Seglats på Östersjön – dag 6

Sagoslottet i Schwerin. Det arbetas intensivt på att få slottet klassat som världsarv.

Det var lite över ett år sedan vi kom den här vägen till och från Prag på vår påskresa och för alla del även när vi reste hem från vår resa längs södra Östersjön, för ett antal år sedan nu. Nu var allting nytt. Vi behövde lära oss var frukosten var och hur det gick till och inte minst det faktum att vi hade en tid att passa. Kl 8:40 skulle vi samlas i zebrabaren för att få åka på dagens utflykt. Frukosten var ordentlig och nu har vi kollat av vad som finns det kommer att bli lättare att hitta ett riktigt bra morgonmål.

Schwerins järnvägsstation

Vi var några minuter för tidiga och fick sitta och vänta innan det var dags för vår ledsagare att ta oss ut till bussen. Det var en lite mindre buss, men vi var 20 resenärer som skulle med och vi hade alla tillräckligt med plats. Vår guide var i första hand spansktalande, MSC Poesia har sex officiella språk, italienska, spanska, portugisiska, franska, tyska och det som vi klarar oss bäst på engelska. Vår engelskspråkiga guide skulle dyka upp senare i Schwerin. Resan tog ca 1,5 h och vi stannade utanför järnvägsstationen. Det var en byggnad som låg vid busstorget och det gjorde att vi fick en bra blick över den ganska gula byggnaden från förra sekelskiftet.

Järnvägen hade kommit till delstaten Meckelburg-Vorpommerns huvudstad i slutet på 1840-talet. Ett tiotal år senare kom en arkitektonisk stil som kom att kallas för Gründerzeit, och den sträckte sig fram till 1870-talet. Stilen är delvis parallell med historismen, men det var i Gründerzeit som teglet murats i. Medan vi stod och beundrade fasaden passade några i sällskapet på att gå på toaletten och handla drick. Rekord värmen i Centraleuropa har ännu inte släppt sitt grepp även om det var mindre varmt idag. Bettine hade kommit från Lübeck på morgonen och tog över ansvaret för svenska, amerikaner, koreaner och några andra engelsktalande nationaliteter och samlade ihop oss och började berätta.

Schwerin

Första frågan var om mamma fick följa med på turen. Hon bodde i Bayern och besökte sin dotter denna arbetssöndag. Hon väntade på lagom avstånd från den andra gruppen så uppenbarligen var det inte helt OK att ta extra personer till betalande grupper. Vi hade inga problem med det eftersom vi ändå hade svårt att hålla ordning på vilka som var med på vår kryssning.

Runt år 500 kommer slaver österifrån och grundar en borg på platsen som idag är Schwerin. De stannar kvar länge i området. Runt 950 beskrivs en borg, av en resenär som passerar området, som slavisk. Schwerin ligger en bit ifrån Östersjön, ca 70 km, men den ligger vid den södra ändan Schwerin sjön som är Tysklands fjärde största insjö. Från norra ändan är det inte långt till Wismar och havet. Kanske är det därför som danskarna försöker sig på att ta området. De lyckas inte. Henrik Lejonet, stammade ursprungligen från Bayern och var kusin med den kanske mer kände, Fredrik Barbarossa. Han expanderade sitt rike och regerade ett stor stycke mark, mellan alperna och Östersjön och från Westfalen i väster till Pommern i öster. Han liksom många andra vid den här tiden, mitten, slutet av 1100-talet, satsade på korståg mot hedningarna. Inte sällan slaverna. Han gav sig också på Schwerin och misslyckades första gången 1147 men 13 år senare var landet hans. Området koloniserades snabbt och munkarna flyttade in och 1171 invigdes domkyrkan.

De som skulle gå på toaletten och handla dricka kom tillbaka. Bettine som vår ledsagarinnan hette tog oss med via en gata som heter, Zum Bahnhof, (till järnvägsstationen) vilket blev lite komiskt eftersom vi gick därifrån. Nedför backen kom vi fram till de vackra vyerna vid Paffenteich, (Påvedammen). Vi promenerade längs den västra sidan och tittade på Arsenalen, på Petermünscher och hon berättade historierna. Hon pekade också ut hus och framför allt stadens kände arkitekt som ritat ett antal byggnader i Schwerin.

