Strövtåg i historiska gränstrakter – Dag 2

Delar av den dal av Hedeby som idag är uppbyggd och fungerar som museum. Hedeby var en av de viktiga städerna under vikingatiden. Skyddad som den var långt i fjorden.

Not från 2024. Glädjande nog kom Hedeby med på UNESCO:s världsarvlista 2017. Vi kan lägga ytterligare ett världsarv till vår lista.

Hedeby

Den ligger perfekt, längst in i en vik i södra Östersjön. Lätt att försvara och lätt att ta sig över via land och floder till Nordsjön. Hedeby växte fram som en central handelsplats under 700-talet och nämns första gång år 804 i källorna. Det fortsatte att vara en av de viktigaste vikingastäderna i Norden. En titt på kartan visar att vikingastaden har en centralplats i Norden. Det är relativt enkelt att ta sig till Mälarområdet, via Öland och och Gotland, där svearna bodde och där Gamla Uppsala och Birka låg. Det var enkelt att ta sig till stränderna på södra Östersjön. Det var relativt enkelt att ta sig till Norge och staden Kaupang i Oslofjorden och vidare över Nordsjön till brittiska öarna, Shetland, Orkneyöarna och Island. Det var relativt enkelt att ta sig över till floden Eider och vidare till Hollingstead och väl där låg hela den västeuropeiska kusten öppen för handel och plundring, inte mist floden Rhen som gjorde resan till centrala Europa möjlig. Hedebys läge var verkligen centralt.

Det finns flera skildringar av Hedeby i historiska källor och staden beskrivs som stor men fattig. Under 900-talet hårdnade klimatet och Hedebyborna såg sig tvungna att bygga en ny boplats men nu med vallar runt staden för att skydda mot anfall från grannar och främlingar. Vallarna med palissader på toppen räckte upp till tio meters höjd. Det blev kanske landhöjningen som till slut knäckte Hedeby. Människorna såg sig återigen tvingade att anlägga en ny stad, Schleswig som kunde ta emot större fartyg och när staden brändes ner i mitten på 1000-talet så gjorde ett försök att bygga upp platsen men det misslyckades. Hedeby föll i glömska i nästan 900 år innan arkeologer upptäckte bosättningarna igen. Idag finns ett vikingamuseum på platsen.

På morgonen begav vi oss ut på Autobahn och styrde nosen söderut mot staden Schleswig. Staden som grundades när Hedeby brändes för andra gången runt 1050. Vi såg resterna av Danevirke på några ställen innan Hedeby eller Haithabau nåddes.

Första överraskningen kom redan på parkeringen. Det var ett stort komplex. Hemsidan hade inte berättat att anläggningen skulle vara så omfattande, flera kvadratkilometer stort. Det fick bli en promenad förbi det arkitektoniskt tilltalande museet och vidare genom den gamla stadsvallen. Vallarna var höga och mäktiga även utan palissader och tanken på vilken stark kungamakt det måste ha funnits för att organisera arbetet med dessa vallar kittlade fantasin. Längden, höjden visar på en makt och på en stor rikedom. Med en slösande sol var det en varm dag och genom att sluta ögonen gick det nästan att se männen och en och annan kvinna slita med sina verktyg i den hårda jorden. Korg efter korg, vagnslast efter vagnslast fylldes och transporteras upp till krönet och lastades av allt för hand! Kanske det var trälar, men även trälarna ska ha mat och det kostar pengar. Handeln måste ha varit omfattande och vinstgivande för att få ihop de resurser som krävdes för att bygga stadsvallen. Birka som var samtida med Hedeby har någon liknande utformning, med ett skyddat strandläge vid en vik eller fjord. En redig vall och palissader.

Från stadsvallen började den legendariska Danevirke. Danvirke är även det en uppkastade jordvall som sträcker sig tvärs över det schleswigska näset, från Hedeby i öster fram till marsklandet och floderna i väster. Detta för att skydda Hedeby men även hela Danmark mot hot söderifrån. Hotet kom från slaviska stammar som bebodde det som i dag är norra Tyskland och från anglerna/saxerna och friserna som bodde längs Nordsjöns kust och gjorde räder norrut. För de som gav sig av på plundringståg och siktade på att komma hem med rikedomar, måste, Hedeby varit riktigt intressant med sin utvecklade ekonomi.

