Vad ska vi göra idag?
Vi var trötta och sov länga, nästan så vi höll på att missa frukosten. Men vi var fortfarande trötta. Det behövs en vilodag då och då efter allt resande. Eftersom vi sett det mesta av det vi skulle titta på i Narvik redan igår och en tur ut på Lofoten inte var möjlig pga. avståndet, 30 mil och fem timmars körning, så bestämde vi oss för att ta en biltur på stan.
På kartan såg vi en utsiktsplats vid ett vattenverk och dit körde vi. Utsikten var stor, men regnet som svepte in gjorde att molnen drev upp längs bergsidan i de bäckar som störtade ner från branterna. Det är en särskild upplevelse att se molnen komma drivande uppåt mot platsen som du befinner dig på.
Narvik 1940
Weserübung Nord var den tyska anfallsplanen på Norge 1940. Ska man tro det som är skrivet så fick general von Falkenhorst uppdraget att invadera Norge den 21 februari 1940. Det skulle ske om sju veckor. von Falkenhorst ska ha gått till närmsta bokhandel och köpte en resehandbok om Norge, så började planläggningen. När vi besökte Oscarsborg, som är platsen där den tyska planläggningen, delvis gick om intet när kryssaren Blücher sänktes.
Norge hade under mellankrigstiden, precis som Sverige, varit föregångare i tanken att rusta ner. De högsta befälen utnämndes bland de som ville montera ner militären. Norge var därför väldigt oförberedda när tyskarna kom. Kanske hade de precis om Sverige börjat rusta upp. Signaler fanns. Tyskarna var angelägna om att skydda malmtransporterna från Sverige och britterna var lika angelägna om att sabotera dessa. Så angelägna att de bröt mot den norska neutraliteten och minerade norska vatten. En krigshandling. Det blev inte bättre av att en brittisk jagare HMS Cossack med full fart seglade in på norska farvatten och bordade det tyska handelsfartyget Altmark. Äntringsstyrkan hittade brittiska krigsfångar, vilket den norska neutralitetsvakten inte gjort. Fångarna befriades och britterna seglade hem.
Incidenten var ett flagrant brott mot den norska neutraliteten men det var också att transportera krigsfångar i neutrala vatten. Så där var de båda krigförande länderna lika goda kålsupare. Även norrmännen bröt mot sin egen neutralitet genom att tillåta transporten. Under de svenska nedrustningsdebatterna under mellankrigstiden var just landets förmåga att upprätthålla sin neutralitet ett viktigt argument för att inte rusta ner.
Tyskarna tog denna incident som causus belli och invaderade Norge, som uppenbarligen inte kunde skydda sin neutralitet. I verkligheten var det ett svepskäl, men folkrättsligt kan det finnas en poäng i det som tyskarna gjorde. Men inte i verkligheten.
Krigsmuseet
Vi gick in på museet som var uppdelat i flera olika etager. På den första etagen behandlades operationerna i Narvik 1940. Tio tyska jagare transporterade den ca 5000 man starka tyska truppen. Norge hade stationerat två pansarskepp i hamnen men dessa torpederade tyskarna tämligen omgående vid attacken.
Dagen, den 10 april, efter seglade fem brittiska jagare in i Ofotsfjorden och fram till hamnen i Narvik. Fem tyska jagare låg för ankar vi kajen och attacken kom överraskande och de kunde inte direkt komma upp med ett försvar och tog emot en hel del träffar. Britterna passade på att sänka sju tyska transportfartyg innan de drog sig tillbaka. De övriga tyska jagarna som legat i andra fjordar kom och attackerade britterna. Ett par av dem befann sig mitt i vägen för britterna. Britterna tog emot tunga träffar och två jagare sjönk och en tredje sattes på grund, innan drabbningen var över. Tyskarna hade blivit av med sex jagare, två förlista och fyra skadade.
13 april kom britterna tillbaka. Ett slagskepp och nio jagare ångade in i fjorden. Tyskarna väntade på dem men förhöll sig väl passiva. De fick till slut upp ångan men var underlägsna, både i antal och eldkraft. Trots det böljade slaget fram och tillbaka innan tyskarna drog sig in i den trånga Rombaksfjorden. Ett par tyska utbrytningsförsök resulterade i två sänkta tyska jagare och ett par brittiska inbrytningsförsök resulterade i brittiska fartygsförluster. Striderna avslutades och angriparna vände tillbaka.
