Paa tur i Noreg – Dag 10

Oslofjorden utanför Oscarsborgs fästning. Det var från fästningen som norrmännen öppnade eld på morgonen den 9 april. Kryssaren Blücher träffades och sjönk i djupet ute på fjärden.

Sista dagen och resan hem är lång. Inte närmsta vägen men den som vi har tänkt köra. Trötta som vi var efter en lång dag igår kom vi iväg lite senare än vi tänkt. Det blev inte bättre av att vi gjorde ett oväntat stopp.

 

Heddals stavkyrka

Vi hade inte tittat på så många stavkyrkor som vi kanske hade önskat. Den stora stavkyrkan utanför Bergen valde vi bort av två skäl, dels att de blev en omväg och dels att den är återuppbyggd efter att ha blivit nedbränd på 1990-talet. Parkeringen låg precis bredvid vägen och vi såg kyrkan. De såg ok ut. Det blev ett par kort och sedan en kort promenad så att vi kom runt kyrkan. Nu öppnads sig kyrkan i hela sin prakt. En ny vinkel gjorde att den vann i skönhet och storlek. Det var den största stavkyrkan som vi sett på den här resan. Kanske ganska naturligt eftersom det är Norges största stavkyrka bygd på 1200-talet. Vederbörligt imponerade så drog vi vidare ut på vägarna.

 

Notodden

Vi passerade igenom Notodden som den andra delen av världsarvet Rjukan-Notodden. Det var här som Norsk Hydro började sin verksamhet och fabriken står kvar där mellan vägen och sjön. Vi passerade eftersom vi hade väldigt många mil att passera idag. Vi gjorde den fart vi kunde, först österut och sedan på fina vägar mot söder. Landskapet öppnade upp sig lite och blev lite mer svenskt när vi fortsatte söder ut med riktning mot Larvik. Att vi var i Norge kunde vi se på bergen som inte alls passar in i den svenska naturen. Det tog sina timmar att nå fram till en av de i förväg mest intressanta platserna. En plats som vi är beredda att göra en omväg på nästan 20 mil för att titta på.

 

Kaupang eller Skiringssal

Vikingar har varit ett tema som återkommit flera gånger under våra resor. Runstenar i Mälardalen, Uppland, Sigtuna, Birka, Jellinge, Trelleborgen, Hedeby och Roskilde. På resan i Norge har vi sett en hel del som har sitt ursprung i Vingatiden. När vi tittar på kartor och läser om vikingatiden så dyker tre namn upp som mycket betydelsefulla. Birka i Mälaren, Hedeby i Schlesvig och Kaupang i Norge. Kaupang betyder helt enkelt köping eller handelsplats och namnet på denna handelspalts är Skiringssal. Vi nådde fram till Larvik där platsen ska ligga. Med GPS navigerade vi oss fram men hittade det inte. GPS tog oss rätt ut i havet. Efter en god stunds letande hittade vi en lite skylt, parkering Kaupang. Det fanns små skyltar och en sommarstuga som gjorts om till någon form av museum. Stängt på måndag, till och med det… Vi tittade ut på det strandängar där Skiringssal en gång legat för 1000 år sedan. Kunde inte komma ifrån att återigen reflektera över hur nära norrmännen bygger intill sina fornminnen. En del av strandängen var bebyggd. Det fanns också information om att det fanns lite fynd från utgrävningar på museet i Larvik, men vi var på väg till nästa besök och sedan hem.

