Uppsala högar. Bilden tagen från söder med den gamla domkyrkan i bakgrunden.
Gamla Uppsala
Återigen blev det bilen som fick ta oss från sovgemaket till nya upplevelser. Det var ingen lång sträcka, från Nya Uppsala till Gamla Uppsala. Det är en stor uppgift att ge sig till att skriva om Gamla Uppsala. Platsen är så förknippad med olika myter, historiska tolkningar och mer eller mindre seriösa idéer att det inte alltid är lätt att veta vad som är kärnhårda fakta i allt detta. På skyltar i området står att det i de isländska sagorna finns berättat om högarna i Uppsala och att de skulle vara från folkvandringstid, 375-550 e.kr. Vi blir i så fall samtida med Hummelsta och Broborg som vi redan besökt. Bara detta ställer direkt ett antal frågor som blir svår att svara på, bl.a. hur kommer det sig att det vi känner från folkvandringstid är borgarna och här har vi en uppenbarligt rik anläggning som i princip är oskyddad. Eller fanns det ett annat skydd, en stark makt med en tillräckligt stark hird? Eller är det hur livet såg utanför borgarna som bara användes som tillfälligt skydd? Varför är i så fall inte Gamla Uppsala plundrat. Det blir till att vandra vidare och titta på dessa högar som, vad vi vet, innehåller kvarlevorna efter människor. En av högarna grävdes ut under en arkeologikonferens 1874.
Gravfynden var intressanta på många plan. Gravens innehåll var bränt och det blir svårare att reda ut vad som finns där. Gravfynden visar på att Gamla Uppsala hade omfattande kontakter med värden utanför upplandsslätten. Ett av gravfynden är nästan identiskt med ett gravfynd från Västergötland från ungefär samma period. Det är en intressant aspekt, inte mist med tanke på den debatt som rasade på 1980-talet om den så kallade västgötaskolan, om Sverige vagga. Kort kan debatten sammanfattas med att det från Västergötlands sida ifrågasattes om Gamla Uppsala verkligen var Sveriges vagga. Historisk forskning har pågått sedan dess och förmodligen är det så att kontakterna mellan östra Sverige, säg dagens Uppsala och Västergötland, säg dagens Skara var mer omfattande än vi har utgått ifrån. Sedan om det var två riken eller inte beror kanske på hur vi väljer att definiera riken. I en BBC dokumentär om vikingar med arkeologen Neil Oliver, så sägs att Skandinavien bestod av många små kungadömen som stred mot varandra, det var så vikingarnas stridsteknik och hänsynslöshet gentemot döden utvecklades. När det var dags så spred de sig över världen. Inget av fynden i graven motsäger detta scenario, men det bekräftar det heller inte.
Den andra gravgåvan som är noterbar är smycken från dagens Irak. De vikingar som bodde i dessa trakter styrde främst sina färder mot öster. Detta kan tyda på att handelsvägarna och vetskapen om andra folk var stor redan innan det som vi idag kallar Vikingatiden började. Som en parentes så finns det de som hävdar att namnet Ryssland kommer från en folkgrupp som kallades ruser och att dessa skulle kommit från Roslagen, den uppländska kusten.
Det finns många gravar men det gäller också att inte grotta ner sig i enskilda gravar även om vi måste förstå innehållet för att förstå helheten. Det är så det brittiska arkeologiprogrammet Time Team jobbar, det försöker hela tiden förstå, the signifikants, av platsen. Vad är det som gör platsen speciell i sin historiska kontext? Gamla Uppsala måste kanske delas upp i tre historiska skeenden. Det första är högarna och allt det som hör till detta. Den andra är kristendomens övertagande som en statsbärande religion och den sista fasen, flytten till Östra Aros.
Redan från tiden strax efter kristi födelse har arkeologerna hittat lämningar efter bosättningar i området. Det syns också en tydlig hierarki mellan de som hade resurser och de som inte hade resurser. Kanske är det denna skillnad som driver fram de förmögna ledare som kan begravas i de stora gravhögar som vi så starkt förknippar med Gamla Uppsala. Tiden fram till ca 800 så är Gamla Uppsala ett centrum av hantverk, handel, centralmakt och religiös tillbedjan. Detta är Vendeltid i svensk historia. Vendel ska vi återkomma till en senare dag på vår resa, så är det i alla fall planerat. Gamla Uppsala ligger ganska välförankrat i en nordsydlig linje som binds ihop med vattenvägar och med den centrala Fyrisån. Längst i söder har vi det som idag är Södertälje kanal, vattenleden mellan Östersjön och Mälaren. Det var den vägen som det gick att ta sig från havet till det inre av Uppland. Långhundraleden var när vi kommer fram mot vikingatid redan ganska igenväxta av landhöjningen. Birka ligger på linjen, liksom Rösaring, som vi ska besöka en annan dag är det tänkt, Gamla Uppsala, Valsgärde och Vendel.
