Svett och kyla blir förkylning
Vakande med förkylnings symptom. Inte bra. Sen frukost och så blev det att ligga i sängen och läsa ut boken. Det var skönt och avkopplande, en blodig kriminalroman från Köpenhamn. Klockan hann bli över tio innan beslutet kom att ge sig ut på Münchens gator igen. Appen skvallrade hur man skulle resa och det blev motvilliga ben som gick till Rothkreutz platz, för att ta en buss norrut. Vid hållplatsen stod en grupp uniformerade herrar med gula västar och de stoppade en cyklist. Hon körde på fel sida av vägen. Det finns cykelbanor på båda sidor om vägen och de är enkelriktade. Den unga kvinnan valde att inte följa denna enkla regel och så åkte kreditkortet fram för en tilläggsavgift till mannen som hade en kortterminal med sig.
Ingen oktoberfest i München
Bussen som jag åkte med körde tillbaka mot hotellet och stannade på hörnet vid korsningen. En snabb koll i appen visade att det var denna hållplats som skulle bli startpunkten till flyget i morgon. Fyra fem hållplatser och så kom en pendeltåg station och där gick tåget till flygplatsen. Den biten är klar. Sedan är det frukosten, den börjar fem minuter innan bussen ska gå så lite backup behövs om de inte släpper in mig tidigare. Vi får se i morgon.
På någon plats byttes det färdmedel, från buss till tunnelbana och någonstans i norra München var man över jorden igen i ett strålande solsken. Navigerade fram till transportmuseet, betalde inträde och gick in. Efteråt visade det sig att det var ca 300 m kvar att gå till Oktoberfestplatsen, så den missades, å andra sidan så blev det överhuvud taget ingen Oktoberfest i München, den var över för drygt sex veckor sedan och festplatsen var stängd.
Transportmuseet
Transportmuseet var intressant. Det fanns lite av varje. Fokus var på tyska transporter och då har vi tyska bilar, tysk spårbunden trafik. Nästan total avsaknad av flyg. Förta hallen var avdelad för spårvagn och bilar. Kanske den mest intressanta hallen av de tre. Det finns mycket att känna igen i fordonsväg, men även kollektivtrafik, spårvagnar, tunnelbana och pendeltåg. Särskilt kunde en gammal Büssing noteras, en förkrigsmodell. Kul att ha sett den.
Nästa hall var nästan uteslutande ägnad åt fjärrtåg. Flera tågset hade placeras inne i den stora hallen. Lite äldre men även lite nyare, allt av tysk tillverkning. Bilarna gjorde ett lite undantag, där viktiga bilar för utvecklingen kunde finna sin plats, ex vis Citroën DS21 eller paddan som vi kallar den i Sverige. Längs ena långsidan och den var väldigt lång fanns det lite axplock ur historien, charterflygets utveckling, campingens framväxt, mer transporter för semesterfirandet. Här fanns också en och annan bil som inte fick plats i den förta hallen. På den andra långsidan, lyftes hästtransporterna fram och flera olika hästdragna ekipage visades.
Den tredje hallen visade på lite annorlunda transporter. Cykeln lyftes fram liksom skidor och skidskor. Kanske inte så konstigt när vi är så nära alperna. Här fanns också en lite större utställning av racerbilar genom tiderna. En Autounion (Audi) målade i den klassiska tyska racerfärgen silver. En konkurrent till den klassiska Mercedesen Silverpilen.
En oväntad promenad
Även från ett transport museum måste får besökarna att transportera bort sig själva och det var dags att gå tillbaka till tunnelbanan. Det är nu som en tokig idé tar sin början. Nymphenburger sloss. Tanken var att ta sig till baksidan på slottet och sedan promenera genomslottsparken till slottet. Därifrån ta sig till hotellet som faktiskt ligger på Nymphenburger strasse. Sagt och gjort. Lyckades ta mig till Obermenzig och hittade till slut undergången under väg och järnväg. På rätt sida vägen kom tveksamheten. Det såg inte ut som om man var välkommen in i slottsparken från denna sida. Det var mer vildvuxet än önskat, det var murar, det såg inte ut att finnas några gångstigar och det fanns ingen karta. Tvekan var stor, det går att gå så mycket fel. Det fanns en skylt som förkunnade att gångvägen Laim, längs rälsen, var under tre kilometer så då fick det bli den säkra vägen. Benen protesterade men vi hade inget val. Det blev det säkra före det osäkra.
Det var varmt och skönt i solen men lite kyla i luften. Jackan åkte av och helt plötsligt förstod jag hon som gick barfota i flipflop i morse. Promenaden gick bra men ben och fötter var trötta. Sedan bara det raka vägen till hotellet via pendeltåg och tunnelbanan. Vila och sista kvällen var det att gå tillbaka till ölhallen för mat. Det var gott, kanske det bästa. Jägarschnitzel. Ungefär som wienerschnitzel, samma utbankade fläskkött, men inte panerat. Stekt och kompletterades den med en svampsås.
Dag 6 – Ingen oktoberfest i München – Hemresan