Frukost i vanlig ordning i samlad trupp, diskuterande planerna. Därefter var det avmarsch till den stora bilen, den som packade in sex sittande. Väl på väg så var det ytterligare en vägavstängning som gjorde att vi fick ta ytterligare en omväg för att fånga upp ungdomarna. De fick sitta i extra sätena i bagaget, mest för att de var de vigaste av oss alla, lagom unga människor och att det var bättre än att ta två bilar.
Fredriksdalsparken
För alla som växte upp med Nils Poppes folklustspel på trettondagen så är det helt och hållet förknippat med Fredriksdal. Nu var vi på väg dit. Vår vänner har långa traditioner på platsen eftersom de är engagerade i en årlig marknad. Men, att vara deltagare gör kanske inte att platsen hinner utforskas.
Det var gott om parkeringsvakter, mycket gott om dem, denna midsommarafton. Vi var nästan så att vi hängde på låset och fick en parkeringsplats nära entrén. Inträde erlades och vi knallade in. Passade på och plocka till oss varsin gammal rostig nyckel som var biljetten till den guidade turen som vi spetsade in oss på. Tog till höger och förbi teatern till höger och museet över Nils Poppe till vänster. Vi fortsatte fram till delen som har byggt upp en äldre stadsmiljö. Det var här som våra vänners dotter träffade sin pojkvän för första gången. Tog en runda midsommarängen och till ladugårdarna som ligger precis bakom herrgården. Väl där en lite paus innan det var dags för den guidade visningen.
Fredriksdal byggdes som sommarnöje. Det var en välbeställd vrakbärgare som finansierade marken och huset på 1760-talet. Det gick senare ur familjens ägo när sonen som skulle ta över faderns firma fick nobben av kungen. Stockholmarna ville ha denna lukrativa verksamhet för egen del. Det var skiftande ägande under 1800-talet för att i slutet på århundradet så tog Oscar Trapp över gården. Hans hustru avled strax efter och Trapp gifte om sig med konstnären Gisela Henckel. Allt detta berättade guiden för oss under visningen som förde oss från ingången på framsidan av huset till ingången på baksidan, genom att gå runt byggnaden.
Trapp var en aktiv herre i både lokalpolitiken och i rikspolitiken. Han var drivande bakom frågan att få till en enhetlig färg på den svenska flaggan. Fortsättningen på Fredriksdals historia handlar om Gisela. Hon fortsatte att bo i huset efter Oscars död 1916. Hon var konstnär och inte en jordbrukare som Fredriksdal allt mer kommit att förvandlas till. 1918 donerade hon allting till Helsingborgs stad. Men det fanns villkor. Hon skulle få bo kvar så länge hon ville, vilket var fram till 1937. Hon flyttade till Arild, en plats som vi besökt tidigare, där hon levde fram till 1958.
En orsak till att hon valde att flytta var det andra villkoret som hon ställde. Fredriksdal skulle bli Friluftsmuseum och botanisk trädgård. Det drog folk och det blev lite för mycket att bo i ett hus som det tittades in i, som en del av museet.
Lunchen hämtades från bilen och det var den traditionella midsommarmenyn med potatissallad och kyckling. Det var nästan för kallt att sitta under den lummiga trädgrönskan. De skånska midsommarfirarna började strömma till i allt stridare strömmar och vi var mer än villiga att lämna plats i parken. Vi var klara med Fredriksdal och det var dags för nästa Helsingborgs upplevelse .
H99
1955 hölls en bomässa i Hälsingborg som det stavades på den tiden. En paviljong byggdes upp norr om kulturhuset och en pir, kallad Parapetern byggdes ute i Öresund. Utställningen var en uppföljare till Stockholmsutställningen 25 år tidigare. Det är här som funktionalismen visas upp för en bredare publik. Idag finns enbart Parapetern kvar.
44 år senare öppnade en ny bomässa i Helsingborg, kallad H99 som en uppföljande till den tidigare mässa. Den låg på samma plats som H55 och den gamla paviljongen byggdes upp igen. Det byggdes även 13 huskroppar i nyfunkisstil och det var dessa som vi var på väg att titta på. Vi kom den gamla vägen till färjorna i Helsingborg. Inte den moderna själlösa vägen som är en ack så effektiv transportled, utan den fina, vackra vägen, som är nära på värdelös som transportled. Å ena sidan och å andra sidan.
Bilen parkerades och vi tog en promenad längs kajkanten där H99:s hus tittade fram som nyfikna fågelungar när mamma kommer med mat. Funkisstilen lyser som en neonskylt på Broadway och det var inte svårt att se var mässan varit. Parapeten låg som skydd mot havet och vi tog oss fram i folkvimlet. Förökandes att kombinera två motsatser, att beundra arkitekturen och samtidigt undvika att gå på mötande människor. Det gick och vi passerade mässområdet och kom fram till Gröningen en öppen gräsyta vid kanten av Öresund. Det var gott om solbadande människor.
