Göta kanal
Det var tidig morgon för att göra något för första gången. Det var en bit att resa på morgonen och så lika mycket tillbaka på kvällen. Resan hade vi byggt upp under flera år och resan i påskas la en av de sista pusselbitarna som gjorde att nu skulle det bli av.
Det var en behaglig resa längs den stora Europa leden. Vi hamnade bakom en röd bil från Borlänge som körde väldigt bra och i ett tempo som harmonierade med det som vi önskade. Tio mil drog han oss över Västgötaslätten och det vara bara att hänga på. Vägarbetena mellan Götene och Mariestad var många och sega, men när vi kommit till avfarten till Töreboda var det lugnt igen.
Det fanns en perfekt placerad parkeringsplats vid kanalen och den tog vi. Tur var det för mindre än fem minuter senare var den full. En busslast med resenärer från Skåne landade på busshållplatsen och så strålade vi alla samman vi M/S Bellevue. Kapten stegade själv ner från styrhytten och säkerställde att vi betalde för vår resa. När alla var ombord så var det dags att kasta loss. Vi hade placerat oss på akterdäck och njöt av den lilla brisen under solen värmande sken.
Första steget var att kasta loss. Det gick bra. Andra steget var att vända fartyget i kanalen. Det tog närmare 30 minuter. Kaptenens 43 års erfarenhet av kanaltrafik utnyttjades till max. Det såg ut som det grävts lite i kanalkanten för att ge plats för båten att vända, men nu stod stäven i riktning norrut. Det är inte mer än 20 km till Sjötorp som var målet, men det är 16 slussar som ska passeras.
Det tog inte lång tid till första slussarna. Hajstorp – ”Alla” ville titta noga och det var bara att vänta, det blir många slussar idag så det var till att ta det lugnt. Sitta och titta på kanalkanten som sakta flöt förbi. Cykelbanan som följde kanalen hade tidigare varit där som besättningen, eller inhyrda dragare eller inhyrda djur hade dragit kanalbåtarna framåt. Nu är det ytterligare en turist attraktion som står på menyn, att cykla längs kanalen.
Slussarna passerades i maklig fart. Kapten berättade om kanalen, om dess historia och en och annan skröna längs vägen. En rutinerad berättare. Fort gick det inte. Hastigheten är numera höjd till max fem knop mot tidigare 4,8, som var på det gamla sättet att räkna. Det är ca 9 km i timmen. Sedan till kommer tiden för slussningen och den var inte snabb den heller, men så var det en av anledningarna till att göra en kanalkryssning, att slappna av. För att det trots allt skulle gå att ta sig till Sjötorp i tid så verkade vi vara prioriterade i slussningen. De var alltid klara att ta emot fartyget när hon kom fram. Det var en attraktion men ganska mycket åskådare. Cyklister följde med och tittade på slussning efter slussning och fritidsbåtarna låg snällt vid sina förtöjningsplatser när vi sakta gled fram i vattnet.
Det vankades lunch på båten och först ut var den organiserade turistresan. Vi hade kommit i samspråk med de enda på resan som inte var från Skåne och när det var dags gick de till försalongen. En knapp timme senare var det vår tur i aktersalongen. Rökt lax med kokt färskpotatis stod på meny och det vara bara att låta sig väl smaka. Från vår plats i salongen var det ett annat perspektiv på kanalen. I jämnhöjd med kanalkanten eller under. Från vår plats på akterdäck kom vi upp en bit och fick en bättre överblick, inte minst över det otroligt vackra sommarfagra sädesfälten som nästan skiftat färdigt från grönt till kaki, innan de blir gyllengula och mogna. Landskapet var så vackert.
Sluss efter sluss passerades och bekanta namn dök upp, Hajtorp, Norrviken och Lyrestad. Vi sjönk i snitt 2,5 meter ner för varje sluss som passerades, Ibland en, ofta två och även någon slusstrappa med tre eller fyra slussar direkt efter varandra. När det var lite lugnare så fanns det tid och plats att ta sig till fördäck och följa med båtens sakta glidande genom landskapet och det fanns tid att noga studera slussandet.