Tunåsen
Efter att ha betrakta de stora högarna så vände vi blicken mot söder. Det blir så tydligt vad som hände i det tredje skedet, Östra Aros. Fem kilometer bort över ängarna på andra sidan skogen på toppen av Kasa åsen tronar Uppsala slott som symbol för den världsliga makten och något till väster sticker spirorna från domkyrkan upp mot himmelen. Det är tydligt att Gamla Uppsala är omsprunget, makten bruten och platsen förpassat till historien. Men vilken historia! Vi fortsatte vandringen söderut längs gravhögar och gravfält på den gång- och cykelbana som går ända in till centrala Uppsala. Vi var på jakt efter Hitta-ut kontroller. De förutseende arrangörerna hade naturligtvis lagt ut kontroller över hela Uppsala med omnejd för att få så många av oss som möjligt att motionera, det är det som är hela syftet. Vi kunde inte motstå de kontroller som lagts uppe på Tunåsen. På orienteringskartan kunde vi se underliga formationer, som blåa rektangulärer som låg sida vid sida uppe på åsen. Vi gick dit för att stilla vår nyfikenhet. Det såg ut som långa simbassänger med sand i botten, och inte var de raka heller. Tacksamt hade tekniska kontoret på Uppsala kommun satt tupp en lite skylt som förklarade vad som hände.
Under 1950-talet började det bli ont om vatten den växande staden Uppsala. Grundvattnet togs ur Uppsala åsen och det började sina. Det medförde en risk att grundmaterialet i hus i staden skulle börja ruttna när det började torka. Det skulle på sikt medföra stora skador på husen och det skulle bli allvarliga problem. Lösningen blev att pumpa vatten från Fyrisån upp på Tunåsen ner i de bassänger som vi framför oss. Genom olika renings- och infiltreringstekniker så tillfördes vatten till Tunåsen, en del av Uppsalaåsen, och på så vis kunde grundvattennivån hållas och dricksvatten kunde fortsätta att tas till befolkningen. Det står ingenting om att anläggningen är tagen ur drift. Det fanns lite vatten i en bassäng men med tanke på hur det regnat senaste tiden så kanske det inte är aktuellt att tillföra mer vatten. Vi var å andra sidan glada för det fina sommarvädret. Promenaden fortsatte på Tunåsen. Det fanns mer spännande att se.
Tunåsen har en lång historia. Den bildades av inlandsisen för ca 10 000 år sedan. Den är en del av en av Sveriges längsta åsar, Uppsalaåsen och är ca 250 km lång. I 1000-år har åsen betats av boskap, vilket gett den en mycket egen och unik växtlighets karaktär. Detta ställer givetvis kunskap till förfogande för förståelsen av Gamla Uppsala. Hur länge har det funnit boskapsdjur och kom de verkligen så sent som för 1000 år sedan? Var betade de innan? Har åsen betats längre men vi kan inte se det? Återigen blir frågorna fler än svaren. Det finns fler frågor. På gamla kartor finns det forngravar utmärkta men de går inte att hitta idag. Det finns igenlagda bunkrar från andra världskriget. Åsen hade förvisso ganska mycket historia.
Vi hittade först den så kallade Miren. Det är ett riktmärke för observatoriet i Uppsala, samma byggnad vars park besöktes i går. Den uppfördes på 1870-talet och står exakt 4030 meter från observatoriet. Det fanns en gammal hoppbacke i en av branterna. Stannade till på utsiktspunkten som påstods vara en av Uppsalas bästa. De var den. Här kunde vi också förstå varför det funnit bunkrar och värn från andra världskriget just här.
F16
Med utsikt över hela flygbasen låg F16 Uppsala Flygflottilj på Ärna flygbas. 1939 hade Uppsala stad börjat anlägga ett flygfält vid Ärna gård. Året efter föreslog ÖB Törnell att i skuggan av andra världskriget öka det svenska försvaret med ytterligare fem flygflottiljer. Jaktflottiljen kom att hamna i Uppsala, där staten tog över flygfältet från staden. 1 juli 1943 så sattes flottiljen upp men det tog nära ett år innan flygverksamheten kom igång ordentligt. Bristen på byggmaterial och byggarbetare gjorde att starten blev fördröjd. Det var först inhemska jaktplan som tilldelats Upplandsflottiljen och efter andra världskriget köptes amerikanska P-51 Mustang in som vapen. I samband med detta så byggdes banorna om till en hård landningsbana. Flygplatsen kom att bli reservfält åt Bromma. När den svenska jetåldern inleddes kom jaktplanet Tunnan till Uppland. I mitten på 1950-talet byggdes ett bergrums hangar för flygplanen, ett av fem i landet. Erfarenheterna från kriget hur sårbara flyplanen var gjorde att planen måste skyddas. F16 förfogade över ett större komplex vid Tierp med flygplats med stödfunktioner. Det var spår av dessa som vi sett längs vägarna för ett par dagar sedan.
