Gott att vara på Gotland – dag 3

Det var återigen en varm natt. Ett vindsrum strax under ett plåttak där solen ligger på det blir varmt på natten. En fläkt hjälpte till att få det lite svalare. Trots det var sömnen ok.

Hoburgen

I dag var det resa söderut på Gotland. Tanken är att försöka låta bli att köra kors och tvärs över hela ön samtidigt utan försöka klara av det som finns att titta på på ett ställe. Om det blir som gårdagen så är det kanske ok, men vi får se hur det går.

GPS:en fick plottra oss en väg söderut men öster om Hemse. Kunde vi undvika de stora vägarna är det bra men allting är nytt för oss. Det är ganska långt till sydspetsen på ön, ca sju mil så det tog lite över en timme att ta sig till en av Gotlands mest kända raukar, Hoburgsgubben. Den ser ut som ett manshuvud när man står i en viss vinkel. Platsen i övrig är intressant. Här finns fornlämningar under ytan från en annan tid. Det går att se landhöjningen med olika terrasser längs strandlinjen. Lite beroende på hur det sett ut har platsen används som hamn, där båtarna har gått att dra upp båtarna på torra land. Även under parkeringen finns det arkeologiska platser som verkar vara o utgrävda. Lite som Huseby bruk där det ligger en vikingaby under parkeringsplatsen.

Strandvägen

Vi var inte magiskt teleporterade till Stockholm. Från Hoburgsgubben och norrut går en asfalterad vacker väg som ligger på en av platåerna mellan de olika strandbogarna. Vi tog oss sakta och försiktigt norrut och passade på att beundra den vackra utsikten över det ändlösa havet som kontrasterade med sina lite mörkare nyanser mot himlens ljusare vid horisonten. Var noga med att se upp på annan trafik på den enfiliga vägen, På kartan fanns en sevärdhet markerad. Där stannade vi.

Kettelviks stenmuseum

Museet visar hur stenhuggarutrustningen såg ut för de som arbetade inom industrin innan mekaniseringen tog över. Där fanns lyftkranar, modell äldre, men i järn, verktygen var inte ute i det fria men sten var tillgänglig för att titta på. Läget var naturligtvis otroligt, en vacker och varm sommardag som denna. Hade det brutits sten här, manuellt, hade det varit ett tungt arbete i hettan. Å andra sidan så när det blåser från sjön en kulen höstdag, så var det nog inte så roligt då heller, blött, kallt och blåsigt. Det var intressant att se och jämföra med Krokstrand som vi besökte förra året. Det stenbrott som trots allt lämnat störst intryck på er skribent, är det stenbrott där Nelson Mandela tillbringade sin tid på Robben Island. Han förstörde sin syn när han var på platsen och de ca tio minuter som vi satt i bussen och tittade på stenbrotten var jobbigt för ögonen. Sedan åkte vi vidare, vilket inte Mandela kunde göra, på 18 år.

Naturum Gotland i Vamlingbo

Vamlingbo prästgård heter platsen där Naturm Gotland finns. Det ser ut som det är flygelbyggnader till själva prästgården, som var stor. Större än de flesta kyrkor vi sett på Gotland hittills, verkar det som. Naturrummet är som de flesta andra naturum vi sett en beskrivning av den geologiska utveckling till dagens geografi och natur. Det är som vanlig intressant och titta till. Det var också ganska stort.

Hannu Hautala

Tvärs över gården fanns det butiker och en fotoutställning med en finsk naturfotograf. Hannu Hautala. Han gick fort för ett par år sedan 83 år gammal. I texterna till otroligt intressanta bilderna på djur och fåglar i vacker natur, alla årtider, beskrevs han som en banbrytare när det gäller naturfotografering. Vi följer Dani Connor på Youtube. Hon är en ung engelska som flyttat till Sverige och därifrån reser jorden runt och fotografer djur och natur. Hannu stannade på en och samma plats, mer eller mindre, hela sitt fotografiska liv. Vi få följa med honom i ett nationalpark i norra Finland och bilderna år mycket fina. Inte mist de mäktiga örnarna som ha kommit väldigt nära. Att ligga stilla flera dygn i sträck i ett gömsle är kanske inte riktigt min grej men Hannus resultat talar för sig själv. Här visades upp ca 20 bilder från ett naturfotograf liv på ca 50 år. Tålamod är ledordet.

Lars Jonsson

Inne i själva prästgården finns det idag ett konstnärsmuseum. Det är konstnären och författaren Lars Jonsson som har en permanent utställning av några av sin målningar, främst på fåglar. Han bor sedan många år inte långt från Vamlingbo är förutom sitt eget museum, även representerad på Nationalmuseum. Akvarell målningarna är mjuka och subtila men tydliga. Akvarell eller vatten färg kan bli så otroligt fina, men å andra sidan bara kladdiga. Jonsson kan sin teknik och förstår att utnyttja den. Annars är kanske Anders Zorn den som drivit akvarell målningarna till otroliga nivåer. Vi besökte Zorn museet för några resor sedan och det vare n upplevelse.

