Båtgravfältet i Valsgärde några mil norr om Gamla Uppsala. Här ligger resterna av ett 30-tal båtar.
Det skulle bli den sista dagen på våra äventyr i Uppland med Uppsala som bas. Vi började med att leta efter Hitta-ut kontroller strax norr om centrum längs Fyrisås. När vi var klara tog vi bilen ännu längre norrut längs Fyrisån. Det var lätt att komma på en stor väg, men vi ville ha en liten, en som gick nära denna å som varit som en blå tråd genom våra upplevelser. Vi for genom de gröna sädesfälten under en skön sommarsol som bara Sverige på sommaren kan ge. Vem tänker på regniga dagar en sådan här dag? Inte vi. Leendena var lika breda som solen generös. Vi tittade noga efter skyltar och tillslut hittade vi en liten slingrig väg som skulle leda oss rätt, rätt på ett av Sverige märkligaste gravmonument, vid sidan av Gamla Uppsala, Ale stenar, Kungagraven i Kivik och några till. Vi kom till Valsgärde.
Valsgärde
Valsgärde är ett gravfält från 500-talet och framåt. Här finns så mycket som 15 båtgravar och endast en båtgrav per generation. Det skulle kanske tyda på ett det varit i bruk i ca 400 år. Båtgravar har i de flesta fall kunnat kopplas till kungsgårdar, vi leden -tuna i ett namn. Just Valsagärde är lite annorlunda. Själva gravfältet är beläget på östra sidan om Fyrisån och i princip så nära det går. Vi kunde själva notera hur nära det var, kanske 50 meter eller till och med mindre på något ställe. Det har bott människor i Fyrisåns dalgång sedan bronsåldern och det finns tydliga belägg för detta bl.a. genom just gravfält. Vi pratar om en tid då vatten förenar och visst var Fyrisån en mycket viktig far- och transportled. Om de som begravs inte var kungliga, hur kunde de i så fall få en kunglig begravning, i form av en båtgrav? Hur kunde de få begravas så nära Fyrisån med den maktstatus som det innebar? Eftersom forskarna inte hittat några tydliga och klara samband med Gamla Uppsala och deras båtgravar och båtgravarna i Valsagärde tre km norrut så kommer frågan igen, Fanns det en annan makt som accepterades av Gamla Uppsala men som inte utgjorde något hot mot Uppsalas maktanspråk? Vad för makt var det som kunde hålla fast vid dessa, får vi anta, dyra begravningsseder under så lång tid? Den förklaring som ges är att det var en rik handelssläkt och det skulle kunna vara en rimlig förklaring, men ställer i sin tur andra frågor. Handel är lika med inkomster och lika med rikedom. Kunglig makt bygger också på rikedom, att ex. vis, kunna betala för en hird. Hur såg i så fall en sådan överenskommelse ut mellan de två platserna? När man hittat både män och kvinnor i de förnämsta gravarna i Uppsala så finns det i Valsagärde bara män i båtgravarna. Övriga ligger enklare gravar men de pratas om ett 60-tal gravar vilket verkar väldigt lite för en period på nära 600 år. De övriga gravarna är både äldre och yngre än båtgravarna. Mycket frågor och mindre svar.
Lite på avstånd ser det ut som en liten kulle, inte särskilt stor. Gravhögarna i Valsgärde. Den slingrande sommarljusa grusvägen tog oss fram mot målet och det blev tydligare att det var mer än en vanlig kulle. Det finns flera ”toppar” vilket är ovanligt och kullen relativt sett hög, gentemot omgivningen. Det var inget fel på utsikten från toppen i alla fall. Vi kunde bara begrunda det vackra och konstatera att kanotuthyraren som vi sett på vägen in inte skulle behöva vara orolig för sin affärsrörelse. Fyrisån flöt så lugnt och fint och säkert en mycket trevlig kanotled, om inte för annat så i alla fall i vikingarnas spår. Det kanske skulle kunna vara en möjlighet till en annan resa i historiens spår att följa en å i kanot. Något att tänkta på. Det var en upplevelse som var lite svårtolkad. Det sa inte så mycket och precis som med Rösaring så behöver Valsgärde ett sammanhang och det hade vi inte. Vi fortsatte vidare norrut längs Fyrisån till en ort som fått ge namn åt en hel epok i svensk historia, Vendel.
Vendel
Vendeltid i svensk historia är ca 550 till 800. Den kommer efter folkvandringstiden. Bara det en intressant paradox att efter tiden, som vi tror oss veta, var socialt oroligt och människor behövde söka sig samman för skydd i borgar, så kommer en tid som blir mer svårförklarad. Det var i slutet på 1800-talet i samband med en utvidgning av kyrkan i Vendel som det upptäcktes gravar. Arkeologer kom dit och grävde ut dessa. ”Jag ser underbara ting!” Så sa Tutankhamongravens utgrävare Howard Carter när han första gången såg guldet i den gamla faraonens grav. Om den kände svenska arkeologen Hjalmar Stolpe sa samma sak när han grävde ut båtgravarna i Vendel det har vi inga uppgifter om men han hade kunnat ha sagt det. Det var en stor gravprakt i de ca 15 gravar som hittade. De var så märkvärdiga att de fick ge namn åt en period på 250 år i svensk historia.
Vi körde sakta in mot Vendel i hopp om att hitta lite skyltar. Det gjorde vi men tog ändå en chansning och tog oss till kyrkan. Det var trots allt där som gravfynden uppdagades. Körde in på den sommarfagra kyrkoparkeringen som med sitt milda väder skulle kunna vara från vilken svensk sommarmatiné som helt, en pekoral, en kuliss. Vi vandrade runt den medeltida kyrkan och ut genom kyrkgårdsmuren på andra sidan. Av någon anledning, och troligtvis för att människor förr på ett sätt var smartare än vi, så var det en fantastik utsikt över jordbruksslätten, och en obelisk i förgrunden. Monumentet över Vendeltiden.
