Ra som tog Heyerdahl men besättning över Atlanten
Missad frukost
Frukosten var lite obestämt. Vi var övertygade om att vi hade frukost inbakat i rummet och att det inte fanns en frukostbuffé men att man fick välja en fylld baguette i receptionen. Det fick vi men det kostade. Oslo dyrt följt av hotell dyrt, gjorde inte det som ett prisvärt alternativ. Nu hade vi testat detta och efter frukost åkte vi upp till rummet och gjorde det i ordning för städning och sedan fixade vi det sista innan det var dags att ge sig ut på äventyr i påskekrimets hovodstad.
Tiggare och uteliggare
Det var länge sedan det var så mycket tiggare på en och samma plats. Oslo har verkligen många tiggare på gatorna. Det är tyvärr lite svårt att förstå om det verkligen är så eller om vi vant oss av med att se dem under pandemin. Vi har heller inte rest till en större stad på ganska många år. I området där hotellet ligger är det lite mer ruffigt. Det är inte samma höga standard som vid operan och Barcode. Det har hamnat lite i bakvattnet av storstadens utveckling. Kanske det är därför som hemlösa sökt sig hit och gjort en bostad längs en husvägg som flyttats in lite i byggnaden och därmed bildar en sträcka med tak över huvudet. Det var mycket länge sedan vi såg uteliggare med en mer permanent sovplats på gatan.
Möllergatan 19
Vi drog oss vidare in mot centrum och vårt första mål för dagen var Akershus. Det tog inte särskilt många kvarter innan vi såg en gul byggnad som väckte lite uppmärksamhet. På den övre delen av Youngstorget med utsikt över arbetarrörelsen i Norges centrum, likt Norra Bantorget i Stockholm. En skylt på väggen förklarade var det var. 1866 stod staden nya huvudpolisstation färdig. Några år senare byggdes det till fängelse på baksidan av huset. I april 1940 tog tyskarna över byggnaden och direkt började man internera politiska fångar. Det hölls förhör på Möllergatan men annars så skickades dessa till Gestapo som huserade på Victoria Terasse. Polisen verkade i lokalerna fram till 1978
Bombade norska regeringskvarter
Bakom Möllergatan 19 byggs det. Mycket. Vi kunde se en byggnad som till viss del liknade det svenska riksdagshuset och det var kanske inte så konstigt. Det är en norsk regerings byggnad från 1905 och därmed samtida med det riksdagshuset i Stockholm. Vi kunde också se ett ett hög, tråkig byggnad som för tankarna till DDR. Det är också en regeringsbyggnad. Skyltar förklarade att detta är de norska regeringskvarteren och att de genomgår en omfattande om- och nybyggnad. Detta som ett resultat av sprängningarna 2011. Det som vi i dagligt tal relaterar till Utöya. Det är ett tag till innan allt är klart.
Oslo, Christiania, Kristiania och Oslo igen
Så fortsatte vi ner mot vattnet och passerade Karl Johan igen och kom in i ett område som var mer av det gamla Kristiania. Det går egentligen inte att datera stadens grundande. Platsen är strategisk belägen längst norrut i Oslofjorden. Kaupang som vi besökt tidigare, ligger vid Larvik, ute vid fjordens inlopp. Det är också här som Akersälva rinner ut i havet. Vi vet från tidigare resor att där floder rinner ut i havet, där har människor valt att bosätta sig. Göteborg, Varberg, Falkenberg, Halmstad och Gdansk är några platser som vi besökt tidigare.
Platsen hette från början Oslo. Os kan härledas till en as, eller till ett gammalt ord för slåtter. Lo skulle kunna härledas till äng eller säter. Oslo skulle i så fall betyda gudarnas äng eller slåtterängen.
1624 brann staden ner och det beslutades att den skulle byggas upp igen, men lite längre västerut. I samband med detta fick den nya staden namnet Christiana. Det ändrades i mitten på 1800-talet till Kristiania. 1924, trehundra år efter den nya staden, hade de båda städerna vuxit ihop till en och så tog man tillbaka Oslo som namn.
Akershus
Började byggas runt sekelskiftet 1300, troligtvis av kungen, Håkan Magnusson. Medeltidsfästningen var i centrum för flera belägringar men stod emot varje gång. 1527 träffade en blixt de centrala delarna av fästningen som skadades. Det märktes några år senare i samband med en belägring, som borgen trots allt stod emot. Under 1500-talet utökades fästningen och byggdes om för att anpassas till den moderna krigföringen. De gamla medeltida tornen revs och ersattes med ett renässans slott. Vilket är det som vi kan se idag.
