Gott att vara på Gotland – dag 14

Snubbeltråden Kovik fiskemuseum

Vaknade upp till sista hela semesterdagen på Gotland och den stora fråga var, vad ska vi göra idag? Det var mer än lite tomt i lista över måste ses och det vill vi se. Efter lite diskussion fram och tillbaka så valde vi till slut att ta bilen söderut från Visby. Där kunde det vara så att vi hade ett litet vitt hål på kartan. Det hade vi. Vilken snubbeltråd vi hittade. En snubbeltråd är en plats eller något som dyker upp helt oväntat och som är riktigt bra, något som vi inte kände till. Det händer inte ofta men det är lika roligt varje gång.

Skyltar med kringlor är bra. De är värda att följa upp men det kan vara allt från ett bottennapp och ingenting till en snubbeltråd. Den som följde var det senare – Kovik Fiskemuseum. Svängde av stora vägen in på en av dessa typiska gotländska hjulspårsvägar. Parkerade på anvisa plats och tog började gå mot utomhus museet och det lilla aktiva fiskläget eller privata båtklubb, vad det nu var.

Museet visade upp hur det såg ut i en gotländsk fiskeby förr i världen, lite som Bunge men heller inte olikt Helgumannen på Fårö. Vi kunde gå omkring och titta på husen som man bodde och de som fungerade som förråd för båtar, nät och fångst. Även den del som fungerar som båthamn var mycket intressant att se, småskaligheten och att de äldre konstruktionerna på båtar lever kvar till viss del. Nöjda med att ha stannat till och tittat på detta började vi leta efter en badplats.

Badplats

Varför inte bada? Började leta efter någonstans att doppa tårna och passerade Klintehamn, Gannarve och Fröjel och och fortsatte söderut. Det blev nästa lite komiskt att inte hitta någonstans och till slut svängde vi av västerut mot havet och det var långt innan vi kom fram. Det som var härligt var de små gotländska vägarna som slingrade sig fram genom landskapet som våra ögon festade på. Till slut kom vi fram till ett fritidsområde där det fanns möjlighet att bada men då hade vi tappat lusten lite och klocka sprungit iväg på fel sida lunchen. Nöjda med att ha nått havet och fått lyssna på det och njuta av vattnets utbredning till horisonten så tog vi sikte på närmsta större ort.

Hemse

Vi var här förra veckan för ett gympass och nu var vi tillbaka. Vägen hit hade varit rak, mycket rak, kantad av alléer och en lite kurva här och där. Det var ett vackert landskap som visade tydligt att Gotland är en jordbruksbygd. Väl framme hittade vi snabbt en parkeringsplats och sedan blev det till att välja ett lämpligt ställe att äta på. Någon som visade på en högre skola av kulinarisk finess fanns inte, utan det var mer klassiska lunch ställen med olika inriktning. In på första bästa och väl där blev det lite oväntat pizza. Uteservering låg precis bredvid genomfartsleden så istället för att titta på människor, även om det fanns några som trotsade värmen så var det bilarna som kom i fokus. Det var också intressant att lyssna på de lokala experternas åsikter om allting i världen. Det blev en bra och lugn lunch. Det var dags att fortsätta norrut.

Stora vägen mellan Hemse och Visby hade vi inte kört tidigare men väl passerat den ett flertal gånger under våra turer på ön. Det blev en påfrestande körning. Kroppen är inte på humör och trafiken var konstig, lite väl många som tyckte att det skulle åkas med en annan hastighet än övriga bilister. Svårt med platser att köra om på och lite väl tät trafik från motsatt håll. Det blev till att njuta av landskapet som vi åkt i, säkerställa avståndet till bilen framför och vara vaken på de enstaka tillfällen som erbjöds. Men som med alla resor som kom vi fram och vi hade ju egentligen inte bråttom. Fram blev i detta fallet en avrättningsplats, inte våran, tack och lov.

Galgberget

Redan på 1200-talet tror man att platsen använts för att avrätta människor. Utgrävningar i galgens närhet visar på gravar, troligtvis avrättade och några av de kan dateras tillbaka till 1200-talet Det är en muromgärdad plats med sex meter höga kalkstenspelare. På toppen hade man lagt träbalkar och det var där som de dödsdömda hängdes upp. Platsen är väl vald. Utsikten från bergsknallen norr om Visby är lång och storslagen. Människor som hängdes upp här syntes från hela stan, en tydlig signal om vad det handlade om. 1845 tror man att de användes senast, men utrustningen står kvar.

Hemlig bilförsäljning

Vi behövde handla lite och vi valde samma affär som senast och då kunde vi passa på att lösa ett mysterium, var förhoppningen. Senast hade vi sett en byggnad, utan en enda bokstav på byggnaden som kunde avslöja vad det var för något. Att det såg ut som en byggnad där säljer bilar var uppenbart, vilket förstärktes av det stor bilar inne i utställningshallen. Men inte en endaste lite skylt om vad det var.

Det var inga dåliga bilar heller, gamla veteranbilar, bl.a. en Ford Anglia från tidigt 1960-tal eller en Harry Potterbil för att fler ska förstå vad det var vi såg. Registreringsnumren kunde kollas mot trafikverket och så kunde vi nysta upp vad det handlade om. Det var samma ägare på alla och han gick att googla. Det var en lokal bilhandlare. Han hade som idé att hyra tomma byggnader för att ställa sina bilar i, det var en av dessa som vi såg. Kunder fick åka med och följa med in, men endast via de vanliga kanalerna.

Början och slutet

Vi tog och vilade innan det var dags att återigen äta middag på Stora torget. Vi gjorde det första kvällen i Visby och nu skulle vi göra det sista kvällen i staden. Nu var det fullt och där vi ville äta hade ingen plats. Det blev ett annat ställe och maten var bra där också. Samma sköna kväll och mycket människor i rörelse. Det var fredag kväll och det var fest.

När vi var nöjda började vi strosa hemåt genom staden, den långa vägen och kom fram till en plats med en otrolig utsikt över havet som lyste orange i den nedåtgående solen sista kraftansträngning denna dagen. Här serverades glass och det blev till att stanna till. Tyvärr fanns inga sittplatser mot havet, men det har en viss egen skönhet att titta på människor. När kylan var svald så började vi den sakta vandringen tillbaka till hotellet. Likt alla tidigare kvällar satte vi oss på uteplatsen och summerade Gotland innan det var dag att sova sista natten på Gotland.