Sveriges första kooperativa butik grundade 1850 i detta huset i Örsundsbro.
Så var det klart för avfärd. Semesterprylarna packade och inlastade i transportmedlet. Elprylarna i hemmet utdragna som försiktighets åtgärd. Soporna kastade för att undvika att det luktar allt annat än gott när vi återvänder. Grannarna vidtalade för att kunna hålla lite koll på vad som händer hemma vid. Det var sex minuter FÖRE utsatt tid och vi var klara och fordonet började sakta rulla ut på sommarvägarna. Dessa var dagen till ära och i sann semester anda genomblöta av ett ihållande regn. Det skulle hålla i hela dagen och göra oss bitvis mer blöta än vi önskade…
Vi hade valt en mindre väg, inte den stora autostradan, och det gjorde att vi fick, genom regndropparna, se nya platser och nya saker. Det fanns skyltar om än det ena och än det andra. Det gällde att vara hård i att tacka nej till allt som pockade på och fokusera på den planerade resan. Första stoppet blev efter ganska exakt tre timmar.
Hova
Något var fel. Det skulle inte vara riddarvecka NU, men det var det. Visserligen var det inte Riddarveckan som vi skulle till, men det var riktiga riddare som var orsaken till vårt besök.
Valdemar Birgerson blev redan som 12-åring kung av Sverige, en titel som han ärvde av sin morbror. Pappa Birger Jarl vakade över detta. När han dog 1266 hade han fått tillstånd av påven i Rom att dela upp landet mellan sina söner. Valdemar blev kung. Magnus blev hertig i Svealand och den yngste, Erik fick en mer undanskymd roll. Han var inte nöjd med sin lott i livet. Erik började undergräva sin brors ställning som kung och fick tillslut med sig broder Magnus i något som skulle komma att kallas uppror. Bröderna tog sig till Danmark och kunde hos den danske kungen värva riddare, eller legoknektar. De hade på försommaren 1275 tagit sig till Hova i Västergötland, där kung Valdemar också befann sig med sin bondehär. Slaget blev en klar vinst för upprorssidan och kungen flydde. Lillebror Erik blev ny kung i Uppsala domkyrka, ett ställe som vi kommer till senare under resan. Erik dog redan samma år och Magnus kunde bli regent i Sverige. Problemet var den före detta kungen, och han gjorde uppror mot sin bror men misslyckades. Magnus Ladulås var nu ensam kung i Sverige. Kung Magnus dog 1290 och lämnade över tronen till sin son Birger. Birger och hans bröder drog inte jämt och hans bröder arresterade honom i Håtuna, i något som är känt som Håtunaleken. För ett par år sedan besökte vi Håtuna. Historien tog inte slut där utan Birger kunde ta hämnd på sina bröder i det som vi känner som Nyköpings gästabud, en plats som vi också besökt tidigare. Det kanske är de danska riddarnas besök i Hova som inspirerat till Riddarveckan. Ett monument har rests utanför Hova kyrka och det var där som vi stannade till.
Karl XII likfärd
När Karl XII stupat i Fredrikstad i Norge skulle han föras till Stockholm. Drabanterna tog sin döde befälhavare och vandrade den långa vägen. Rutten gick söder om Vänern, via Vänersborg, Mariestad, Örebro och Västerås. De stannade till i Hova och övernattade i kyrkan.
Hummelsta
Efter knappt ett par timmars rullande på de stora lederna hamnade vi på den gamla E18. Den gick igenom ett litet samhälle som heter Hummelsta. Det ser misstänkt ut som ett villaområde från 1960- 1970-talet. Vi hade tur och hittade en mycket detaljerad karta över var fornborgen låg. Utan den hade vi missat den ca 1500 år gamla borgen. En minimal skylt på en villagata visade ordet ”Fornborg”. Det mest intressanta med borgen är att det egentligen inte finns någon information om den. Mycket lite har vi lyckats få fram, och det är så lite att det mest kittlar fantasin. Det fanns en informationsskylt och den även den sa mycket lite. Det mesta av texten handlade om fornborgar i allmänhet. Hummelsta fornborg är inte utgrävd av arkeologer, den är orörd. Den är byggd under folkvandringstid ca 500 e.Kr. Det finns två gravhögar inne i borgen och den är ca 100 gånger 100 meter stor. Åldern innebär att den är samtida med Gråborg och Isamanstorp på Öland, som vi besökte förra året. Hummelsta är något mindre än Ismanstorp och knappt hälften så stor som Gråborg. Vi vandrade upp genom ormbunkarna i regnet. Paraplyet gjorde att vi inte blev blöta ovanifrån men underifrån blev vi jätteblöta av allt regn som grönskan lagrat. Det är svårt att få en riktig uppfattning om vad det vi ser är. Skogen ligger tätt inpå även om det verkar som borgen ligger på toppen av en höjd. Det var inte lika blött som när vi var på Birka för ett par år sedan så det gick att gå mellan alla stenblocken.
