Påsk i Prag – dag 5

Heliga hjärtats kyrka. En otrolig byggnad som gör sig bättre i verkligheten än på bild. Väl värt ett besök.

Vi dividerade fram och tillbaka hur vi skulle göra nu när slutspelet drog igång. Hallen ligger lite utanför Prag och den allmänna kommunikationerna som är mycket bra i Prag hade en liten lucka i detta område. Vi valde att ta ut bilen som varit parkerad på säker plats på hotellet. Vi var kanske inte övertygade om att laget skulle ta sig vidare från 16-dels finalen, med tanke på hur de spelat tidigare dagarna. Planen om de INTE skulle gå vidare var att åka till Terezin som vi missade på vägen hit och kanske även till Lidice, byn som nazisterna bokstavligt talat jämnade med marken och dödade invånarna som hämnd för mordet på Heydrich. Vi hade idéer, men först var det match. Vi körde ut i Prags förorter och konstaterade att det var vackert och trevligt. Även här byggs det i klassisk västerländsk stil, i glas och betong, men i den lilla dal som hallen skulle ligga i låg det mer klassiska byggnader längs sluttningen med södersol medan den andra toppades av en motorväg. Ner på botten i dalen låg en stor idrottsplats.

Altron Krč

Sportfälten, för det rör sig om fyra-fem fotbollsplaner och lika många basebollbanor och ungefär lika många tennisbanor. Till det tillkommer en paintball arena och ett gammalt Barracudatält. Altron Krč ligger i stadsdelen Branik ca sex km söder om Prag. Området är mest känt för det bryggeri som verkade här fram till 2002. Altron är också bas för ett av Tjeckiens bästa basebollklubbar, Eagles. Barracudatältet som vi skulle spela i är nog mest en plats för basebollträning snarare än en handbollshall.

Det var fullt ös när vi kom in. Det var tryck i den lilla hallen när ett annat av våra lag spelade mot ett slovakiskt lag. Matchen kan sammanfattas med en av tränarnas kommentarer; ”Lag tre har åkte på sina två första april skämt, de var svartklädda, hade visselpipa och pratade tjeckiska.” Så ska en tränare kanske inte uttala sig men å andra sidan så var det dagens sanning. Sedan var det lag tvås tur. Det var ett holländskt lag som ett annat av våra lag mött tidigare. Det blev en klar seger. Så då var det match igen om tre timmar. Turen till Terezin blev inställd och om de förlorar så hinner vi till Lidice i alla fall. Vi satte oss i bilen och började leta efter ett köpcenter. Innan vi lyckades så såg vi en lite kvartersbutik och den valde vi. Den lilla tanten som satt i kassan hade nog aldrig hört talas om engelska men det spelade ingen roll. Hon knappade in all tjeckisk öl och korv vi samlat på oss i varuvagnen. Specerierna packades ner i kylväskan och med tanke på värmen idag så åkte vi till hotellet och kopplade in elkylan. Så åkte vi tillbaka till handbollen och en match mot Rostock. Uppladdningen startade och sedan kallade domaren på tränarna. De gick till spelarna som bröt ut i jubel och lag tre som var kvar hoppade in i segerdansen. Tjejerna vann på WO, och så var de i kvartsfinal, om två timmar. Turen till Lidice blev inställd. Detta har vi gått på tidigare, när den yngre generationen gick till final, sent på eftermiddagen när vi verkligen trodde att de skulle åka ut på morgonen.

Nu bryter en yster dans ut. Ledare och spelare, ombytta och i vanlig kläder börjar spela en handbollsmatch mot ett mål, med två olika målvakter och för många utespelare. Som förälder kan vi bara stå och le åt leken och glädjen i barnens handboll. De unga damerna hoppade upp på ledarna och hängde på deras ryggar för att hindra dem från att spel, allt under höga skrik och skratt. På sidan av planen fick vi förklara för nytillkomna tjeckiska lag, som nästan kom inmarscherande med ledarna i täten och med strama ansikten på barnen, att de bara leker. Ledarna såg ut att förfasa sig men barnen såg ut att vilja vara med. Till slut blev vi bortkörda för turneringen skulle fortsätta med nästa match.

