Vigelandsmonumentet i Frognerparken
Det var varmt på rummet i natt och då blir sömn kvalitén lite sämre. Men det var inget som hindrade oss att gå till spårvagnshållplatsen. Biljetterna löste sig i en app som den mer teknikalerta delen av deltagarna löste.
Spårvagn i Oslo
Spårvagnarna i Oslo har gamla anor. Reden 1875 kom de första hästdragna vagnarna, vilket är fyra år tidigare än Göteborg. Även elektrifieringen av spårvägen var några år tidigare än den svenska andra staden. Det var en gammal vagn som vi skulle resa med, men inte så gammal som att den var från tiden vid elektrifieringen. SL-79 heter de äldst vagnarna i trafik. De är från 1979 eller 1982 då de levererades till Oslo sporveier. Jämför med Göteborg igen som har sina äldsta från 1960-talet även om dessa är på väg att fasas ut.
Gammal vagn eller inte, de gör sitt jobb och vi satte oss ner och fick en tur genom staden. Det blev en lila markerad linje mot Majorstuen. Passerade ner förbi stationen och vidare ner mot och över Rådhustorget. Fortsatte västerut mot Frogner. Staden skiftade karaktär och blev mer som en stenstad från senare delen av 1800-talet. Oslo är en mer kuperad och ”trängre” stad än vad vi kanske väntat oss, i alla fall i dessa delar. Färden gick lite upp och ner i lite kringelikrokar. Vilket inte var obehagligt men annorlunda. När vi kommit tillräckligt långt västerut så svängde vagnen norrut och strax var vi på plats vid vårt mål för dagen; Frognerparken.
Frognerparken
Detta var från början en del av Frogner Hovedgård i Aker. Herrgården har anor från mitten av 700-talet. Kristiania kommun köpte gården i början av 1900-talet och anlade en park. Byggnaderna gjords om och idag huserar Oslo stadsmuseum där. Ingången till parken är nog så pampig med stora svarta smidesgrindar och sten. Det är lite monumentalt att gå igenom grindarna och in i parken. Det är kanske främst slottsparken i Fredriksborg som främst kommer i tanken men även Botaniska trädgården i Göteborg. Ungefär där stannar likheterna skulle vi komma att upptäcka. Framför oss ligger en allé som kommer fram till en bro och där ungefär ska vi kunna se Vigelands skulpturer bättre.
Gustav Vigeland
Den norske skulptören kommer från den sydligaste utbuktningen på den norska kartan, granne med Nordsjön. Han flyttade till Kristiania för att gå i lära till skulptör. Han lyckades och har bland annat designat medaljen till Nobel fredspris. Han intresserade sig för människorna och det var dessa han avbildade i sina skulpturer. 1924, 55 år gammal påbörjade han sitt monumentala arv till eftervärlden. Det var då arbetet med Vigelandsanlegget inleddes.
Vigelandsanlegget
Vigelandsanlegget påbörjades reden 1924, men som vi upptäckt ett par gånger så tar det tid att bygga i Norge. 1950 stod anläggningen klar. Sju år efter konstnärens död.
Så fortsatte vi vår promenad in i parken. Efter att ha passerat den allé omgärdade planteringen så kom vi fram till bron över Frognerelva, mitt i mellan, de som är misstänkt likt anlagda sjöar. Där får vi första dos av Vigelands människoskulpturer. Dessa är gröna i relativt naturlig storlek. Eftersom de befinner sig med fötterna på räckeskanten så ser de lite stora ut. Detaljarbetet är otroligt. Det var också Vigelands signum, att han studera den mänskliga anatomin in i detalj. Hur musklerna spelar på olika kroppsdelar och att de är så otroligt proportionerliga. Efter att ha försök sig på några tillfällen med kroki är det inte svårt att kunna beundra den skicklighet var med konstnären återskapat sina modeller. På den vänstra sidan, lite bakom en av belysningsstolparna, så fanns den lille killen som har ett raseriutbrott. Det är en av de mest avbildade bronsfigurerna i marknadsföringen av Vigelandsanlegget och visst känner man igen ilskan hos ett barn som inte får som man vill. Alla skulpturer är avbildade utan kläder, vilket naturligtvis ytterligare förstärker bilden av att anatomin är noga studerad.