De marina striderna var väl beskrivna i på första planet på museet och det var lätt att se var de anföll och var de olika fartygen sjönk. Allt grafiskt berättat på en tavla med lampor, bilder och ljus.
Det var dags att vandra ner till nästa etage i utställningen och nu upphör logiken. När striderna i Narvik väl visats upp förväntades besökarna har stor kunskap om Norge och andra världskriget. En med besökare utbrast lite desperat; ”Jag hittar ingen röd tråd i utställningen.” Han var inte ensam, det var uppenbart att museet gått tillbaka till en äldre museum tradition – ställ ut ut hårdvaran i montrar och förklara väldigt lite. Det blev till att plocka fram sin kunskaper, men då tappade men lite av vitsen med ett besök. Hårdvara har setts fler gånger än det går att erkänna, ens för sig själv. Arsenalen i Strängnäs. Musée de la Bataille de Normandie. Imperial war museum i London. Artillerimuseet i Kristianstad, för att nämna några. Det som stod ut var dock den höga kvalitén på krigsmaterielen. De måste ha lagts en hel del på att renovera kanonerna och allt annat.
Längst ner, innan det var dags att ta hissen upp, så fanns en utställningen om Ukraina – kriget som inte går att vinna. Det är ett eget kapitel som om inte annat visar för oss hur hemskt det var 1940. 85 år senare har vi en tendens att glömma bort hur det var i verkligheten och kommer endast ihåg segrar och nederlag, inte vad det kostade. Narvik var inte gratis, för det fanns mer strider kvar än det som visades här.
Trötta irrade vi runt lite
Vad ska vi göra nu? Frågan var inte lätt att svara på men vi ville komma till en utsiktspunkt som blickade ut över utskeppningshamnen. Det var inte lätt. Utsiktsplatserna som var markerade, var privata garageuppfarter. Till slut stannade vi, på en privat garageuppfart och tog våra bilder innan vi hittade en plats att stanna för att komma på, vad ska vi göra nu då?
Det blev E6 söderut längs ett par fjordar innan vi hittade en bra plats att stanna till vid. Kanske laga lite käk på Trangiaköket, men det satte regnet mycket effektivt stopp för. Istället tittade vi på Narvik 1940 monumentet och det som hyllade de polska trupperna som sattes in i Narvik. Vad ska vi gör nu då?
Tröttheten och regnet beslutade åt oss och vi körde till hotellet. Parkerade bilen, handlade lite lunch i närmsta mataffär. Tog oss till hotellrummet, åt lite och sov lite och så var vi redo för frågan igen. Vad ska vi göra nu då?
Rombaksfjorden
Det blev en tur till Rombaksfjorden. Genom att ta de mindre vägarna kunde vi hamna under den nya, och avgiftsbelagda bron, Hålogalandsbron. Vi körde över den på vägen till Narvik och vi ska ta oss över den i morgon på vägen mot Kiruna. Det gick att läsa lite om hur bron byggdes men det som också var intressant var vad som hände just här. Den 13 maj kunde de allierade landsätta trupper i Bjerkvik, 12 km norr om halvön som ligger på andra sidan fjorden. De allierade pressade de tyska trupperna österut. Den 28 maj intog de allierade, norska trupper och franska främlingslegionärer halvön tvärs över fjorden. Därifrån tog de sig över till vår sida och Narvik den 28 maj 1940. Det var första gången som tyska trupper under kriget var tvungna att ge upp en stad som de erövrat och enligt museet så var det en seger som motståndet mot tyskarna firade. Det gick att slå den annars oövervinnerliga tyska armén.
Krigslyckan på andra krigsskådeplatser i världen skulle avgöra Norge och Narviks öde. De tyska trupper pressades hårt och drog sig längs Malmbanan mot Björnfjell, sista stationen på norska sidan och var nära att kapitulera till de allierade. I början av juni var Frankrike i det närmaste slaget, britterna vara klara med evakueringen av trupperna från Dunkirk. De brittiska, franska och polska trupperna kallades hem och Norge kunde inte själva fortsätta kampen. Tyskarna kunde också få fram förstärkningar landvägen söderifrån vilket inte hjälpt situationen. De norska trupperna lade ner vapen den 8 juni, två månader efter den tyska invasionen, Det var ett hårdare motstånd än vad, belgare, fransmän, holländare, och danskar mäktat med. Polen klarade ca en vecka längre, men då hade tyskarna hjälp av ryssarna som anföll sitt grannland den 17 september.
