Tidig avresa
Det är en dygnet runt verksamhet, familjen alltså. Det märktes tydligt när den extremt tidiga avresetiden skulle förberedas. Redan kl. 3 på morgonen var det dags. Trettio minuter senare kommer dottern hem från jobbet och när hon somnar är vi väg ut till bilen för att åka till flyget.
Morgonflyg skulle föra mig Kastrup för att sedan fortsätta till München. På semester och inte i samband med oktoberfesten som sker september, men nu var det november och det innan julmarknaden i december. Många månader att hålla reda på.
Igenom säkerhetskontrollen, vilket tog sin lilla tid. Tre gånger skannades handbagaget innan de gjorde ett svep för narkotika, som förväntat gav det inget utslag. Köpte något att dricka i kiosken och satte mig på en bra plats och väntade. Kunde inte undgå att höra två väninnor som satt och pratade. Pratade och pratade, en pratade och en lyssnade. De skulle resa tillsammans, någonstans.
Fick en bra plats vid mittgången längre bak i planet, men så betalde jag inget extra för att få en speciell sittplats. Maskinen var en Airbus A320 NEO. Den var en behaglig och trevlig att flyga med. Satt bra. Gick mjukt på marken och tryckkabinen var riktigt bra.
Det var ett kort byte i Köpenhamn men, avgången var från gaten bredvid där vi kom så det var gott om tid, ingen jäkt. Tog tid att gå ombord, så att så många som möjligt hade hunnit sätt sig. Sov större delen av resan Tyskland och så landade vi på Franz Joseph Strauss flygplatsen i München. Gick av genom bakdörren och rakt in i bussen som väntade för en längre färd genom komplexet innan vi släpptes in i byggnaden som verkade övergiven. Bagaget kom till slut och så började promenaden som var evighetslång, mot mer befolkade trakter av flygplatsen, än den del vi kommit till denna novembersöndag. En liten paus för att ta fram appen och se om det gick att köpa en biljett till lokaltrafiken och det gjorde det.
München hauptbahnhof
Väl i stationen för S-bahn blev det fel tåg, gick av på nästa station och väntade. Hoppade på rätt tåg och kom till slut fram till centralstationen i München. Här har jag varit ett par gånger förut. Första gången var när jag tågluffande kom med ett nattåg norrifrån och fortsatte med ett tåg mot Venedig. Andra gången när vi en söndagskväll kom med ett tåg från Mannheim för att sova i ett tält som var avpassat för tågluffare. På morgonen fortsatte resan mot Österrike.
Det blev till att leta reda på bagageförvaring i detta jättekomplex. Visste att det fanns men att det var begränsad tillgång eftersom det höll på att renoveras. När de hittades så behövde man mynt för att låsa skåpen och de hade riktiga nycklar, inte någon app och kod. Hade inga Euro mynt. Började leta och hittade en motsvarande Pressbyrån men de tog inte pengar, bara kort och växlade inte. Tog fram skoltyska och lyckade förmedla min fråga om var man kunde växla. Tyvärr räckte inte skoltyska till för att förstå svaret, och absolut inte på den utpräglade dialekten. Mannen fattade det och visade istället vägen till en godsexpedition. Ramlade in där och fråga om det gick att växla och fick svaret, ”Guten Morgen”. Det är så man börjar sina samtal här i Bayern och inte som här hemma – gå rakt på. Tusen miljoner ursäkter på tyska och engelska och så började vi om och det gick att kvittera ut 10 Euro i mynt. Så tillbaka till boxarna, låste in väskorna i ett sex timmars skåp. Det skulle räcka. Hotellet tar emot gäster från kl 15.
Några kilo lättare när väskorna var borta var det dags att ta sig an München. Målet var först och främst Marienplatz och sedan Hofbräuhaus. Det blev en promenad i lätt duggregn. Kom rätt på första försöket och gick längs landsrätten till Karlsplatz eller Stachus, som är det inofficiella namnet. Gick vidare längs gator som var relativt välbesökta men ingen som handlade, affärerna är inte öppna på söndagar. Klockspel kunde höras och det är Münchens berömda nya rådhus, med en oroligt detaljrik fasad. Klockspelet i sig är också en turistattraktion som drar igång tre gånger per dag. Hade inte förväntat mig att det skulle vara så mycket turister i stan en vanlig söndag i november men, så var det.
Marienplatz i centrum av München
Nya rådhuset är bygget på 1870-talet i neo-gotisk stil. Det är nära 100 meter längs Marienplatz och har byggts till ett par gånger. Även om det inte har flera hundraåriga anor så överlevde det de allierades anfall mot München 1944. De skador som trots allt uppstod reparerades och det är en skönhet som vi får lov att njuta av. Alla byggnader överlevde inte bombningarna.
Det gamla rådhuset, känt från 1310, står kvar, också det vid Marienplatz. Det är mycket troligt att Gustav II Adolf har varit här. När han gick i det trettioåriga kriget kunde han besegra sin motståndare i slaget vid Breitenfeld 1631. Med det kunde han fortsätta in i Bayern och kunde erövra München. Tidigare fanns det gatunamn med kungens namn men de är nu utbytta. En kommission slog fast att kungen stod för etnisk utrensning och sådana vill man inte uppkalla sina gator efter. Det är en komplicerad fråga. Kungen var tysk markgreve så det var också delvis en intern tysk maktkamp. Det var inte ett religionskrig, utan ett krig om politisk makt. Gränslinjen gick emellan de södra delarna av Tyskland, som hade starka band till påvemakten i Rom och de norra delarna som hade en lösare kontakt och såg möjligheten av att göra sig av med kyrkan som politiskt överhuvud. Reformationen är i mångt och mycket ett nordeuropeiskt fenomen. Därför är det lätt att se det som ett rent religionskrig och inte ett krig om politisk makt.
