Nordlig kurs – dag 12

Kungsledens början i Abisko – tillbaka efter 45 år

Östlig kurs

Det blev en lugn start på dagens resa med östlig kurs. Åt en rejäl frukost och släpade alla våra väskor från rummet längst bort på hotellet och hela vägen till bilen. Den hade vi ställt direkt utanför hotellet så det var lugnt där i alla fall. När allt var klart checkade vi ut, satte oss tillrätta i bilen och började köra. Först på programmet stod en bensinstation. Inte för att vi direkt behövde, det skulle räcka till Kiruna som var dagens mål. Men, vi har haft för vana att tanka upp bilen när vi får chansen. Det fick vi inte i Narvik. Det fanns ingen mack som vi hittade på vägen ut ur stan, så vi tog E6 norrut över Hålogalandsbron, betalde vår tull och tog oss fram till Stormyra kontrollstation, där E10 går österut över fjället.

Återigen, bara på ett par dagar, klättrade vi upp från havsytan till passen i Skanderna. Det var lika vackert denna gången. När det var dags för att plana ut mot den svenska sidan fann vi ett krigsminne. Vi stannade till och titta på tavlan som var över de jugoslaver som tvångsförflyttades hit av nazisterna för verkliga eller påhittade förbrytelser mot den nazistiska ockupationen av Balkan landet. Det var ett hårt straff att hamna som tvångsarbetare så långt från hemlandet. Det var inga god utsikter till ett långt och lyckligt liv att utföra slavarbete åt den nazistiska krigsmakten. Dödligheten var hög. Vi fick anledning att stanna till en gång till på den norska sidan.

Björnfjell

Det första vi såg var hytter av norsk karaktär som mynnade ut i ett hytteområde. Det följdes upp av en skylt med namnet Björnfjell. Det var en ordentlig station med vad som såg ut att vara lokstallar, eller verkstäder. Det är den sista stationen på Ofotsbanan innan den blir Malmbanan på den svenska sidan. Det var hit upp på fjället som de allierade styrkorna i maj 1940 hade pressat tyskarna. Eudard Dietl som var den tyske generalen hade sitt högkvarter här. Han försökte förgäves få svenskarna att på den svenska delen av järnvägen transportera vapen och förnödenheten till de hårt trängda trupperna. När det inte lyckades försökte han köpa svenska kanoner, även det utan framgång. När franska och brittiska trupper i juni drog sig tillbaka till viktigare krigsskådeplatser kunde nazisttrupperna ta sig tillbaka till Narvik och återigen ockupera staden.

Det var vid den här stationen som en norsk statspolis, quistlingman, uppbackad av tyska soldater, under pistolhot tvingade till sig att visitera ett svenskt tåg. Den svenska personalen var ovetande om en norrman som smugit sig ombord på tåget och togs av ockupationsmakten. Svensk tågpersonal hade under en lång tid klagat på de nazistiska fasonerna vid Riksgränsen och Kornsjö som övergångarna till det ockuperade Norge. Tågtrafiken ställdes in i slutet på februari och återupptogs först i maj efter krigsslutet. Den unge norrman, (21 år) som försökt fly till Sverige dömdes till tre års fängelse i Tyskland men hann inte flyttas från Norge och släpptes i Trondheim i maj samma år.

Abisko

Vi tog oss iväg från Björnfjell på den norska sidan och passerade för sista gången på den här resan, en riksgräns. Där började kända namn rada upp sig på vägskyltarna, Riksgränsen och Katterjokk och här far vi mer eller mindre parallellt med Malmbanan. Vi kommer fram till Torneträsk och Björkliden innan vi slutligen når Abisko turiststation. Där är det ett planerat stopp.

In på naturum och titta lite på vad som finns där och sedan in på STF turiststation. Det var en liten absurd känsla att komma in i lobbyn. Människor klädda för vandring, med eller utan vandrarkängor och med eller utan ryggsäckar. Det var som att hamna bland statisterna på en filminspelning. Helt overkligt. Med lite frihet så hade alla samma uniform på sig. Det var i alla fall intressant att titta runt. Det är, nästa på dagen, 45 år sedan man bodde över en natt i Abisko men då var det i ett fjälltält en bit bort, på andra sidan malmbanan. Vi hade rest hela vägen med tåg för att göra en fjällvandring från Abisko till Nikkaluokta. Vi började på Kungsleden men vek av vid Vistasvagge över till Kaskasavagge och vidare ner i Tarfaladalen till Kebnekaise fjällstation. Därifrån helikopter till Nikkaluokta och buss till Kiruna för att ta tåget söderut. Det spikades och såldes många fågelholkar i scoutlokalen vintern innan för att få ihop pengar till resan, för att inte tala om hur många fönster det putsade. Det var det värt, inte minst den korta helikopterturen.

