Ishotellet
Sov gott och sov länge. Frukost och så plockade vi ihop oss själva för att ta oss till dagens först turistmål.
Den yngre generationen besökte Kiruna för några år sedan för att spela en handbolls cup. De bodde i skolan som ligger granne med vårt hotell och för laget ingick ett besökt till Ishotellet i Jukkasjärvi. Det var till att vara avundsjuk på ett sådant besök. Nu skulle vi ta oss dit för att i alla fall ha varit på platsen och tittat på VAR isbyggnaden står under vintern. Det är ca två mil från Kiruna och vi körde till Laxforsen innan vi tog oss över Torne älv till den norra sidan och Jukkasjärvi. Parkerade bilen och började gå mot receptionen. Vi hade förmodligen gjort ett dåligt förarbete, men glädjen blev desto större när Ishotellet 365 har öppet. För en försvarlig avgift kunde man gå in delar av anläggningen som hålls öppen under sommaren med hjälp av solcells producerad el. Vi betalade och gick till entrén. Sedan var det bara att vända. Eftersom det är kallt inne i hotellet så behöver man varma kläder på sig och de miniatyrplagg som erbjöds besökarna räckte inte till. I bilen fanns lite reserver så det var till att byta om och försöka igen. Nu gick det bra.
Ibland följer vi en skotte på Youtube som reser runt i Europa och värden. I januari besökte han Kiruna, när det var midnatt hela dagen. Han tog sig ut till Ishotellet och filmade och visade hur det såg ut. Det var samma rum som vi själva kunde gå in och titta i. Ishotellet har hamnat på en lista att det skulle vara häftigt att besöka platsen men har inte varit riktigt realistiskt. Nu var vi här och det gick att komma in i rummen även på sommaren. Vilken lite lycka det var.
Det var en upplevelse och se den av skickliga konstnärer formade isen. Is är ett levande material och det märktes att en del av älvens frusna vatten var lite trött, men det helt ok att titta på. En del rum gick inte att förstå medan andra var helt otroliga. Det var bara att njuta av det man såg och att vara här och nu. Suga in allt det vackra och bevara det till en dag när det går att plocka fram och minnas. Vi hann igenom alla rum och även en tur till baren som ännu inte öppnat. Allt otroligt imponerande och speciellt.
Det finns att titta på på utsidan också. En större plan yta mellan själva det ”fasta” hotellet och älven, var som en liten stenöken men det är här som hotellet växer fram under sen hösten för att bli basen för nya upplevelser för nya turister. Hotellet startades 1990 pga. att det saknades hotell i Jukkasjärvi. En stor igloo av is hade byggts för att blir konsthall och i samband med utställningen frågade personer som inte hittat hotellrum om de kunde övernatta i utställningshallen. Verksamheten har vuxit år från år i takt med framgångarna. För den som väljer att göra resan norrut under vintern och övernatta i isrummen så är det en natt och den andra natten sker i hotellet stugor, så det är en kombo.
Vi var lite överväldiga av detta och när vi satte oss i bilen igen var det inte riktigt tid att bearbeta vad vi sett för nästa stopp var inte långt borta.
Jukkasjärvi kyrka
Det är ca 1 km, längs den raka bygatan genom Jukkasjärvi till kyrkan. De äldsta delarna är från 1607, men kyrkan har byggts om och till under årens lopp. Det skedde en hel del under mitten av 1700-talet så därför är det lätta läsa arkitekturen fel. Parkeringen var inte stor men det fanns en plats till oss. Parkeringen servar även samemuseet som ligger granne med kyrkan.
Redan när vi stannade till och rastade i Saivomuotka för några dagar sedan fick vi reda på att i Jukkasjärvi kyrka finns en altartavla som bl.a. porträtterar Johan Raattamaa, Laestadianernas andlig ledare efter Leastadius. Mycket riktigt. I samband med kyrkans 350 år jubileum skänkte LKAB altartavlor till kyrkan. Det var Bror Hjort som snidat de tre tavlorna i Teak. I mitten finns en Kristus gestalt och på sidorna bilder ur Lars Levi Leastadius liv. På en av dessa sidatavlor finns Raattamaa avbildad. Det är väldigt färgstarka bilder som mötte oss när vi gick in i den lilla kyrkan. Det var verkligen en lite vacker kyrka och altartavlorna är lite utöver det vanliga.
Samiskt fika
Granne med kyrkan ligger ett samiskt friluftsmuseum. Det var inte läge att ge sig in där idag men väl i den rökluktande kåtan som fungerade som kafé. Den var stor och där fanns en delikatess i de här områdena, kaffeost. Det är en ostbit som läggs i varmt kaffe och äts samtidigt som man dricker kaffet. Specialitet och gott enligt de som vågade sig på det, vilket inte alla gjorde.
Det var skönt att sitta ner en stund och fundera över det vi gjort idag och förbereda sig på nästa steg. Över fem mil på ödsliga norrländska vägar. Men först en souvenir. Vår grej är kylskåps magneter och den som vi fick tag i Karesuando var det dyrast hittills, men Jukkasjärvi slog dem. Det var ett avsågat renhorn, ca fem-sex mm tjockt. En magnet hade limmats fast på baksidan och framsidan hade namnet på orten bränts in. Helt unik i vår lilla samling, den var värd det.
