Jönköping en mars söndag i soldis. Bilden är tagen från Taberg i söder mot Vätten i norr.
Turistandet i tändstickstaden inleddes med ett besök i Gränna och polkagris tillverkningen där. Att stå och titta på när en blandning av socker, vatten och ättiksprit förvandlas till färglada godisstänger tar några minuter i anspråk och är värt ett besök. Att ha med sig barn gör att plånboken måste limmas fast i fickan för att innehållet inte ska läcka ut. Vi hade turen att vara med på första koket på morgonen och fick lov att provsmaka en varm bit polkagris som formades och stelnade i munnen. Konsistensen var så helt annorlunda jämfört med en vanlig hård och kall polkagris. Polkagris tillverkning ingår verkligen i turistande i Jönköping.
Från polkagristillverkningen är det endast en kort resa till Grevskapet Visingsborg gamla ruin Brahehus. Bilen parkerades och sedan var det till att promenera de korta meterna under motorvägen till den gamla ruinen. Det finns inte så mycket att se, det är nedre delen av ytterväggarna som står kvar och är man intresserad av hus så går det att få ut en del av resterna men för en novis är stenen inte mycket att njuta av eller förstå. Utsikten däremot är vacker, eggande och inspirerande med stora delar av Vättern framför sig och Visingsö liggande där som en trampsten för jätten Vist. Nej Brahehus är kanske inte en turistattraktion som åker till bara för att den ligger där, eller det är kanske det man gör, åker till bara för att ha varit där. Det finns begränsat med information och ska besöket var riktigt skoj så bör man vara påläst innan man kommer dit. Inget barnvänligt besök.
Vad vore ett besök i tändstickstaden utan ett besök på tändsticksmuseet? Att Jönköping förknippas med tändstickor har sina orsaker. I staden grundades flera konkurerande fabriker och konkurrensen var hård. Samtidigt kommer tändstickorna fram i ett expansivt läge i den industriella revolutionen i Sverige och behovet av att kunna göra upp eld ökar drastiskt. Fabrikernas framgångar faller väldigt väl i tiden med Jönköpings och Huskvarnas uppgång som industristäder samt byggandet av Göta kanal och järnvägen mellan Nässjö och Falköping.Idag finns ingen tillverkning kvar av tändstickor i staden, den försvann 1971.
Det är ett fascinerande stycke industrihistoria som samlats i den första tändsticksfabriken som praktisk nog ligger mitt i tändsticksområdet i centrala Jönköping. Utställningarna är enkla och pedagogiska. Vi får följa utvecklingen från fosforstickan till den miljövänliga tändstickan som uppfanns på 1990-talet. Vi får se hur arbetarna bodde och vi får se hur tillverkningen utvecklades från hantverk till hel automatiserad och mekaniserad tillverkning. Utställningen trycker på att det är några riktigt fina uppfinningar som gjordes av fabrikens ingenjörer och att dessa bevarats som hemligheter och därmed har Jönköping kunnat behålla sitt tekniska försprång. Utställningen menar på att maskinerna ska ingå i klassiska svenska uppfinningar som separatorn, kullagret och Agafyren. Vad vore en utställning om tändstickor om inte Ivar Krüger fanns med och jodå han är med. Museet berättar även hans historia och hur det knäckte delar av Jönköping. I museet finns en avdelning där barnen kan sitta ner och färglägga gamla tändsticksbilder och packa egna paket med tändstickor. Intresset är kvar länge nog för att föräldrar ska hinna med en ostörd kortare vandring i museet.
Några mil söderut ut i kommunen kommer vi till Taberg. Här bröts järnmalm redan på 1600-talet och de sista lassen hämtades ut så sent som på 1950-talet. Den dryga kilometern långa vägen tar oss upp till toppen på 343 m.ö.h. En klar dag påstås det att det går att se sju mil åt varje håll. Det är ett lugn på toppen som är rogivande och de obligatoriska turistattraktionerna är där, ett kaffe med en vidunderlig utsikt, ett promenadstråk runt toppen och ett solursliknade föremål som pekar ut vad som går att ses i olika vädersträck. IKEAs lager i Torsvik är kanske den enskilda byggnad som är lättast att se. Mycket tydliga informationstavlor berättar föredömligt om olika aspekter på Taberg, gruvbrytningen, faunan och bergets historia. Flera svenska kungar har bestigit den småländska toppen på sina Eriksgator och lämnat olika spår efter sig.
