Gott att vara på Gotland – dag 2

Semester fördelar

Det finns flera fördelar med semester. En är att kunna resa och annan är att kunna vila. Efter ett långt arbetsår finns det mycket upplagrad stress som behöver luftas ur systemet och ett sätt är att sova. Över nio timmar vilket är väldigt ovanligt. Under frukosten planerades dagens övningar och värden var vänlig att hjälpa till med dagens val.

Roma

Efter frukost i matsalen som för tankarna till ett gammalt sommarpensionat, vilket det nästa är, så var det dags för den första utflykten. Det är inte många mil till Roma eller Romma som det ska uttalas på lokaldialekt, fick vi lära oss. Det var inte svårt att hitta fram till Roma kungsgård. Dagens byggnad är från 1730-talet. Ett tiotal år tidigare hade en gård uppförts i trä av Gotlands första landshövding, amiral Psilander. 1832 var kungsgårdens tid som landshövdingeresidens eller i alla fall sommarbostad, över. Ca hundra år senare tog militären över gården när ett krigsflygfält anlades under kriget och stannade kvar ända till 1988. Idag ägs det av statens fastighetsverk och markerna arrenderas ut, liksom ekonomibyggnaderna. Själva huvudbyggnaden och flyglarna är museum, butiker och sommar kaféer.

När kungsgården byggdes togs material från det närliggande klostret. Det var vårt nästa besök, knappt hundra meter bort. Det var en ruin och vi har sett flera ruiner under våra resor. Likt klostret i Varnhem så låg stenarna kvar i markytan och det gick att se konturerna av hur det har sett ut.

Det var ett cistercienserorden som kom hit 1163 eller 64. Man tror att det var gutatinget som hade marken i Roma, vilken är en mycket central plats på Gotland, som bjöd in munkar från Nydala. Klosterorden blomstrade men under den danska reformationen drogs klostret in och orden upphörde i det som är dagens Sverige.

Idag håller man på att se över delar av verksamheten. En helt ny äppelträdgård håller på att anläggas med två områden med uppemot 30 träd vardera på respektive äng. En intressant koppling till Julita gård, som varit kloster och som också har Sveriges kanske intressantaste äppelträdgård.

Gutatinget

Tinget hade en centralplats på Gotland och det var de som nedtecknade Gutelagen. Här dömde landsdomaren över de tvister som förts till tinget. Mindre konflikter löstes ofta i de underting som fanns. Troligtvis fanns det också en politiskt dimension som gjorde att Gotland kunde styras. Bl.a. kunde samtliga bönder och invånare på ön handla med omvärlden, främst Baltikum. Detta sågs inte helt med blida ögon av Visby och dess uppbackare Hansan.

Gotlands inbördeskrig

Visby började bygga en mur runt sin stad för att skydda sig/ta upp tull från bönderna på ön. Detta ledde fram till en konflikt mellan de olika delarna. Bönderna började med att plundra Visby och så skickade an armé ut och det stod två slag, vid Högebro och vid Roma. Inget var avgörande. Kung Magnus Ladulås kallade parterna till Nyköping och där löstes det med ett fredsfördrag. Lite oklart vem som vann det fördraget. Visby fick i alla fall dryga böter för att de byggt en stadsmur utan kungens tillåtelse. På sikt så kanaliserades handeln genom Visby och därmed förlorade bönder sin handel med utlandet.

Roma till Dalhem och tillbaka

Det var varmt och vi satte oss i bilen och körde ut genom den lummiga allén. In till själva Roma och så till järnvägsstationen. Vi hdae tur, det var strax tid för avgång på museitåget till Dalhem. Biljetter införskaffades och så lät vi kryssningsresenärerna passera ut från tåget och vi klev ombord. Vi har åkt lite museijärnvägen och nu var det dags igen.

Under senare delen av 1800-talet drevs det igenom att bygga en järnväg som täckte delar av Gotland. När Roma sockerbruk etablerades ca 1890 så ökade behovet av transporter och ytterligare järnväg kom till för att kunna få sockerbetorna till bruket.

Banorna revs i princip upp i slutet på 1950-talet när Sverige la ner järnvägar på löpande band då konkurrensen från lastbilar blivit för stor. I början av 1970-talet bildade en förening som började bevara de delar som fanns kvar. Till ett jubileum hade det återställts ca 1 km räls och idag är hela sträckningen ca 6,5 km. Det var den resan som vi var med på.