Efter att ha tittat klart på bronsen fortsätter vi vidare inåt i parken och vi har redan sett den, monoliten. Likt ett fyrtorn som ska ledsaga skeppen in till säker hamn fungerar den likt en magnet på vandrande besökare av Vigelandsanlegget. Monoliten är 17 meter hög och är ett enda solitt granitblock. Ur detta block högg Vigeland ut 121 olika människor tätt ihop. Det är en helt annan park än den vi promenerade i Frederiksborg för knappt ett år sedan. Denna är öppen. Stora ytor som ger långa siktlinjer och den ligger på en liten höjd vilket ger utsikt mot bergen i norr. Inte minst Holmenkollens skidbacke syns tydligt. I Frederiksborg var det visserligen stort men det var små slutna rum i en strikt ordning, till skillnad mot Frognerparkens mer, engelsk inspirerande parkanläggning. Brons statyerna var enkla och letade efter det naturliga. I Bordeaux tittade vi också på bronsskulpturer, med sin speciella historia, och de var mycket mer symboliska och med ett detaljarbete som var helt annorlunda än de detaljer som Vigeland lyfte fram.
Vi tog oss upp till monoliten och det är mer än bara en skulptur och det syns när vi väl tagit oss upp på själva platsen för skulpturerna. Hela platån som monoliten står på är en del av platsen installation och det är samma ljusgråa granit som är markbeläggningen, trapporna och de omgivande skulpturerna kring monoliten. Det är en imponerande anläggning. Vi tittade oss mätta på Vigelands mycket nationalistiska stenkonst. Parken fortsatte i samma riktning och där parken tog slut, var det inte mycket människor som tog sig, vilket var konstigt. Det var öppet, solen lyste ner i rätt riktning, det var visserligen kallare nu men det blev en mycket fin utsikt över Vigelands konstverk.
Tog oss en paus och så fortsatte vi i en annan riktning av parken. Öppna gräsytor som bröts av skuggiga alléer av uppvuxna träd. Fortsatte tillbaka mot ingången och nu var det dags för fika.
Sakta vi gå genom stan
Det är en klassisk Monica Zetterlund sång som handlar om den svenska huvudstaden. Men, nu var vi i den norska och kartan hade sagt oss att det var en lite längre lagom promenad från parken till det slottet. Började vår vandring och passade på att titta på husen som vi passerade. Det var en mycket varierande bebyggelse som vi tog in. Det vi är vana vid är stadsdelar som byggts ungefär samtidigt och fått en egen karaktär. Nu var det variationer, alltifrån bevarande och modernt renoverade 1700-talsgårdar, till alla arkitektoniska trender där emellan. Likformighet var det inte fråga om. Diplomatstaden stod ut med skyltade bilar och flaggor från fasaderna. Här är det en mer exklusiv stenstad, av den typen som man förväntar sig av diplomatiska kvarter. Lite utanför citykärnan men ända maximalt tio minuter med bil till den norska maktens centrum.
Slottet
Vi kom bakvägen och gick runt slottet för att få en bra bild av byggnaden, liksom Karl Johan som låg nedanför likt ett pulserande snöre mellan byggnaderna. Mitt fram slottet ligger en stor staty med god överblick över den norska paradgatan. Det är en fransman som sitter på sin häst och blickar ut över gatan som bär hans namn. Karl XIV Johan, Sverige och Norges första unionskung.
Slottet är annars inte särskilt vackert, som slott betraktat. Det började byggas 1821 och är stilrent i empirstil, eller Karljohan stil som det kanske heter i Sverige. Enkelt, stramt, visar att det inte fanns ett överflöd längre, efter Napoleonkrigen. Snyggt på sitt stilrena sätt men vackert, nja, inte särskilt.