Vid stranden har museet byggt upp flera tidstypiska hus och fyllt dessa med olika hantverkares redskap. Människornas levnadsförhållanden blir synliga på ett sätt som måste upplevas det räcker inte att läsa om det. Jämförelsen med Birka blir omgående och efter att ha följt utgrävningarna via TV och Vetenskapens värld så gick det att dra paralleller. Birka utgrävningarna koncentrerade sig mycket på människorna men det verkar som om Hedebyborna hade ett mer utvecklat byggnads sätt. Minnena från Birka är att det var mycket flätade väggar som kletades med lera medan Hedeby visar upp mycket gedigna hus i trä. Det kan naturligtvis bero på vilka samhällsskikt som bodde i husen och förmodligen var staden uppdelad i olika områden som beboddes av mer eller mindre bemedlade människor. Gatorna var belagda med plank och staden genomkorsades av diken, förmodligen avloppsdiken och detta är klara likheter med Birka, liksom vallen som omger staden och vattnet och handeln.

Vi hade med oss barn i olika åldrar och alla kunde uppskatta besöket. Inträdet €6 per vuxen var egentligen inte mycket att bråka om för det var värt entrépengen. Barnen gick in på en familjebiljett, 2 vuxna och alla barn. De senare, oavsett antal, kostade €1 och det är besöket väl värt. Den uppbyggda vikingastaden Hedeby var väl värt att resa till och mycket intressant att se.

Visarna på klockan hade snurrat allt för många varv och det var dags att promenera tillbaka till museet. Det rör sig om 1,5 km och det är en mycket trevlig promenad. Fina breda grusvägar som är cyklings bara och omgivande ängar som betas av kor som såg ut som om det skulle kunna vara från Hedebys storhetstid, små och med en kraftig päls. Museets restaurang kanske inte hade det största utbudet av maträtter men det gick att få tidstypiska maträtter från Hedebytiden. Vi valde dagens lunch och fick mycket god mat i rikliga mängder till ett överkomligt pris och laddade med ny energi tog vi oss an Hedebys vikingamuseum. Samma biljett gällde här också, vilket bara understyrkte rimligheten i prissättningen. Museum är svåra och det krävs mycket för att få ett stort genomslag.

Presentationen var modern i genomskinlig plast, punktbelysning i mörka rum, men det vill sig inte riktigt ändå. Små modeller visar olika aspekter och så finns det en stor tavla med mängder av olika sorters glaspärlor. I ett rum visas Hedeby i centrum av den samtida världen och stadens betydelse i förhållande till andra kända städer vid den här tiden, Kaupang, Birka, Novgorod och Kiev för att tala om de östliga städerna. Inte heller denna utställning griper tag i besökaren och det blir lätt att förlora sig i utställningens moderna design. Allt är på tyska med visst komplement på danska och det räcker till för mig men det blir lite av en språk barriär trots allt. Det tar lite tid att läsa texterna på tyska och sedan på danska för att komplettera upp det som missats. Engelskan saknas det är helt klart, men samtidig så är vi i Tyskland och där är det tyska som gäller. Möjligheten finns att hyra hörlurar med bandspelare som ger en berättarröst i örat vi olika platser längs promenaden. Det fungerar.

Det var intressant och lärorikt att besöka Hedeby och Pers Skriveriers utsände på vikingatiden kan starkt rekommendera att spendera en dag på anläggningen, för det krävs nog. Vi satsade en halvdag och det var för lite. Som vanligt är det bra att vara förberedd och finns det möjlighet att ha med sig cykel så går det att snabbt ta sig runt på detta stora område, annars går det att gå. Ta med picknick och hoppas på att ni får en lika vacker dag som vi fick!

Gottorp

Vi letade efter Danevirke och under färden dit noterade vi ett slott med mycket besökare; Gottorp. Det hade varit roligt att fördjupa sig i det men tiden medgav inga sådana utsvävningar. Vi fick nöja oss med att konstatera att det är stamslottet för ätten Holstein-Gottorp som satt på den svenska tronen från 1751 (Adlof Fredrik) till 1818 (Karl XIII). Den nuvarande svenska kungen har även han anor till ätten Holsten-Gottorp. Det gällde att inte titta för mycket för det var mycket att titta på, inte minst trafiken.

