Gott att vara på Gotland – dag 4

Idag var det Tingstäde som stod på programmet. Efter en lugn morgon var det ett stopp för att tanka i Roma och så bra det norrut.

Avrättningsplatsen i Endre

Vi kom förbi den längs vägen. Det blev till att vända, hitta parkeringen och vandra genom skogen till platsen. Den låg precis vid vägen, men där gick inte att stanna på goda grunder. Det stod ett enkelt träkors på platsen där 14 personer avrättades under en tid av ca 160 år. Inte fullt en person var 10 år. En noterbar dag var sommaren 1699 då två man avrättades, en massmördare och en tjuv.

Det fanns en informationstavla om vilka som avrättats och det var inte enbart män, Det fanns fler kvinnor också. Nästa avrättning skedde 1717, mitt under det stora Nordiska kriget. En man och en kvinna avrättades samtidig, för dubbelt hor.

En noterbar avrättning 1858, där ramlade åskådare ner från träden där de samlats för att bevista en man sista andetag i livet. Skarprättaren sa till om att han skulle ta av sig halsduken och den det visade sig vara sju stycken, Ett försök att få yxhuggaren att missa. Det lyckades inte .

Efter att ha begrundat allvaret på platsen for vi vidare. Det är inte första gången som vi besöker en avrättningsplats, se nedan.

Tingstäde kyrka

Vi for vidare över de gotländska åkrarna och på ett ställe gick det inte att se vart vägen tog vägen. Genom att titta upp över fälten kunde vi se M-skyltar med jämna mellanrum framöver och fick en idé om vart vi skulle. Det var en utmaning. Sedan under det dyka upp bilar, gående och cyklister som kunde dyka upp lite plötslig bakom en krök. Det tog ca en timme att ta sig fram till orten, mitt på norra Gotland. Vi hade en tid att passa och det var tid över för ett extra stopp.

Kyrkan är från 1200-talet, vilket stämmer väl med de kyrkor som vi redan tittat på på Gotland. Stor på utsidan och mindre på insidan, ett mönster som verkar gå igen. Det finns detaljer i romansk stil, vilket vi även sett på de tidigare kyrkorna på Gotland. Det är intressant att notera. I tidigare funderingar, inte minst i Västergötland så finns det romanska kyrkor och angliska kyrkor. Lite beroende på om kristnandet av dagens Sverige kom från söder eller väster. Här på Gotland, vilket då var danskt, kom söderifrån, från Bremen, det kan vi nästa slå fast utan några ytterligare djupa funderingar kring detta.

Noterbart är också att Tingstäde kyrka en gång var en av tre asylkyrkor på ön. Det betydde att en mördare kunde få asyl i kyrkan under 40 dagar, samma tid som Jesus frestades av djävulen i Bibeln. Då kunde släkterna förhandla om ev. bot och betala den samma. Tittar vi på Island i samtiden så var det att land plågat av interna släktfejder och blodshämder. Detta var ett sätta att minska spänningarna och kostsamma dödsfall. Det minskade också behovet av platser som den vi precis besökt i Endre. Ingenting som vi behövde idag utan 200 meter längre bort på vägen var nästa stopp.

Tingstäde fästning

En av dagens begivenheter var Tingstäde fästning. 1904 började fästningen att byggas. Den placerades så strategiskt som det var möjligt. Scenariot var att fienden, från öster, landsteg på norra delen av ön och avancerade söderut. Tingstäde träsk måste passeras antingen på östsidan, eller västsidan. Den senare var den rakaste vägen mot Visby. Det tog 10 år att bygga huvudfästningen och alla ut liggande skansar, fem till antalet. Dessa för att skydda fästningen och bromsa anstormningen. Huvud fortet kunde dessutom ge eldunderstöd med artilleri till skansarna.

Det är inte första gången som vi besöker ett militärt fort, se nedan. Det finns klara likheter med de fort som är samtida. Det var varmt idag också så det var skönt att komma ner i underjorden när den guidade turer började. Vi fick genomgång av alla de funktioner som placerats ner i berget och hur logement och annat såg ut.

Dagens museum är sentida. Efter andra världskriget hade fortet spelat ut sin roll och lokalerna användes som förråd fram till 1994. Numera är det ett museum och inventarier som fanns när det begav sig försöker man återskapa och även återanskaffa föremål.

