Gott att vara på Gotland – dag 8

Stora flyttdagen

Frukost direkt på morgonen för att vara tankade med energi, när vi skulle tanka bilen med väskor.
Det var stora flyttdagen. Allting som släpats upp till vindsvåningen och vräkts ut i rummet skulle plockas ihop, packas ner, bäras ner för vindlande trappor för att slutligen ställas upp i värmen bakom bilen. Klia sig i huvudet fundera på allt verkligen går in.

Tredimensionellt Tetris hette leken som vi skulle leka men till slut låg tetrisbitarna, i from av väskor, på rätt plats och lyste i fler än regnbågens alla färger. Värdshusvärden skulle ha sin, inte så lilla ersättning och när det var gjort var det dags att fundera på vad vi skulle ta oss till innan vi fick tillgång till nästa hotellrum, det i Visby. Cirkus drog vidare.

Lummelunda grottan

Det är en gotländsk turistklassiker och den lockar lite särskilt mycket om vi ska vara ärliga. Men, en dag som är så här varm så skulle en sval grotta inte vara det sämsta. Att ha besökt Gotland och missat Lummelunda, det skulle förmodligen gräma oss senare. Kompassen ställdes in i västnordvästlig riktning. Återigen fick vi kryssa oss fram längs tvärvägarna mellan de stora ekrarna ut från Visby.

Det var inte svårt att hitta, bara att följa strömmen. Området var välförsett med parkeringsplatser, men det var lite sådär att lämna bilen med all packning i. Dags att plocka fram en lite varmare jacka, för första gången på länge, och så ut i värmen och uppför backen.

Området är en gammal bruksort. Vattnet från myren rann ut och vi kunde själva konstatera att fallhöjden var tillfredsställande. I slutet på 1500-talet finns det upptecknat att det skulle finnas tre kvarnar på platsen. Efter att området blivit svenskt efter freden i Brömsebro kom det till ett vantmakeri för att få fram klädnad. Men fabrikören hade en ambition att anlägga ett järnbruk. Så skedde i mitten på 1600-talet. Malmen tog från Utö i Stockholms skärgård och skeppades till Gotland. Åkers styckebruk som vi besökt tidigare tog också en del av sin malm från Utö.

Det gick bra att få tag i en biljett och det blev en liten väntan innan en ung gymnasieelev från Lund kom och öppnade vägen in i underjorden. Hon var duktig att guida oss och verkade riktigt gilla grottan. Tre andra som gillade grottan var tre unga killar från Visby som efter andra världskriget tog sig till Lummelunda och började utforska grottan. De tog sig längre in än de tidigare försök som gjort 20 år tidigare. De höll sin upptäckt hemlig i många år men till slut kröp de fram och bjöd in andra. Hela historien visades på film innan det var dags att gå in i grottan.

Genom en sprängd port i berget kom vi in i det som pojkarna kallade för Bergakungens sal. Visst var det fint, men också smalt att ta sig vidare. Det var mycket känslan av Falu koppargruva, men efter en längre tvekan gjordes ett försök att ta sig vidare och det gick bra, tak ock lov. Det var en fin grotta som vi blev lotsade igenom på skånska. Lite udda att möta den dialekten på Gotland men det fungerade.

Det var svalt i grottan och det var jätte skönt att komman undan solen och värmen en stund under jorden. Väl ut igen var det samma varma och slösande sol. Raka vägen till fiket och så började vi med att vätska på oss, för att orka hela dagen. Sittande under en gammal hölofts bro, där höloftet idag är omgjort till säsongsarbetarnas bostäder, så summerade vi vad vi varit med om. Tittade på klockan för att se hur lång tid det var kvar till incheckningen, vad skulle vi hinna med och så la vi ut kursen till nästa plats.

Krusmyntagården

Det var inte långt till Krusmyntagården. Fem minuter med bil och trekvart att gå, men då skulle vi få släpa all packning också, inget alternativ i dag. Det var mycket bilar när vi kom fram. En gräsplan av en fotbollsplans storlek hade ett tjugotal bilar parkerade efter som P-platsen var full. Den upptogs även av en stor scen, vilken används aktivt under sommaren och senaste artisten, bara för någon dag sedan var Micke Rickfors. Det stannade en bil bredvid oss och pappan klev ur men inte sonen. Till slut gick pappan och öppnade sonens bildörr och med en mycket tydlig röst talade om att det var dags att släppa spelet på telefonen. Vi log för oss själva och hejade på pappan. Stackars kille, fick inget medhåll av okända mot pappan. Tvärt om de tycker att pappa gjorde rätt. Tungt för killen.