Klockan tickade på och fram på eftermiddagen kom vi fram till slussen Sjötorp 8. En av de åtta slussarna som ligger i Sjötorp. Fem av dessa passerade vi innan vi kom till hamnbassängen i den lilla orten som är slutet på kanalens ringlande genom det västgötska landskapet. Efter att båten förtöjt vid kajen var det dags för embarkering. Fartyget resandes på passagerare och på resterna från dagens resa. I morgon bär det av till Töreboda igen.
En buss stod parkerad mitt i gatan och när chauffören kommit fick vi gå ombord. Delar av besättningen hoppade ombord och så kördes vi i väg mot Töreboda, men första skulle besättningen släppas av på sin hemma ort. Tur att den låg längs vår väg.
Vi var klara med den delen av vår resa och nu återstod bara att köra den ringlande Europaleden hem.
Tidigare besök längs Göta kanal
Vi har besökt Göta kanal på flera ställen längs dess 19 mil långa sträckning från Mem i Slätbaken till Sjötorp vid Vänern. På sträckan finns det 58 slussar. Resorna och stoppen längs kanalen har inte varit ett svep utan det har fått bli vid olika tillfällen när åkvägarna har passerat inlandsleden på vatten.
Mem besökte vi för några år sedan. Resan gick från syd till nord i öst. Från Kristianstad till Norrköping längs den svenska östkusten. Söderköping som vi stannat till vid flera gånger frestade oss att ta oss till entrén till det svenska inlandet. Mem ligger vid en havsvik som heter Slätbaken. Det är idealiskt att kunna ta sig så långt in i landet, söder som Vikbolandet. Stegeborgs slott ligger som ett lås till hela infarten till Söderköping, vilket tydligt visar på platsens betydelse för handel och sjöfart i den äldre tiden.
Det är inte fullt tio kilometer till Söderköping. Glasskaffet har alltid varit det som lockat oss. Första gången var när vi tog vägen söderut från Strängnäs, över Vikbolandet via Stegeborg till Söderköping. Andra gången var den yngre generationen för en gång skulle med på en semesterresa. Det var Östergötland som stod på programmet. Den tredje och senaste gången var på resan från syd till nord i öst.
Göta kanal ringlar sig fram till Snöveltoprs bro där sjön Asplången tar över. Det var givetvis en stor fördel att enbart gräva där det behövdes och låta naturens egna lösningar ta över transportvägen. Mellan Hulta sluss och Norsholm har de indelta knektarna återigen huggit in i den östgötska myllan. Där tar sjön Roxen över. På andra sidan sjön, i väster tar Bergs slussar över. Vi besökte platsen under vår turné i Östergötland.
Därefter gör kanalen en skarp gir norrut innan den återigen tar en mer västlig kurs igenom Ljungsbro. Kanalen delar chokladstaden i två delar och för att kunna passera kanalen så byggdes en akvedukt åt kanalen. Vi körde under den flera gånger när vi bodde i Ljungsbro.
När vi skulle resa till Motala så tog vi den mycket vackra norra vägen om sjön Norrbysjön, från Ljungsbro och nådde fram till Borensberg. Där tråcklade vi oss över kanalen och Motala ström. Kanalen och floden har olika sträckningar, om än parallellt. Vi körde på den södra sidan om sjön Boren fram till Motala. Vi tittade på utloppet i Vättern och senare även slusstrapporna vid Borenshult i ett ösregn som var omfattande.
På andra sidan Vättern på Västgöta sidan, besökte vi på en påskresa. Allt var stängt men det var ändå intressant att har varit vid Forsvik. Forsvik ligger en bit in i vikarna från Vättern så det är logiskt. Lika logiskt som att nästa sjö, Viken och det här hit som kanalen är dragen.
Vid Tåtorp fick knektarna återigen slita för att få ihop vattenvägen. Sträckningen är nu rakt norrut för att nå fram till Töreboda. Hit kom vi under pandemin i det som kom att kallas Hemstern.
På resan norrut passeras Hajtorp och Norrviken, som vi passerade under vår påskresa i år.
Lyrestad är nästa plats och dit kom vi under pandemin på en Hemesterresa. Kanalen viker av mot nordväst för att nå fram till Sjötorp, en plats som vi stannade till vid i påskas.