Göteborgsattraktioner – Dag 6 – Volvomuseet

Volvo PV 544 och Volvo Amazon herrgårdsvagn på Volvo museet i Göteborg. Minnen från en äldre tid.

Om det är riktigt varmt eller om det regnar så passar det bra att vara inomhus. Idag var det både ock så det blev Volvomuseet i Arendal. Museet firar 20 år i år och de hade vid förra gången en riktigt bra utställning så förhoppningarna var på topp. Parkeringen löstes enkelt på den gamla kajen och redan där var det dags att ta fram kameran för att plåta de Volvobilar som besökarna hade kört dit i. Själva for vi fram i en maskin som har sitt ursprung i 1930-talets Tyskland.

Entrén löstes enkelt med en familjebiljett och så var det bara att hugga in på godsakerna. Första hallen handlade om de första bilarna från fabriken i Lundby, på den tiden när Volvo var ett dotterbolag till SKF. ÖV4 hette den första modellen och stod för Öppen vagn 4. ÖV4 4 eller Jacob som den ibland kallas kom 1926. Där fanns även en lastbil som tidigt var en produkt i Volvos sortiment. Häst och vagn kunde ersättas med ett motordrivet flak vilket gjorde transporterna snabbare och enklare. Här fanns och också en gammal Volvobuss som en gång i tiden varit transporten mellan Treskog, Gunnarskog och Arvika. Att den överlevt beror säkert på att den varit sommarstuga under många år. Sista bilen i första hallen var den första täckta Volvobilen PV 4 där PV står för personvagn.

Nästa hall handlade helt om Volvo Ocean Race. 1991 tog Volvo över efter en öltillverkare i England som sponsor av tävlingen. Vart tredje år seglas detta världsomspännande race och senare i år är starten för nästa upplaga. Här finns mycket videomonitorer som visar olika delar men också fullskaliga modeller som går att klättra in i. Kanske mer för den yngre generationen än för fullskalsmodeller av vuxna människor.

Det var dags att ta rulltrappan upp till andra våningen.

Volvo Personvagnar

Andra våningen är ett frosseri i gamla bilar. Vi ska kanske inte glömma bort att Volvo som personbilar, är ett stort märke i Sverige, men internationellt ett litet märke. Det märks tydligt på den ganska lilla mängden fordon och modeller som står uppställda och producerats. Första rummet var ägnat åt Volvos modeller från tiden före Andra världskriget. Den dansinspirerande Carioca stod längst bort i raden av motorhuvar som är tidtypiska och inspirerade av amerikanska förebilder. Här fanns två olika utförande av samma bil, en för taxi och en för privatpersoner. Dessa bilar är lite för gamla för en gammal människa som inte är tillräckligt gammal för att uppskatta dessa tillfullo. Nästa rum blev mycket trevligare.

Det första som vi ser är den gamla hederliga suggan. Det var taxibilen som tog över när den tidigare modellen tog slut. Suggan hade tydlig influens från Cariocans rundade sluttande bak, en form som förfinades och gjorde Volvos första efterkrigsmodell PV, till en bil med karaktäristisk form. Visst är det en speciell bil. Det var i den som barnstolen av kraftig ståltråd hängdes över baksätets rygg och så fick man åka där som liten. En mycket hastig inbromsning och så flög den lille parveln rakt ut genom framrutan som en projektil. Nu hände inte det för då hade ni inte kunnat läsa dessa rader. Säkerhetstänkandet som finns idag, fanns inte då och där har Volvo spelat en högst aktivroll att få lyfta fram och utveckla säkrare bilar. När PV:n i slutet på 1960-talet inte längre räckte till, till en växande familj, så investerade det i en Amazon kombi. Farfar som också hade en PV hade också bytt men till en Amzon sedan. Amazonen stod strax framför PV:n.