Det var mycket människor på restaurangen och mer kom det när en tysk turistbuss stannade till och de välde ut människor i likadana gröna pastellfärgade T-shirts. Tur för oss stod vi redan i kön till maten och fick oss var sin gotländska lammkorv. Det tog lite tid att äta och vi passade på att titta på människorna som stressade förbi. Efter att maten fått sjunka in så blev det en tur till kryddträdgården. Den var fin och låg idylliskt med utsikt över havet. Nästa stopp blev butiken och det är bara att inse att det finns så mycket grejor som vi inte behöver. Men det var fint. Skulle man behöva en på Gotland handgjord tvål, av naturprodukter med en Gotlands blommig arom så var detta platsen att besöka. Det tog en stund att titta runt ordentlig för det var grejor från golv till tak stora hyllor i mitten. Lite entréavgift blev det men rimligt.

Incheckning

Så rullade vi in mot Visby centrum. GPS hjälpte oss liksom de goda ringlederna runt ringmuren.. Trafiken är välordnade och det blir enkelt att hitta. Det gjorde vi och hotellet låg nere vid färjeläget. Parkerade och in i receptionen. Vårt rum var kart att flytta in i och så körde vi fyra hus bort. Tog oss ner i källaren och hittade vårt rum. Från takåsarna i Ljugarn till katakomberna i Visby är kanske inte en riktigt bra beskrivning, men det var källaren, eller kanske bottenplan. Marken runt husen sluttade friskt och rummet hade en uteplats i markplan så vi var inte särskilt missnöjda. Istället drog vi fördel av detta genom att inte släpa alla våra väskor genom dörrar och ner för trappor. De bars rakt in i rummet från altanen vilket var en bra lösning. Snabbt plockade vi undan, körde tillbaka bilen till receptionens parkering. Därefter var det fri lek och vila. Eller enbart vila. En lång härlig vila.

Första turen in i världsarvet

Efter att ha hoppat över den heta eftermiddagen så började magen att knorra. Det var dags för mat. Det var lördag kväll, det var sista dagen på Stockholmsveckan i Visby och det var 1,5 km till Stora torget som var vart vi ställde in siktet. Det var inte helt klart vart vi skulle och lata som vi passade på att vara började vi följa efter en familj som gick i rätt riktning och som verkade veta vart de skulle. Det gick bra. Men, det är alltid långt när man inte vet vilken väg man ska gå, hur långt det är och vilka landmärken som man ska passera. Så vi knatade på genom den lummiga parken som sträckte sig längs hamnen en 20-tal meter ovanför stora vägen. En lätt sväng österut förde oss in genom Ringmuren. Nu var vi officiellt i den 15:e och sista av de svenska världsarven.

Sankt Hansgatan ledde oss vidare in mot centrum och vi kom fram till Sankt Hans kyrkoruin. Kyrkan är den äldsta stenkyrkan på ön och beräknas var byggd ca 1060, när kristendomen fick ett litet övertag på den hedniska asatron. Sankt Hans, syskonkyrka med sankt Per, var Gotlänningarnas kyrka medan Sankt Per var den växande tyska befolkningens helgdom. I takt med Hansans framväxt så blev Sankt Hans kyrkan för den gotländska eliten.

Vi reformationen blev kyrkorna protestantiska. De höga, och bastanta tornen utgjorde ett hot mot slottet. Fienden skulle kunna hissa upp kanoner och få ett mycket bra läge att beskjuta fästningen. Tornen revs. Därefter satt troligtvis förfallet in och merparten revs. 1646 finns de inte med på stadens kartor. Stor torget var fortfarande en bit bort och vi fortsatte att gå, till nästa ruin.

Sankta Karins kyrkoruin utgör den södra delen av Stora torget. Den är välbevarad för att vara en ruin. Det började som en klosterkyrka på mitten av 1200-talet. Byggnationerna och utbyggnaden av kyrkan pågick fram till ungefär 1400, då den ännu inte var färdig. Kyrkan har sedan dess fått förfalla.

Stora torget var fullt av restauranger runt kanterna och vi tog inte den första bäste men den fjärde. Vi hade ingen riktig koll på vad som fanns och det faktum att vi var riktigt matsugna, så passade det oss väldigt bra. Vi åt vår riktigt goda mat och tittade på alla festklädda människor som antingen var ute och strosade i den fantastiska sommarkvällen eller som skulle vidare till mindre och högljudda lokaler. När vi var klara, mätta och belåtna så tog vi en tur genom staden och tog oss ut genom muren på ett annat ställa och drog oss tillbaka till hotellet. Satte oss på uteplatsen, lyssnade på bilarna som lastades på Gotlandsfärjan, och de som drog iväg på leden nedanför hotellet. Där blev vi sittande tills temperaturen drev in oss och det var dags att sova.