Blixtvisit i huvudstaden – Dag 4

Tom Titts lekhus där leken bidrar till ökad förståelse av naturvetenskapen.

Södertälje

Avresedags och det gällde att klockan stämde för att hinna med allt. Frukosten gick bra och bilen blev framkörd och nu gällde det att få ned alla kläder och gosedjur i rätt ordning i alla medhavda väskor, ryggsäckar och baggar. Datorer, kameror, allt skulle ned och lastas men tiden gick inte att hålla, vi blev försenade. Vi skyllde på sommartiden och att vår dygnsrytm inte fungerade ordentligt.

Inte långt ifrån hotellet stod två hus som bebotts av undertecknad och det vore väl illa att inte visa dessa för familjen. Det första hittade och mellan parkerade bilar och isbarkar på en minimal villagata tog vi oss fram och tittade. Ett och annat minne fanns det men annars så var det ett passerat kapitel. Det andra huset hittade vi inte. Vi tog leden söderut mot staden söder om huvudstaden, Södertälje.

Platsen som idag är Södertälje är dokumenterad för första gången av Adam av Bremen. Då hade människor befunnit sig i området i ca 4 000 år. Södertälje ligger vid en av de två infarterna till Mälaren men förlorade kontakten när landhöjningen gjorde den gamla segelrännan oanvändbar på 600-talet. Eftersom det fortfarande var den snabbaste vägen till Mälaren så växte samhället. Troligtvis för att hjälpa till med transporterna från salthavet till insjön. Först till Helgö, under 300 år men senare till Birka. Birka börjar inte grundläggas förrän vid 700-talets slut och dess storhetstid varar i cirka 200 år. Landhöjningen är en del av förklaringen till att Birka slutligen överges. Handeln slutar inte utan den flyttar, inte från Södertälje men väl från Birka till Sigtuna. Handel och hamn blir viktigt för staden och i slutet på 1500-talet lät Hertig Carl bygga den första kanalen för att ta båtar till Mälaren. Kanalen förföll och 1806 byggdes en ny kanal. 1924 stod den nuvarande kanalen färdig. Det sammanfaller väl i tiden med den senare delen av den svenska industriutvecklingen och flera stora fabriker anlades runt förra sekelskiftet. VABIS och Scania som senare slogs samman. Astra som under många år hade sitt huvudkontor och forskningscentrum i staden. Familjen Wallenbergs inflytande ar varit påtagligt och Scaniamuseet heter Marcus Wallenbergmuseet. Vi slingrades oss genom staden och över kanalen till ett ställe som vi bara hört talas om så mycket men aldrig besökt – Tom Titt.

Tom Titt

Här fanns en omfattande samling naturvetenskapliga experiment och det vara bara att släppa lös åttaringen att undersöka allt som fanns medan vi försökte att hålla lite koll och samtidig ta till oss en del av vad vi såg.

Tyvärr var utomhusparken inte öppen så det finns mer än en anledning att komma tillbaka. Detta lekpalats i tre våningar är stort och med sin inriktning på naturvetenskap en viktig bricka i barns utveckling. Det är lärande genom lek. Det blev många timmar och när klockan visade på att det skulle bli problem att ta sig till skolan dagen efter så blev det nära nog att dra åttaåringen från anläggningen. Tom Titt har sina rötter i en naturvetenskaplig utställning från 1985. Som förlaga hade den en fransk bok från 1800-talet. Sedan dess har anläggning växt till att omfatta 600 olika experiment, där barn kan få lära mer om naturvetenskap under lustfyllda former.

Fordonet behövde tankas och sedan sattes kompassen på västerut. Nästa stopp blev Gränna och en kvart efter stängningsdags köptes det polkagrisar för glatta livet innan den sista etappen kördes till hemmets härd. Trötta och flera erfarenheter rikare i en resa med historiska förtecken.