I Dalhem var det ett uppehåll på en knapp timme innan det var dags att åka tillbaka. Fika hann vi med och fiket som låg i anslutning till Dalhems station, i original, var misstänkt likt gamla militära baracker. Vi lyckades inte få någon klarhet i det men det fanns ett flygfält i Roma och någonstans måste bassarna bo och äta.

Tillbaka i Roma var det lunch och det finns en egen korvfabrik som sålde de egna produkterna i en gatukiosk, men en kolgrill på baksidan. Vi lät oss väl smaka och det var dags att ta sig vidare på dagens resa.

Viklau kyrka

Vi stannade till vid den lilla kyrkan – den första på vår gotländska odyssé. Den var liten, kanske för max 70 personer vilket är mindre än vad vi är vana vid från fastlandet. Den var enkel men de hade gjort vad det kunde med det som fanns, trä och färg. Den låg fint i omgivningen i vägkrysset på landsbygden.

Viklau gårdsmuseum

Inte långt i från kyrkan ligger ett gårdsmuseum som egentligen bara är öppet om man bokar tid. Annars går det att titta ute på gården. Det blev på vinst och förlust vi körde dit och vi vann. Direkt efter att ha parkerat kom frun i huset och började prata och guida oss i deras retro museum som de inrett i en före detta ladugård. Det väckte många minnen från 1960-talet och senare när olika paket på matvaror och prylar som var absolut nödvändiga på den tiden, men ingen vet var det är för något idag. Det fanns leksaker och butiksinredningar och det var intressant och kul.

När vi nästan var klara kom herrn i huset och frågade om vi ville se bilarna. På millisekunder var vi på väg in i garagen. Plural. Det var inte många bilar men det var intressant och alla hade en personlig historia. Inte minst ett par A-Fordar. De är utrotningshotade eftersom alla Hotrod killar vill ha en och göra om. Därför var det befriande att få stå bredvid och pilla på en som i princip är i originalskick. En Renault 4 från 1970-talet som vi kallade Rulle när de stod parkerad på föräldrarnas garageuppfart en gång för länge sedan.

Nästa garage var lika intressant om inte mer här fanns hur mycket kul prylar som helst. Vi blev stående och pratade ganska länge och det var som om vi känt varandra i många år. Det var en otrolig trevlig stund. De berättade om sitt liv och hur de hamnat här. Vilket var pandemin och så hade de samlat på sig grejor under årens lopp. De var medvetna om att det var dags att börja skicka grejor vidare och höll sakta på att organisera sig för det nya skedet i deras liv. Vi tackade hjärtligt för besöket och mycket nöjda tog vi oss vidare.

Långhuset Sjonhem

En vikingaförening har byggt ett järnålders långhus i Sjonhem. Med markägarens tillåtelse. Vi har tidigare tittat till ett långhus i Slagelse i Danmark och nu var vi på besök i ett på Gotland. Det har några på nacken och det har gjorts renoveringar nyligen och det pågår även konstruktion av andra och tillhörande delar till långhusen, bl.a. ett kök. Inte olikt Kenya där köken, i alla fall på äldre hus på landsbygden, ligger en bit från det stora huset. Brandrisken är en orsak säkert.

Inne i långhuset luktade det rök från öppen eld och det brann också en lite stockbrasa mitt i huset. Sängplatser var längs väggarna och mitt i salen stod ett långbord uppdukat. Det ger en bild av hur det såg ut engång här på platsen. Långhuset ligger inte exakt, där det en gång låg, men ca 200 meter närmare vägen. Annars är mått och dylikt hämtat från resterna av det långhus som låg på platsen.

Den delen av långhuset som var till för kreaturen var befriande nog omgjort till en yta för mat. För att få ihop medel till att driva långhuset hyr föreningen ut huset till fester och övernattningar. Då behövs en yta att förbereda maten på.

Vi hade tur, igen. Föreningens medlemsantal sjunker och i år har de bara öppet på helgerna, och idag var det söndag.

Norrlanda Fornstuga

Sista stoppet för dagen var en fornstuga från Gotland. Där var en gotländsk gård uppbyggd och det gick att gå runt och titta på de olika husen som behövdes för ett liv förr i världen. Det var tjärade bräder och stockar som utgjorde fasaden och området var inhägnat. Dels för djuren och kanske del i ett försvarssyfte.

Sista punkten för dagen var att få kontakt med en släkting på ön, vilket gick bra. Vi ska höras av igen när vi kommer till Visby.