Så var vi värda en seg morgon och lååång. Dottern skulle landa redan 9:30 och vi höll koll på flight radar. Sedan tänkte hon resa till lärdomsstaden för att träffa kusinen. Vi för vår del skulle hitta på något att göra.
Utsikt över Öresundsbron
Det är inte långt från Arenastaden till utsiktsplatsen över Öresundsbron. Det var en fin om än kall dag och det blev perfekt att göra detta återbesök. Kända vägar då vår släkting bott här tidigare.
Utsikten är som alltid vacker och det är klart och Köpenhamns stads siluett skjuter upp i höjden på andra sidan vattnet. Inflygningen till Kastrup kommer norrifrån, och i dotterns fall över Lund där planet vände söderut över Ven och landade på Kastrup. Om det planet vi kunde se med blotta ögat gjort samma sväng vet vi inte med vi såg ett plan i alla fall. Litet som en mygga på den mäktiga horisonten.
Finnferries går mellan Finland och Malmö och nu var ett av deras fartyg på väg österut mot hemlandet. På väg västerut kom ett systerfartyg med samma vitblåa målning. Det öst gående fartyget passerade först under bron och vi stod i vinkeln att vi kunde se de båda fartygen färd emellan bropelarna. Ett häftigt kort om vi kunde fartygen mellan varsitt brospann och dessutom mitt emot varandra. Det fick vi. Bara nån sekund eller två, om man haft en kamera med sig. Den var inte med på dagens resa. Så det fick bli kort i teorin.
Tågen mellan Malmö och Köpenhamn rullade förbi uppe på bron och ett tåg kunde innehålla dottern, det skulle stämma i tid. Men, det är från bil och lastbilstrafiken som det verkliga oväsendet kommer. När vi sett oss mätta och och var klara med trafikbullret satte vi oss i bilen mot nästa besök, som vi just då inte visste vad det skulle bli.
Lund
Knake har men hört och vet vad det är, men aldrig smakat. De gjorde vi nu. Efter att ha passerat det stora leden mellan de två städerna så drog GPS:en oss mot Gastelyckans industri området. Det var här som den omtalade lundaknaken producerades. VI betalade och åt en korv som var välkryddad av lagerblad. God och en erfarenhet rikare.
I staden finns en av ganska få fotoaffärer kvar. Den håller ett bra sortiment och det är alltid värt att titta in när man har vägarna förbi. Så även denna gång. De berättade att kameran håller på att bli lite gammal och att det är nya objektiv fästen på den nya generationen kamera som kommit. Snopet, men det går att fixa med en adapter.
På önskelistan fanns ett vidvinkels objektiv. Det skulle få bli grunden i att lära sig fotografer byggnader och bilar som kanske kräver lite andra saker än handboll och turistande. Hittade ett begagnat pirat objektiv för en rimlig penning och det blev att slå till. Sedan blev det lunch.
Vägg i vägg ligger en restaurang som man lätt skulle kunna känna igen som en fransk bistro. Välbesökt lunchställe men knödde oss ner vid ett litet bord bredvid dörren. Vad gör det när maten är god.
Skeppssättningen i södra Ugglarp
Nej, det är inte Ugglarp i Halland med ett bilmuseum, utan nån mil utanför Dalby, några mil öster om Lund. Det var lätt att manövrera sig igenom de väldigt små samhällena som ligger utspridda på lundaslätten. På gräsmattan på en hästgård på vägen mot Björnstorps slott låg en välbevarad skeppssättning.
Det är Skånes näst största skeppssättning, efter Ale stenar. Den ligger på privat mark och vi stannade till på en lite asfalterad plätt och gick obekymrade över den privat gräsmattan fram till den 39 meter långa och tio meter breda fornminnet. Den ligger inne bland gården ekonomibyggnader men är sparad till efter värden. Tre andra tidigare kända skeppssättningar har inte mött samma öde. Vi brukar titta oss runt lite i landskapet och vi ligger på en låg höjd i landskapet. Omgiven av skog och lite högra mark en bra bit bort. Inte alls samma dramatiska landskap som vi har sett vid Ale stenar. Inte heller lika stor.