Vi satte och ner och tittade på slottet en god stund. Vakterna marscherade i sina traditionella uniformer fram och tillbaka från sin vaktkur i oregelbundna tidsintervall i vänta på avlösningen. Väntad en stund men det var lite för lång tid kvar innan det var dags så vi började att försiktigt ta oss ner från slottsbacken mot själv Karl Johan.
Karl Johan Gade
Gatan gjorde i ordning i mitten på 1800-talet, vilket inte är särskilt överraskande när byggnaden runt delar av gatan har den så rådande arkitekturstilen. Det var i samband med byggande av Stortinget som den blev klar. Här ligger mycket den norska makten och stora institutioner. Domkyrkan, universitetet, Stortinget och lite till.
På en sidogata hittade vi en dessa historiska byggnader skyltar. Den förkunnade att det här har legat en bokhandel och att det var bokhandlaren som stängde sin butik med skylten; ”Stängt på grund av glädje”, när uppgifterna och nazisternas kapitulation i maj 1945. Vi tog oss till nästa vattenhål fick oss en öl. Värmen i luften hade ökat och vi kunde ta av oss jackorna och njuta av strålarna från himmelen.
När vi väl tvingat oss att lämna vår urdruckna öl, hamnade vi en ny souvenirshop. Vi skulle inte ha något men det är alltid intressant att kolla lite. Ett plakat utanför som förkunnade att man reade ut kläder lockade också. Norska kläder är rätt bra när det gäller att skydda mot elementen så det var intressant. Tyvärr var det bara mindre storlekar kvar. Nej, vi kom ut med souvenirer, igen Det var salami, på val, hjort och ren. Det ska bli kul att testa. Kanske inte räknas som souvenir utan snarare som ett mat inköp.
Regeringskvarteren
Valde en annan väg tillbaka till hotellet och denna gången kom vi rakt in i regeringskvarteren. Det var en salig blandning av skyddsbarriärer mot terrorattacker och avspärrningar för allt byggande som pågår. Det som vi noterade igår om att man bygger nytt för att ersätta det som sprängdes pågår för fullt. Mitt i allt detta hittade vi monumentet.
Ytöya monument
Det verkar ha varit en mycket genomtänkt och utstuderad attack mot Norge av en person. Han hade skaffat allt han behövde och så sprängde han bomber i de norska regeringskvarteren. Tog sig till Utöya där det pågick ett politiskt ungdomsläger. Väl där plockade han fram ett automatvapen och började systematiskt att skjuta alla han kunde hitta. 69 unga människor låg döda på ön när polisen väl kom till ön och kunde gripa gärningsmannen. Åtta personer fick sätta livet till i explosionen i Oslo. Det är tungt att stå och läsa namnet på den ena unga människan efter den andra som inte kommer att få leva ett helt liv. Avkortat av ett galet beteende.
Det var ett tag sedan vi såg ett monument av den här typen, men minnesparken över dödade vid den amerikanska ambassaden i Nairobi ger liknande känslor. Så meningslöst
Dovre hallen
Tog oss till hotellet och vilade benen som gått mycket, men välbehövlig idag.
Oslo är inte en billig stad men det var dags att gå ut och äta middag. Påsk är stängda dagar i Norge men vi hittade en restaurang som kallades för Dovre hallen eller Dovre stuan, beroende på var man läste. Det var en liten hit faktiskt. De var öppna, serverade öl och mat och något som vi kanske skulle kalla för norsk husmanskost. Det är en lyckträff det.
Påskekrimets hovodstad – Dag 1 – Påskekrimets hovodstad – dag – Tullkontroll – Resan norrut – Norska tullen – Första kontakten med Oslo – Karl Johan – Järnvägspersonal och andra världskriget – Operhuset – Barcode – Operan invändigt – Butiken på hörnet