Det var ett trevlig besök och när det var klart var det dags för mat. Enligt traditionen från Rödbergsfortet i Boden skulle vi laga mat på vårt trangiakök. Hittade en picknick bänk under skuggan från stor björk och där slog vi oss ner. Vi kände oss säkre för taggtråds hindren var fortfarande kvar runt fortet.

Bulveket

Ända sedan ett TV-program för 25 år sedan har Bulverket i Tingstäde träsk fascinerat. Det var en marinarkeolog som gjorde mätningar på Bulverket i syfte att skapa sig en bild av vad har varit och vad det användes till samt varför det försvann.

Det rök som när Tingstäde träsk brann är ett talesätt på Gotland. Nu kan inte vatten brinna så det måste ha varit något annat. Bulverket – kanske. Vad Bulverket vad har vi kanske en relativt god bild av. DE arkeologiska fynden i vatten och pusslandet av detta visar att det borde ha varit en ”sjöborg”, med 170 gånger 170 meter långa sidor. Det var öppet vatten i mitten och så fanns det ett hörna där fartyg kunde segla in i borgen. Det fanns gott om hus på ”bryggorna” i olika stilar. Enligt Johan Rönnby som gjorde utgrävningar av Bulverket i mitten på 1990-talet, och var med i det programmet som visades, så byggdes hel anläggningen på kort tid, kanske bara en vinter. Det finns för och emot argument för detta. Det är mycket virke som skulle organiseras och för det behövde de gå åt mycket människor. Samtidig så skulle det vara så mycket enklare och transportera allting på isen och arbeta från isen. Rönnby daterade Bulverket till ca 1130, vilket ganska enkelt kan göras med årsringarna på virket.

Vad användes Bulveket till är en bra fråga. Försvar, jo det finns pålspärrar i vattnet runt anläggningen. Den ligger på vattnet vilket gör det svårare att erövra. Handelsplats, möjligt. EN annorlunda fornborg, samma funktion men definitivt 6-700 år för sent. Ett kort svar är att vi vet inte.

Det rök inte om Bulverket, det har inte brunnit, vilket utgrävningarna visar, det finns inget spår av kol och aska. Däremot hävdar Rönnby att Bulverket övergav inte kort efter att det blivit klart. Orsaken säger Rönnby är att anläggningen sjönk i det mjuka botten sedimentet. Så kommer den frågan som vi alltid ställer oss och som även Rönnby försökte förklara. VEM hade en sådan makt att det gick att få till ett bygge av den här storleken. Rönnbys teori är att det är maktskiften i trakten eller på ön som gjorde detta.

På fortet hittade vi en karta över Tingstäde och där visades en möjlig plats vid sjön som det skulle kunna gå att få en blick över vattnet. Själva Bulverket var inritat men det finns inget som idag sticker upp över vattnet. Så gott det nu gick försökte vi få till en generell riktning var den ligger. Nästa steg var att försöka ta oss ner till själva sjön, eller träsk som gotlänningar, liksom norrlänningarna, kallar en insjö. Efter en del letande hittade vi ett par hjulspår mellan en djungelliknade skog ner till sjön. Bilen parkerades och så gick vi ut på den lilla konstruerade landtungan i vattnet. Troligtvis var det färskvatten som pumpade upp här. Så kunde vi blicka ut över sjön och fantisera om Bulveket. På vattnet i rimlig närhet av vad vi trodde att det var, låg en liten båt med en dykarflagga så vi bara antog att det var där som Bulverket låg. Det var mäktigt av en av de viktigaste anledningarna till att vi kom till denna östliga ö.

Senare not. Väl hemkomna hittade vi ett inslag på SVT Play som berättade att det var arkeologer som vi sett arbeta på platsen. De håller på och ta reda på hur husen på Bulverket var byggda. De gör också utgrävningar i bottensedimentet och har fått fram det mesta av ett hus. Den menar att vad de har, pekar på att det inte var en tillflykts plats, som en fornborg eller något militärt försvar. Det var en plats som användes. Mer kunskap lär följa.

Gotlands försvarsmuseum

Tingstäde är en plats som har blivit intimt förknippad med militären. Bulverket och fästningen. I mitten av 1800-talet identifierade militären Tingstäde som en central plats för militären. Fästningen kom till och idag finns här Gotlands militärmuseum. Gotland har ett strategiskt läge i Östersjön och den som behärskade ön behärskade också handelslederna i Östersjön. Under det Kalla kriget var Gotland väl försvarat. Hela ön sågs som ett enda gigantiskt hangarfartyg och skulle fiende komma över marken så var det ett mycket strategiskt läge att anfall med flyg söderut mot Centraleuropa. Det är inte mer än 65 mil fågelvägen eller som mellan Malmö och Märsta. Gotland var befäst med armén, flyget, marinen och kustartilleriet, samtliga svenska vapengrenar. Det speglar Gotlands försvarsmuseum som var nästa anhalt på dagens resa.