Bakom prästgården ligger en kryddträdgård. Lite utöver det vanliga. Den är stor och det är odlat i upphöjad bänkar som alla är lika stora och ligger symmetriskt placerade som ett schackbräde med breda gångar emellan.

Vamlingbo kyrka

Vi valde bort lunch på platsen och valde istället att ta oss över till granntomten som är Vamlingsbo kyrka. Den är från 1200-talet men det har hittats rester av en äldre stenkyrka. Kyrkan ger ett intryck av att vara stor men invändigt är det mindre med sittplatser än vad man hade kunnat förvänta. Det finns även målningar på väggarna vilket vi sett på flera platser i landet. Vamlingbo kyrkas målningar är från 1200/1300 – talet, vilket gör de något äldre än Albertus Pictors målningar som vi sett tidigare. Pictor var verksam under senare delen av 1400-talet.

Att det är en rik bygd var inte svårt att se. Kyrkan och prästgården var imponerande storleksmässigt och runt hela kyrka var det perfekta stenmurar staplade av en ljusbeige kalksten som gav ett ståtligt intryck. Såvida det inte är sentida renoveringar så är de tillför att visa på rikedom. Magarna var inte rika på föda så vi satte kurs mot ett ställe som serverade lunch.

Bottarve museigård

Bilens svängdes in på parkeringen och det var varmt, mycket varmt. Släntrade över de regn törstande bruna grässtråna på gårdsplan och siktade in oss på skuggan i serveringen. Glada tjejröster hördes lång väg när de höll på med sina telefoner och kompisarna på andra ändan. Något att äta gick att lösa och vi beställde, tog vår drickor och gick och satte oss. Fler kunder kom in och klagade på att kakorna låg framme och att de var ett tillhåll för flugor. Inte helt hygieniskt.

Efter att ha blivit mättare, tog vi oss till affären med Gotländskt hantverk och det är fina saker. Men inget vi behöver. Fortsatte mot bilen och den stod kvar. På gården stod även en leverans med matvaror, bl.a. grädde och mjölk. Den led i värme och solskenet och ingen i personalen verkade notera det eller säkerställa den mest basala mathygienen. Telefonerna kanske är viktigare ändå, än maten, på ett kafé.

Burgvik

Vi hade fått ett intressant tips på morgonen och nu skulle vi leta upp stället. De gjorde och sålde brynen, och ett bra bryne behövs och blir också en bra souvenir. Passar till yxan som köptes för några år sedan. Vi letade och fick till slut ge upp. På nätet fanns inga uppgifter som var daterade efter pandemin så kanske det var en tid som var över. I stället for vi ner till hamnen och där var det gott om parkerade bilar och människor fyllde den lilla lilla sandstranden, riktigt idylliskt i sommarvärmen.

Öja kyrka

En bit in i landet eller kanske någon kilometer i alla fall ligger Öja kyrka. Det är en av minst fyra kyrkor i Sverige som meter Öja. Gräsplättarna utan för murarna låter man växa och så tar men slåtter på dessa. Väl inne på kyrkogården kunde vi titta på den lilla kyrkan från första halvan av 1200-talet. Den har byggts till i omgångar, det senaste på 1800-talet.

Det är inte den första kyrkan på platsen. Redan i slutet på 1200-talet uppfördes en romansk kyrka på platsen, vilken hittade under utgrävningar i slutet på 1930-talet. Man tror att det stått en träkyrka där tidigare. Det skulle i så fall göra Öja till en för kristendomen i Sverige väldigt tidig plats.

Inne i kyrkan kunde vi se det enda triumfkrucifixet i Norden samt väggmålningar. De senare påminde lite om de vi såg i Vamlingbo tidigare idag. Det gick återigen att konstatera att det är få sittplatser i den lilla kyrkan och med tanke på att det finns idag ca 150 kyrkor på ön, så var det nog små församlingar.

Hemse

Vad gör man när man är på semester och inte kan träna med sin vanliga PT? Man åker till PT:s sommarviste. Det var därför som vi hade en tid att passa i Hemse. Det var gott om tid så vi fikade i skuggan med kall dryck eller kaffe och glass. Svalka behövdes.

En av oss gick och tränade med sin PT på det lokala gymmet och den andra for till Ronehamn för att njuta av sol och värme

Lye

Efter träningen var det dags att ta sig tillbaka till hotellet. På vägen dit passerade vi orten Lye. Husdrömmar, ett program på Sveriges television, var på besök här får några säsonger sedan. Ett ungt par skulle göra om den gamla lanthandeln till en bostad. Det gick kanske så där. När vi passerade så verkade ingenting vara gjort sedan TV-inspelningen. Gårdsplan var överbelamrad med vad som verkade vara utrensad inredning. Tråkigt att de inte verkade ha kunnat göra klart sitt projekt.

Något som vi har märkt när vi kört några mil på ön är att det finns egentligen inga diken, som vi är vana vid från fastlandet. När det inte finns diken så har man istället sett till att rensa vegetation längs sidorna. Kanske för att se vilda djur bättre, eller få lite marginal till träden som hård saker att köra på om man går av vägen.

Det blev åter igen en lugn kväll i trädgården och det var skönt.