Verksamheten fortsatte fram till 19 december 2003 då förändringarna i omvärlden hade gjort att Sverige valde att minska sitt försvar. F16 Upplands flygflottilj tog konsekvenserna av detta. Det var det vi blickade ner på från utsiktsplatsen på Tunåsen. Vi fortsatte vår vandring och kom ner från åsen på den västra sidan om de stora gravhögarna i Gamla Uppsala.
Det kristna Gamla Uppsala
Vi gick norrut för att titta på det andra skeendet i platsens historia. Det kristna Gamla Uppsala. Kristnandet av Sverige är inte så himla enkelt. Den arkeologiska guide som berättade om Ansgar och Birka för oss under vår resa strandhugg längs Mälaren berättade att Ansgar snarast var en präst som kallats till Birka för att köpmän med kristen tro skulle känna sig väl till mods. Detta snarare än en missionärsresa som kyrkan idag gärna framhäver det som. En Göteborgsbaserad historiker, tycker sig kunna belägga att Sverige varit utsatt för två konkurerande missions insatser, en från söder, med utgångspunkt från biskopen i Bremen och en väster ifrån, från de brittiska öarna. Genom att titta på den arkitektoniska stil och utbredning av kyrkor, går det, menar han, att se var varifrån missionärerna kommit. Adam av Bremens berättelse om ett hednatempel i Uppsala och hur det gick till skulle lika gärna kunna ses i ljuset av propaganda gentemot en konkurerande missions insats. Kanske ska vi se framväxten av centralmakt i detta ljus också. Det är i Västergötland som de angliska missionen är starkast. Kyrkan lierar sig med starka världsliga ledare och bildar ett politiskt radarpar. Genom att kungen ger kyrkan välsignelse att verka och frälsa själar för Gud, så förkunnar de också vördnad mot överheten, vilket blir kungen. Det är en svårslagen förening för att skaffa sig makt och inflytande. Kanske är det därför som det är från Bremen och Tyskland som missionärerna och kristnandet kommer till Gamla Uppsala. De kan liera sig med andra kungar, och samtidigt ta ”marknadsandelar” av den angliska missionen. Detta är en blandning av Göteborgsforskarens slutsatser och egna funderingar kring denna väldebatterade fråga i svensk historia. Svea rikes vagga.
Så kom vi vandrande längs högarna upp mot stenkyrkan. Det har funnit äldre hallbyggnader, kanske långhus på platsen berättar de arkeologiska fynden. Det var i början på 1100-talet som en stenkatedral började byggas på platsen. 1164 inrättades ett nytt ärkestift med Gamla Uppsala som centrum. Då hade ärkestiftet legat i Sigtuna i ca 100 år. Varför flyttas ärkestiftet? Att Sigtuna tar över från Birka i en tid där kristendomen tar över från asatron har en förklaring, en ny tid, en ny stad. Samma fenomen känner vi igen från Uppåkra i Skåne. En stark asatro plats, bränns och en ny kristen stad med kungens godkännande byggs. Varför flyttar då stiftet från Sigtuna till Gamla Uppsala?
Kyrkan vi ser framför oss är kanske hälften av den som byggdes som domkyrka. Kyrkan brann på 1240-talet och när den skulle byggas upp igen flyttades ärkestiftet igen, nu till Östra Aros. Medföljde också namnet. Uppsala. Så det vi står framför är en ”vanlig” sockenkyrka, idag i alla fall, men med en historia! Det kurrade i magen efter alla dessa intryck en den behagliga promenaden. Det var dags för fika innan den sista begivenheten på platsen skulle upplevas.
Gamla Uppsala museum
Denna sommar är Gamla Uppsala i ropet. Järnvägen, stambanan norrut från Stockholm och Uppsala ska få en ny sträckning genom detta gamla kulturområde och gäller det för arkeologerna att gräva och dokumentera. Innan vi for hit läste vi om den nya biskopsgården som just hittats men på en fråga i museet var de låg så blev svaret att den hade lagts igen. För det var museet som vi tittade till. Det var en utställning i två våningar där Gamla Uppsalas historia i ord, bild och utställningar presenterades. Som alltid verkar det, så gillar arkitekter naken betong i den här typen av utställningar, särskilt om vikingatiden. Den nakna betongen fanns i vikingaskeppsmuseet i Roskilde och i Hedeby i norra Tyskland. Troligtvis är det en tillfällighet. Det fanns mycket att se och det gick att sovra lite beroende på intresse. Så har ni vägarna förbi så titta in.
Det var dags att återvända till Uppsala och härberget. Det hade varit intensiva dagar med mycket upplevelser och nu var det dags att vila. Det är också en härlig upplevelse när man är trött.
Upplevelser i Uppland – Dag 7 – Valsgärde – Vendel – Örbyhus – Uppsala museum