Den gamla borgen i Alanya högt upp på sin klippa. Vacker och med en vidunderlig utsikt över Medelhavet. Det påstås att bra dagar går det att se Cypern i fjärran.
Alanya i Turkiet
Alanya ligger på den Turkiska Medelhavskusten. Det första som en besökare lägger märke till är den enorma klippan som skjuter ut i havet och den borg som ligger på toppen. På den mörka tiden av dygnet är den läckert upplyst av strålkastare som gör ett imponerade intryck.
Redan tidigt i historien har klippan i Alanya varit bebodd. Arkeologiska fynd dateras så långt tillbaka som 20 000 år före Kristus. Alanya har under historien varit ett fäste för flera av de stormakter som härskat i de östra delarna av Medelhavet. Klippan har utgjort ett starkt strategiskt fäste där den skjuter ut i Medelhavets blåa vatten.
Alexander den store påstås ha marscherat genom Alanya på sin väg österut. Runt 300 f.Kr. tog den Ptolemaiska dynastin makten i Egypten och hade en ganska svag kontroll över Alanya. Grundaren av dynastin var en av Alexander den stores generaler. Dynastin regerade i ca 300 år och den sista regenten var Kleopatra som begick självmord när Rom erövrade Nilområdet. En annan av Alexanders generaler grundade det Selucidiska riket på mindre Asiens fastland och utövade ett visst tryck mot medelhavskusten och på Alanya. Staden behöll ett visst mått av självstyre och utvecklades till ett fäste för pirater. Befolkningen förblev lojal mot sin lokala pirathövding och försvarade sig mot Selucidiska anfall och när piraten Diodotus Tryphon tog makten över det Selucidiska riket följde lojaliteten med. Det var Diodotus som började bygga borgen i Alanya.
Romarriket expanderar
Pirattiden tog slut när Rom började intressera sig för området. Marcus Antonius gjorde en första insats runt 100 före Kristus och flyttade provinshuvudstaden till Side. När Pompeji 67 f.Kr. utkämpade slaget vid Korakesion i Alanyas hamn upphörde piratverksamheten helt. Korakesion var det grekiska namnet på staden vid den här tiden.
Befolkningen i området förhöll sig inte helt vänligt inställda till romarna och det förekom både banditverksamhet i bergen och regelrätta uppror. När Rom klövs i en västlig och en östlig del förblev Alanya under bysantinskt inflytande. Under 600-talet började Islam göra sig gällande i området när araberna gjorde raider mot kusten under sin erövrings period. Det kristna Bysans började befästa området och 1071 kunde de Seljukiska turkarna ta över området, för att 50 år senare lämnas tillbaka.
När det fjärde korståget attackerade Bysans så banade det vägen för Seljukerna igen och 1221 kunde Sultan Alaeddin Keykubad inta staden. Det medförde ett uppsving för staden som kom att kallas för den gyllene perioden i stadens historia. Staden betraktades som Seljukernas vinterhuvudstad och citadellet byggdes ut, statsmuren uppfördes. Detta kom att medföra att Alanya blev en viktig handelsstad i den här delen av Medelhavet, för handel med främst Egypten och de italienska stadsstaterna. I drygt 20 år varade det Seljukiska styret men det har satt tydliga spår i staden. 1242 tog sog mongolerna in i Anatolien och anatoliska Beyliks genomfördes flera invasioner mot Alanya. Staden bytte ägare flera gånger och stod under inflytande från turkar, cyprioter och egyptier innan staden 1471 införlivades i det växande Ottomanska imperiet. Stadens handel minskade i takt med att portugiser och spanjorer gav sig ut på världshaven och handel tog andra vägar. Inkomsterna från handeln sjönk så mycket att staden inte längre fick kallas för stad. Venedig försökte sig på ett anfall i början på 1600-talet men det kunde slås tillbaka.
Ottomanska imperiet
Staden förde en slumrande tillvaro under det Ottomanska imperiet men drog till sig välbärgade personer som byggde villor i området. Efter Första världskriget, och slutet för det ottomanska imperiet och födelsen av det moderna Turkiet kom staden att tillhöra Italien från 1917-1923. I avtalet i Lausanne 1923 återlämnades staden till Turkiet. Från Alanya flyttades omkring 1000 kristna greker när det genomfördes en etnisk resning i den här delen av världen. Kort gick det ut på att turkar i Grekland tvingades flytta till Turkiet och tvärt om.
Under historiens gång har staden haft flera namn. Dagens namn, Alanya, fick det av nationens fader Mustafa Kemal Attatürk 1933 och är en omskrivning av den seljukiska Sultanens, från 1221, Alaeddin Keykubad namn. Turismen i Alanya började ta fart under 1960-talet och såg till en börja mest inhemsk turism och när den internationella flygplatsen i Antalya var klar 1998 kunde staden utvecklas till ett internationellt turistmål. Detta är mycket tydligt i staden som har fått en väl utbyggd modern infrastruktur.