På dammens kortsida visade hon på en staty som hon berättade kom från DDR tiden. Schwerin låg i  den ryska ockupationszonen som blev en del av DDR. Statyn saknade helt mening och betydelse utan var bara något som skulle bli arbetarnas paradis. Hon berättade också om hur östtyskarna hade satt press på sin regering och ville ha mer frihet. Det började i liten skala, mötet i kyrkorna på måndagarna. Dresden var där som de stilla protesterna först började, men spred sig snart till andra delar det kommunistiska Tyskland. För varje vecka ökade antalet människor som krävde förändring. Bettine berättade att utanför Arsenalen tändes tusentals ljus varje vecka som ett slags protest. DDR regimen slog redan 1953 ner protester med våld. Ungrarnas uppror 1956 slogs också ner liksom de i Prag 1968. När polackerna i Gdansk 1980 började protestera så gjorde den polska generalen Jaruselwski en statskupp och införde en hård regim. Spänningen om vad som skulle hända med protesterna i DDR var en följetong under hösten 1989. Ungrarna hade redan rivit gränsen mot Österrike och genom den öppna gränsen strömmade unga östtyskar till väst och ett, vad de hoppades, bättre liv.

Situationen spetsade till sig och till slut var uppgörelsens timme där. Protesterna var manstarka och de tyska inrikestrupperna var utplacerade med skarp ammunition. Heta linjen mellan Berlin och Gorbatjov i Moskva gick varm. Gorbatjov stödde inte en våldsam lösning på problemet och den tyska regering valde att dra tillbaka trupperna. Gränserna öppnades och kommunismen i Östeuropa låg på sin dödsbädd. Allt symboliserat av en meningslös staty vid en Pfaffenteich i Schwerin. Kanske har det meningslösa konstverket fått en mening.

Från dammen, som via kanaler var förbunden med Schwerinsjön, vilket förklarade passagerarbåtarna i vattnet, gick vi på Friedrichstrasse, in i gyttret av medeltida gatumönstret.

Delade länder

Mitt på Friedrischstrasse stannade Bettine gruppen och berättade lite om byggnaderna och Schwerins katedral som vi skymtade mellan husen i gränderna. Hon tog också upp den diskussion som ett par på vår resa hade pratat med henne om. Tyskland hade varit delat liksom deras eget hemland, var nu, Korea. Det finns anledning till att stanna till och göra jämförelsen mellan de två delningarna. Likheterna är uppenbara, båda länderna delades av Andra världskrigets segrarmakter. I båda fallen misslyckades de med att hitta en helstatslösning på problemet. En kommunistisk diktatur stod mot en västerländsk demokrati eller i valde delar i Korea, en nationalistisk diktatur eller militärstat.

Skillnaderna är dock stora. Koreakriget gjorde att landet skövlades för att avgöra vem som skulle styra riket, medan Tyskland skövlades för att underkuvas efter sina krigsbrotts anfall på grannländerna. Korea var inte en angripare utan hade hamnat under det japanska förtrycket. När Sovjetunionen föll så upphörde stödet till Berlins diktatur, medan Nordkoreas beskyddare har vuxit sig starkare under åren sedan Andra världskriget och där ser det just nu dåligt ut med ett enade. Donald Trumps agerande har varit som allt, oförutsägbart, men han verkar ha kommit i bakvattnet till den Nordkoreanska familjestaten.

Bettine ledde oss med van hand genomstaden till torget. Där stod på ena sida rådhuset och på andra en saluhall som inte användes och man visste inte vad man skulle använda den till. Bakom saluhallen stod katedralen i Schwerin, de äldsta delarna från Medeltiden. På ett monument framför saluhallen stod Henrik Lejon som segerherre. Bettine var noga med att påpeka att det var mycket humor i monumentet som var litet, i förhållandet till de gigantiska monument som kan beställas. Det var kanske heller inte det mest smickrande som gjorts. Bilder ur Henriks liv visades och det fanns bilder som Henrik troligt skulle ha dödat för att slippa se.

Hertigdömet Schwerin gick upp i hertigdömet Mecklenburg när den siste hertigen dog utan arvingar. Schwerin köptes upp av Mecklenburgs härskare. Pesten hade drabbat staden hårt på sen medeltiden, men staden återhämtade sig. Kanske tack vare det faktum att trots sitt strategiska läge i norr så klarade det sig undan skövlingarna under första delen av 1600-talet när svenska arméer marscherade upp och ner i Tyskland för att kriga med den katolske kejsare, som protestantismens försvarare. Vilken lyckad fransk intrig att tyska katoliker krigar mot tyska protestanter, understödda av svenskar som betalas av det katolska Frankrike. Den fransk strategin att hålla Tyskland delat, var mycket framgångsrikt. En av de svenska härförarna var Carl Gustaf Wrangel på Skolkloster i Uppland.