Det är inte lätt att få fram information om Skiringssal förutom att det är den äldsta norska daterade staden. Den beräknas ha uppkommit under vikingatid ca 800. Ska vi tro all den information som vi sett på andra ställen om vikingatiden så var det en viktig stad och den låg som alltid när det gäller vikingarna, strategiskt placerade. I yttre Oslofjorden, vid Skagerack och när till oceanernas handelsvägar till Sverige, Danmark, norra Norge, de brittiska öarna och öarna i Atlanten, med Island som sista anhalt. Skiringssal gick också samma öde tillmötes som Birka och Hedeby. Landhöjningen gjorde att staden kom att förlora sin position. I Birka och Hedeby kom även plundring i ett sent skede till. I Skiringssals tid är över runt 950. Kortare tid än de övriga. Harald Blåtand hade tagit makten i Danmark och skaffade sig intressen i Norge. Danerna valde andra handelsplatser, som Skien och Oslo. Vi för vår del satte oss i bilen för att ta E 18 norrut genom Vestfold. I stort sett vid varje avfart fanns det en bompeng. Det blev några stycken när vi god fart tog i riktning mot Oslo. Visst kände vi oss lite lurade på Skiringssal men nu har vi i alla fall varit där. Vi körde förbi färjan mellan Moss och Horten och kom så långt norrut som Drammen. Där hade vi sett på kartan att det gick att ta sig över till ett ställe som heter Dröbak. Dit skulle vi. Överfarten visade sig vara en underfart, under Oslofjorden. Tunneln var klar 2000 och är 7,3 km lång. Den stupar rätt ner i avgrunden och sedan klättrar den lika brant upp på andra sidan. Vi skulle kunna kalla det en kopia på Atlanterhavstunneln utanför Kristiansund. Det måste ha körts fort i tunneln och det är inte svårt när det är så mycket nerför. Fartkameror var installerade i tunnelmynningen och i tunnelslutet och sedan räknades hastigheten ut. Över 70 och det kommer hem en saftig räkning i brevlådan. Det var inte enkelt att hålla farten och det blev inte enklare av att farten sattes ned till 50 efter att vi lämnat tunnel och poliser med radarpistoler står och kollar farten. Vi klarade oss men körde helt fel väg i nästa rondell. Det blev en mil extra men så var vi på rätt väg. Nästa historiska plats låg inte långt borta.

 

Oscarsborgs fästning

Hitler hade blivit orolig för att Norge inte klarade av att ålla neutralitetsvakt. Den brittiska utläggningen av minor i norska farvatten för att hindra tyska malmtransporter från Narvik och incidenten med Altmark när en brittisk jagare tar sig långt i norska vatten, bordar ett tyskt fartyg och under tiden ser till att sju tyska sjömän dör, var talande. Dönitz som var chef för ubåtsflottan ville ha tillgång norska hamnar för att ha som baser för attackerna mot handelslederna i Nordatlanten. Kriget i Norge kallas ibland för Berlitz kriget, efter den tyska resehandboken Berlitz. Det påstås att general von Falkenhorst, när han fickuppdraget om att invadera Norge gick och köpte en resehandbok för att veta mer om landet och få fakta för att invadera det. Sant eller inte, men en bra historia. Britter och fransmän hade redan tidigt i januari 1940 gjort upp planer på att invadera Norge och Sverige. Genom att kamouflera detta som hjälp till Finland under vinterkriget skulle Tyskland förhindras att få tag i svensk järnmalm. I slutet av mars var det fortfarande aktuellt även om vinterkriget var över. 1 april kom Hitlers slutgiltiga beslut att invadera Danmark och Norge. Vid midnatt till den 9 april 1940 gick den tyska kryssaren Blücher in i Oslofjorden. Vid Dröbakssundet ligger två små öar och på dessa ligger fortet Oscarsborg. Det var hit vi var på väg.

Det var inte svårt att hitta igenom staden från stora vägen ner till Oslofjorden. Parkeringen var lite marigare och sedan var det till att leta efter en brygga där båten till fästningen skulle gå. Den gick på bestämda tider, militär precision, och biljetter köpts i en biljettautomat, misstänkt lik en parkeringsautomat. Sedan tog det en timme innan båten kom, vi hade inte kollat tiderna så noga. Vi skeppades över fjorden och kom till själva anläggningen. Det var egentligen osannolikt att det gamla fortet skulle ställa till med så mycket skada för de tyska ockupanterna. Kanonerna var gamla, krävde 25 man för att sköta och svåra att rikta. Den norska militärledningen hade förflyttat de norska soldater som bemannade fästningen och skickat nya rekryter till överst Birger Eriksen som han skulle utbilda. Läget var inte helt fördelaktigt Norge på morgonen den 9 april 1940.