Bomässan H99 har haft en storpåverkan på det efterföljande svenska bostadsbyggandet. Den var omtalad redan i sin samtid, med ca 400 000 besökare, dubbelt så mycket som man räknat med. Det har gjort flera program om H99 i olika arkitekturprogram, bl.a. Arkitekturens pärlor. Vi kom inte in och fick titta mera men det var en upplevelse att få se det i verkligheten. Det går att komma tillbaka fler gånger, för vi hade nästa punkt på programmet.
Över sundet
I år hittade vi inget som vi bara måste se i vårt grannland, förutom det nästa obligatoriska besöket på Almas restaurang. Kompromissen blev att parkera bilen i Sverige och ta färjan över sundet och sedan gå till matstället. Med tanke på vilket kort avstånd det är var det en bra kompromiss. Kanske inte ekonomiskt fördelaktig, det gick lite på ett ut. I ett parkeringshus i Knutpunkten, så högt det gick att komma ställde vi fordonet, bytte om till finkläder och så mot båten. Biljetter köptes till alla och så ut på det böljande havet. Det var sjögång, inte mycket men tillräckligt för att kännas av en som är känslig för detta.
Minnen om tidigare båtresor på väg mot tågluffning på kontinenten dök upp, det är många år sedan. Trafiken var effektiv då och ännu mer effektiv i dag med eldrivna färjor. Strax under halvtimme och man är på plats där världen börjar. På andra sidan sundet.
Ut på gatan och så började vi rabbla upp vad som måste tittas på. Först ut var en tygaffär. Sedan var det ett akvarium.
Öresundsakvariet
En anledning till att inte ta bilen med över sundet är att det går ett Ironman lopp i Helsingör. Staden stängs ner och spärras av, samtidigt som det kommer en hel del besökare. Det var inte långt till platsen för akvariet. Vi traskade i samlad trupp genom kravallstaket som omgärdade banan och över vägar som bilar skyndade fram på för att hinna med innan de stängdes av. Det är några timmar kvar men…
Det var ett fint akvarium som specialiserar sig på vatten varelser som fiskats ur Öresund. Kassörska berättade att det var danska fiskar, men vi höll inte riktigt med om det eftersom sundet är ett gemensamt arv. Det var tre olika salar med akvarium, var och en med sin särart. Det första handlade om de som levde i strandkanter med grunt vatten. Det andra var större tankar med stora fiskar, som torsk och långa. Det tredje rummet innehåll mindre akvarier, nåja klart större än vara vanliga amatörtankar. Här var det mörkare vilket tyder på arter om lever lite djupare i havet. Det fanns väldigt mycket olika sorters fisk. Några var kända i bara några få individer, så det var tacksamt att kunna få se detta. Det var en dansk gymnasieklass som fiskat upp arten.
Fiskarna matades och med det följde en guidning av en av de anställda som gjorde vad den kunde för att få till bra dansk-svenska. Det var trevligt.
Almas restaurang
Det blev en ny promenad genom staden. För fjärde året i rad så skulle vi äta på samma stället. Vi bad att få sitta ute på gården och det gick bra. Vi fick beställa och det gick bra. Vi fick vår mat och det gick bra. Vi hade det trevligt. Det hade förmodligen ett stort svenskt sällskap också. 16 personer fördelat på två olika bord. Det bars in en hel del alkohol. Det var lite oklart vem som beställt vad till maten och i vilken av de olika omgångarna som matens beställts som skulle till vem, samtidigt som halva gänget var ute för att röka. Det blev minst sagt förvirrat. Eftersläntrarna fick sitta vid ett annat bord och naturligtvis skulle det pratas över gången. Alkohol har en liten sidoeffekt och det är man hör sämre, vilket resulterar i att ljudvolymen gick upp. Skålades gjorde det också friskt. Vi insåg att vi skulle må bra i morgon, men det skulle inte alla svenskar på stället göra.
Vi hade mycket trevligt och maten var till och med godare än vad vi kom ihåg, vilket var glädjande. Prismässigt var det till och med billigare än vad vi förställt oss. Samtidigt som vi gjorde oss klara att lämna restaurangen, Helsingör och Danmark kom det killgäng på ca tio personer och där börjades det med alkohol. Det var läge för en livad kväll. Utan oss.
Det var inte långt till färjan och det var bara att traska de knappa 500 meterna. En som inte skulle traska lugnt och stilla var en kraftigt påverkad man som ensam skulle ta sig ombord på färjan. Det gick inte. Han gick rakt på en kvinna och stöp raklång i backen med blodet skvättande. Vi passerade de färska blodet på marken samtidigt som vänliga människor hjälpte honom på fötterna. Hon berättade senare att ögonbrynet hade spruckit. Det brukar blöda bra när det sker.
Resan över gick bra och när vi gick i land kom ordningsvakterna med en rullstol för att gå ombord. Det verkar som mannen kom med trots allt. Bilen hämtades och så blev det till att köra hem till stugan en midsommarafton rikare.
Andra liknande platser som vi besökt
Coronamidsommar år 6 – dag 1 – Midsommartrafiken
Coronamidsommar år 6 – dag 3 – Ängelholm – Ett UFO i Sibirien – Kalas i år igen
Coronamidsommar år 6 – dag 4 – Koenigsegg – Skånska Flygflottiljen F 10