Gamla stadshuset byggdes om på både 1400-talet, 1800-talet och på 1900-talet. Det senare var för att reparera den av kriget svårt sargade byggnaden. Så sent som 1974 sattes spiran på plats. Idag finns här ett leksaksmuseum. Stadshuset var annars ett bra märke i stadsbilden för att svänga vänster och in på sidogatan. Därifrån gick det att leta sig fram till Hofbräuhaus. Väl där var det gott om människor som gick in det klassiska ölhallen. Tio meter in i den gigantiska salen vände jag och gick ut igen. Det var fullt. Det var ett högt sorl och ompa bumpa musik som pressade på trumhinnorna, det fick räcka för denna gången.
Hofbräuhaus
Dagens ölstuga rymmer ca 1500 personer, i den sal där jag stack in nosen, och lika många i ytterligare två våningar. Det stod klart 1958 efter att ha blivit totalt förstörts under kriget. Föregångaren byggdes på platsen 1896. Snart kom ölstugan att få en central politisk signifikans. 1919 utropades den Bayerska rådsrepubliken här. Det vare ett försök att grunda en socialistisk rådsrepublik likt den i Sovjetunionen hösten innan och man passade på i det kaos och vakuum som uppstod efter att kungariket Bayern kollapsat efter första världskriget. Den slogs blodigt ner och Weimarrepubliken tog sedan över som stadsbildning. Här är källorna lite oense om att republiken utropades i Hofbräushaus det finns andra alternativ också.
Kanske är det en ödes ironi att mindre än ett år efter att rådsrepubliken utropades så ombildades det tyska arbetarpartiet, till Tyska nationalsocialistiska arbetarpartiet, (NSDAP), eller nazistpartiet som vi säger idag. Året efter 1921 tog Hitler över ledningen för nazistpartiet. Men, det var i en annan ölhall som hans skulle låta höra talas om sig. Den ölhallen finns inte kvar men adressen finns och dit var nästa stopp på dagens sightseeing. Men först mat. Det blev ett lokalt hamburgerhak, dyrt och inte bra.
Bürgerbräukeller
Tog en promenad i ungefärlig riktning, innan en spårvagn kunde ta mig över till östra sidan på floden Isar. Idag ligger kulturhuset Gasteig där Bürgerbräukeller ölhall en gång låg. Alla bryggerier med självaktning hade en egen ölhall, flera har det fortfarande. Adolf Hitler hade beundrat Europas starke man Benito Mussolini och hans fascister i Italien. I oktober året innan hade han tagit sina svartskjortor och marscherat mot Rom. Där hade den italienska kungen gett honom den politiska makten.
Tyskland 1923, där rådde det hyperinflation. Weimarrepubliken upplevdes som svag och regeringens avgång krävdes. I München rådde politisk oro. Nazisterna hade utlyst massmöten och regering i Bayern utlyste undantagstillstånd för att begränsa möjligheterna. Nazisterna var en politisk kraft att räkna med, ca 50 000 medlemmar och SA räknade ca 15 000 man. Ledare för Bayern, med närmast diktatoriska befogenheter var konservative politikern Gustaf Ritter von Kahr. Han höll ett politiskt möte med tjänstemän i Bayern när Hitler den 8 november stormade in med sin SA-milis. Han lyckades inte övertyga von Kahr och hans medarbetare att ställa sig i spetsen för den revolution som han utlyst. Regeringen i Berlin fick reda på kuppförsöket och beordrade att det skulle slås ner.
Ölkällarkuppen
På morgonen den 9 november, på dagen för exakt 102 år sedan började ca 3000 nazister att marschera, med Hitler och krigshjälten Ludendorff i spetsen mot regeringskvarteren för att kräva makten. De hoppades kunna upprepa Mussolinis bedrift från året innan. Nu var det min tur att promenera denna sträcka.
Det var lätt att komma igång. Det var nerför till floden Isar som korsades. Tysklandsmuseum ligger på den lilla ön mitt i Isar och det var bara att fortsätta att gå. Benen började känna av flygningen och allt promenerande men det var bara att fortsätta. Vägen som nazisterna promenerade hade inte gått att hitta och det blev Google maps som fick visa vägen. Förhoppningsvis inte allt för fel. I efterbetet och när dessa rader skrevs hittades en beskrivning och det är samma väg. På västra sidan Isar var det uppför mot Isartor. Det är en av tre bevarade gamla stadsportar, denna från början av 1300-talet. Det mesta är original, även om den just nu genomgick en renovering. Även den skadades svårt under kriget men har återställts.
Det var speciellt att gå förbi porten och in den gamla delen av München. Flera av husen runt gatan, som blivit lite smalare nu, om husen klarade sig undan bombningarna, tittade ner på skaran av marscherade nazister precis som de tittade ner på en ensam svensk som försöker gå i historiens fotspår. Det var speciellt. Det måste också har varit mäktigt när SA marschera flera rader i bredd sjungandes sina kampsånger. Väl framme vid Marienplatz så svängdes det norrut. Först kom en öppen plats, Max-Joseph platz med operan och baksidan av residensmuseet. Det var så här långt som benen orkade idag.
En spårvagn till stationen och sedan tunnelbanan till hotellet. Var för tidig till första incheckningen och tänkte så mig ner i foajén, men allt var klart och de knusslade inte med den tiden. Rummet var mitt. Efter en god vila blev det ett besök på en ölhall för lite kvällsmat. Vilken god öl och bra mat dessutom, schnitzel, vad annars i denna del av världen.
Dag 6 – Ingen oktoberfest i München – Hemresan