Dags att lämna Jönköping bakom sig men det fanns mycket intressant som inte hanns med. John Bauer museet och Länsmuseet var stängt för underhåll så det missades liksom industrimuseet i Norrahammar som verkar vara riktigt intressant. Husqvarna fabriksmuseum verkar också vara värt ett besök liksom Smedbyn eller varför inte ett besök i Tabergsgruvan? Jönköping innehåller en mängd olika museer och allt är förmodligen inte av intresse men det beror å andra sidan på vilka intressen som Du själv har.
Jönköping – namnets ursprung
Namnet Jönköpings ursprung är inte helt klarlagt, som mycket annat med gamla ortnamn. Första gången vi möter namnet skrivet är från slutet av december 1278. Magnus Ladulås skriver från något som kallas castro Junakøpung. Sex är senare får staden sitt privilegiebrev och någon gång efter 1350 ersätts den gamla stavningen med Jonakøpunger. Runt sekelskiftet 1400 ändras namnet till Jønakøpung. Med en modernisering så har vi namnet Jönköping. Slut ändelsen är enkel att härleda, køpung blir i modern version, köping som betyder handelsplats. Juna eller som idag June är var ett namn en bäck som rann ut i Vättern från den södra stranden. Detta skulle i så fall betyda, handelsplatsen vid bäcken. Med vetskap om att vattnets betydelse för transporter så finns det en rimlighet i detta. Det finns de som härleder ordet Juna ytterligare, till latinets Idegran och då skulle namnet betyda handelsplatsen vid Idegranen/Idegranarna.
Jönköpings historia
Området vid Vätterns södra strand har varit befolkad länge. Visingsö som ligger mitt i Vättern var centrum för kungamakten under medeltiden. Borgen Näs på öns södra udde var Sveriges första kungaborg. Borgens centrala läge gjorde kommunikationerna mellan de båda landsdelarna västra och östra Götaland. Vatten förenade och land delade och det som är dagens Jönköping var en del av detta maktområde. Ätterna Sverker och Erik stred om kronan och striderna kunde vara nog så grymma.
Magnus Ladulås ger staden sina första privilegiebrev 1284. Jönköping fick rätt att hålla två marknader om året. Staden intog en strategisk position i kampen mot danskarna, som behärskade dagens Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän. De gamla härvägarna gick från Halland in mot Småland längs floddalgångarna. Både Lagastigen och Nissastigen kommer fram vid Jönköping. Svenskarna kunde använda Jönköping som en bastion och bas i de återkommande skärmytslingarna med arvfienden Danmark. Närheten till Danmark gav också möjligheter till en omfattande handel och staden utvecklades till en medelstor svensk stad under 1500-talet. Under det stora nordiska kriget under tidigt 1600-tal flyttades staden efter att ha blivit bränd av danskarna.
Freden i Roskilde 1658 och freden i Köpenhamn 1660 medförde att de danska landskapen gick över till den svenska kronan. Därmed kom också Jönköping att tappa i betydelse när den strategiska situationen förändrats. När militären flyttade vidare till gränserna så flyttade delar av rikets administration in. Jönköping blev säte för Göta Hovrätt 1634 men staden förde ändå en ganska undanskymd tillvaro. Under början av 1800-talet prickar staden in den begynnande industrialismen. Göta kanals tillkomst medförde ett uppsving för handel och transporter och i mitten av 1800-talet kom järnvägen till staden med förbindelser till Falköping och Nässjö. Tändsticksfabriken grundades 1845 och Jönköping var nu en av de mest expansiva städerna i Sverige. Inte förrän konjunkturnedgången på 1880-talet lugnade utvecklingen ner sig. Flera industrier grundades som, Munksjö pappersbruk och Jönköpings Mekaniska Werkstad (JMW). Jönköping ligger i det området som är känt för sina små industrier.