Båtgravar har hittats på fler ställen i Sverige, inte minst Valsgärde som vi precis besökt, och det finns många gemensamma nämnare. Det är endast ett relativt fåtal båtgravar och betydligt fler gravar från periodens ”normala” begravningsbruk. De ligger relativt isolerade, dvs. de har inget omgivande samhälle, lokal område, som kan motivera denna ansamling av resurser eller ekonomi. De ligger också relativt strategiskt belägna vid vattenvägar som var tidens kommunikationsleder. Det visar lite av samma typ av gravgods där närvaron om föremål som måste ha kommit mycket långväga ifrån är en del. Hur kan vi då förklara detta? Den rimligaste förklaringen för tillfället, vilket också är den historiska sanningen, tills något annat kan bevisas, är att det var stormanssläkter eller kungssläkter som blev rika på handel med när och fjärran. Det finns en del att bena ut. Det ena är om Sverige fanns. Fanns det ett rike som kunde ansvara för säkerheten? En kung som andra betalde tributer till? Kan det förklara Uppsala högar? Eller är det som det ibland antyds att landet var uppdelat i många små kungadömen, där kungarna bedrev en inbördes kamp? Vilket i sin tur utvecklade den stridsteknik som gjorde vikingarna till erövrare och plundrare över Europa. För inte lärde sig nordborna detta över en natt? Det ställer i sin tur frågan om hur någon kunde bli så rik utan att bli rånad på sin rikedom? Det skulle kräva försvarsverk och beväpnade soldater, vilket det inte finns arkeologiska spår efter.
Sakta vandrade vi vidare och tittade på den mycket enkla obelisken, njöt av solskenet och sakta drog oss på utsidan av kyrkogården tillbaka mot parkeringen. Det är många dagar med mycket upplevelser och det är lite svårt att ta till sig allting. Vi var snart på väg mot nästa mål och upplevelse i Uppland. Men innan dess fanns det några frågor att fundera på.
Varifrån kommer båtgrav skicket ifrån? Hur kom fjärrhandeln igång? Den teori som gäller just nu är att det var invandrare som snabbt etablerade sig i landet. Genom kontakter med sina gamla hemländer kunde de få igång handeln med de svenska tillgångar som de så saknades där. Där av handel och rikedom. Samtidigt som det skedde en snabb assimilering i det omgivande sociala landskapet så behölls de gamla begravnings ritualerna. Det är en del att fundera på, men nu ska vi titta till ett ärtsoppemord!
Örbyhus
Så rullade vi fram på de slingrande uppländska vägarna. Det var sommar och det var sol och vi var inte sugna på ärtsoppa! Tur för oss att det var tisdag så att maträtten inte stod på menyn. Slottet ligger lite dolt från vägen. Det som syns är golfklubben, men kommer man bara runt den anläggningen så finns det en infart längs en liten alléväg. Där i skuggan av de väldiga träden ställde vi bilen och gick in på det privata slottets domäner. Familjen köpte det år 1900 och det finns ännu i familjens ägo. Vi hade kommit till Örbyhus och det var här som i februari 1577 Johan III lät mörda sin bror Erik XIV med arsenikspetsad ärtsoppa. Modern forskning har visat att det är en trolig dödsorsak men vem kan vara säker på sådant 450 år senare?
Så vandrade vi in i parken. Det är i grunden en barockpark som anlades under senare delen av 1600-talet. Även slottet är ett barock slott också det ombyggt under stormaktstiden. Husen som står runt om i parken är från senare datum, tidigt 1800-tal då alla slott var självförsörjande. Ekonomibyggnaderna byggdes upp för att ta hand om slottets alla behov. Vi såg också spår av de befästningsverk om Gustav Vasa lät uppföra när han tagit över slottet från sina kusiner på 1500-talet. Slottets historia var då ca 200 år gammal. Visst ligger slottet vackert ner mot Vendelsjön. Vi var trötta efter en lång resa men bestämde oss för att hinna med en sak till nu när klockan inte runnit iväg så mycket som vi räknat med. Tillbaka till Uppsala.
Uppsala museum
Vi kryssade oss in genom staden med riktning mot Fyrisån, nedanför domkyrkan. Där ligger något som heter Akademikvarnen och den ligger på Kvarholmen. Platsen är känd sedan senare delen av 1200-talet då det anlades en kvarn. Det var inte bara säd som maldes utan det här även sågats brädor, det var vattenkraften som var viktig. Drottning Kristina donerade kvarnen till universitetet. Det har vi lärt oss att det var mycket som donerades till universitetet av olika kungar. 1702 brann Uppsala och kvarnen drabbades hårt. Nuvarande byggnad är uppförd 1766 till 1768 och byggdes till knappt hundra år senare. Kvarnen fick efter som återuppbyggnad monopol på att mala säd i Uppsala. Kvarnverksamheten pågick fram till strax efter andra världskriget. Museet flyttade in i lokalerna i slutet på 1950-talet. Nu var museet en lite besvikelse, utställningarna var inget som egentligen tilltalade men så är det, alla kan inte gilla allting. Den stora behållningen var det stora utbud av böcker om olika historiska skeenden i Upplands historia. Det var dags att ta sig till härbärget för att planera för världsarvsfinalerna på upplevelser i Uppland.
Upplevelser i Uppland – Dag 7 – Valsgärde – Vendel – Örbyhus – Uppsala museum