Den gamla biskopsborgen Kronoberg slott.
Så var den länge efterlängtande resa mot öster klar för avfärd. Med siktet inställt på Kalmar lämnade vi hemmet ungefär 5 minuter efter planerad avfärd. Snabbt tog vi den stora transportleden österut och höll god fart. Lite för god fart kanske för vi missade avfarten åt sydost i den gamla textil metropolen Borås. Efter tre mil insågs misstaget och nu var det bara att hitta ett namn på en vägskylt som visade till ett namn som skulle gå att identifiera liggandes på rätt väg. Via småvägarna i knallebygden hamnade vi en liten ort med minnen.
Målsryd
När Borås-Alvesta Järnväg BAJ, 1902, gick ihop med Göteborg-Borås Järnvägar GBJ, för att förlänga järnvägen mellan Göteborg och Borås till Gislaved och Småland så byggdes stationsstationen i Målsryd. Det hade funnits en föregångare, Kinds Härads järnväg, KindsJ. Den banan hade en annan sträckning än den som var klar 1904. Den större orten Dalsjöfors passerades och för att invånarna där skulle ha tillgång till järnvägen så kom stationen i Målsryd till. Senare anlades även en textilfabrik. Idag är Målsryd en ort på pendlingsavstånd till Borås. Det var hit som min morfar och mormor flyttade, och det är här som jag har de första minnena av mina släktingar. Huset som jag kommer ihåg finns fortfarande kvar i sluttningen på höger sida om vägen. Äntligen kom vi ut på Riksväg 27 med siktet inställt på Kalmar.
Tranemo
Det fanns en period när det var ont om arbete och det var på så vis som huvudkudden kom att placeras i Tranemo. Det är många år sedan nu men det var ändå intressant att komma tillbaka. Det blev ingen längre omväg och inget stopp för att titta lite mer handfast på byn. Tranemo är ett namn på en socken, en ort och en kommun. Med tanke på att det från början var en kyrkby, från medeltiden. Namnet är känt från 1410-talet och kommer från prästgården. Betydelsen är nästan som det låter, en trana på sandig mo. 1540-talet, inte långt efter protestantismens införande i Sverige så blir Tranemo huvudorten i den kyrkliga organisationen i området och större och kanske mer kända Limmared, hamnar under Tranemo. Limmared med glasbruket och Grimsås med kabelfabriken hamnar ändå under Tranemo kommun. Kyrkbyn Tranemos expansion börjar annars efter Andra världskriget vilket med lite industri och placeringen av kommunhuset på orten. Det är en ung ort för att bli besökt på en historisk resa med sikte på Kalmar.
Kronobergs slott
Vi var rätt säkra. Det borde finnas skyltar till Kronobergs slott. Det fanns det. Vi leddes av kringleden kring Växjö och slussades norrut genom förstäderna mot Helgasjön. Vägen blev mindre och mindre och till slut snirklande den sig in i lövskogen och ut mot sjön. Kronborgs slott. Den började uppföras av biskopen av Växjö på 1440-talet. Växjö och södra Småland var gränsbygder mot Blekinge som tillhörde stormakten i Norden, Danmark. Kristofer av Bayern är nytillträdd kung av Danmark och Kalmarunionen. Engelbrektupproret hade härjat i Sverige och det satt danska och tyska fogdar på de svenska borgarna. Det kunde vara bra att ha ett stabilt stenslott att ta skydd i om det skulle osa hett. Krig var det ändå. Kristofer försökte att besegra Erik av Pommern som satt på Gotland och var pirat på Östersjön. I Stockholm jäste missnöjet bland de svenska stormännen och Karl Knutson Bonde valdes till svensk kung för att kanske utmana den danske kungen.
Krigen mellan Danmark och Sverige avlöste varandra och varje gång så lovade man varandra evig fred mellan rikena. På så vis kom Kronobergs slott att intas och förstöras av danskarna 1469. För att återigen byggas upp. Gustav Vasa drog in borgen till kronan i samband med reformationen och knappt hundra år efter att den började byggas så erövrades den av Nils Dacke, se nedan. Kronobergs slott blev efter att svenskarna slagit ner upproret en stödjepunkt i det svenska försvaret mot Danmark. Byggkungen Johan III ville förstärka slottet men så skedde inte och året efter 1570 intogs slottet på nytt av danskarna. Det gick tillbaka till svenskarna och förstärktes men i slutet av januari 1612 under Kalmarkriget, se nedan, så intogs det och förstördes av danskarna igen. Ny återuppbyggnad och denna gång var slottet i hyfsat skick i ungefär 100 år. Tiden hade nu sprungit ifrån Kronobergs slott. Danskarna var inte längre i besittning av Blekinge eller Skåne och slottet förlorade sin betydelse som gränspostering. Sakta har det fått förfalla till sitt nuvarande skick.