Rombaksfjorden har mer att erbjuda och vi tog oss upp på E6 igen. Det verkar som om E6 har två sträckningar, dels den över den nya bron, dels en väg längs fjorden södra sida till den gamla bron och sedan över den tillbaka på den norra sidan. Den vägen är utan avgift. Den vägen valde vi. Strax innan bron tog vi av på en liten väg åt höger som fortsatta längs fjorden. Det är så vackert att sakta ta sig fram längs vägen som med nöd och näppe klamrar sig fast på de branta sluttningarna. Det är en bra väg men det är ända en låg fart som vi använder för att kunna titta och njuta. Längre in i fjorden är det smalare vilket får oss att under hur tyskarna lyckades plocka in sina jagare här och vände dem utan att ramma stranden eller varandra.
Det är tydligt att fjorden håller på att ta slut och i öster reser sig ett riktigt berg. Det så lite lustigt ut på ett par stället och ett stopp och en kikare kunde berätta att det var Malmbanan som tog sig fram på sluttningen. Stoppet infattade också en kortare promenad längs vägen för att titta på ett litet vattenfall som kastade sig ner vid sidan av vägen, ner i en vägtrumma och hoppade vidare neråt mot fjorden vattenyta. Det var riktigt vackert att komma så nära. Det porlade riktigt ordentligt snarare än det brusade på. Ett titt på klockan visade att det var dags att försöka få till ett restaurangbesök.
Fiskekroken
Igår hade vi sett en restaurang som retade vår aptit. Fisk skulle stå på menyn i Narvik och här låg Fiskekroken. Tyvärr stängde de redan sju på kvällen så det blev inget med det. Vi skulle försöka idag igen. Parkerade bilen för natten vid hotellet och gick den korta sträckan till torget i Narvik där restaurangen ligger. Alla bord var bokade och personalen sa att det går att chansa på att det blir bord lediga, men att köket stänger som ca 45 minuter.
Vi var inte först i kön och inte sist heller. Men, gästerna lämnade snällt i god ordning och vi fick snabbt ett bord och kunde kasta oss över menyn. Det blev ett ganska enkelt val. Rökt torsk med bacon, potatis, och morotstärningar i bechamelsås. Det var kanske den bäst fiskrätt som ätits på en restaurang. Det var otroligt gott. Det varade länge för vi fick en riktigt stor portion, ungefär dubbelt så stor som man skulle kunna förvänta sig på ett ställe som det här. Prislappen var rimlig, väldigt rimlig, den hade nog varit 100-150 kr mer om vi varit på motsvarande ställe i Sverige och då är Norge dyrt att äta ute i. Vi var mycket nöjda och mätta och belåtna tog vi oss till hotellet. I morgon vet vi vad vi ska göra, det är östlig kurs som gäller.
Nytt världsarv
Av någon anledning kom vi att kolla på världsarvslistan och det blev ett världsarv till som vi kunde lägga till vår lista, denna gång i Tyskland. Hedeby och Danevirke som vi besökte för flera år sedan har kom upp på världsarvslistan 2017. Vi besökte den innan dess men vi har varit där. Det var kul.
Nordlig kurs – Dag 3 –Dag 3 – Bodens fästning – Fällkniven – Militärmuseet i Boden -Gammelstads kyrkstad första besöket – Luleå – Luleå domkyrka – Statsisbrytarna
Nordlig kurs – Dag 5 – Kallax – Världsarvet Gammelstads kyrkstad – Nederluleå kyrka
Nordlig kurs – Dag 6 – Vilodag
Nordlig kurs – Dag 10 – Sydlig kurs – Mot Kilpisjärvi – Barduforss – Narvik
Dag 13 – Ishotellet – Jukkasjärvi – Esrange
Dag 15 – Världsarvet Laponia – Jokkmokk