Konjunkturerna påverkar även staden och det tappas industrier när 1970-talet närmar sig. Viss kompensation kom när Domstolsverket bildades och placeras i Jönköping samt att skogstyrelsen utlokaliserades. Jordbruksverket bildades 1991 och fick sitt huvudkontor i Smålandsstaden. Högskolan i Jönköping grundandes 1977 och etablerade sig snabbt inom internationell ekonomi, teknik, hälso- och omvårdnad samt kommunikation och lärande. Högkolan har idag ca 800 anställda och över 8 000 studenter. Jönköping har allt mer utvecklats till ett logistiknav i södra Sverige med sitt centrala läge nästa mitt emellan, Göteborg, Stockholm och Helsingborg, allt sammanbundet med moderna vägar med god framkomlighet.
Kommunsammaslagningen 1971
Det moderna Sverige behövde ett bättre kommunväsende. Städer och landsortskommunen började visa upp skillnader som måste utjämnas. Reformen 1952 hade inte gett den önskade effekten och 1971 var det dags igen. Centralortsprincipen blev normgivande, en centralort med omgivande landsbygd. Kommunsammanslagningen 19 år tidigare hade gett stora förändringar för orterna på Vätterns södra strand och nu var det dags igen. Tre städer, Jönköping, Huskvarna och Gränna slogs ihop med en köping, Norrahammar samt landsbygdskommunerna Bankeryd, Lekeryd, Månsarp, Norra Mo, Skärstad, Tenhult och Visingsö samt Norra Unnaryds församling från Södra Mo. Namnet blev Jönköpings kommun efter principen att centralorten ger namn åt kommunen. Idag intar Jönköping plats 10 på listan över Sverige största kommuner med sina 127 000 invånare.
Norrahammar
Tabergs bruk anlades i början av 1600-talet för att utnyttja det järnhaltiga Taberget. Järnbearbetningen gick bra, och bruket expanderade med en ny stångjärnshammare 1618. I dalen fanns det möjligheter att ta tillvara vattenkraften från Tabergsån. Platsen fanns norr om bruksorten och fick namnet Norre hammaren. Till arbetskraft importerades valloner som hade goda kunskaper om järnhantering. Bearbetningen fortsatte under åren och fler smedjor och stångjärnshammare fick privilegiebrev och kunde etablera sig längs ån och utnyttja vattenkraften. 1877 anlades Norrahammars Bruk och de sysslade med gjutning och svarvning, med Inriktningen var mot jordbruket, värmepannor och spisar. Bruket kom att leva under och följa med under hela den svenska industriella storhetstiden. Produkterna utvecklades under åren men runt 1990 var denna industriepok över.
Norrahammar tillhörde från början Sandseryds landsortskommun. Tankarna på att bilda ett municipalsamhälle förverkligades aldrig utan kommunen omvandlades till Norrahammarsköping 1943 och fyra år senare fastställdes köpingens vapen. Norrahammar omfattades inte av kommunreformen 1952 men 1971 blev kommunen en del av den nya storkommunen Jönköping.
Gränna
Namnet Gränna låter tala om sig första gången när Drottning Katarina, 1250, låter förläna några gårdar i Graennum till ett kloster. Gränna som stad kommer till 1652 på grevlig befallning av en av stormaktstidens stora gestalter Per Brahe d.y. Sveriges enda stad som inte fick kungliga privilegier utan grevliga. Staden kom inte att utvecklas till annat en småstad trots sitt strategiska läge vid vägen längs Vätterns östra strand och överskeppningen till Visingsö. Området runt staden har ett gynnsamt klimat och under merkantilismen på 1700-talet odlades tobak. Grännas specialitet, polkagrisarna, började tillverkas 1859 och när kommunsystemet infördes i Sverige fyra år senare fick Gränna bilda en egen stad. Samma år medförde ett uppsving för staden när Göta kanal stod klar och orten fick en angöringsplats på båtlinjen Stockholm-Jönköping. Konkurrensen från Jönköping blev dock övermäktig och någon riktig handel kom inte igång. Det var Gränna sonen Andrée som 1897 lyfte med sin ballong Örnen mot Nordpolen. Från 1920-talet är det turismen som är den stora näringen i staden. I kommunreformen 1952 slogs staden samman med landsbygdskommunen och i den stora kommunreformen 1971 blev Gränna en del av Jönköping.
Huskvarna
Under senmedeltiden byggdes fästningen Rumlaborg vid det som idag är Huskvarna för att bevaka vägen mot Östergötland. Borgen förstördes av danskarna i samband med Engelbrekts uppror 1434. Det är Rumlaborg som givet Huskvarna första delen av sitt namn, Hus betydde slott eller befäst plats. Den andra delen av namnet kommer den kvarn som låg vid ån – Huskvarna. Runt Huskvarna ligger höjder och det var i fallen ner mot Vättern som det gick att hitta vattenenergi till industriell produktion. Under stormaktstiden utlokaliserades delar av Jönköpings gevärsfaktori till Huskvarna.
