På vägen till Masaii Mara passerade vi Mount Longonot. Med sin 2400 meter sticker denna vulkan upp över Great Rift Valleys dalgång. Det är fullt möjligt att gå upp till toppen men ta det försiktigt.
Vaknade till den sista dagen i den första veckan. Idag skall allt det göras som vi inte hunnit göra hittils. Viktigaste är att lösa hemresan och att boka in sittplatser på flyget så att vi får sitta tillsammans. Det tog tid att komma iväg. Det var lite som att vila ordentligt för att efter resan till Mara.
Dagen började med att vi pratade med personalen på svenska skolan. Det fanns lite mer tid att prata än i måndags. För några dagar sedan konstaterades att det vuxit upp sjukhus till en växande medelklass i Kenya. Det gäller inte, och det kan vara värt att aldrig glömma, att en majoritet av världens befolkning INTE har sjukförsäkringar och tillgång till sjukvärd. Det verkar var kontroversiellt, om vi ska tro debatten kring Obamacare. Obamas pappa är för övrigt från Kenya och om jag kommer i håg rätt, släkt med Raila Odinga, som vi såg för några dagar sedan. En majoritet av kenyanerna är trots allt inte medelklass. En av de som arbetade här när jag jobbade på skolan hade avlidit, hans sjukdom gick inte att bota. Vi tog en promenad från skolan ett par kilometer mot centrum till en av de shoppingcentrum som funnits här sedan länge, Yaya. Det var mycket nytt som vi passerade. Det hade vuxit upp nya bostadskomplex och en del rent kinesiska. Det som tidigare varit små hus med stora trädgårdar var nu hem för många familjer packade i fyra-fem våningar.
Kineserna har börjat ta sig ut i världen. Situationen i Sydsudan handlar om olja. Den vill kineserna vara en del av. Det finns starka indikationer på att det kan finns olja även i de kenyanska områden som gränsar till Sydsudan. Det har funnit planer på att dra en pipeline från Sydsudan genom norra Kenya till en hamn som ska byggas på kusten mellan Malindi och Lamu. Det gäller att markera sin närvaro och det är troligtvis därför som kineserna är här. Storbritannien som varit kolonialmakten och USA håller delvis på att dra sig ur Kenya och det är något som kenyanerna påpekar. Kina ligger mycket bättre till geografiskt än både Europa och USA.
Det var som sagt mycket nytt och till slut kom vi fram till Yaya. Det var sig inte likt. Det hade byggts till flera P-hus istället för öppna parkeringar. För tio år sedan var det kontroller, vi fick regelbundna varningar om terrordåd, det blev en del av vardagen. Efter de senaste årens utveckling i regionen har kontrollerna blivit än mer rigorösa. Det var kroppsvisitationer för att komma in i köpcentrat. Det var kanske inte riktigt som en flygplats kontroll men det var metallbågar och plocka ur metallföremål ur fickorna.
Vi började med att ordna med att boka sittplatser på resan hem. Detta följdes av lunch på klassiska Java house. Vi strosade runt i de olika affärerna och avslutade med att handla lite mat och vatten innan vi tog en taxi tillbaka. Trafiken var inte alls lika illa som dagen innan. Resten av dagen tillbringades med att läsa. Valde en bok om Gustav Vasa fem döttrar, kallade Vasa prinsessorna och deras livsöden i 1500-talets Europa.
Ekvatorpassagen – Dag 1 – KLM – Schipol – Kenya Airways
Ekvatorpassagen – Dag 3 – Sheldricks – Giraffe centre
Ekvatorpassagen – Dag 5 – Gnumigrationen
Ekvatorpassagen – Dag 6 – Kenya Wildlife Service
Ekvatorpassagen – Dag 7 – Vila
Ekvatorpassagen – Dag 8 – Mera vila
Ekvatorpassagen – Dag 9 – Uhuru – 7 augusti memorial park – Det kenyanska parlamentet – Nyayo house
Ekvatorpassagen – Dag 10 – Tribalism
Ekvatorpassagen – Dag 11 – Karen Blixen – Karen Blixen museet – Kazuri – Swedohouse
Ekvatorpassagen – Dag 13 – Thika – Afrikanska Unionens fredsbevarande uppdrag i Somalia
Ekvatorpassagen – Dag 14 – Chogoria
Ekvatorpassagen – Dag 15 – Gamla vänner
Ekvatorpassagen – Dag 16 – Nairobi