Kvartsfinalen blev riktigt tufft. Domarna var OK och de slovakiska föräldrarna var helt galna och det var vi också i och för sig. En av spelarna i lag tre hotades med utvisning av domaren. Hon kunde inte tala efteråt, så hes var hon. Matchen avgörs med fem sekunder kvar när dottern kastar in slutresultatet 14-12. Trycket från segervrålet riskerade få pressningen i tältet att spricka men i morgon är det semifinal! Den riktiga klon var nog ändå att laget som besegrades hade slagit ut vårt lag tre på morgonen, med domarnas hjälp, revansch alltså och lag tre firade med lag två som om de vunnit matchen själva, vilka lag, vilka tjejer och vilken sammanhållning. Semifinal!

Heliga hjärtas kyrka

När alla andra planer blev kullkastade så fanns det i alla fall tid att ta sig till ytterligare en av de byggnader som man bör se innan man dör. Heliga hjärtats kyrka. Jože Plečnik var en slovensk arkitekt som främst verkade i Ljubljana. Han sägs ha haft en stor påverkan på stadens centrum under mellan krigstiden. Han verkade också i Prag där han gjorde stora renoveringar i Pragborgen men han ritade också Heliga hjärtats kyrka. Redan 1919 fick arkitekten de första frågorna om att uppföra en större katolsk kyrka i stadsdelen Vinohrady. Tio år senare började den byggas och det tog tre år innan arbetena var klara. Kartläsaren lotsade oss genom Prag och vägen tog oss på baksidan av de museum som ligger på toppen av Vaclavplatsen. Efter att ha hittat en parkeringsplats så kunde vi ta en promenad till kyrkan. Bilderna som vi tittat på innan var inte sådär imponerande men när vi väl var där så var det en riktigt imponerande kyrka. En riktigt stor skokartong i i vitt och brunt och på toppen ett passande handtag. Så kan vi beskriva de geometriska dimensionerna men det var verkligen en byggnad som gjorde intryck, inte minst hur stor den var. Man kände sig liten och det var en glädje att få se en så fin byggnad i en park som fick kyrkan att se liten ut. Uppfyllda av det vackra och imponerande tog vi oss till bilen och siktade in oss på hotellet, bara för att hamna bakom Prags sophämtare. Gatorna i staden är inte byggda för den mängden biltrafik som faktiskt finns. Det är säkert därför som Metron och övrig kollektivtrafik byggs ut som den gör. Gatorna är byggda för en annan tid när gående och cykel, kanske även hästtransporter var det dominerande. Nu stod vi alltså bakom en sopbil. Gubbarna drog stora tråg till bilen och matade på bakifrån. De tomma kärlen drogs in i husen och ut med nya. Tålamod så här på påskdagen var att föredra. Till slut kunde vi i alla fall komma förbi och ta oss till hotellet. Det hade blivit dags att åka och äta.

Vaclavplatsen

Målet för resan var Vaclavplatsen. Där hade vi sett att det fanns en affär som vi gärna tittade in i med kläder i storlekar som passade oss bättre. Sagt och gjort, det blev spårvagnen in till stan. Väl på plats hittade vi inget av intresse men vi fick chansen att titta lite mer på det som snarast är att beteckna som en lång och mycket bred gata. Vaclavplatsen var från börja hästmarknaden men har under 1900-talet både bytt namn och fått en helt annan betydelse. Det är här som de politiska makten har sitt folkliga centrum. Det var på Vaclavplatsen som den tjeckoslovakiska republiken utropades 1918. Nazisterna håll sina massdemonstrationer här. Under Pragvåren, vald studenten Jan Pallasch att bränna sig själv till döds här i protester mot den sovjetiska invasionen och det var här som hundratusentals tjecker demonstrerade mot den kommunistiska regimen 1989 i det som kommit att kallas för sammetsrevolutionen. Det var historisk mark som vi beträdde. Idag är Vaclavplatsen Prags kommersiella centrum och det märktes, varuhus, ståtliga hotell och på toppen av allting, Nationalmuseet.

