Södra Östersjön – Dag 10

Rostock har sett mycket av krig och förstörelse. Här är historien mycket närvarande.

Rostock

Regnet var inte roligt, inte kyla heller så vi beslöt oss för att åka hem och lämna Östersjöns södra strand till sitt öde. Första anhalten på hemresan blev Rostock.

Staden skulle bli den sista anhalten på det nordtyska äventyret. Det gällde att först skaffa en biljett med färjan till Danmark och sedan for vi in mot centrala staden. Det var inte mycket bevänt med historiska upptäckter utan nu var det ett lugnt och stilla tempo i stadens shoppingkvarter som gällde innan det var dags att fylla upp bilen med godsaker ur traktens lokala taxfree, eller nästan i alla fall, handel.

Kyrkorna syntes på långt håll när vi närmade oss de centrala delarna från hamnen. De är av senare datum. Rostock bildades i gränslandet mellan slaver, saxare och danskar och det blev konflikter, många under senare delen av vikingatiden och tidig medeltid. De tre tidiga små städerna fick stadsprivilegier 1281 av den danske kungen och handelprivilegier ca 30 år senare. Området runt staden utökas och därmed också tillgången på trä och byggmaterial. Något tiotal år senare enas de tre olika stadsdelarna och en mur byggs runt hela staden. Staden blir en del av den nordtyska Hansan och det är framför allt handeln från Nordsjön, till östra Östersjön liksom handeln på södra Norge som är de viktigaste. Universitetet i Rostock grundas 1419. Staden blir tidigt protestantisk. Efter Martin Luthers besök i staden 1531 beslutar stadens råd att byta till den nya kristendomen.

Rostock som redan haft en nedgång i och med att Hansan försvagades under senare delen av 1500-talet. De meckelburgska furstarna passar nu på att lägga Rostock under sig och styr staden när, 1630 svenskarna kommer till norra Tyskland för att delta i det trettioåriga kriget. Under de kommande 200 åren drar kriget fram i Meckelburg och Rostock. Svenskar och danska passar på att inta staden några gånger och plundrar den eller kräver skatter och tributer. Svensktullen infördes tidigt efter ankomsten till Tyskland och Rostock betalade så sent som 1654 fortfarande skatter till svenskarna. Westfaliskafreden gör slut på fientligheterna men staden har svårt att komma tillbaka. Inte minst för att en tredjedel av staden den 11 augusti 1677 brinner ner. Drygt 20 år senare drar nästa krig igång som drabbar staden hårt, det stora nordiska kriget (1700-21). Därefter följer Sjuårskriget (1756-63). Staden anfalls och plundras och krävs på skatter. Samtidigt passar de meckelburgska furstarna på att ytterligare stärka sin ställning genom fördragen från 1755 och 1788.

Det är i slutet av 1700-talet som Rostock sakta börjar återhämta sig ekonomiskt. Napoleons framfart på den europeiska kontinenten och införandet av den brittiska kontinentalblockaden gör att handeln över Rostock skjuter fart igen. 1806 intas staden av fransmännen och befolkningen tvingas bl.a. tjänstgöra i den franska armén. Ekonomin går ner igen.

1800-talets industriella revolution medför ett stort uppsvings för staden. Först genom vetehandel men från ca 1850 en växande industri i huvudsak varvsnäring. Uppgången pågår ända fram till Första världskriget men med stora kostnader för arbetarna som lever under närmast feodala förhållanden, något som avtalet från 1788 sett till. I efterspelet till kriget störtas furstarna och Rostockborna är högst delaktiga och pådrivande. Under mellankrigstiden flyttade viktiga rustningsindustrier till Rostock som var med och producerade bland annat ubåtar. Som en följd flygbombades staden hårt och nästan hälften av alla bostäder förstördes. Förvarningar om kommande flygräder gjorde att de civila förlusterna stannade vid drygt 200 döda. Det blev den sovjetiska Röda armén som i maj 1945 kom att ockupera staden. Rostocks strategiska läge gjorde att det satsades stora summor på utbyggnad av hamnen, som kom att bli DDR:s viktigaste samt på de båda varven som kom att bli hörnstenen i Rostock. Staden återställdes delvis redan under kommunisttiden till sin forna prakt men i samband med återföreningen 1991 restaurerades ännu mer av den gamla stadskärnan.

Det var ganska mycket vi missade när vi vandrade längs den stora köpgaten och tittade på de mycket vackra huset. Det hade säkert kostat flera förmögenheter att renovera alla dessa hus och inte minst bygga upp staden efter bombningarna under kriget. Det blev inte mycket historia men väl några inköp. Nästa gång ska det bli mer historiska utflykter.

Det blev en timslång förjeresa till Danmark och sedan satte vi fart mot Helsingör. Vi lyckade ta oss till färjan i sista sekunden, vi handlade en biljett, körde ombord och bomen fäldes bakom bilen och nästa resenär fick vänta till nästa färja. Nu var det bara den svenska sträckan kvar på den här resan.