Esrange
Det var ingen bra väg, den från Jukkasjärvi till Esrange, men så åker väl höjdarna som ska besöka anläggningen med helikopter. Vägen höll på att renoveras och behovet var stort. Det var en sådan där otrevlig väg, med gammal och riktigt grå asfalt som hade en hel del hål i sig. De är de värsta för det finns ingen pardon när hjulen brakar ner en bit under vägbanan. Grusvägarna hål är i all fall mjukare. Det var rätt välinvesterade pengar att göra om vägen. Det var över två mil på dessa vägar från Jukkasjärvi öster ut mot ödemarken.
Bristen på människor och bristen på urbana ljus gjorde platsen perfekt när den Europeiska rymdstyrelsen byggde anläggningen i början på 1960-talet. Svenska staten tog över ansvaret ett decennium senare, och fortsatte att utveckla verksamheten. Idag bedrivs forskning av norrskenet, styrning av satelliter, raketuppskjutningar och ballong uppsläpp för att studera atmosfären och stratosfären och andra lager i rymden som är tillgängliga med en ballong. Allt detta och lite till kunde vi studera på den besökscenter som fanns bredvid den välbevakade grinden till anläggningen. Det var öppet och obemannat, vilket fungera, för det var inte särskilt stort. På utsidan fanns lite olika raketer utställda och när vi tittat på allt så var det dags att lotsa bilen förbi alla håligheter i vägbanan, åt andra hållet.
Det var lättare att och är lättare att köra en väg som man redan kört även om det är den andra riktningen. Det gick att se lite andra saker och vi noterade att det ligger förvånansvärt många hus, eller stugor längs vägen. Det liknade något av de hytteområden som sett i Norge, men här verkade det som om fritidsboendet håller på att övergå till permanentboende. Så vi fortsatte tillbaka till Jukkasjärvi, vidare förbi Laxfors och tillbaka till Kiruna.
Frasses
Skyltarna fanns vid köpcentret där vi handlade igår och det gick atat konstatera att det var en norrländsk snabbmatskedja. Vissa likheter med MAX, alltså, och det är klart att man måste testa. Det gjorde vi. Skillnaden var att Frasses hade en klart större och mer omfattande meny, inte bra hamburgare, annars var det ganska likt, fast allting var blått och inte i olika nyanser av rätt och gult som konkurrenterna alla har. Maten, nja, det är mer likt Max än de andra och det är kanske en bit kvar, men det är mat och det är gott när man är hungrig. Lite mathandling hann vi med innan det var dags för ännu en plats som finns i minnet från förra Kiruna resan.
Rälsbärarna
Vid stationen i Kiruna fanns ett monument över rallarna som byggde banan i norr. Det småväxta bronsgubbar som gick med en räl på axel. Gjutet i brons och uppställt på en granitsockel. Vi hade ett par småväxta killar med som på fjällvandringen snabbare än tanken så var de upp på socken och ställde in sig i ledet och var med och bar. Kamerorna åkte fram och det goda ögonblicket förevigades. Det var dit som nästa stopp var planerat. Statyn är flyttad från platsen som vi besökte 1979, men det beror på att det låg inom rasområdet. Sedan drygt tio år tillbaka finns det en tillfällig station. Det var dit som vi tog oss för att titta på statyn. Den hade klara likheter med statyn Aseaströmmen i Västerås. Inte minst för att den också är i brons och granit. Den är också en grupp män, på cykel i en rad på väg mot fabriken.
Under vårt besök så pågick en samrådsomgång om en ny järnvägsstation i staden. Den skulle, om allt går som det är tänkt, kunna börja byggas tidigast 2027. Stationen skulle hamna väldigt nära det nya centrum genom en avstickare från dagens bana i söder, och norrut mot centrum, nån eller ett par kilometer väster om Kiruna flygplats. Bara förutsätter att statyn från 1965 följer med i den flytten också.
Börje Salmings gata
På vägen till vårt hotell går längs Börje Salmings gata. Vi har åkt den flera gånger utan att vet om det, men till slut så fick vi reda på det också. Salming var tillsammans med Ronnie Hellström, idrottsidolerna från barndomen. Några år senare tillkom även Ronnie Peterson. Alla tre är nu borta. Salming avled förra hösten efter ett snabbt sjukdomsförlopp. Det var här vid Matojärvi ishall som han växte upp och lärde sig åka skridskor och spela hockey innan han tog steg till Brynäs och vidare till Toronto. 2008 valdes, tillsammans med Wayne Gretzky och fyra ryska hockeyspelare, målvakten Tretiak, Fetisov, Makarov och Charlamov, till tidernas bästa hockeyspelare i samband med internationella ishockey förbundet 100 år jubileum.
Det blev en mycket lugn kväll i skuggan av ett träd läsandes en god deckare.
Nordlig kurs – Dag 3 –Dag 3 – Bodens fästning – Fällkniven – Militärmuseet i Boden -Gammelstads kyrkstad första besöket – Luleå – Luleå domkyrka – Statsisbrytarna
Nordlig kurs – Dag 5 – Kallax – Världsarvet Gammelstads kyrkstad – Nederluleå kyrka
Nordlig kurs – Dag 6 – Vilodag
Nordlig kurs – Dag 10 – Sydlig kurs – Mot Kilpisjärvi – Barduforss – Narvik
Nordlig kurs – Dag 17 – Sjuttiofem mil bil – Dalarna och Värmland – Slutspurten