In på något som verkade vara ett äldre militär kaserngård. Vi möts av en vaktpost i en klassisk svensk vaktkur, men han har en gul väst på sig som berättar att han är musieguide. Han visar oss rätt. Bredvid står en svensk PB 302, vilket kanske är ett av de få exemplar som finns kvar i landet. Det är äldre fordon som fanns i beredskapslager, men skickades till Ukraina för något år sedan. Den svenska konstruktionen som bygger på att värnpliktiga ska kunna hantera fordonen har fallit väl ut i den ukrainska krigsmiljön och att fordonet är starkt och robust. Den är uppskattad, verkar det som, på frontavsnitt som använder fordonet.

Hälften av oss är intresserade och betalar ett inträde, får ett band runt handleden och så är det upp i byggnaden. Utställningarna fokuserar på Gotland och dess krig och försvar. En händelse som tas upp, och som skams att säga, inte kände till, var den ryska ockupationen av ön 1808. De landsteg mad ca 1800 man och avancerade mot Visby. Vårdkasar tändes och meddelandet nådde landshövdingen af Klint i Visby. Han hade fått order om att organisera ett lantvärn men det var ännu inte klart. Istället mobiliserade han bönderna som traskade söder ut mot fienden. Vid Klinte kyrka ställde härarna mot varandra men af Klint valde att kapitulera innan det kommit till drabbning. Han ansåg att styrkeförhållandena var för ojämna. Ryssarna intog Visby.

Från Karlskrona skickades två fartyg ut som redan efter tre veckor började en blockad mot den ryska sjötrafiken. Fienden var nu avskuren från hemlandet. Ytterligare en vecka senare kom hela den svenska undsättningsstyrkan från Vaxholm. Den ryska amiralen gjorde som af Klint, kapitulerade utan strid och Sverige hade återtagit Gotland. Endast en man dog, och det efter en olycka på ett av de svenska fartygen. Man kunde hoppas att alla krig skulle var lika oblodiga.

Utställningen liknade mycket den som fanns i Ängelholm. Militärens uppgång och nedläggning. Militär verksamhet las ner på Gotland när det var goda relationer i världen och inget hot kunde märkas från Ryssland. Pandemin förändrade allting. Isoleringen gjorde att det blev för lite utbyta mellanmänniskor och Putins fantasier fick fullt spelrum. Redan på hösten 2021 noterades ändringar av de militära mönstren i närområdet och den militära närvaron på ön förstärktes och nu byggs den upp igen.

I Putins hjärna härjade hjärnspökena och ha trodde att han skulle kunna erövra Ukraina på tre dagar,
Det gick inte. Istället drev han Finland och Sverige in i armarna på NATO och kriget pågår med oförminskad styrka tre och halvt år senare. Vad som är mer oroande ändå är att hjärnspökena fortsätter och att det som skedde innan invasion av Georgien 2008, Krim 2014 och Ukraina 2022, börja nu uppträda i Baltikum och Polen. Låt oss hoppas att det går att skapa en bra fred innan det eskalerar ytterligare.

Arméns vagnpark

Efter utställningarna inomhus var det dags att gå ut och titta på de olika fordon som den svenska armén har haft på Gotland. Vi har besökt flera olika försvarsmuseum tidigare, se nedan, och det har setts mycket under årens lopp.

Första stoppet var artilleriet. Här samlades de kanoner som var stationerade på ön, inte Kustartilleriets jättekanoner, de finns på det andra stället. Det var en större byggnad och det har varit mycket kanoner som funnits på ön. Artilleri är kanske inte det mest intressanta som finns men ändå det är värt ett besök.

Andra stoppet var motorcyklar och tredje stoppet var fordon och pansar fordon. Det som väckte intresse här var en pansar bil från 1920-talet. På den tiden tog men en vanlig bil och klädde den med pansarplåt. Har sett bilder på Rolls-Royce som byggts om under det irländska upproret efter första världskriget. Visste dock inte att även Sverige har såväl byggt som haft liknade fordon. Samtliga skrotades. Det som finns här en det enda svensk byggda fordon som finns i landet. Irland hade köpt stridsfordon från Sverige och de hade några exemplar kvar. Gotland lyckades byta till sig ett när irländarna vill ha ett fordon som de saknade i sina samlingar, en annan svenskbygd pansarbil.