Det var fika dags och vi placerades oss på de picknickbord som omgav Ryttmästaregården. Efter att ha ätit våra mackor i det soliga men ack så kalla långfredagsvädret så gick vi över träbroarna till själv slottet. Det var stängt men storleken imponerade, som alltid. Det är svårt att inte tänka tanken fullt ut att här har människor försökt att med vapen i hand och med livet som insats storma murarna där det finns andra människor, med vapen i hand, som är beredda att försvara det som finns. Det måste finnas en hel del blod i vattnet runt murarna efter alla belägringar och ägarbyten som slottet varit med om i alla sina dagar.
Dackefejden
Kalmarunionen hade gjort att konflikten mellan högadel och kung skärptes. Det skapade i sin tur utrymme för andra, lokala lösningar. Som tillexempel i gränstrakterna mellan Småland och Blekinge där bönderna på båda sidor om gränsen kunde skapa en god relation och ett visst mått av själv bestämmande. Gustav Vasa makttillträde medförde många ändringar. I ett vidare perspektiv så ville kungen skapa ett enat Sverige med en central ledning, men det skedde på bekostnad av många lokala makter fick mindre inflytande, bland annat befolkningen i gränsbygderna som nu måste rikta sin handel mot Stockholm 40 mil bort, och inte till grannen någon mil bort. Protestantismen ersatte katolicismen som statsreligion och som en ytterligare försvårande orsak så var det missväxt och hunger. En av dessa drabbade var Nils Dacke. På våren 1542 var måttet rågat tyckte han och slog ihjäl kungens fogdar och det blev startskottet till Nordens största bondeuppror. Inbördeskrig skulle vi kalla det idag. Bönderna följde efter sin nye ledare och snart hade Småland, Öland, södra Östergötland och delar av Västergötland hamnat under en ny administration med centralort i Kronobergs slott utanför Växjö.
Gustav Vasa var i gungning och det fanns planer på att fly om Dacke och hans mannar kom för nära. En elitstyrka av tyska legoknektar skickade från Sverige men i de östgötska skogarna blev de ett ganska enkelt byte för bönderna som med små medel kunde göra sig gällande i den för tyskarna så besvärliga terrängen. Gustav Vasa fann anledning att sluta ett fredsavtal i november samma år. Dacke återvände hem som ledare för Småland och tog itu med regerandet. Att förändra det gamla och invanda är svårt med det är minst lika svårt att ställa tillbaka allt till det som en gång var. Olika lokala ledare skaffade sig en egen maktbas och det blev svårare att styra det nya området utan en administration. Förvirringen tilltog och det förekom inbördes strider. I Stockholm packade kungen upp sin flyktkassa och använde den till att finansiera nya knektar. På vintern 1543 begav sig hären söder ut. Vis av erfarenheterna från misslyckandet i Kisa hösten innan, utnyttjade trupperna sina styrker, de undvek skogen och anföll i öppen terräng. Denna gång kunde de besegra Dacke och hans män. Dacke sårades tidigt under fälttåget. I augusti hann kungens soldater upp honom. Han dödades, fördes till galgbacken i Kalmar där han steglades och hans huvud sattes på en stör med en förnedrande kopparkrona på toppen. Allt till varnagel för andra med samma idéer. Småland härjades och det togs ut dryga böter av alla som gjort uppror. Det visades ingen nåd. Småland blev en del av Sverige och det skulle dröja årtionden innan landskapet hade återhämtat sig. Det var ett dyrt uppror på många sätt men Sverige som stat blev starkare eftersom staten (kungen) så tydligt visade vem som hade makten. Det var så vi lämnade Kronbergs slott med sikte mot Kalmar men först stannade vi till i Växjö.
Växjö
Växjö kommer ur namnet vägsjö och syftar på de vägar som strålar samman vid sjön. Sex vägar strålar samman vid Helgasjöns södra strand. Det är inte så underligt att det kom att skapas en marknadsplats i området. Det finns en legend om en engelsk missionär som kom till knutpunkten och 1170 blev staden biskopssäte. Platsen utvecklades och fick 1342 stadsprivilegier av kung Magnus Eriksson. Då hade danskarna redan hunnit härja platsen. Det kom att ske flera gånger i historien och visar tydligt på att detta en gång varit gränsen mellan Sverige och Danmark. Kronobergs slott byggdes för att skydda biskoparna men borgen intogs först av Nils Dacke och sedan av danskarna under Kalmarkriget i början på 1600-talet. Växjö utvecklades sakta. Under industrialismens genombrott på 1800-talet kom staden i bakvatten. Industrin hamnade i andra orter, inte minst Jönköping. Nödåren i Sverige under samma århundrade utlöste en våg av emigranter och Växjö kom att symbolisera detta. Det är inte för inte som Emigrantmuseet ligger här. Det är en bit in på 1900-talet som utvecklingen tar bättre fart och när Lunds Universitet flyttar en filial till staden så läggs grunden för det som idag är Linneuniversitetet. Undersökningar på nätet hade gjort att vi nu körde in i staden och nosade oss fram till och parkerade vid Kulturparken Småland.