Danmarks nedgång under 1600-talet och Sveriges stormakts ambitioner ritade om den politiska kartan i Norden och Akersfästning kom helt plötsligt och mindre lustigt att bli en gränsfästning mot Sverige. Samtidigt infördes envälde i Danmark och de riskfunktioner som funnits i Christiania flyttades till Köpenhamn. Karl XII första försök att inta Norge slutade när han inte kunde inta Akershus och när Unionen med Sverige kom till efter Napoleon krigen så revs delar av fästningen även om den kom att husera militära funktioner. Idag är militären kvar funktioner bl.a. utbildningen. Vi kunde själva se hur mycket likheter det finns med Akershus och Sveaborg i Helsingfors eller Blaye utanför Bordeaux. Det är samma uppbyggnad med alla funktioner som ska finnas för att en fästning ska kunna fungera. Det ska finns logement, marketenteri, familjer etc etc.
Vi tog oss in på det lilla museet i turist information och läste på om utställningen. Vi valde bort mycket av fästningen och museerna, de väpnade styrkornas museum och hemmafronts museet. Vi besökte museet i Trondheim för några år sedan och museet i Matre. Inte heller tittade vi till den plats där tyskarna avrättade tio norrmän. Vi såg motsvarande plats i Trondheim på vår förra Norge resa. Istället tog vi oss upp på murarna och tittade på utsikten över Oslofjorden och en annan del av Oslo än den vi besökte igår. Där fick vi en fin utsikt över Rådhuet och rådhusplatsen. Vilket var vårt nästa mål.
Rådhuset och rådhusplatsen
Rådhuset tog lång tid att bygga. 1918 vann två arkitekter en tävling. Det tegelröda nationalromantiskt anstrukna byggnaden med klara drag av funktionalismen hade tagit inspiration av det nybyggda Stockholms stadshus. Det skulle dröja till 1931 innan spaden sattes i marken och i slutet av 1930-talet togs de första kontoren i bruk. Under kriget fanns det andra hål att stoppa resurserna i och arbetet stannade av. 1950, 32 år efter arkitekttävlingen var avgjord kunde tegelbyggnaden invigas. Det var en vacker byggnad och tittade man närmare på fasaden så är de rikt men diskret utsmyckad. Tegelarbetet och teknikerna som använts är imponerande.
Rådhusplatsen kom till i samband med rådhusbygget. Det var också en trafikknutpunkt för spårvagnar, fram till 1961, men de har återkommit, noterade vi när vi gick backen ner från Akershus mot själva rådhusplatsen vid viken Vika. Här gick även en järnväg till hamnen och fram till 1980-talet när vägtunnlarna under Oslo började bli klara, så gick E18 över platsen och var en av Oslos mest trafikerade platser. Det var inget vi märkte denna påskafton när vi så här på förmiddagen, det var lugnt och fridfullt i solskenet. Inte särskilt varmt men sol lyste med sin närvaro.
Båten till Bygdöya
Rådhusplatsen var öppen, välgjord och vacker. På vattnet låg det ett flertal passagerarfärjor, de flesta markerade med Ruter, vilket innebär Oslos lokaltrafik. De liknade de som trafikerar i Göteborgs hamn och de är eldrivna. Laddas via pantografer som står på kajen. Den båt som vi köpte biljetter till var en lite större motorbåt. En gammal båt med hårt lackerat trä, och pansarliknande plåtar till skrov. Vacker på sitt sätt men kanske inte särskilt praktisk till att transportera turister. Den hade inte fungerat i Sverige då lagarna om funktionsanpassning hade skickat båten till skroten i rödaste rappet. Synd på en sådan fin båt.
Det var inte särskilt många minuters resa av över Oslofjordens norra fjärd innan vi var framme vid det första av två stopp. Här ville vi gå av, men tyvärr var Vikingskeppsmuseet, ett av Oslo beökets höjdpunkter stängt så vi valde det andra stoppet.
Vi hade tydligt sett museet från Akershus där två A-frame hus sticker upp som pilar mot himlen, liggandes vid vattenkanten. När vi kom närmare så växte husen. Det som varit små byggklossar sett från Oslo var nu två riktigt stora byggnader av den här speciella typen.
Fram
Både fram och tillbaka kom de, Fridtjof Nansen och Roald Amundsen. Nu var vi framme. Det var tre museum och var och en skulle ha sin entrépeng. Det gick att köpa en kombibiljett till alla tre, och det gjorde vi. Tur att vi hade den riktigt stora plånboken med. Det första museet handlade om fartyget Fram. Fridtjof Nansen byggde det för att det skulle klara att frysas in i packisen och så drog han iväg norrut. Fartyget klarade påfrestningarna och han och besättningen kom tillbaka från sina äventyr i det norra polarhavet. Sedan tog Roald Amundsen över skutan och utrustade den för en expedition till sydpolen. De kom fram och tillbaka efter att ha hunnit före amerikanen Scott med en kort tid. Norrmännens mycket noggranna förberedelser intensiva kontakter med inuiterna under den norra polarresan hade lärt dem hur ett naturfolk hanterar kylan, slädhundar och annat som behöves för att leva ett hårt klimat.