Utställningen följer en viss kronologi och nästa modell program som Volvo tog fram var 140-serien. Vi får inte glömma bort Volvos sportbils satsning. P1800 den framgångsrika och P1900 som inte var lika framgångsrik. P1800 var Helgonets bil och det var kuratorn på museet inte sen att visa upp. Roger Moore var fanns med på en uppförstorad bild. Tyvärr gick han bort för en kort tid sedan. 140-serien hoppade den Volvo ägande familjen som fostrat oss över, eller, för att fortsätta kuska runt med husvagn behövdes en större bil. Det blev en modell 164. En sexcylindrig motor som tog oss och husvagnen till Jugoslavien, som fanns på den tiden, och hem igen. Det var i den bilen som jag lärde mig köra i. Den stod där i ett hörn, lite undanskymd men med ett leende på grillen, kom många roliga minnen tillbaka.

Vi han med Volvo 240 också. Det blev min första egna bil. Där med var den salen avklarad med många minnen från en annan tid. Här någonstans kommer Volvos köp av holländska DAF in i bilden. Volvo 66 med sina kompisar, 343, 360 och S40 stod i egen hall. Den gamla DAFen väcker minnen, morfar hade en sådan och tro mig, det var ingen Mercedes eller BMW som slog rem-Johan från ett röd ljus, i alla fall inte de första 30 meterna. Nu följde Volvos satsningar på Rally och banracing, med STCC bilarna i pole position. Avslutningen på personbilsdelen var en lång ramp som slingrade sig ner bland Volvos lastbilar, traktorer och entreprenadmaskiner. Här visades olika konceptbilar upp. De första försöken till den nya XC90, VCC, Volvo Concept Car, där de under 1970-talet presenterade hur en ny och säkrare bil skulle se ut i framtiden. Underbettet i fronten kom sedan på 240 serien och då var det redan synonymt med en säker bil. Ett nog så raffinerat försäljningsupplägg.

Volvo Penta

Volvo investerade och köpte upp Penta fabriken i Skövde. De fick då sin leverantör av motorer och fick en avdelning för marina motorer. Gamla tändkulemotorer stod uppställde med både utombordare och inombordare. Nu är det inte riktigt ett riktigt intresse så det var att gå vidare till avdelning för tunga fordon.

Volvo Lastvagnar

Viggenplanet hängde i taket för att visa att det funnit något som hette Volvo Flygmotor. För nu var det de tunga maskinerna som visades upp. Volvo köpte 1950 Bolinder-Munktell i Eskilstuna och bildade Volvo BM. Bolinder-Munktell museet besökte vi för några år sedan och det är värt ett besök. Här stod den första baklastaren, som var en traktor med skopan, på baksidan av maskinen. Normalt var att ha motorn fram och skopan framför vilket gör att sikten inte är den bästa, men nu satte Volvo skopan på baksidan. Föraren fick vända sig om och allt såg kontigt ut, men effektivt.

Volvos militärfordon, Valpen och en lastbil fanns på plats innan den större delen av utställningen ägnades åt Volvos lastbilar och bussar. Som vi sett tidigare så byggde Volvo lastbilar på samma chassi som de byggde personbilar men med tiden utvecklades detta och visst var det spännande att se de gamla lastbils modellerna igen! Av förklarliga skäl får man inte plats med så mycket stora maskiner, även i en rymlig hall, de tar mer plats än personbilar. De vi såg räckte väl till. Mest uppskattad av den yngre generationen var en amerikansk Volvo lastbil. I hytten fanns ett helt hem i miniformat, med kö, toaklett, vardagsrum och sovloft. Ska vi tro det uppväxande släktet så är bostadskrisen löst. Jo, det fanns en förarplats också så den gick att köra också. Snart var det dags att säga adjö till utställningarna men det fanns en bonus till besökarna.

Pehr G Gyllenhammar

Volvos historia kommer alltid att ha ett kapitel med Pehr G Gyllenhammar. Han tog över företaget efter Gunnar Engellau, 1971 och stannade i 22 år. Under den tiden hann han vara med och lasera ett par nya modeller, båda en succé, 240 och 740 serierna. Nu stod hans, alla illröda, gamla tjänstebilar uppställda. En liten minihistoria över Volvos bilmodeller under 1970-, 1980- och 1990-talen. Det var dags att göra som PG gjorde för länge sedan, stämpla ut från Volvo och åka hem, många intressanta bilar senare.