Upphämtning
Det blev en sen frukost. Det var ingen gigantisk hotellfrukost med massor av möjligheter. Det var bröd och pålägg samt möjlighet till en tallrik fil med Cronflakes eller müssli. Men det räcker. Ingas ryggsäckar var tillåtna i matsalen och en skylt förklarade att lunchpaket INTE ingick i frukosten. Vi köpte med oss en matsäck, ca 50 SEK per fralla som vi gjorde från frukostbordet.
De har ett system som hämtar upp turisterna från deras hotell till de utflykter som de har bokat. Det blev en uppsägningstid, mellan 10:30 och 11:00 var vårt lilla tidsfönster. Det tog tre minuter innan en liten Mercedes Sprint dök upp och kollade att vi rätt två personer som väntade. Ombord och iväg till nästa hotell. Vädret var något helt annat än igår. Dagsmejan hade sakta börjat ge sig på kung Bores vinterlandskap och solen var härlig. Det är gott när det är dagsmeja och våren kämpar mot vintern och vi vet alla hur det kommer att sluta.
Efter att ha rest runt blad lite hotell och fyllt bussen stannade vi på en bensinstation i utkanten av huvudstaden. Kom i samspråk med en engelsman som tillsammans med familjen var ute och tittade på geologiska formationer. Rätt plats kan man tycka. En riktig och stor buss dök upp och vi gick ombord för att försöka komma åt de sista platserna i den välbesatta bussen. Tyvärr fick vi dela på oss men det blev i alla fall en plats som passade knät.
En islänning
Guiden var islänning, men hade växt upp i USA. De flesta vi mött hittills var var inte islänningar. Likt norrmännen så åker de till sin hytta över påsken och lämnar över arbetet med turisterna till vad vi skulle kunna beskriva som gästarbetare.
Han var pratglad, riktigt pratglad eller så visste han vad de amerikanska turisterna vill ha. Det var lite mer av en informativ show. Så tog chauffören och lotsade alla betalande människorna på en resa med riktning mot sydöst och den sydkusten.
Vädret var underbart vackert bara för att några minuter senare inte vara lika vackert. Som guiden berättade att om du inte är nöjd med vädret så gå in i tio minuter så har du ett annat väder när du kommer ut igen. Det stämde. Med en klarblå himmel, strålande sol och gnistraden snö var vägarna trots allt snö och isfria. Dagsmejan är nyttig för den biten. Vi åkte förbi det kala landskapet med berg, läs vulkaner, som reser sig uppåt. Men det finns ingen vegetation som sticker över snötäcket åoch det är ändå inte så där imponerande tjockt, några decimeter eller kanske tre. Vi kör förbi termiska energi anläggningar som tar värmen till uppvärmning och förmodligen även till att alstra el med. Har tidigarea stött på geotermisk energi, i Rift valley i Kenya utanför Naivasha. Det är en jämförelse som inte är så långsökt som man kan tro, Island och Kenya. I Rift valley navigerade vi efter vulkaner och landskapet, förutom snön, påminner om det som vi nu passerar igen på vägen mot Hverargerdi.
Hverargerdi
Är en liten ort och kommun med drygt 2600 invånare. Den ligger i ett mycket aktivt geotermiskt område. Det ligger mitt över två kontinental plattor och i köpcentra där vi stannade för att få lite kaffe och annan påfyllning så fanns en glasruta i golvet och där kunde man se de två plattorna. En högtid stund för vår brittiske vän. Själv njöt jag av solen den stund som den var uppe för det drog in tunga moln över staden och bergen några kilometer bort försvann bokstavlig talat in i dimman. Däremot var det fri sikt ut mot havet. Nu är rundturer som de är och det är bara att jag vidare för att nå fram till nästa turistattraktion.
Kerid
Strax innan den lilla orten Selfoss svängde vi nästa 90 grader och fortsatte mot Nordost denna gången. Det var inte länge innan bussen stannade till på en parkeringsplats med gott om fordon. Vi hade kommit till vulkanen Kerid. Den har inte haft ett utbrott på minst 3000 år så vi kände oss säkra, så säkra som man kan vara på Island, i just denna fråga. Det var inte många steg man behövde gå innan det gick att titta ner i den nu snötäckta krater sjön. Där ner kunde man se turister gå omkring, för det är inte stor vulkan och det är inte särskilt långt ner. Det går också att gå runt krater kanten, det är en väl tillrätta lagd gångväg. Tyvärr var inte känt så samarbetsvilligt som man skulle kunna önska. Det gick också att se den unika röda vulkanstenen som gör Kerid så speciell.
Vi kom att prata med guiden och nämnde att att det är andra besöket på en vulkan. Har klättrat upp på Longonot i Rift valley i Kenya. Den är lite mer imponerande och man får verkligen ta sig upp till toppen på ca 2800 meter – en bit över Kebnekaise. Även där gick det att gå runt kratern, som bestod av tropisk skog.
Så packade vi in oss i bussen igen, den vackra dag på Island för nu är vadet på topp igen och det är storslagna vyer som försöker att mätta ögat, men lyckas inte. Nu var vi på väg till nästa attraktion på resan.