Citadellet i Alanya
är en imponerad syn där ligger på toppen av sin klippa som skjuter ut i Medelhavet. Som historiskt turistmål har det en oemotståndlig dragningskraft på varje historieintresserad. Det är långt dit upp, upp på toppen av klippan och dit tar man sig billigast genom att gå upp men det är att rekommendera att åka med bussen från dolmus-stationen eller ta en taxi. Hör gärna efter på hotellet så att du får en pålitlig taxi. Oftast är det en fast taxa upp till borgen. För en turkisk tia (ca 50 kr) kommer du in på området och väl där finns det några få skyltar att läsa. Det blir en resa i tid och rum att gå in genom porten till citadellet som har anor från, minst 130 före Kristus. Ta en promenad och njut av utsikten över Medelhavet som gnistrar om det är lite sol. Murens taggiga skottgluggar gör att du känner dig förflyttad till en annan tidsperiod. Vi rör oss längs skyddsmuren mot havet innan vi når fram till den västliga ändan där det finns en utsiktsplattform som ger fantastik vy över de västra delarna av Alanya och, påstås det, i klart väder ska det gå att se Cypern i söder. Fortsätter vi kommer vi till de gamla manskapsförläggningarna och där finns ännu en utsiktsplattform. Där är det möjligt att se hela staden Alanya även de östra delarna och ett gott stycke bort längs stranden där alla turisthotell utgör strandlinjen. Vi passerade över gamla vattencisterner innan vi kommer fram till en bysantinsk kyrka daterad till 1200-talet. Det återstår en kortare promenad under barrträden innan det är dags att lämna citadellet för den här gången.
Promenad nedför berget
Det är en trevlig promenad att gå ner från citadellet och här och där går det att ta en gångstig mellan serpentinvägens slingrande kringlor. Utsikten åt öster är lika fantastisk som den över Medelhavet från toppen. Vi får en otroligt utsikt över hamnen i Alanya och dess turistbåtar som far in och ut med turister och genom att promenera kommer man nära verkligheten. Vi passerar bostadshus med husdjur i form av getter, får och höns. Vi passerar gamla moskéer och begravningsplatser och känslan av att det är en gammal kultur bygd är påtaglig. Längs den slingrande vägen finns det gott om restauranger och försäljare av de lokala turistsouvenirerna. Det finns flera rader av murar längs vägen och för att komma vidare finns det portar som i sig själv är vackra men slitna av tidens tand. Portarna är trånga och det gäller att passa på när bilarna inte ska igenom för det är trångt och lite obehagligt att dela det knappa utrymmet. Belöningen är mer värd än obehaget och vägen tar oss ner till hamnen.
För den historisk intresserade är Citadellet ett måste. Alanya har inte varit i centrum av historien utan som mest en mindre provinshuvudstad i ett område där det ena imperiet efter det andra dragit fram och lämnat sina spår.
Arkeologiska museet i Alanya
lockar en historiskt intresserad besökare. Det ligger i en liten byggnad omgiven av palmer vid foten av citadellklippan och i östra ändan av den berömda Cleopatra stranden. Några påfåglar hälsar besökarna välkomna och sedan är det bara att gå fram till receptionen och betala några få turkiska lira i inträde. Museet är litet och har ett litet men välavvägt urval av arkeologiska fynd. Inte särskilt förvånansvärt är att det romerska arvet som dominerar eftersom romarna lämnade efter sig så mycket av det som vi i dag kallar för arkeologi. Där finns bl.a. ganska många romerska mynt och en tavla som minner om kejsarens straffpredikan för ett uppror i området. Ett helt rum är upptaget av en golvmosaik som hittats i närheten av Alanya och på väggarna finns berättelsen om Herkules tolv storverk och det verkar vara bortkastat utrymme. Ett rum är ägnat åt turkisk kultur och en liten utställning visar hur det såg ut i typiskt Alanya hem under 1800-talet. Annars är det ottomanska arvet nästan helt utlämnat inomhus. En vägg visar på amforaarkeologin som är en källa till kunskap om handeln i Medelhavet under antiken. Träskeppen ruttnar bort men lerkrukorna, lasten, bevaras och ger svar på frågor om varifrån och vart handeln gick och i viss mån även omfattningen.
I trädgården hittar vi Nekropolis vilket är en utställning om begravningsseder under olika tidsperioder i området, som på sitt sätt är makaber men ändå informativ. Det finns lite bruksföremål, ett par kanoner från den ottomanska perioden samt en utställning om olika romerska pelarkapitäler. Allt i en behaglig skugga under ett terrass tak eller under trädens svalkande skugga. Museet är värt ett besök på en timme eller två och det är litet och har få men fina saker och är väl avvägt. Är du förberedd och påläst kan du få ut en hel del av besöket, annars kan du lära dig en del nytt.