Eftersom vi inte vet något så får fantasin spela fritt och frågorna hopar sig. VARFÖR byggdes denna borg? Var det ett försvarsverk? Varför verkar det inte finnas några hus innanför murarna? Ismantorps som är nära 300 år äldre har tydliga spår av hus med Gråborg som är samtida saknar spår av hus innanför murarna. VEM lät bygga borgen? Ca 300 meter av stenmur, 10-12 meter bred det är mycket stenblock som ska flyttas. Vem gjorde det? Vem betalade? Vem gjorde det? När gjordes det? Hur lång tid tog det? Användes den någon gång? De två gravhögarna anses vara äldre än själva muren. Om det var en tillflykt i orostider, varför finns det inga hus? Vem hade den omvärldskunskap som gjorde att analysen hamnade i att bygga en mycket stor borg? På den skylt som satt vid vägen, och som INTE är förstörd, fördes en diskussion om fornborgar i allmänhet. En viktig analys av modernare forskning är att alla fornborgar inte kan dras över en kam utan att vara och en måste ses i ljuset av var den är och hur det såg ut i området. Blöta, nyfikna, och en erfarenhet rikare fick vi ge oss tillbaka till bilen. Vädret skojade med oss och skrattade åt oss, när vi blöta återvände. Molnen var så upptagna att skratta åt oss att de glömde att blöta ner oss ovan ifrån också.
Svinnegarns kyrka
Under vår turné Strandhugg längs Mälaren, besökte vi Enköpings-Näs. Där finns tidigare generationer begravda. Då passerades Svinnegarns kyrka. Kyrkan var känd på medeltiden för sin källa och hit styrdes pilgrimsfärder för att besöka den heliga platsen. Den gamla medeltida kyrkan brann ner på 1600-talet och ersattes med en ny stormaktstids kyrka. Stram är kanske ordet som kommer upp i tankarna. Att det är senare delen av stormaktstiden är klart för borta är barockens svulstiga former och det är mer enkelhet över byggnaden, något som mer förknippas med Karolinertiden. Tankarna gick ganska osökt till Karlskrona där det finns en likhet i färg och form. När vi tittat på kyrkan och jämfört den med Håtuna så var det en spartansk kyrkogård. En nybyggd stenmur, 2015, fanns på kyrkans norra sida och det var intressant att se att det faktisk byggs nya, eller renoveras, stenmurar av den här sorten. Här fanns inte den mångfald av gravar som Håtuna uppvisade trots att det i informationen om kyrkan står att rika familjer tävlade om att smycka ut byggnaden, invändigt. Av detta såg vi ingenting. Kyrkor är numera nästan alltid låsta, eftersom det finns människor som försörjer sig på att ta saker från andra människor och från vårt gemensamma arv. Gamla svenska kyrkor är i många fall kulturskatter. Vi missade alltså interiören och vi missade därför också en intressant runsten som står i vapenhuset. Den talar om en av deltagarna i Ingvarsfärden. Gripsholmssten som vi tittat på tidigare är kanske den mest kända stenen som beskriver detta vikingatåg i österled. Vi tittade på den under en tidigare resa. Det var en tugga som vi i inte fick bita under vår odyssé för att äta oss igenom den svenska runstensmenyn. En avbruten sten fanns utanför kyrkan så den tog vi oss ett bett utav.
Örsundsbro
Den lilla orten ligger mitt emellan Enköping och Uppsala. Den är kanske mest känd för den bro som inte längre finns kvar. Den ligger vid en före detta lång vik som försvårade kontakterna mellan människor på var sin sida om den smala viken. Här gick det alltså att ta sig över redan 1050, dvs., under vikingatiden. Men, det var här som Robert von Kraemer startade den första kooperativa affären i Sverige. Det var i Rochdale i England som de första idéerna på en kooperativ affärsrörelse realiserades 1844. Sex år senare kom idéerna att förverkligas även i Sverige och i Örsundsbro. Det lilla huset som idag är museum, och stängt, står längs vägen, symboliskt nog vid bron och i den lilla parken finns en plakett av Lars von Kramer och en informationspelare om Örsundsbros historia. Bron som skymtade i bakgrunden var en mycket modern betonglåda och inte alls den stenvalvsbro eller träbro som var de första som anlades för ca 1000 år sedan.
Robert von Kraemer
Robert von Kraemer föddes i Finland 1791. Han blev officer och deltog i krigen på kontinenten 1813-14 där Sverige till slut fick Norge. Han gick in i statsförvaltningen och blev landshövding i Uppsala län. Han kom att bli synnerligen aktiv. Det var von Kraemer som tog initiativ till lantbruksuniversitetet i Ulltuna. Han rensade upp i floderna och såg till att det kom igång ångbåtsförbindelser mellan Stockholm och Uppsala via Enköping och Örsundbro. Han förbättrade vägar, reglerade vattendrag och såg till att det kom till mer åkermark till en starkt växande befolkning under den senare delen av 1800-talet. Han var påtänkt som civilminister men avböjde. Detta utöver att han som sagt startade Sveriges första kooperativa butik, här i Örsundsbro.
Örsundsbro biograf
Den andra attraktionen för turister är biografen. Den passerade vi på vägen ut, efter att ha kört över den kända bron och ut genom samhället på väg mot Uppsala. Den invigdes 1925 och skulle komma att visa film i 36 år. Den lilla biografen drabbades hårt av konkurrensen från TV. Inte minst efter fotbolls VM i Sverige 1958 då det blev ett kraftigt uppsving för försäljningen av den nya vardagsrumsmöbeln. Den gamla snickarverkstaden är återigen biograf. En grupp entusiaster bildade en förening och kunde 1992 återigen rulla igång projektorerna för att visa rörliga bilder på den vita duken.
Vi for vidare mot Uppsala, checkade in på boendet och vilade oss inför fler upplevelser i Uppland.
Upplevelser i Uppland – Dag 7 – Valsgärde – Vendel – Örbyhus – Uppsala museum