Gullfoss
Resan förde oss ännu längre in den isländska naturen och den otroliga naturen. Det gick inte att se sig mätt på skönheten. Vi passerade ett gejserområden men guiden förklarade att vi kommer tillbaka och så fortsatte resan. Nästan en timme hade det tagit oss att köra från vulkanen. Parkeringen var full – på riktigt. Bilar och bussar utrustade att ta sig fram i terrängen fanns det också för de som vill komma naturen riktigt nära. För våran del räckte det gott att ta sig fram på den bitvis isiga promenadvägen som gjorts i ordning för turisterna. Här var det mer trafik än i rusningen hemma vid. Det var gott om människor som alla tog sig ett par hundra meter mot kanten av dal, med branta väggar. Det var här som vattnet från älven Hvita tar sig fram från ett par glaciärer längre in i landet. I normala fall passerar ca 100 kubikmeter vatten per sekund genom en serie av fall. Det är vattnets väg mot Atlanten som gröpt ur fåran under tidens gång.
Det gick att komma mycket närmare än de överbefolkade utsikts plattformarna men knät protesterade och det blev till att lyssna på kroppen. Det var spektakulärt, inte i höjd kanske utan i omfattningen och de olika etagerna som släppte vattnet vidare. Så var det dags att halta tillbaka och det passades på att utnyttja bekvämlighetsinrättningen, anpassad för massturism. Titta till souvenirbutiken, utan att handla och så tog vi oss tillbaka till bussen. När alla var på plats rullade vi tillbaka från samma håll som vi kom.
Gejsrar
Det var klokt av guiden att hoppa över gejsrarna. När vi åkte mot norr var parkeringsgaragen överfull, men det var den inte nu. Det var matrast och tiden anpassades efter det. Vi började i souvenirbutiken och fick med oss för många magneter hem, eller kanske inte. Vi har vårt standard behov och det blev en extra på Island för att fånga upp islandshästarna. Mat beställdes och betalades och kvittot skvallrade om en prisvärd måltid, ca 350 svenska. Det var innan vi upptäckte att det var endast en portion beställd. Den delade vi på och på det klarade vi oss.
När vi var klara gick vi över vägen till gejserparken. Det sa bom lite då och då och det var Strokkur gejsern som med ganska regelbundna mellanrum skickade upp hett vatten ur jorden upp i den kalla luften. Det låg varma pölar i marken som faktiskt kokade vattnet i dem och sände upp vatten ånga. För turisterna hade de gjort ett litet hus med en skorsten på där ångan från den varma källan riktigt sprutade uppför att möte den, trots solen, kalla isländska luften. Dags att halta tillbaka till bussen.
Islandshästar
Det var utlovat en överraskning på turen och mycket riktigt där var islandshästarna. Alla bolagets bussar som kom denna vägen stannade till vid det halvdussin hästar som mer eller mindre stod parkerade i ena ända av hagen. Varför ska en häst gå och peta i den snöig kalla marken och slita till små tussar av fruset gräs, när horder av turister stannar till, köper en liten boll med torrt, packat och varmt hö, som de sedan matar hästarna med? Det senare är att föredra.
Det är ca 1200 år sedan som de första nybyggarna tog med sig boskap från Skandinavien, men även nybyggare från de brittiska öarna sökte sig norr ut på Atlanten. Väl på plats släpptes hästarna ofta lösa för att finna sin egen föda och på så vis blandas de olika raserna snabbt och det som vi idag kallar för islandshäst blev en egen ras. Det är en liten och tålig hippo som utvecklats för att klara det karga klimatet. Några av oss på resan blev väldigt lyckliga över att möta fyrbenta vänner och andra något mindre entusiastiska. Knät satta effektivt stopp för ytterligare en klättring upp och ner i bussen så det blev att titta på lite avstånd.
Tingvellir
Nu drog föraren på och det var flera chockade bilister som kördes om av en stor turistbuss på den smala vägen. Det var ett otroligt väder, sol och klar sikt. Det var inte mycket trafik så omkörningarna var relativt säkra om man inte räknar det minimala avståndet till vägkanten. Oklart hur hållfastheten är på vägarna men det kanske var fruset fortfarande. Helskinnade kom vi fram till Tingvellir. Tingvalla säger vi på svenska. Det är en nationalpark som finns med på UNESCO:s världsarvslista. Det är en geologiskt intressant plats mitt emellan de två kontinentalplattorna, den Nordamerikanska i väster och Euroasiska i öster. Visst det var inga små sprickor som bildade hela dalgångar där de mäktiga krafterna spelar mot varandra.
Det var här som islänningar redan 930, det är snart 1100 som det isländska parlamentet har samlats, världens äldsta parlament. Själva platsen kunde vi inte besöka, det skulle ta för lång tid att med ett så dåligt knä tas sig hela vägen fram och tillbaka på den korta tid som hade som stopp. Det gick att gå till utsikten och titta ut över själva dalen och de byggnader och en kyrka som det isländska parlamentet och presidenten har på platsen. En magnet lyckades vi få med oss och så var det dags att resa tillbaka till huvudstaden. Först mot väster för att nå fram till havet precis vid de norra förorterna. En sen start medförde en sen hemkomst men pitabröd på hotellet var en påskmåltid denna påskafton som uppskattades.
IS kallt LAND – dag 1 – Kastrup – Keflavik till Reykjavik – Hotell Orkin – Snöovärdret tilltar
IS kallt LAND – dag 3 – Sun Voyager – Ut på Atlanten – Lynnigt väder – Land i sikte
IS kallt LAND – dag 4 – Sky lagoon – Sju tvagningar – Resan tillbaka
IS kallt LAND – dag 6 – Komplikationer – Specialbehandling – Mer specialbehandling