Kulturparken Småland
Här har landstinget och kommunen samlat museer runt en äldre byggnad. Det är det äldsta länsmuseet i Sverige och huset från 1880-talet byggdes som museum. Sedan dessa har den moderna entrén kommit till med nya utställningslokaler. Det var en blandning av gammalt och nytt och till den nyare avdelningen hörde Smålands museum. Ljust och fint vandrade vi in ibland utställningarna, svensk design i världsklass, vindskontor med tematiska utställningar från en inte allt för avlägsen tid. Den gamla tiden i Växjö. Så var Smålands museum över och Glasmuseet tog över. Det första museet var Ok och det andra lite bättre. Här visades olika glas i olika former, framför allt konstglas. På den nedre våningen fanns det också en separatutställning om Orrefors och två av deras glaskonstnärer Simon Gate och Ewald Hall. Det var intressant och lärorikt om Orrefors utveckling och tillkomst. Hade trott att det var en klart äldre tradition än det visade sig vara.
Lämnade de det gamla museet och vandrade över till Utvandrarnas hus. Museet över utvandringen. Den stora utställningen var fokuserad på småländs utvandring till USA runt förra sekelskiftet. En utvandring som odödliggjorts av Wilhelm Mobergs epos över Karl-Oskar och Kristina. Det fanns ett eget Mobergrum med föremål från författarens arbete med sitt epos, manus utkast, research resor till USA bland annat. Det sista vi tittade på var en fotoutställning av Carl Johan DeGeer, som på 1960-talet fotade modeplagg i Paris med inställningen att modehusen skulle dö i det nya 60-talet. De hade fel, eller som utställningen heter; Vi hade fel. Vi lämnade biskopssätet och åkte vidare med sikte på Kalmar.
Lessebo
På vägen mot vårt mål blev vi ”distraherade” av en historiskt intressant miljö. Lessebo. Tyvärr var det gamla handpappersbruket stängt, vilket annars vore ett självklart stopp på vägen. Vid Lessebo fanns ett vattenfall och vatten var tidigt kraftkällan vid industriell tillverkning. I mitten på 1600-talet anlades ett järnbruk vid kraftkälla och så råvara utnyttjades myrmalm. Stormakten Sverige hade behov en stark krigsmakt. Genom freden i Roskilde 1658 kom Skåne, Halland och Blekinge att bli svenskt. Den svenska flottan behövde en isfri hamn för sin verksamhet i södra Östersjön. Valet föll på Karlskrona. Det var härifrån som förfrågan kom till Lessebo sent på 1600-talet om det inte kunde tillverka papper till flottans karduanser, dvs. de påsar som innehöll krutet till kanonerna. Det fanns stora skogar kopplade till bruket och tillverkningen startade. Det var när Johan Lorentz Aschan köpte bruket som det stora uppsvinget kom. Han utvecklade bruket och kom mer och mer att koncentrera sig på pappret och mindre på järnet. Strax efter förra sekelskiftet lades också järnbruket ner. Så sent som i december i fjol gick pappersbruket i konkurs.
En sak som finns kvar är den gamla bruksmiljön med arbetarbostäder som ligger söder om landsvägen. Kulturhistoriskt välbevarat och intressant. Den stannade vi till och tittade på. Sedan fortsatte vi färden med sikte på Kalmar.
Kalmar slottspark
Så fick vi Kalmar i sikte efter en dags resa från kust till kust. Hotellet var första anhalt och väl installerade hade vi tid över. Vi tog en tur i slottsparken eller stadsparken som den heter officiellt. Parken byggdes i slutet på 1870-talet och bekostades av en av stadens handelmän, Johan Jeansson. Han bodde med sin maka i det som idag är Slottshotellet men flyttade när det nionde barnet kom. Jeansson var periodvis Kalmar och sysselsatte upp till 80 % av befolkningen i sin verksamt. Han valdes också in i Sveriges Riksdag. Det är en fin liten park i engelsk stil som ligger längs Östersjöns strand inklämd mellan staden och slottet. I den osedvanligt sköna kvällen var det en behaglig promenad. Det fanns en staty på Gustav Vasa för att påminna om att han landsteg på Stensö, söder om Kalmar, 1520 efter sin flykt från Danmark. Vi hade siktat på Kalmar hela dagen och nu var det dags att sova för att i morgon ta sikte på Kalmar slott.
Dag 1 – Målsryd – Tranemo – Kronoborgs slott – Dackefejden – Växjö – Kulturparken Småland – Lessebo – Kalmar slottspark
Dag 3 – Kalmar FF – Guldfågeln Arena – Borgholms slottsruin – Ismanstorp