Skeppssättning marknadsförs lite som den bortglömda och det är kanske en sanning med modifikation. Den vårdas av gården och besöks av de som är intresserade, men inte av massturismen. Det finns inte mycket information, inte en på fornsök. Men den var välbevarad, även om de renoverats och fallna stenar rests så ligger den fint här inne på gården som en påminnelse om en begravning av människor som bott här tidigare för ca 1000-1500 år sedan, kanske strax innan vikingatiden.
Dalby kyrka
Kyrkan har funnits på radarn länge. Den finns med på en lista över Sveriges vackraste kyrkor. Nu är vi nära och då tar vi chansen. Det var heller inte många minuters körning från en kyrkogård till en annan.
Byggnaden räknas från 1060. Det var då som det danska stiftsindelningen placerade biskopssätet i Dalby. När byggnaden var klar är mera ovisst eftersom det på gick mycket byggnationer, minst sju år innan kyrkans färdigställande och rätt många år senare. Sedan kom alla kompletteringar. Att biskopssätet inte hamnade i Lund har sin egen historia.
Lund tog över efter Uppåkra och den hedniska kultplatsen. Men det var fel kyrka. I Lund satt en anglikansk biskop och Dalby var den katolska kyrkans konkurrerande biskopssäte i Bremen som tog missionen till Skåne. Samma konflikt som går att se så tydligt i de svenska kyrkorna i Västergötland och som kanske också är själva kärnan i debatten om Sverige vagga. Västergötland eller Uppsala. Svaret är kanske båda, men nu tillbaka till den danska tiden i Skåne.
När den katolska kyrka fick chansen att ta över Lund så flyttades också biskopssätet till den skånska metropolen. Kvar i Dalby fanns kyrkan och en kungsgård. Dalby utvecklades med ett kloster och kyrkan blev klosterkyrka. Det som vi kan se idag är också Sveriges äldst kyrka, en attraktion bara det.
Kyrkan har varit kanske dubbelt så stor. Det var svenskarnas förtjänst berättad de två kyrkvaktmästarna som höll på att rensa ogräs bland gravarna. Mer än villiga att berätta historier för oss än att rensa i rabatterna. Vi lyssnade gärna och de var kunniga. En bra kombination att kunna underhålla turister och jobba med annat emellan. Svenskarna härjade Skåne under oåren och bl.a. plundrades Dalby kyrka. Några stenar transporterade iväg till Malmö för att lägga grunden för Caroli kyrka i Malmö.
Det var uppenbart att kyrkan var halv. Så ser inte kyrkor från den här tiden ut. Det var en platt vägg som utgjorde korsidan i något som brukar vara ett helt altarrum i någon geometrisk form.
Det var dags att dra vidare. Kungsgården får vänta till ett annat tillfälle.
Örtofta skans
Det lät spännande. Det var en skans från den skånska kriget och med tanke på var det låg så kommer man osökt att tänka på slaget vid Lund. Inte långt bort fanns också en krutmölla som kopplas till slaget om Lund. Vi tog en lagom omväg runt Lund på den norra sidan, väl medvetna om att tiden när vi skulle få ett telefonsamtal om att det var dags att plocka hem dottern. Det kom några timmar tidigare än vi räknat med och precis när vi var på gång till skansen. Vi satte en tid och fick en adress där vi skulle hämta och så åkte vi till skansen, 500 m längre bort. Det var bortkastad tid. Den var inte underhållen och att gå ur bilen, balansera på kryckor och in i rensade snår. Nix, där tappade vi intresset.
Vände på kyrkans välkrattade parkering och så körde vi mot Lund. Passade på att tanka bilen, leta rätt på kusinens student lya och meddela att vi var på plats. Dottern kom men inte kusinen. Redan försenad till byggande av en vagn till Lundakarnevalen om en vecka så får vi träffa henne en annan gång. In i bilen och så styrde vi kosan mot norr.