Danevirke

Frankerna gjorde i början på 800-talet en framstöt mot Frisien och kung Godfred av Danmark blir orolig för vad frankerna under Karl den store tänkte ta sig till. Han beslutar att förstärka försvaret av Hedeby genom att bygga en 30 km lång vall från Östersjön till träsklandet i väster. Försvarsverket byggs ut i flera omgångar under de kommande tvåhundra åren. Det går idag att identifiera fem olika stadier i byggandet. Försvarsverket kom att bli symbol för Danmarks anspråk på området, särskilt under oroligheterna runt 1850 mellan nationalistiska tyskar och nationalistiska danskar. Därför kom det som en chock för den danska allmänheten när de egna trupperna på vintern 1864 gav upp försvarslinjen utan strid och drog sig tillbaka till Dybböl. Det finns tydliga spår av försvarsverket kvar idag runt staden Schleswig. Det blev lite antiklimax, vi letade efter Danevirke och kom i stället till byn Danevirke. Vallen gick genom orten och den var stor och tydlig och det gick att promenera både på och längs vallen en bra bit av sträckan. Vi valde att gå den något ojämna vägen ovanpå för att senare gå ner via en nyanlagd trappa som används för att ta sig över den gamla muren. För en mur är det. Danmarks kung Valdemar byggde under mitten på 1100-talet en fem meter hög tegelmur för att förstärka försvaret och försvaret av Danmark. Resterna av den muren är synlig i Danevirke. Murresterna upptäcktes av danska ingenjörstrupper som 1863 byggde skansar för att försvar mot preussarna. Fina höga delar av Danevirke var synliga men återigen var tiden emot oss. Vi fotograferade och läste på om vad vi såg på tydliga skyltar som återigen fanns på tyska och danska och i några fall var kompletterade med engelska. Dagen började lida mot sitt slut och vi hade fortfarande ärenden att klara av, av praktisk natur, så vi fick lämna Danevirke utan att ha tittat in i det lilla museet som utifrån mer såg ut som en souveniraffär, och så for vi mot Flensburg.

Schleswig-Holstein

Schleswig är ursprungligen ett län i Danmark och Holstein ett län i Tyskland. Kristian I av Danmark, utsågs till greve i Schleswig och Holstein 1460 och lovade att aldrig skilja de två områdena åt. Kristian blev kung i Danmark och var samtidigt en greve i Tyskland. Detta skulle komma att påverka historien för området fram till våra dagar. Några år senare blir Holstein ett tyskt hertigdöme som ärvs inom den danska kungafamiljen, området Ditmarschen införlivades också i det nya hertigdömet.

Ditmarschen hade sedan början på 1200-talet varit ett självständigt land av bönder. De hade försvarat sitt land under flera hundra år och gjord det mycket farmgångsrikt. Inte heller denna gång accepterade de den danska överhögheten. De hade gjort det år 1200, men sedan återtagit sin frihet. Trehundra år senare ville danskarna ha tillbaka området och satte upp en armé som gick emot bonderepubliken. Danskarna fick vidkännas ett fruktansvärt nederlag. Över 350 män i den danska adeln stupade och ditmarscherna tog ett ofantligt krigsbyte eftersom adeln hade med sig stora summor pengar, som de tänkte spendera på segerbanketter. För att förnedra fienden lät de döda kropparna ligga kvar på slagfältet. Inga lösensummor kunde få dem att tillåta en begravning av de danska adelsmännen. De tog också det danska riksbaneret i segertrofé från fienden i norr. Danskarna kom tillbaka sextio år senare och nu var de mycket bättre förberedda. Framgången var inte gratis, bl.a. Gregers Ahlefled, herre till Gråstens slott stupade i fälttåget. Ditmarschen blev en del av det danska området på riktigt. Det lilla hertigdömet styckades upp i olika arvskiften och det blev till slut små delar och många som var intresserade av en del.

Efter freden i det stora nordiska kriget och Sveriges nederlag 1721 gjorde Fredrik IV av Danmark i ”kongelov” sin del av Schleswig till en del av Danmark som även kunde ärvas på kvinnosidan. Hertigen av Augustenborg svor honom trohet och samtidigt förvärvade hertigen Gråstens slott av familjen Ahlefeld som inte längre kunde behålla slottet. Ett förvärv som behölls till Tyskland tog över hela området 1864. Tyskan vann under åren inflytande och spreds norrut in i det danska Schleswig. Danskan var visserligen det som pratades av flertalet, särskilt i de norra delarna, men hade en andra klassens status. När svärdssidan i det danska kungahuset dog ut ärvdes området genom sidolinjer. Det gällde enbart Schleswig eftersom i Holstein tillämpades enbart manlig arvsrätt.

I Europa råder liberala stämningar. Marx ger ut sitt kommunistiska manifest och i februari 1848 bryter revolutionen ut i Paris. Den sprider sig vidare till de tyska staterna. Tyskland var inget enat land utan en serie av små stater med mer eller mindre inbördes samarbete, ett av dessa är Holstein. I Tyskland finns också en nationell rörelse som vill ena landet och i Holstein fanns liknande rörelser för Schleswig-Holstein. Personalunionen med Danmark var acceptabelt, men inte mer. I Schleswig bildades en motrörelse som ville ta tillvara det danska. Ingen såg en delning av de båda hertigdömena som en möjlighet utan det sågs som ett land. Ett uppror bröt ut och den danska militären ryckte in. Upprorsmakarna var framgångrika så länge som de stöddes av Preussen men när de drog sig ur kriget kunde danskarna segra efter nästan tre års krig. Bland annat höll de stånd vid Dybböl mot en överlägsen tysk styrka.

