Gott att vara på Gotland – dag 11

Bunge museum

Från Visby ligger det mesta inom a en timmes bilresa. Därför var det inte så konstigt att ta bilen en timmer norrut, till Fåröfärjan eller strax innan. Vi passerade det i förra veckan men nu skulle vi stanna till och ta oss en ordentligt titt på Bunge museum.

Bilen rullade på norrut och vi närmade oss. Vägen började bli bekant och vi funderade på om vi skulle hamna i köerna till färjan. Vid skylten om ca 1,5h färjekö så ligger museet på höger sidan men parkeringen ligger på vänster sida. Det var inte många fordon så här nästan direkt vid tiden för att museet öppnar.

På Bunge museum har man samlat ihop gotländsk historia. De är gårdar från olika århundrade. Båtsmanstorp och annat som har med gotländsk hembygd att göra. Vi vandrade runt ca en timma och tittade på de olika gårdarna och husen. Barnen har sitt område och det kom en liten och mycket kavat tjej som tydligt visade vad hon ville till mamma och pappa. Vi skrattade, ett igenkännande skratt, eftersom hon var så lik den egna dottern i den åldern. Vi kom att prata med pappan och han bekräftade vad vi misstänkte och vi berättade om hur lik hon var det vi kände till från många år tillbaka.

På parkeringssidan av vägen finns också en Trojaborg eller en labyrint som vi kallar den. Hann med att få glimt av den också. Det var ett besök som var väl värt att resa för, även om en hel del verkade vara i behov av underhåll. Men är det frivilliga krafter så är det frivilligt och då hinns allt inte med.

Burgnäs och Fårösunds fästning

På kartan fanns Burgnäs kalkbrott noterat och det lät intressant. Bilen kördes iväg på lite mindre vägar och det var en flashback till Kenya. En lång rak asfaltsväg som här och var hade inhägnade tomter där det byggts nya villor, i en natur som var karg. I slutet på vägen var det avstängt. Det fanns en parkering och ville man se kalkbrottet så var det en timmes promenad. Efter ett kort övervägande så kunde vi konstatera att det inte var aktuellt. Kroppen var inte riktigt med på den typen av strapatser. Tyvärr.

Det hade funnits skyltar till Fårö fästning och de körde vi efter, utöver något som kanske skulle kunna kallas för Allvar, efter den öländska benämningen. Framme vid själva fästningen fanns en parkering och vi gick in i det som idag är ett modern hotell och restaurang. Den var inte öppen men personalen var där och lät oss titta runt.

Det är tre batterier som tillsammans kallades för Fårösunds fästning. Den aktualiserades av Krimkriget och ett allt mer ifråga sättande av att Sveriges skulle klara av att värna sin neutralitet. Brittiska och franska flottan ankrade i Fårösund under kriget och nu ville de att sundet skulle befästas. 1885-1886, trettio år efter konflikten byggdes de tre batterierna. Vi var vi den mellersta. Batteriets lades ner redan 1919 efter första världskriget. Meningen var att det skulle omvandlas till ett förvar för samhällsfarliga förbrytare. Det blev inte så och redan 1935 förklarades det som ett byggnadsminne. I börja på 2000-talet började omvandlingen till hotell och restaurang och det var detta som vi kunde titta på. De karakteristiska dragen för en fästning lyser igenom även de ombyggnader som är gjorda. Det var dags att åka vidare.

Bläse kalkbruk

Bilen förde oss norr ut längs Fårösund, upp till färjeläget. Därifrån tog vi en biltur på landet för att titta på den här delen av Gotland också. Via Hua och Ar tog vi oss runt Bläseträsk. Det var ett trevligt landskap att rulla fram i. Till slut kom vi fram till en T-korsning och tog höger, vilket ledde oss till Bläse Kalkbruk.

Innan vi kunde ta en sväng om och titta på industrimuseet så var det raka vägen in i restaurangen för en sen och välbehövlig lunch. Sedan kunde vi börja titta på historian om bruket. På 1860-taletn började man bränna kalk här. Sextio år senare var verksamheten omfattande och det var 140 man anställda. Men, som mycket annat så stannar det av. Ända in på 1950-talet lassades stenen för hand och när rationaliseringarna kom så minskade behovet av det mycket slitsamma arbetet. 1983 skänktes hela bruket till en stiftelse och två år senare slogs portarna upp för dagens museum.

Hamnen var i fint och bra skick och fungerar nog mest som badplats och eventuellt gästhamn. Kalkstenar ligger nästa över allt och här på museet går det också att åka ett kalktåg för att titta mera på omgivningarna. Det var ett trevlig ställe.

Lickershamn

Vägen förde oss söderut i något som kanske skulle kunna kallas en fjord, men mer troligt en vik. Passerade igenom Storugn där det bränns kalk i modern skala och infarten till Gotland ring. Körde runt viken och norrut en bit innan vi kommer fram till Kappelshamn, där kör vi västerut. Passerar över halvön och ser skyltar om Lickershamn. Dags att titta på havet igen. Passerar inlands raukar och kommer ner till turistorten. Här finns en badstrand och en fullproppad och ganska stor gästhamn. Bilen parkeras och vi går ut och njuter av sol, brisen och värmen. Tittar runt lite och hittar, kanske inte helt oväntat, ett fiskrökeri. Råvarorna kommer från fiskauktionen i Göteborg och det är en kreativ fiskhandlare. Här erbjuda en rökt fisk som först är gravad. Det testar vi. Packar ner varorna och så åker vi tillbaka till hotellet via den gotländska västkusten.

Till kvällen plockar vi fram fisken där vi sitter på uteplatsen och lyssnar till två fryscontainrar vars motorer låter väldigt mycket nere vid färjeterminalen. Det var en lite annorlunda smak och inte minst konsistens, på laxen och det var ok, men kanske inte den härliga röksmak som förknippas med rökt lax.