Jindřišská věž

Vårt mål var att ta oss till en av Prags många synagogor. På vägen dit så såg vi ett högt torn som som nästan delade vägen. Det är Jindřišská tornet och är Prags högsta klocktorn på hela 65 meter. Tornet byggdes i gotisk stil i slutet på 1400-talet. På grund av sin höjd användes tornet som utkikspost och kanske var det därför som det svenska artilleriet siktade in sig på tornet när de försökte erövra Prag 1648. Även i samband med Preussens belägringar 1757 och 1801 så skadades tornet, kanske av samma anledning. Om svenskarna beskjutit ett gotiskt torn så sköt preussarna på ett barocktorn. På 1740-talet hade det brutit ut en brand i tornet och tornet byggdes om barockstil. På 1870-talet återställdes tornet mer i sitt ursprungliga skick. Idag består byggnaden av tio våningar och huserar såväl turistinformation som en restaurang, gallerier och affärer. Överst finns en utsiktsplats som kan erbjuda en fantastisk vy över stora delar av Prag. Kylan, för nu hade de börjat bli kallt och det faktum att vi var hungriga förde oss vidare till nästa plats och turistmål.

Jerusalem synagogan

På 900-talet började de första judarna att bosätta sig i Prag. De kom att utgöra en stad i staden. Egen stadsmur och borgmästare. Den judiska renkulturens närvaro i Prag är nästan intakt. Vi har en ovanlig mecenat att tacka för detta, de tyska nazisterna. När de intog staden och fördrev befolkning mot koncentrations och dödsläger, så valde de att bevara den judiska staden i Prag. De ville spara den som ett museum över en utdöd ras. Det var inte långt att gå från tornet och inne på en trång gata låg byggnaden. Det gick inte att ta mist på vilken det var och vad det var. Den ligger på Jerusalem gatan och det är därifrån den fått sitt namn. Den byggdes så sent som 1906, till kejsar Franz Joseph I silver jubileum som kejsare. Den kallades från början jubileums synagogan men bytte senare namn till Jerusalem. Den är byggd i en blandning av morisk stil blandat med tidens stora arkitektoniska stil, jugend. Den är samtida med jugendstaden Ålesund i Norge. Interiören sägs vara ännu tydligare jugend än utsidan men det gick inte att kontrollera eftersom synagogan var stängd så här på kvällen. Som en tydlig påminnelse om världens minskade tolerans och ökande hat mot andra så fanns det betong konstruktioner på marken framför synagogan som ska göra det omöjligt att med fart ramma rakt in i byggnaden. Byggnaden var vacker och stilen står ut bland de omkring liggande byggnaderna, inte så att det stör men den färgprakt som sprakar på fasaden står i kontrast mot omgivningen mer traditionella färgsättning.

Nu var det kallt och vi gick till en restaurang som vi tittat lite på vägen hit. Det var mer en turistfälla än den tjeckiska restaurang som vi var på igår. Här pratades det mer tyska än tjeckiska men det hindrade inte oss från att beställa tjeckisk öl och en tjeckisk specialitet, rostad fläsklägg. Vi beställde en portion och den räckte till oss två och om vi så önskade hade vi kunnat dela den på tre. GOTT! Det börjar bli dags att runda av Prag besöket. Det fanns lite för mycket tjeckisk valuta i plånboken så vi dök in i en kvällsöppen liten kvartersbutik och handlade upp en del pengar. Mat för morgondagens hemresa, dricka och lite annat som vi ville ha med från en av Centraleuropas huvudstäder.