev farligt exponerat i detta sammanhang. Det är nu som den så kallade Centralförsvarstanken vinner genomslag. Genom att placera ett fort i Askersund och ett i Jönköping så skulle en angripare österifrån stoppas. Förråd och ledning skulle placeras på Vanäsudde vid Karlsborg. Ett väl utbyggt förråd med plats för militär, statledningen, riksdag, kungahuset och guldreserven. Det skulle bli Sveriges reservhuvudstad i händelse av krig med Ryssland. Tanken var att låta ryssarna landstiga och anfalla in i landet. Svenskarna skulle dra sig tillbaka för att samla sig och sedan när fiendens försörjningslinjer blivit för långa skulle den svenska armén anfalla och kasta ut fienden i havet. Så var tanken och den skulle komma att dominera det svenska försvaret för långtid framåt. Forten i Askersund och Jönköping byggdes aldrig. Karlsborg byggdes och det arbetet påbörjades i samband med Baltzar von Platens byggande av Göta kanal. Första delprojektet var slussen i Forsvik som vi såg tidigare i dag och då gick det att koordinera detta arbete med byggnationen av Karlsborg fästning.
Förutom fästningen är det dragningen av södra stambanan som nu för tiden vittnar om centralförsvarstanken. Stambanan drogs inte längs Sveriges östkust, där den skulle blivit sårbar utan den drogs inne i landet för att skyddas mot anfall. Vi var långt ifrån stambana när vi kom fram till fästningen. Stor och imponerande. Bästa minnen hittills var att det var en kontroll på Vätternrundan. Tog sikte på porten genom muren. Den var inte oväntat smal, för att hindra fienden att storma in den vägen, så i det moderna trafiksäkerhetstänkandet så var den ljusreglerad. Tänk om fienden hade vett att vänta på grönt ljus! Vi fortsatte in i fästningen. Skyltar om fotoförbud var uppsatta eftersom detta fortfarande är en aktiv militäranläggning. Vi tog en tur runt inne in fästningen och tittade på byggnader och försvarsvallar. Några andra enstaka turister som också villat bort sig fanns. Vi kom ut bakvägen ur fästningen och upptäckte fallskärmshopparnas minnesplats. En DC-3 stod uppställd och lite minnesstenar. Där fanns något som liknade träningsutrustning för soldaterna och en uppställningsplats. Den yngre generationen klättrade genast upp på befälspulpeten och skrek givakt till en grupp frusna duvor som genast ordervägrade och flög sin kos. Tillbaka till porten körde vi in igen och nu stannade vi till vid fästningsmuseet. Det var stängt, det visste vi, men vi kom i alla fall ur bilen igen och kunde konstatera igen och det var trevligare att sitta i den. Vi fortsatte hemåt.
Falbygdens ost
För att bryta ner hemresan som fortfarande var lite lång för en etapp så hade vi ett val. Industrihistoria i Tidaholm eller stanna till och proviantera ost i Falköping. Det blev det senare. Det tog en dryg timma och lunchklockan hade ringt för länge sedan, men vi kom fram och kunde ta plats i restaurangen och äta lite gott. En riktig turistfälla kunde vi konstatera men med bra mat. Sedan var det dags att köpa ost. Den yngre generationen provsmakade ALLT som ställts fram och när det var slut så beställdes det mer av personalen! Några kronor fattigare kom vi därifrån efter att ha hittat en ny ost att ta med oss. 1878 startade Johan-August och Johanna Johansson ett mejeri på sin gård utanför Falköping. Den här delen av Sverige lämpar sig väl för mjölkproduktion så det var inte så konstigt egentligen. De tog 14 år senare över Gustav Dahléns mejeri när han gav upp sin jordbrukskarriär för att bli ingenjör. Verksamheten utvecklads och under 1930-talet öppnades den första egna butiken. Sedan tre år ägs verksamheten av Arla.
Vi för vår del packade in det inköpta i den redan välfyllda bilen och körde hem. Handbollsträningen var inte inställd bara för att det var påsk.
Övernattningar i Örebro – dag 2 – Örebro länsmuseum – Örebro stadspark – Wadköping – Svampen
Övernattningar i Örebro – dag 4 – Forsvik – Karlsborg – Falbygdens ost