Det fjärde och sista stoppet var stridsfordonen eller stridsvagnarna. Det var ett antal som passerat ön under de år som det fanns ett pansarregemente stationerat här. Regementet har återuppstått och har fått ansvar för öns försvar. Det är alltid lika intressant att titta på dessa stålkolosser, tyvärr är de ofta packade ganska tätt för att få plats på ett litet utrymme.

Det var dags att ta oss till nästa museum

Flottan, kustartilleriet och flyget

Gotlands försvarsmuseum består av två delar, eller kanske till och med tre. Vi tog bilen den dryga kilometern till nästa museum, parkerad och begav oss mot ingången. Precis innanför stod en raritet inom det svenska flygvapnet, en bananhelikopter. Det var ursprunget , Boeing Vertol 44, som på svenska heter helikopter 1. Det finns en här och det ska finnas en på Flygvapenmuseet i Linköping. Som liten kommer jag ihåg helikoptern som flög över hemma vid och såg, då liksom nu, ut som en flygande banan. 1972 avvecklades helikopter 1 från försvaret. Det började bra.

Fick visa upp entrébandet och sedan fick man en rejäl genomgång av vad som finns på anläggningen. Sambon frågade om det fanns någonstans att sitta eller hon skulle stanna i bilen, eftersom hon inte hade något inträde. Efter en kort överläggning fick hon komma in och sitta vid personalens ficka bord. Det gäller att alla är nöjda och då blir det mer tid för gubben att kolla på grejorna. Det var några saker som stod ut. Det var bl.a. en komplett utrustad Spaningsviggen. Det var häftigt att se var alla grejor som användes var placerade och hur det såg ut bakom luckorna. Det gick också att komma riktigt nära. Det var också, på flygsidan en utställning om en sovjetisk avhoppare som stulit ett besprutningsplan en Antonov-2, flugit den från Baltikum till Gotland. Det är inte mer än 36 mil mellan Visby och Riga fågelvägen.

Det var också gott om kanoner uppställda under ett tak. Alla var associerade med Gotland och många var från kustartilleriet. Några var riktigt ordentliga pjäser. Vi pratade en del med de två guiderna, vilka var före detta, numera pensionerade kustartilleriofficerare. Sambon underhälls med historier och vi kom att prata om det som är unikt med Gotlands försvarsmuseum. Bl.a. den irländska pansarbilen och Spaningsviggen. Blev också rekommenderad att titta på det som kanske skulle kunna kallas den tredje delen av museet. Genom en sidogrind kom man fram till Tingstäde fästnings skans nummer 5. Det fanns fem skansar runt gör det ännu svårare att ta sig förbi och att inta platsen. Väl där inne så var det omgjort till ett museum och det var ett av de mest kompletta som jag sett som handlar om alla grenarna av det svenska försvaret. Inte helt olikt Aeroseum och Hemsö fästning. Tyvärr fanns inte tiden att studera alla detaljer som vore önskvärt. Klockan närmade sig stängningsdags. Alla uppskattar fullt ut tid på militära anläggningar och vi var trötta efter en lång dag ute i den varma solen. Det var dags att åka hem.

Katthammarsvik

Vi åkte inte hem. Istället tog vi en liten omväg till Katthammarsvik. Där fanns en restaurang precis vid havet som serverade rökt fisk. Det blev en måltid att minnas, god mat, gott sällskap, och ett vackert lugnt hav som låg 10 meter från vårt bord. Ute på viken seglade en gammal segelbåt fram och tillbaka och förstärkte det vackra sceneri som vi beundrade. En stenbrygga gick långt uti vattnet. Glad skrik och skratt från tre badade unga tjejer förstärkte bilden av en svensk sommar idyll och det var härligt.

Efter maten gick vi hela vägen ut på piren. Vi kunde se ett fartyg på horisontlinjen. Här ligger sjölederna inte långt ifrån land. Med kamerans hjälp kunde vi identifiera fartyg, i alla fall rederiet, vars namns var skrivit med stor bokstäver på skrovet. Marintraffic gjorde resten. Alla vackra och sköna kvällar har ett slut och så även denna. Det var dags att åka tillbaka.