Vad gör man på en storhelg? Man är ledig. Det blir inte bättre av att det är kommenderad ledighet från arbetsgivare efter ett avtal med fackföreningen. Sedan ska den yngre generationen komma tillbaka efter en nästan ett par månader i Asien. Ankomst till den stora flygplatsen utanför Köpenhamn. Då åker vi!
Inga direkta planer
Det fanns inte vi skulle ge oss av söderut när vi vaknat och gjort klart och sedan packat och lastat bilen. Då var vi färdiga och vi sena med våra ordinarie mått mätt, men som sagt, vi hade inga direkta planer.
Det var näst intill mördande helgtrafik. Adeles för mycket lastbilar blandat med för många amatörer och rikta proffs bilister. Det ger en osäker mix och kräver en hög koncentration på att köra bil. Behagliga låtar från en Spotifylista var på låg volym, så där lagom så att man kan höra vad det är men ändå inte behöva engagera sig i det. Det gick att föra ett samtal utan att det stördes av bl.a. Gyllene tider. Sedan var det, det här med regnet. Det var skyfall och mycket hög vattenplanings risk. Släppte gasen på ett ställe och lät kraften i motståndet i vattnet minska bilens fart. Fokus var helt på att styra, inte köra på något och heller inte bli påkörd i allt det uppskvätta vattnet. Det låg som en grå hinna över vägen och skymde sikten. Det gick bra, för skyfall är sällan långvariga och naturen behöver så mycket vatten just nu.
Björkäng
Vi kom strax söder om Varberg innan vi valde att stanna på Björkängs vägkrog. Inte för att äta utan för att nyttja faciliteterna. Platsen för dagens vägkrog var inte den ursprungliga platsen. Det var farfar till den bättre hälften som började och sedan tog tre söner över. Lagom till 25 års jubileet så var inbjudna till födelsedagsmiddagen. Den yngre generationen var inte många år gammal, men nyfiken och bestämd redan då. Hon hade hittat glassboxen, och de var låst. Det var inget bra. Men efter löfte om glass OM, man äter upp sin fest middag så löste det sig, Riktigt mat först. Sedan åkte häftet till rikskupongerna fram och informationen var att leta rätt på Sigbritt. En lite tös bra försvann. Nästa gång vi såg henne hade hon hittat Sigbritt och stod på tå och tittat upp och viftade med kupongerna. Sigbritt stod böjd över henne och lyssnade. Den bilden är outplånlig i minnet. Så försvann de igen. Nästa vi ser av dottern är när hon kommer med en stor pokal med glass. Hon sätter sig ned och äter med hela ansiktet, innan hon springer iväg igen och kommer tillbaka med en ny skål med glass. Det är bra att känna hon som har rikskuponger men ännu bättre att känna den som har nyckeln till glassboxen…
Hallandsåsen
Från en vägkrog till en annan susade vi söder och försökte hålla de 120 som man får göra genom Halland nu för tiden. Det blev alldeles lagom eftersom mat och sovklocka gjorde sig gällande. Vägkrogsmat. Det finns hamburgare, asiatiskt, ja lite av varje att äta längs våra svenska vägar. Sedan finns det den klassiska vägkrogsmaten. Den som var till för lastbilschaufförerna. Tung, fet, riklig och god. Vi beställde vad en förare skulle beställt, kanske lite mer förr i världen, innan vi vet allting om stillasittande arbetade och konsekvenserna av allt för fet mat. Samt, det faktum att det finns färre lastbilar med svenska skyltar. Vi beställde klassiker, tradarmacka och en ägg och bacon.
Vi hamnade så att vi kunde se vår bil. Den hade vi parkerat på den sista lediga platsen på stället och en vit modern folka bubbla har parkerat med sin hjul, lite innan på fel ruta. Platsen är trång från början och det blev inte bättre av att vi klämde oss in. Det var trångt mellan bilarna. Det var så illa att det unga par som dök upp för att köra vidare fick klättra in från passagerarsidan. Efter att ha tittat hur set såg ut verkade de mest skratta åt det och det är faktisk ett bra sätt. Det är inte kul att bli instängde men det är inte första gången och inte sista heller. Särskilt som bilar blir större och rutorna mindre, för att få plats med mer fordon, som inte får plats i rutorna.
Frassetti
Det tog en timme innan vi var framme i Burlöv. Numera ett måste stopp på vägen till och från Malmö. Vårt favorit kakbageri hade öppet denna helgdag och det var inte billigt att åka därifrån med bilen full av kakor. Sedan var det att börja fin navigera in på gatorna i Malmö. Från norr där vi kom till syd är det en en intressant färd genom olika ringleder och stadsgator. GPS:en visade oss vägen och vi hoppades att det stod en annan bokstav än M bak på bilen så att stabona fattade att vi var från landet. Ingen tutade och vi kom fram. Ett tidigare besök hos släktingen hade gett ett hett tips om var det fanns en bra parkeringsplats. Där hamnade vi. Tog oss in genom trädgården som var i lä och med en otrolig sol var det som en skön sommardag där människorna satt i solen och njöt. Dock inte i den kalla vinden.
Köpenhamnsvägen
Så tillbringade vi en eftermiddag runt ett fika bord. Vi hade fått uppmaningen att ta med oss fika bröd då rörligheten hos vår värd var begränsad för tillfället. Det hade vi inga problem med. Mycket avhandlades, Sjukvården inte minst som vår värd var en stadig kund hos. Utsikten från sjunde våningen gick heller inte av för hackor och Turning Torso låg så vackert i solskenet borta vid Västra hamnen. Men även ett sådant här besök kommer att ta slut och det var dags att åka till hotellet.
Arenastaden
Det är ut på Lernacken vid Hölje som Emporia ligger. Vi besökte ett av Sveriges största köpmecka får några år sedan. Det var då, som vi hos ett besök hos samma släkting, bestämde oss för att se till att släktingarna fick träffas. Två månader senare löste vi det genom en förlängd helg. Tur var det. Sex månader senare hade det varit för sent. Släkten blir äldre.
Nu tog vi hjälp av GPSen och hittade till slut till hotellet. En byggnad i en form som är lite egen, en blandning mellan ett tetrapack och en liters mjölk kartong, gamla modellen. En löpare skickades in och kom tillbaka med en vägbeskrivning hur man nådde hotellets parkerings garage. Även det lyckades vi med.
Plockade ur allt och checkade in, vilade, gick till gymmet och sedan ut på stan för att hitta lite mat. Mitt framför hotellet låg Hyllie station, sista anhalt innan Kastrup. Det är dit som dottern kommer med flyget i morgon. Mitt emot stationen låg en lite kinesisk restaurang som ett hål i väggen. Det smakade bra och sedan var det bara att göra kvällen.