Vi tog oss fram till starten på Kungsleden och kunde ta ett kort att vi var där, precis som vi gjorde för så många år sedan. Platsen har nog flyttats lite, men det är fortfarande starten.

Torneträsk

Det var så otroligt vackert att glida fram på vägen som följde Torneträsk. Långa stora vyer som är så vackra när vädret är så relativt bra som det var denna resdag. Vi fortsatte österut och passade på att stanna till vid ett picknick bord, i ett visst stadie av förfall. Var man försiktig gick det att sitta. Det var otroligt myggfritt, det så blåsten till, så trangiaköket åkte upp bordet och den färdiga maten åkte ner i magarna och vi var mätta och gladare. Ett malmtåg gnisslade när det bromsade in på malmbana och vi kunde se alla vagnarna med sin last av järnmalm. Efter en liten stund av vila började de tunga loken dra igång de ännu tyngre vagnarna och färden mot utskeppningen i Narvik fortsatte. Vi fortsatte österut mot starten för malmtågen.

Kiruna kyrka

Resan mot Kiruna fortsatte och det var nästan så att man blev lite blasé på den vackra utsikten, men det var en liten risk. Kiruna kröp allt närmare och det var relativt rakt och platt. Vi hade lämnat det mesta av Skanderna bakom oss och siktade in oss mot Kirunavaara berget, eller ripberget i svenska översättning. Det låg lite åt höger längs vägen och på den vänstra sidan ligger berget Loussavaara med en väl synlig skidbacke. De två bergen har gett namn åt företaget LKAB, Loussavara-Kirunavaara Aktie Bolag.

Vägen var ny och det var uppenbart att huset så vi såg också vara nya. Det är stadsförvandlingen som vi ser. Det är hus som flyttats bort från raszonen och även hus som byggts utanför riskområdet. De avspärrade bitarna visade tydliga spår på att naturen återigen tagit makten över sitt området efter att ha lånat ut det till människorna. Vi tog oss vidare österut och kunde se byggnader i olika stadier av rivning. Hade fått syn på Kirunas kyrka och tog sikte mot tornet. Det gick bra. Vi passerade längs gränsen för avspärrningarna mot rivningsområdet och kom fram till kyrkan, bara för att upptäcka att den också var avspärrad.

Ett av de mål som vi haft sedan vi planerade resan var att besöka Kiruna kyrka, efter fyra misslyckade försök att komma norrut, missade vi kyrkan med ca en månad. Den är stängd och avspärrad för att förberedas inför flytten till en ny plats, om ca ett år. Kyrkan fick ett besök för 45 år sedan och vi har sett hela byggnaden i ett program från Arkitekturens pärlor. Det var lite surt att missa detta. För att få en bild på den vackra byggnaden så blev det en promenad till avspärrningen. Den var inte mer komplicerad än att det gick att ta sig förbi mycket enkelt. In på det avspärrade området och tog de kort som skulle med hem och så ut igen. Störde ingen, ingen jobbade på platsen och vi var inte ensamma inne på området. Kanske är det en liten smekmånad under sommaren för de som vill titta. Det gick inte att komma in i byggnaden.

Kyrkan stod klar 1912 och skapades av arkitekten Gustav Wickman. Han har även ritat Nacka kyrka och även om den senare är uppförd i tegel och Kiruna i trä så finns det likheter att notera om man vet att det är samma arkitekt. Båda nationalromantiska byggnader med absider och snedtak som sticker ut lite utanför själva huskroppen. Det är kanske det som utgör en av utmaningarna när kyrkan ska lastas upp på en lastbil och transporteras de ca 5 km till den nya platsen i det nya området för den nya, flyttade staden. Då har vi besökt ytterligare en av Sveriges vackrast kyrkor.

Det var dags att ta sig till hotellet, men först, tanka bilen. Det var inget svårt att hitta en mack i staden och när vi kom fram var det nån timme kvar innan det gick att checka in. Vi väntade fick våra nycklar och lastade ur bilen och gjorde oss hemmastadda i det lilla rummet, som mer liknade ett vandrarhem. Ingen dusch, men väl en toalett så vi var nöjda.

Kiruna stadshus

Vi vilade en stund men bestämde att åka och titta på staden nya centrum, det är trots allt en av orsakerna till att vi besöker Kiruna. Hittade först turistbyrån och kollade av läget inför vår guidade tur ner i gruvan om ett par dagar. Det är rena Klondyke stämningen. Gatorna är inte riktigt klara utan det finns breda grusade områden, som kan användas till lite av varje jämte vägen. Det är en väg och inte gata, ännu. Det ger lite minnesbilder av när det byggdes på miljonprogrammet som värst i Sverige, husen var klara, människorna hade flyttat in, men marken runt om var ännu inte klar.