Ett A-frame hus liknar ett A, Branta väggar som utgör båda väggar och tak och det var här som de dragit in Fram. Hon har pallats upp och sedan har flera gallerier byggts längs väggarna och ett arktiskt blått ljus ger det en kall exotisk prägel. Det gick att gå upp för trapporna till de olika gallerierna och där se fartyget ur olika vinklar. Utställningar klädde väggarna och det fanns mycket information att få om man ville. Det som kom som en liten överraskning var att det var tillåtet att kliva ombord på fartygets övre däck. Inte nog med det man fick gå ner i det och uppleva ett verkligt museum. Det är ovanligt och det var intressant att med sin välgödda kroppshydda ta sig igenom ett hundra år gammalt fartyg som är byggt för människor för en annan tidsålder.
Det var enkelt att se att den norska expeditionen hade förberett allt i minsta detalj. Det fanns packning över allt och de var väl förberedda. Vi förberedda oss på att gå vidare till nästa museum, Kon-Tiki men först tog nyfikenheten över. Vad fanns i den andra byggnaden? En gångtunnel under vägen utanför ledde oss under till det andra A-frame huset och där låg en annan båt. En som jag inte hört talas om. Slupen Gjöa. Hon byggdes 1878 och köptes 1901 av Roald Amundsen för att användas på polarexpeditionen. Hon var det första fartyg, under Amundsens ledning som seglade genom nordvästpassagen. Hon kom 1906 fram till Stilla havet, genom polarisen.
Kon-Tiki med en snubbeltråd
Vi knallade över vägen och in i nästa museum. Om Frammuseet var spetsigt uppåt så var Kon-Tiki museet nergrävt. Större delen verkade ligga under markytan. Kanske en bra idé, Fram upp i den kalla vinden och Kon-Tiki som guppade på vågorna och visade vad som fanns i djupen under balsaträbåten.
Thor Heyderdahl var en norsk arkeolog och äventyrare som 1947 byggde en balsabåt i Peru för att segla den till Polynesien. Hans teori gick ut på att öarna i Stilla havet hade koloniserats från Sydamerika. Resan tog 101 dagar. Vetenskapen lät sig inte imponeras av Heyerdahls bevis. Med den tidens teknik och material så gick det att göra denna resa. Senare hittades spår i på de östra öarna i Stilla havet som gav Heyerdahl rätt i sina teorier. Men, modern tid forskning med DNA visar koloniseringen med stor sannolikhet INTE kom från Sydamerika. Det hindrade i alla fall inte att det var ett gott äventyr och filmen som gjordes på resan vann en Oscar i dokumentärklassen 1951.
Ra II
Kon-Tiki är för gammal för att ens jag ska komma ihåg den men Ra är samtida med min barndom. Hade undrat var hon fanns någonstans och här var hon. Museet kanske skulle kallas för Thor Heyerdalhs museet men det gör det inte. Den teori som han arbetade efter var att människorna i norra Afrika hade haft kontakter över Atlanten till Karibien. Det första försöket gick inte så bra och vassfartyget fick överges när de var på väg att sjunka. Ett nytt försök gjordes och Ra II klarade av resan från Marocko till Barbados. Det var spännande att se på den gamla svartvita TV:n och de båda resorna. En tid när resor inte var vardagsmat som de är idag. Heyerdahl under den första resan noterat svarta klumpar i havet och kom fram till att det var små oljeklumpar. På den andra resan hade han FN:s uppdrag att studera fenomenet. Efter forskning som kom man fram till att olja kom från tankfartyg som rengjorde sina tankar och släppte ut olja i havet. Det ledde till att FN:s miljökonferens i Stockholm 1972 beslutade om förbud mot rengöring av tankar till sjöss. Vattenklimatet återhämtade sig men är idag återigen hotat av våra utsläpp av plast partiklar i världshaven.
Allt detta kunde vi läsa när vi började vår rundvandring med att titta på Ra II. Det var riktigt trevligt och roligt att hitta denna snubbeltråd. Det var klart oväntat! Vi kunde också se en model av Tigris. Det var en bår som Heyerdahl lät bygga för att bevisa att förhistoriska kontakter, sjövägen, fanns mellan Mesopotamien och det forntida Egypten. Under fem månader seglade fartyget under FN-flagg från Basra genom Persiska viken, runt arabiska halvön mot Röda havet. Heyerdahl upplevde att de motarbetades av myndigheter och stoppades av pågående krig i regionen. Han brände därför upp Tigris som en protest mot allt detta, innan han bevisat sin tes.