1700-talet medförde att adeln försökte sig på att ta del i den industriella revolution och det var inte lyckade försök. Staden började också en expansion. Gamla hus revs till förmån för moderna byggnader och staden expanderade ut i träskmarkerna som låg i kanten mellan sjö och land.

Hertigarna av Mecklenburg huserade i det gamla slottet, borgen i Schwerin från till mitten av 1700-talet när de valde att bosätta sig på Ludwigslust, 40 km söder om Schwerin. När de flyttade tillbaka 1835 var det ett delvis förfallet slott och tio år senare inleddes byggandet av det nya moderna slottet.

Så gick vi vidare genom gator och gränder. Inte minst gamla hus, riktigt gamla hus. Det är först nu, efter Tysklands återförening som det gamla renoveras och restaureras för att bevaras till efter världen. Tur är väl det för oss. Allt gammal är inte bra och ska inte bevars, men lite behöver vi för att se hur vår utveckling har gått. Allt nytt är heller inte bra men mycket nytt är faktiskt bättre än det som än gång varit och vi kan inte hålla utvecklingen tillbaka, även om den politiska schatteringen allt mer vinner mark, istället för att ta tag i sig själv och övervinna de svårigheter som man kan uppleva när man ska utvecklas. Så kom vi äntligen fram till slottet i Schwerin, eller sagoslottet som det kallas i reklamen och marknadsföringen.

Slottet tog 13 år att bygga och det är ett speciellt slott med mycket av det som kan ses i Disneys sagor. Annars är det Neuschwanstein, i Bayern som vi förknippar med Sagoslott. De båda herresätena är samtida, med det i Bayern stod klart tolv år efter Schwerin. Det intressant att Schwerins slott ibland kallas för Neuschwanstein i norr, så det hänger ihop. Det nr uvarande slottet är säte för delstatsregeringen eftersom Schwerin, trots sin lilla storlek, är huvudstad i delstaten Mecklenburg-Vorpommern. Gamla byggnader behöver renoveras och detta slott är inget undantag så delar var insvepta i plast för att skydda arbetare och besökare. Renoveringen och konserveringen börjar bli klar efter att hå pågått i nästan 30 år.

Idag arbetas det hårt för att få med Schwerin på UNESCO:s världsarvslista. Slottet är, eller halva slottet är, säte för delstats regeringen så den är inte tillgänglig mer än en dag per år då den öppnas upp för allmänheten. Det skulle vara något att öppna upp Rosenbad för allmänheten en dag per år och få gå in i Lövens kontor och prata direkt med makten, dem som förklarade för Trump att i Sverige gäller svenska lagar och de gäller för alla, lika. Det verkar inte som Trump förstod det, om det var Lövens knackiga engelska eller oförmåga att förstå, går inte att fastställa. USA var i alla fall inte nöjda, men i Sverige gäller svenska lagar.

Vi gick över bron som tog oss över till den så kallade slottsön, som ligger i Schwerin sjön. Vi tog vänster direkt efter bron och gick längs strandkanten under en smycke behaglig skugga. Svalkan kom från träd som stått där i hundra-hundrafemtio år och var enorma i sitt bladverk. Vi kom fram till baksidan, den som är för allmänheten. Där hade det byggts ett växthus i järn och glas. Den var svår att tidsbestämma men Crystal Palace i London och världsutställningen 1851 är ett bra exempel på den då nya byggnadstekniken. Samtida med byggandet av detta slott. Intressant nog var den nedsänkt i marken och det gick som två gångar ut från slottet mot sjön. Det gick att gå ovan på dessa och i mitten var det som en gård mellan växthusen. Det var en riktigt läcker och intressant konstruktion som är väl värd att minnas. Det i dag är en restaurang och att den här riktigt häftig. Guiden tog oss runt slottet och förklarade olika delar. Hon försökte få oss att förstå i vilket skicka slottet var i 1989 när Berlinmuren föll och vi som upplevt öststaterna kunde bara gissa. Många yngre hade säkert svårt. Det var också intressant att höra om referenserna till Berlin som hela tiden återkom. Schwerin kallas för Berlins lilla syster men referenserna var mer än bara det. Likaväl som att fransmän tycker att Paris är världens centrum och britter refererar till London så är det en av de första gångerna som jag hört att tyskar refererar till Berlin som jordens medelpunkt. Att det gjordes så före andra världskriget det är ett omtvistat faktum, men sakta reser sig Tyskland igen. Flytten av huvudstaden till Berlin, från Bonn, och trettio år av uppbyggnad efter murens fall börjar sätta sina spår. Tyskland tillsammans med Frankrike är motorn i EU och det har givetvis stärkt den tyska självkänslan. Kanske ännu mer nu när den brittiska politiken har hamnat i ett läge där en icke fungerande öbananrepublik framstår som ett mönsterland när britterna förskar att lämna EU. Storbritannien är ett land utan ledare och utan visioner och Disraeli och Churchill skulle vända sig i sina gravar om de såg imperiets ättlingar ha rasat ner i demokratins lingonliga. Det stärker bara Tyskland som det stabila landet i Europa som vågar ta ansvar och leda utvecklingen framåt för alla bästa.