Vi hoppade iland på Oscarsborg. Regnet började smyga på oss och vi försökte ta oss söder ut på Stora Kaholmen till det gamla huvudfortet vi bli. När vi kommer fram till uppställningsplatsen så ser vi två monument. Den första är en minnessten över de norska kustartillerister som gav sitt liv för Norge. Det andra är en staty över överste Eriksen. Visst är det en ödets ironi, att här står han staty, mannen som vägrade lyder den norska regeringes order att inte skjuta på tyskarna. Han blev krigshjälte. Tyskarna som följde order och dödade i koncentrationsläger, blev avrättade. Sensmoralen i detta skulle vara att man inte ska lyda order. Nu tog vi oss in i fortet och på museet. Själva byggnaden är byggd i en halvcirkel och på in sidan ligger rummen i rad. Förmodligen expeditioner och manskapsbaracker. I varje rum hade en lite utställning byggts upp. En av huvudattraktionerna var självklart sänkningen av kryssaren Blücher. Hon var huvudfartyget i den styrka som skulle inta Oslo. De tyska fartygen hade fått order att inte inlåta sig i strid med fienden utan pressa på för att nå målet. Ombord på Blücher fanns de avdelningar som skulle ta hand om den norska regeringen och det norska kungahuset. Nu slapp de undan och historien fick en annan gång. Överste Eriksen gav vid fyra tiden på morgonen order om att öppna eld på främmande krigsfartygen som närmade sig. De gamla kanonerna Aron och Moses lyckade skada kryssaren som började brinna. När hon sedan passerade torpedbatterierna på Norra Kaholmen så blev de dödliga. Hon sjönk till botten på Oslofjorden och tog med sig ca 1000 man ner. Det 200 meter långa fartyget ligger på ca 90 meters djup och på 1990-talet tömdes hon på bunkerolja för att undvika en miljökatastrof.

Nästa utställning var en vapenutställning över de vapen som det norska kustartilleriet har använt under åren. Regnet hade knappt slutat när vi gick ut på kanonområdet. Fyra tunga pjäser är riktade mot Oslofjordens mynning. Att stå och titta på Oslofjordens glimmande vatten och se något dyka upp i horisonten som kommer närmare. Kikaren hjälpte till att identifiera vad som kommer och det är en viss spänning i att se vad det är. Det är stora farkoster och de går fort och de kommer nära. Det märktes mycket tydligt när en Colorline båt på väg till Danmark gick nära och vi tittade upp mot kommandobryggan. Vi fortsatte runt ön innan det var dags att gå till båten som skulle ta oss till fastlandet. På fastlandet skulle vi ta oss till en affär och köpa med oss mat hem. Norge är inte så farligt dyrt OM man tittar nog på vad det är man handlar. Kött är dyrt medans mycket god norska fiskkakor är billiga. Kylväskan lastades och vi tog plats. Nu var det 30 mil och tre i bilen kvar av årets semester resa.

Paa tur i Noreg – Dag 1 – Steneheds gravfält – Blå-gröna vägen – Olsborg – Naverstads gravfält – Älgafallet – Fredrikstens fästning – Höytorps Fästning – Eidsvoll – Eidsvolls Jernverk

Paa tur i Noreg – Dag 2 – Gjövik – Hakonshallen och olympiskt OS guld – Norges Olympiska museum – LIllehammer

Paa tur i Noreg – Dag 3 – Ringebu stavkyrka – Rondane nationalpark – Tolga gamla bro – Världsarvet Röros – Resan mot Trondheim

Paa tur i Noreg – Dag 4 – Nidarosdomen – Biskopsgården – Slaget på Kalvskinnet – Den gamla bron – Cykelbanan – Kristianstens fästning – Trondheim

Paa tur i Noreg – Dag 5 – Slaget vid Rastaklev – Kvalviks fortet – Kristiansund – Atlanterhavsvägen – Båttur på fjorden – Ålesund

Paa tur i Noreg – Dag 6 – Åndalsnes – Trollstigen – Geiranger – Jotunheimen – Urnes stavkyrka

Paa tur i Noreg – Dag 7 – Sognefjorden – Slaget vid Fimreite – Resa längs fjorden – Balderssteinen – Höyanger – Björn Vest i Matre

Paa tur i Noreg – Dag 8 – Fiskmarknaden – Hakonhallen igen – Bryggans museum – Världsarvet Bryggan – Linbanan Flöyen – Bergen

Paa tur i Noreg – Dag 9 – Turistvägen längs Hardangerfjorden – Turistvägen över Hardangervidda – Världsarvet Rjukan – Vattenkraftverket i Vermork – Sabotaget mot tungvattnet – D/S Amonia

Paa tur i Noreg – Dag 10 – Heddals stavkyrka – Notodden – Kaupang eller Skiringssal – Oscarsborgs fästning