När vi sett oss mätta på de gamla torkade vasstråna så avslutade vi med att ta ett varv runt Kon-Tiki och läsa vad som skrevs om detta äventyr. Det var dags att titta till souvernirshoppen. Det är kul att kolla vad som finns men vi hade redan vår Oslo magnet och var nöjda.
Norskt maritimt museum
Så gick vi över till det tredje museet som vi hade biljett till. Vi började med att ta oss en lunchmacka i restaurangen innan vi gav oss in i byggnaden som ligger alldeles vid vattenkanten och med delar av byggnaden som skjuter ut över vattnet. Det fanns mycket att titta på och det gällde att sortera upp allting. Det som är det den stora behållningen var att se hur norsk sjöfart porträtterades och jämföra den med det danska marina museet i Helsingör. Danskarna sjöfart utvecklades ur handeln medan den norska kom fram via kusttrafiken som länge var det enda sätt att nå avlägsna platser i det långa landet på kust till Nordatlanten. Vi kunde själva se Hurtigrutens båtar fara in och ut i fjordar, vikar och hamnar när vi rese ”Paa tur i Noreg”.
Ur denna trafik kom några av de störst kryssningsrederier i världen. Norsk sjöfart var tidigt med att också transportera människor och det gick över till kryssningar och sedan till den moderna kryssningsindustrin som vi ser idag. När vi själva var på ”Seglats i Östersjön” så var det inte med ett norsk rederi.
I nedre hall hölls det på att byggas en vikingabåt på traditionellt sätt. Just idag var det ingen aktivitet men vi har sett byggande på Vikingaskeppsmuseet i Roskilde när vi var där. Näst besök var i en annan byggnad där det visades upp mindre träbåtar som främst användes till det kustnära fisket förr i världen. Slutligen tittade vi till det som fanns utomhus i den strålande solen, innan vi valde att utnyttja vår returbiljett till centrala delarna av Påskekrimets hovodstad.
Nobel Peace centre
Nästa besök, som vi inte rekat i förväg var Novel Peace Centre. Det var stängt. Utställningen fanns i grannhuset, dvs, rådhuset. Det hade precis stängt. Så mycket för bra planering, men vi var på en behövlig semester och då fick det bli så här. Oslo lär finnas kvar till en annan gång. Vi har tänkt att besöka vikingaskepps museet när det öppnar igen.
Att Nobels fredspris delas ut i Oslo och inte i Stockholm, som de andra Nobelprisen har en egen historia. Det fanns redan med i Alfred Nobels testamente att Fredspriset skulle delas ut i Konungariket Sverige-Norge andra huvudstad Oslo. Det finns olika teorier om detta men ingen vet säkert. Vad vi vet är att fredspriset tenderar att bli mer kontroversiellt än övriga priser i Nobelkategorin. Detta för att de rör sig i dagsaktuell politik vilket kan reta upp de som tycker att de blir orättvis utpekade. Vi var varken osäkra eller påverkade av dagsaktuell politik när vi gick vidare och slog oss ner i en lite park med utsikt över stadshuset.
Rådhuset igen
VI hade en fin utsikt över Rådhusets ena sida och nu kunde vi verkligen studera de fina tegelarbetena som visades upp på fasaden. Solen lyste på oss och vi har gått mycket idag redan och har en lång väg kvar så vi tog oss en välförtjänt vila. Passade på att reflektera lite över vad vi sett, Fram, Ra, Kon-Tiki, Akershus, Rådhuset, Nobel Peace och alla andra intryck som en annan plats än hemma kan ge. När vi var klara tog vi sikte på vårt hotell.
Karl Johan för tredje gången
För att ta oss till den tillfälliga bostaden var vi tvungna att passera Karl Johan. Vi gick från Rådhuset längs Roald Amundsens gata till Studenterlunden. Det är en park som sträcker sig längs Karl Johans södra sida. Nationalteatern låg mitt i park och Stortingen på den östra sidan av den långsmala gröna lungan i staden. Hela området andas lite av mitten på1800-talet. Vi tog oss vidare genom parken och flanerade österut på Karl Johan efter att ha slängt en blick på slottet i väster, upp för backen. Passerade Stortinget och sedan trasslade vi oss på mindre gator tillbaka till nattkvarteret. I en för dagen öppen butik hade vi köpt med oss lite att äta till kvällen. Vi tog det lugnt och så var det trötta kroppar som somnade gott.