Vi fortsatte att följa Bettine över bron till slottsparken. Där har det anlagts en park, en långa och smal park som flyter upp på sluttningen mot en byggnad på krönet av backen. I ett tidens tecken så var horisontlinjen mellan de två skogspartierna fyllt av en byggnadskran, ett tecken på att Europa och världen har ett bra konjunktur läge. Längst ner i parken, närmast oss stod en stor ryttarstaty, en krigisk man på en häst. Pickelhuvan, kappan och stövlarna för tankarna till tidigt 1900-tal. Bettine uttryckte det så, att stora män ska alltid sitta på en häst när det blir statyer, bara för att bevisa sin storhet. Vi tackade vår guide och lämnade sällskapet 100 meter innan hon skulle sluta guida. Vi passade på att smita in i slottets souvernirshop. Vi hade drygt 75 minuter på oss innan vi skulle återsamlas och upphämtad av vår spansktalande guide som skulle ta oss tillbaka till Warnemünde och vår kryssningsbåt.

En glass som lite energi och så begav vi oss tillbaka till torget för lite mat på café Prag. Det var ett lyckat val. Vi hade två restauranger att välja mellan och de låg bredvid varandra. Vi använde oss av den grekiska metoden och valde den som hade mest gäster. De hade god öl, så slapp vi handla det på båten, och enkla rätter, som gjorde att vi stod oss till kvällen utan att det kostade skjortan. Gott dessutom. Dessutom var det en helt annan typ av meny här än på de standardiserade kaféerna hemma vid. Tittade till en souvernirbutik i denna annars så affärsstängda söndag i Tyskland.

Kriget 1870-71

När vi närmade oss samlingsplatsen så var det en marknad med riddartema i en liten park vid brofästet till slottet. Mitt i den lilla halvrunda parken stod en hög kolonn som förde tankarna till Bordeaux. På toppen var det en valkyria i full stridsmundering som höjde sitt svärd i segergest. Det var ett monument över kriget mot Frankrike 1870-71. Tysklands kanske mest framgångsrika krig. Det var den gamle politiska räven Bismarck som intrigerade mot Frankrike och fick fransmännen att anfalla Tyskland. Tyskarna var beredda. De hade under många år byggt upp sin preussiska krigsmakt och även testat den i krigen mot Danmark 1864 och österrikarna två år senare. I slaget vid Sedan på hösten 1870 kunde de ta ett stort antal krigsfångar, varv kejsare Napoleon III var en av dem. Det ledde i sin tur till en chockvåg genom det franska samhället som mynnade ut i Pariskommunen på våren 1871.  Tyskarna fortsatte marschen mot Paris och kunde i spegelhallen i Versailles utropa det tyska kejsardömet.  Det var alltså den siste tyske kejsare som vi sett på statyn tidigare, han som abdikerade i november 1918

Vårt monument förde tankarna till alla de franska som vi sett i, i stort sett varje by på vår resa, över stupade franska soldater i de två krigen på 1900-talet. Det var ett sorgligt antal namn som fanns på de fyra sidorna av kolonen, namn över stupade tyskar från Meckelburg-Vorpommern. Uppskattningsvis 800 ca namn. Totalt stupade 45 000 tyska soldater i kriget och 140 000 fransmän. Som kom guiden och bussen och vi gick ombord och trötta åkte vi de knappa tio milen tillbaka till båten. Visst var Schwerins slott ett sagoslott och det var en fin stad som klarat sig anmärkningsvärd bra undan andra världskriget och DDR tiden. Striderna gick i stort sett staden förbi även om amerikanarna gjorde några bombräder över staden. DDR-tiden lämnade mer spår efter sig men 30 år av investeringar och utveckling har gjort att de östra delarna börjat ta ikapp västs försprång.

