Efter en sen kväll i går var vi tidigt uppe idag. Snabbt nere till frukost och sedan göra oss i ordning för några timmar ute på havet. Det vi redan lärt oss var att vi blir upp hämtade på hotellet under en viss tidsperiod, på ca 30 minuter. Vi var ute fem minuter före utsatt tid och det var bra bussen kom för tidigt. Trasslade oss in i bussen, vilket inte var enkelt med ett knä som allt mer talar om att det gör ont. Det blev som vanligt en tur runt i området för att hämta upp fler som vill titta på valar. Sedan bar det ner till hamnen i centrala Reykjavik.
Sun Voyager
Är en staty av den isländska konstnären Jon Gunnar Arnasson. Den restes 1990 efter en tävling om ett nytt utomhus monument. Den är i rostfritt stål och glänser silverfärgat vackert när solen ligger på och den speglar sig i hamnvattnet bakom. Första associationen är att det är en vikingabåt med vikingar i, men så är det inte enligt konstnären utan minnen från en resa från Mongoliet mot väster, mot solen som slutade på Island. Det får vara hur det vill med den saken, för här, som den ser så är det ett vikingafartyg i betraktarens ögon. Tyvärr kommer jag inte att komma närmare. Knät gör att det inte kommer att gå att gå hit även om det är kortare en normal promenad, fram och tillbaka.
Ut på Atlanten
Vi blev nerkörda till hamnen och där var det lågvatten. Flytbryggornas landgång lutade brant upp mot fasta land. Vi själva tog oss ombord på en båt, där biljetter kontrollerades, det gick att köpa hela sortimentet av souvenirer som finns i Reykjavik. Det var gott om människor och vi lyckades, trots knät klättra ombord på nästa fartyg, det som skulle ut på det stora vida havet. Hittade bra platser i förpiken och slog oss ner. Väntade på avgång medan fartyget och där vi satt fylldes upp med passagerare. Alla olika språk och åldrar fanns det. Alla sugna på safari.
Ett meddelande gick ut på högtalarna och det gick kort ut på att det skulle bli lite sjögång idag, kanske inte oväntat på Nordatlanten en blåsig vårvinter dag. För de som hade problem så var utomhus bättre än inom hus och längst bak på fartyget bättre än längst fram, två fel av två eller kanske tre, Vi hade inge sjösjukepiller. Vet att sjösjukan är svår för undertecknad men sambon som vandrat runt och kollat lägret hade upptäckte att de delade ut sjösjukepiller som lösgodis. Noll sekunders tvekan att tugga i sig en och så så snart det gick en promenad till aktern.
Lynnigt väder
Det var en fantastisk sol denna morgon och dagsmejan tog styggt på den snö som ivrigt trotsade vårens ankomst. Båten kastade loss och vi hade förankrat oss på nedre akterdäck. Ivrigt spanande efter de horder av valar som vi skulle få titta på. Det var flera fartyg och båtar, minst som gav sig ut samtidigt. Det hade med stor säkerhet kommunikation sinsemellan för att minsta upptäckt skulle resultera så många betande turister som möjligt skulle få valuta för pengarna. De må vara konkurrenter i marknadsföringen men utan varandra så att turisterna blir nöjda så har ingen av dem arbete i längden. Så vi fortsatte ut på havet, uppmärksamheten på topp, spanande efter något som vi inte visste vad vi spanade efter. Mitt i ett hav som hade dyningar och vågor och lite silverfärgat skum som toppade kanterna. Reykjavik låg vackert solbadande bakom oss, men inte så långe. Ett oväder drog in över staden och så försvann den ur sikt och började jaga oss vidare ut på Atlanten. Till slut började det snöa. Ingen kontakt med land, ivrigt stående tittandes på en alt kortare horisontlinje. Det blev mer intressanta att inte må illa än att försöka hitta något sjödjur att titta på. Utsikten i toppen på fartyget hade heller inget att berätta.
Land i sikte
Så sprack vädret upp igen och vi kunde se land igen. Vi hade dragit oss söderut under stormen och var nu på väg mot öster igen, mot Reykjavik, fortfarande letandes efter valar. Det var Keflavik halvön som seglade längs och i takt med att vi kom närmare land blev mer och mer detaljer synliga. Mot det mörkgråa bakgrunden av ovädret och med solen som lyser upp alla detaljer var det ett fantastiskt fotoljus och visst blev det till att knäppa friskt. Men inga valar.
Vi pratade med ett amerikanskt par i vår ålder. De var från Tennessee och hade stannat till på vägen från Frankrike på väg hem. Vi pratade oss båda varma för upplevelsen på havet och den vackra utsikten och det fantastiska ljuset, allt fört att försöka kompensera för den lilla besvikelsen av att vi inte sett några valar. Det är ingen garanti för att vi ska se valar på den tre timmar långa båtturen. Det är heller inte valsäsong, men det är förutsättningen.
Reykjavik ligger återigen i ett solljus och Hallgrimskirkja försöker att ta plats i horisonten men kämpar hårt med höghus i hamnen. I vissa vinklar är det perfekt för kyrkan och i andra är det inte så fördelaktigt. Men vi rör oss in och ut ur bra fotovinklar så till slut sitter kortet där. Dessutom sammanfaller det med att ljuset speglar sig i kyrkans tak.
Vi är inne i hamnen och försöker titta på de landmärken som vi känner till och förbereda oss för nästa del av dagen, embarkeringen och resan tillbaka till hotellet. Vad vi ska ha till lunch och kvällsmat. Då går larmet, VAL på höger sida, vår sida. Det tar inte många minuters jakt längre in i hamnen innan vi är nära två vikvalar. Deras lilla fena tittar upp med en del av överkroppen när de går upp till ytan för att andas. Fler fartyg kommer till för att titta på sjödjuren. Kameran var redan framme och de fångades på kort, flera och några riktigt bra. Stämningen stiger ombord och tre timmar i kyla, blåst och snöstorm, toppat med sjösjuka, det mer än en som behövdes tas om hand, så var alla vedermödor bortblåsta, bokstavligt talat, för en eller två sekunder av en lite svart fena ovanför vattenytan.
Fartygen pressade på valarna och det blev lite, mycket lite nära, innan båten kom för nära land och behövde vända. Vi tog oss in i hamnen och så var det återigen dags att med ett knä som gör ont klättra upp och ner på lejdare och gång bryggor för att nå fasta land. Vår transfer väntade på oss och så kördes vi till hotellet.
Resten av dagen gick åt att fixa lite att äta på hotellet och att vila knät. Lite synd men sådan var verkligheten.
IS kallt LAND – dag 1 – Kastrup – Keflavik till Reykjavik – Hotell Orkin – Snöovärdret tilltar
IS kallt LAND – dag 3 – Sun Voyager – Ut på Atlanten – Lynnigt väder – Land i sikte
IS kallt LAND – dag 4 – Sky lagoon – Sju tvagningar – Resan tillbaka
IS kallt LAND – dag 6 – Komplikationer – Specialbehandling – Mer specialbehandling