Orten var en del av Hakarps landskommun och kunde när industrialismen i Sverige tog fart dra nytta av den. Tillgången till vattenkraften, den nya järnvägen mellan Falköping och Nässjö 1864 och omvandlingen av det gamla gevärsfaktoriet till ett aktiebolag 1867, Husqvarna fabriker. Huskvarna får ett enormt uppsving och 1907 bryts orten ut från Hakarps landskommunen och bildar egen köping för att fyra år senare bli Huskvarna stad. Då hade befolkningen femdubblats på 30 år till 6000. I takt med fabrikens framgång ökade staden ytterligare och på 40 år fördubblades invånarantalet. 1967 fick Hakarps landskommun se sig som en del av den växande staden och fyra år senare i den stora kommun reformen blev Huskvarna stad en del av Jönköpings kommun, men då hade städerna redan växt ihop. Husqvarna fabriker är idag världsledande på trädgårds- och skogsprodukter.
Visingsö
Visingsö var tidigt bebott, med sitt gynnsamma klimat, bördiga jord och skyddet som Vättern utgjorde var det ett bra läge för bosättningar. När den centrala kungamakten började ta form under medeltiden blev Visingsö Sveriges första maktcentrum. Borgen Näs på den södra udden blev kungaborgen och den som de båda ätterna Sverker och Erik kämpade om. Visingsö och Näs behöll ett visst grepp om Sverige tills Stockholm grundas vid 1200-talets mitt och makten flyttade österut. Det skulle dröja cirka 300 år innan Visingsö återigen hamnade i centrum. Släkten Brahe fick ön som förläning och under den svenska stormaktstiden spelade Per Brahe d.y. en central roll. Som tack för sina insatser fick han se de grevliga egendomarna återgå till kungen i Karl XI reduktion 1680. Det blomstrande grevskapet Visingsborg stagnerade utan släktens drivkraft. Visserligen skickades ryska krigsfångar till ön under Karl XII krig som billig arbetskraft men ön sjönk tillbaka till jord- och skogsbruk. De senaste inte minst viktig eftersom det planterats stora arealer ek på ön för att säkra att den svenska flottan skulle få tillgång till fartygsvirke. Vid kommunreformen 1862 fördelades socknens ansvar mellan kyrkan och Visingsö landskommun. Samtidigt stod Göta kanal klar och det medförde en ökande fartygstrafik på Vättern och ön kom återigen att uppmärksammas. Det blev starten på en turistström som fortsatt sedan dess. Idag till hör Visingsö Jönköpings kommun efter att ön blivit en del av den nya storkommunen Jönköping 1971.
Bankeryd
Första spåren av människor i det som idag är Bankeryd är boplatser från stenåldern, där människor slagit sig ner på Vätterns sydvästra sluttning. I de historiska källorna hittar vi en pantsättning av en gård i Bankeryd under medeltiden och det är då som i huvudsak området befolkas. Genom Bankeryd gick också den väg som kungen red Eriksgata på i svunnen tid på, från Jönköping mot centrala Västergötland. Jordbruk var huvudnäringen här som på många andra håll i Sverige under medeltiden. Ett säteri kunde anläggas under den svenska stormaktstiden som kom att dominera området. Början på 1860-talet var en omvälvande tid för Bankerydsborna. Järnvägen kom till byn när Jönköpingsbanan mellan Falköping och Nässjö stod klar 1862 och samtidigt genomfördes en kommunreform när socknens ansvar delades upp mellan kyrkan och Bankeryds landsbygdskommun. Tre år senare stod Bankeryds nya stenkyrka färdig. Det är vid den här tiden som Jönköping genomgår sin mest expansiva fas och en del av detta smittar av sig på Bankeryd. I området utvecklas småindustrier inom metall- verkstads- och snickeriindustri. Längre fram kom även plastindustri till och i huvudsak var det fråga om legotillverkning. I samband med 1971 års stora kommunreform kom Bankeryd att bli en del av det nya och större Jönköpings kommun.
inga bilder hittades