Som alltid är det för lite tid och det fanns mer att titta på, katedralen som inte var tillgänglig på grund av gudstjänst. Vi kom inte i slottet och tittade på några av dess 300 rum. Vi kunde inte ta en tur med spårvagnen eller stadsrundturen med de turistbåtarna som visade staden från vattnet. Vi kunde heller inte besök någon av de många antikshoppar som vi sett på vägen. Tiden räckte inte till. Tur var kanske det för vädret var varm även om det lugnat ner sig något.

Risken för terrorattacker

Vi tog det lugnt när vi kom tillbaka. Det skulle ha gått att göra en promenad i Warnemünde och ändå hinna till båten. Vi gick ombord och det var en hel process. Uppenbarligen är man otroligt oroligt för terrorattacker och visst skulle det vara det vara en våt dröm att spränga och sänka ett kryssningsfartyg. Det blev till att plocka ur allt ur fickorna och lägga på bandet till röntgen maskinen. Livremmen skulle av, vilket vara nära nog att strippa er undersökande reporter på platsen. Köpenhamn hade varit smidigare, de lät mig behålla livremmen och så gjorde de en extra koll av den efteråt. Ombord på båten så stod säkerhetsofficerare med en bister uppsyn och en attityd att vi var terrorister och inte gäster ombord. Petiga så in i rackarn.

Kvällen avslutades med en av dessa ombord shower som vi sett på olika TV-program om olika kryssningsbåtar. Cruise director Petra började med att introducera underhållningen och hon gjorde det snabbt på sex olika språk försök själva var putslustiga på sex olika språk samtidigt, det tar lite tid mellan skämten. Så fick vi 16 unga människor underhålla oss med allt ifrån dans till akrobatik. Det var ok. Tanken for genom huvudet att om vi har ca 100 kryssningsfartyg i världen så är det närmare 3000 personer som lever på att sköta underhållningen ombord på dessa eftersom de går i skift. Det är några stycken.

Dag 1 – Svenska landskapsgränser – Hunehals – Vårdkaseberget – Hanhals kyrka – Li Gravfält – Kolerakyrkogården i Fjärås – Fjärås Bräcka – Korv och mos i Fjärås – Ölmevalla kyrka – Gamla Varberg – Trönningenäs väderkvarn – Sommartrafiken – Simstadion i Varberg

Dag 2 – Morup – Radiostationen Grimeton – Ernst Alexandersson – Världsarvet Grimeton – Varbergs fästning – Hallands museum – Hallands historia – Kulknappen – Bockstensmannen – Fästningsmurarna

Dag 3 – Falkenbergs station – Malmö – Lindängsbadet – Pildammsparken

Dag 4 – Lund – Domkyrkan i Lund – Astronomiska uret – Lunds Universitets historiska museum – Lindängsbadet igen

Dag 5 – Tågresa till Köpenhamn – Fröken Barnes källare, igen! – Nordhamnen – MSC Poesia

Dag 6 – Schwerins järnvägsstation – Schwerin – Delade länder – Kriget 1870-71 – Risken för terrorattacker

Dag 7 – Nordlig seglats på Östersjön – Gotland

Dag 8 – Stockholms skärgård – Fotografiska museet – Gamla stan – Vasa museet – Regalskeppet Vasa – Konserveringen – Krigföringen – Utvecklingen av museet – Nordiska museet – Strandvägen – OS i Stockholm 1912 – Avresa från Sverige igen – Oxdjupet – Furusund och Kapellskär

Dag 9 – MS Estonia – Bengtskär – Tallinn – Eppingi torn – Toompea – Tallinns domkyrka – Alexander Nevskij katedralen – Estniska parlamentet – Rådhustorget – Rådhus apoteket – Lunch med underhållning – Estonia monumentet

Dag 10 – Nyenskans och Gazprom – Sankt Petersburg – Peter-Paulfästningen – Pansarkryssaren Aurora – Marknaden – Uppståndelsekyrkan – Sankt Petersburgs stadshus – Sergej Kirov – Isakskatedralen – Rysk lunch – Eremitaget – Eremitagets guld rum – Kronstadt – Neva barrier

Dag 11 – Seglats hemåt

Dag 12 – Inseglingen till Köpenhamn – Åter i Sverige

Dag 13 – Halländska affärer