Situationen i hertigdömet försämrades. De var inte en del av Danmark men hade samma statschef som Danmark. Lagstiftningsarbetet i hertigdömet försvårades av den konstitutionella situationen och danskarna försökte hitta en lösning som löste problemet utan att reta upp tyskarna. Det gick inte och när Fredrik VII dog blev situationen akut. Den nye kungen skrev under en ny konstitution i november 1863, den så kallade novemberkonstitutionen och den skulle gälla för Danmark och Schleswig men inte Holstein. Den danske kungen utmanades av en tysk greve som ansåg sig ha arvsrätt till hela Schleswig-Holstein och han gjorde nu anspråk på detta område. Det blev maktkamp och de tyska småstaterna vill sluta upp på Holsteins sida och snart nog var kriget igång. På den tyska sidan engagerade sig Preussen men den nya kanslern Otto von Bismarck i spetsen och de gick till anfall mot Danmark. Danskarna fick under vintern ge upp Danevirke och sedan dra till tillbaka till Dybböl. Efter tio dagars bombardemang stormade tyskaran Dybböl och snart var hela Jylland ockuperat. Det slöts fred och Schleswig-Holstein blev tyskt. Tyskarna administrerade området fram till krigsslutet efter Första världskriget när Versaillesfreden stipulerade att områden skulle få folkomrösta vilket land de ville tillhöra. Norra Schleswig återfördes till Danmark 1920 för att 20 år senare hamna under tysk ockupation. Danmark avstod från gränsändringar efter Andra världskriget. Efter nästan 500 år var länen skilda åt.

Flensburg

Flensburg grundas som en dansk stad vid 1200-talets början. 1284 får staden sina stadsprivilegier. Flensburg blir snabbt navet i handel i området och tar delvis över efter Hedeby som tappade sin ställning vid mitten av 1000-talet. Även med Hansans inträde och där med de nya däckade fartygen, koggarna är Flensburg centralt placerad i då tidens handelsrutter. Flensburg var aldrig medlem i Hansan men behåller kontakter med dessa. Närheten till Östersjön, Skagerack, Kattegatt och Nordsjön med fartyg som är väl skyddade inne i Flensburgsfjorden är en attraktiv hamn. Landvägen eller via floderna i området är det också nära Nordsjökusten och till Rhens mynning. Den stora handelsvaran från Flensburg är sill och särskilt den kallrökta varianten av böckling som kallas kippers. Efter Hansans kollaps i slutet på 1500-talet ser Flensburg sin första storhetstid. De tar över handeln och har kontakter över stora delar av Europa. Trettioåriga kriget sätter effektivt stopp för Flensburgs tid som stor handelsstad. Trettioåriga kriget för också med sig en inflyttning av tyskar som är protestanter medan danskarna fortfarande bor runt staden. Nästa gång den danska handelsstaden får ett uppsving är när Rom handeln sätter fart på 1700-talet. Danmark hade en koloni i Västindien och därifrån exporteras sockerrör som destillerades till Rom i Flensburg. Staden var den näst största danska hamnstaden efter Köpenhamn i fyrahundra år. I samband med Dansk-tyska kriget 1864 kom Flensburg att tillhöra det tyska riket. Efter Versaillesfreden beslut om folkomröstningar drogs gränsen ca sju kilometer norr om staden. Flensburg klarade sig undan allvarligare bombningar under Andra världskriget men en förskola träffades 1943 och 20 barn omkom. I maj 1945 var staden säte för den sista nazistregeringen under amiral Karl Dönitz.

Staden fick inte den uppmärksamhet den förtjänade av vår resande reporter. Vi fick nöja oss med en tur på gatorna och kunde konstatera att det var vackert och att många historiska sevärdheter gick oss förbi, inte minst hamnen med sitt varvsmuseum. Rusningstrafiken pressade ut oss till köpcentrat i förorten för att komplettera förråden. Dagen med sina historiska utflykter var över. Grillen och den goda lokala drycken nästa!

Not från sommaren 2024. Vi gick igenom världsarven och upptäckte att Hedeby och Danevikre har kommit med på UNESCO:s världsarvsita för Tyskland.