Hittade en parkering, ännu inte asfalterad och strosade över till stadens nya stadshus. Det är flyttat, i alla fall den klassiska klockstapeln, och så har det byggts en ny förvaltningsbyggnad i det nya centrum. Vi tittade inte så noga på klockan och traskade in. Vi har sett huset presenteras i Arkitekturens pärlor och vi blev inte besvikna. Tittade i foajén på utställningen och sedan tog vi hissen upp ett antal våningar. Där stor konstutställningarna öppna och vi knallade in och tittade. Plötsligt piper det till och dörrarnas magnetiska lås släpper och de tunga ståldörrarna börjar slå igen. Tack och lov han vi få tag i dörren så vi kom ut i korridoren igen. Personalen i receptionen packade ihop och gick och plötsligt var vi ensamma i huset. Efter en kort överläggning på ca 0,5 sekunder beslutade vi oss för att lämna Kiruna stadshus, efter ett kort besök på ca 15 minuter. På vägen ut träffade vi på två amerikanska turister, på väg in.

Återigen har vi haft tur. Vi hann besöka denna vackra och speciella byggnad innan den skulle lämnas i fred för helgen. På måndag när den öppnar igen är vi inte här. Runt själva stadshuset är det klart och hotellet som ligger som närmsta granne är också ett arkitektoniskt landmärke. I norge har vi märkt att Scandic verkar lägga pengar på att få en tilltalande och lätt spektakulärt utseende. Narvik, som vi lämnade i morse är ett exempel, Ålesund ett annat.

Vi tittade runt och träffade på de amerikanska damerna som gått in i stadshuset när vi gick ut och kom i samspråk, det tyckte att det var läskigt att vara ensamma inne i huset och hade lämnat ganska snart efter oss.

Vi åkte och handlade och tog oss tillbaka till hotellet. Nu kunde vi se lite av de arbetena som gjordes för att bredda de vägar som kyrka ska åka över nästa sommar. Det byggs eller breddas vägar till ca 40 m bredda, eller mer för att kunna transportera den vackra kyrkan. Vi har ingen riktig kolla på var den ska hamna men det ska vi lösa innan vi tar oss vidare i sydlig riktning.

Nordlig kurs – Dag 1 – Tidig morgon – Vårgårda redan avstängt – Frukost i Mariestad – Järnvägsmuseet – Ulrika Eleonora kyrka i Söderhamn – Njutångers kyrka – Hotell Knaust – Stenstaden Sundsvall

Nordlig kurs – Dag 2 – Frukost i spegelsalen på hotell Knaust – Själevads kyrak – Örnsköldsvik in och ut – Gammlia Umeå – Ratan – Träffningen vid Ratan – SMHI i Ratan – Hero-Era – Bygdeå kyrka – Andersvattnet – Sara kulturhus – Northvolt – Skelleftehamn – Bonnstan

Nordlig kurs – Dag 3 –Dag 3 – Bodens fästning – Fällkniven – Militärmuseet i Boden -Gammelstads kyrkstad första besöket – Luleå – Luleå domkyrka – Statsisbrytarna

Nordling kurs – Dag 4 – Överkalix – Kukkolaforsen – Järnvägsbron i Haparanda – Sik, tunnbröd och skällande valpar – Struves meridianbåge i Haparanda – Nedertorneås kyrka och ett världsarv – De finska krigen – Ett nytt världsarv

Nordlig kurs – Dag 5 – Kallax – Världsarvet Gammelstads kyrkstad – Nederluleå kyrka

Nordlig kurs – Dag 6 – Vilodag

Nordlig kurs – Dag 7 – Polcirkeln – Korpilombolo – Världsarvet Struves meridianbåge i Sverige – Saivomuotka – Karesuando – Järämä fästningsområde – Kilpisjärvi

Nordlig kurs – Dag 8 – Båtresa – Fjällpromenad -Treriksröset – Ännu längre norrut – Tionde gränspassagen

Nordlig kurs – Dag 9 – Folkaktionen mot utbyggnaden av Altaälven – Nordlig kurs – Längtan till livet efter detta – Olika vägar – 200 meter under havet – Nordkap – Honningsvåg – Alta hällristningar, ett världsarv – Struves meridianbåge Norge

Nordlig kurs – Dag 10 – Sydlig kurs – Mot Kilpisjärvi – Barduforss – Narvik

Nordlig kurs – Dag 11 – Vad ska vi göra idag? – Narvik 1940 – Krigsmuseet – Trötta irrade vi runt lite – Rombaksfjorden – Fiskekroken – Nytt världsarv

Dag 12 – Östlig kurs – Björnfjell – Abisko – Torneträsk – Kiruna kyrka – Kiruna stadshus