Gott att vara på Gotland – dag 9

Visbydagen börjar

Detta var ett hotell där man måste boka tid för frukost. Hotellet var utspritt över flertalet huskroppar längs sluttningen ner mot Östersjön. De stora matsalen låg en bit bort så hotellet hade en lite frukostrestaurang vid våran ända. Det fungerade bra och bokningen fungerade bra för det var lagom många människor på plats samtidigt.

Det fanns en tid att passa och så vi planerade när vi skulle gå iväg ner till hamnplan. Därifrån går det ett litet turisttåg runt hela ringmuren med autoguidning. Det är inte ofta vi åker sådan här turer, endast Caen tidigare, men det skulle vara ett bra sätt att få en överblick över hela världsarvs staden.

Vi var på plats och var först ombord på tåget när det stannade till. Det blev en rundtur förbi Almedalen, Botaniska trädgården, ut genom ringmuren via Snäckgårdsporten och vidare upp för backen till den östra sidan om Östergravar. Här var det en mycket bra utsikt över ringmuren som slingrade sig fram. Sankta Marias kyrktorn stack upp över muren som en gång i tiden hade omgetts av en vallgrav. Den hade legat på det som idag är en öppen park och grönområde. Det ger en fin bild över världsarvsmuren.

Förbi Österport och de mer moderna delarna av Visby, utanför muren och vidare längs muren fram till söderport. Därifrån var det backen och in genom Skansporten. Fortsatt ner för backen och kom fram vid Gamla Visby fängelse och Skeppsbron och så var vi tillbaka. Hoppade av tåget innan de som skulle åka med nästa tur hann hoppa på. Det verkar som om det inte går att ta det lite lugnt och vänta tio sekunder på att lite äldre människor hinner av tåget. När hetsen var över gick vi norrut längs Skeppsbron. Vid hamnplan svängde vi åt höger och fram till Donners palats. Det är idag Gotlands turistinformation och där stannade vi till och såg efter vad vi inte fick missa när vi är på ön.

Sankta Maria domkyrka

Det var inte svårt att se skylten till Visby museum när vi började gå från turistbyrån. Det var uppför, lite lagom brant. Visby ligger som ett utspritt vattenfall över den höga strandbogen och det höjdskillnader mellan toppen och botten. Nu var vi på väg i fel riktning.

Det pågick en gudstjänst så vi väntade utanför tillsammans med alla turister och det var några stycken. Just idag från Tyskland när AIDAMAR är på besök. Sankta Maria finns med på två listor som vi betar av, Sveriges domkyrkor och Sveriges vackraste kyrkor. Den senare har vi själva satt ihop från flera olika listor vi hittade på nätet. Kanske inte håller med om allt och alla men det är sällan dåliga förslag på listorna.

Kyrkan är lite speciell kunde vi konstatera när det väl var vår tur att få komma in. Lite spartanskt och med ganska dålig sikt särskilt bland de sista bänkraderna. Det som var de stora behållningen var kanske inte utsmyckningen av själva kyrkan utan en installation som hängde från kyrkans tak ner över mittgången. Det var ett stort antal duvor som seglade i luften dom en påminnelse till makthavare och människor att vi vill ha freda på jorden. Första steget är att stoppa alla pågående krig men sedan att jobba bort alla rädsla som finns och som håller oss som fångar. Det hindrar oss från att fred och frihet.

De traditionella mässingskronorna hängde givetvis ned från taket och allt som skulle finnas på plats i en kyrka fanns där det skulle. Lyckligtvis kom vi ut i foajén igen och fick tampas med alla som stannat på kyrkkaffet samtidigt som porten inte var stor nog att ta emot alla som vill in, vilka blockerades av alla som vill ut. Lämnades det en lite lucka in så togs den sabbat av en turist som ville ut och så var vi blockerade igen. Suck. Till slut måste det bli en lite lucka och då kunde de som ville ut i sol och värme också ta sig ut och vi följde med.

Mat och telefon

Det var dags att äta och ett tips om en gotländsk hamburgerkedja hade nått våra öron. Det var inte mer än några hundra meter bort så haket skulle testas. Det var ett femtiotals stuk på stället och vi beställde lite annorlunda burgare än vad vi är vana vid från de stora drakarna. Det smakade bra och vi var inte besvikna. Nu passade vi på att ringa ett telefonsamtal som vi hade lovat att göra igår. Det var kanske bra det. Det var till en släkting som sedan några tillbaka bor på ön. Vi har inte träffats på länge, väldigt länge men det kändes dumt att besöka Gotland utan att i höra av sig. Vi gjorde det för en vecka sedan och lovade att höra av oss igen när vi kom till Visby.

Vi pratade en stund och kom fram till att vi skulle ses om bara någon timme. Hon skulle på en konstutställning och platsen låg inte mer än ca 20 minuters promenad från vårt hotell. Sedan hade över en halvtimme att gå boendet, från andra sidan. Vi strosade igenom gator och gränder, köpte en souvenir och tog oss vidare mot en av stadsmurs portarna, följde den till nästa och så började vi traska mot mötesplatsen.

Langska huset

Det är ett sjuttonhundratals hus som gjorts om till café och som också tillhandahåller lokaler till lokala konstnärer. Släktingen hade en vän som ställde ut dagen till ära och det var där vi hittade henne. Sedan blev det en promenad ut i trädgården och i skuggan under ett lummigt träda började vi prata. Inte minst om de gemensamma åren som grannar och vad vi gjort sedan dessa och var de övriga människor som förenar oss har gjort och tagit vägen. Klockan rann iväg och vi fick skynda tillbaka för att hinna se utställningen innan den var över. När det var gjort, så var vi inte klara. Vi skulle ses en annan dag, för att få prata klart, och med det sa vi hej då för nu.

Vi tog oss hem på med trötta ben efter en lång dag i solen. Vi vilade en stund innan vi flyttade ut på uteplatsen. Kvällen höll på att bryta udden av den värsta värmen och det var riktigt behagligt. Packade upp Trangiaköket och så gjorde vi i ordning kvällsmat, njöt av den. Fortsatte att sitta och njuta av allting innan det var dags att gå och lägga sig.