Södra Östersjön – PersResor

Marinstaden Karlskrona i en ovanlig bild från havet. Vi ser tydligt den röda Amiralitetskyrkan till vänster och Fredrikskyrkans två torn som reser sig mot skyn. Till vänster utanför bild ligger ubåtarna.

Karlskrona

Vi styrde kosan från våra hemtrakter till det sydöstliga hörnet av Sverige. Flottstaden Karlskrona stod på programmet och det var en lång resa genom det mörka Småland innan ekskogarna i norra Blekinge började skymta längs vägkanten. Det var slående hur långt ut i kustbandet staden låg. Vägen kändes väldigt lång innan de första skyltarna mot centrum dyker upp. Gatorna blir trängre och ser ut att vara av gammalt datum. Husen får färger som påminner om 16–1700-talets Stockholm och det är förmodligen för att de är jämgamla i valda delar.

Vi hade lyckats övertyga ett av stadens centrala hotell att det var lämpligt att låna ut ett rum till oss för en blygsam ersättning. Snabbt plockade vi på oss promenad skorna för nu skulle Karlskrona upptäckas. Turistbyrån tillhanda höll en mycket fin karta där alla sevärdheter av intresse fanns utmärkta och förslag på promenadvägar för att nå dessa. Därför började vi vid Stortorget där Karl XI står staty. Det var han som grundade staden 1680. Statyn som för dagen var landningspalts för fiskmåsar står mitt emellan den väldiga Fredrikskyrkan och Rådhuset, på andra sidan torget. De dominerar hela torget men tar även ut varandra och lämnar plats för den lite mindre Trefaldighetskyrkan, även kallad tyska kyrkan, på södra sidan. Med sin runda kupol märks den, i den så tidstypiska arkitekturen från tiden då staden grundandes, där av likheterna med Stockholm. Kanske inte så konstigt med tanke på att Tessin d.y. ritade flera av de större byggnaderna i staden, liksom Stockholms slott. I den vackra sommardagens solsken vandrade vi västerut mot Stumholmen och Marinmuseum.

Marinmuseum var en attraktion värd sitt inträde. Särskilt imponerade den första salen där den svenska flottans modellsamling fanns. Vilket arbete, vilka detaljer och vilken yrkeskunskap för att få ihop alla delarna. Tydliga skyltar berättade historien om Karlskrona varvet och dess båtbyggare bl.a. Chapman. Den allestädes närvarande Christopher Polhem och hans mekaniska skicklighet fanns med och det måste kanske sägas att det inte är ofta som ett litet land som Sverige får fram en skalle med sådan kaliber. Turnén genom byggnadens nedre våning fortskred och lite beroende på vad som besökaren finner intressant så finns det lite smått och gått i fler olika smakriktningar, allt centrerat kring varvet och örlogsflottan, i historisk tid. En trappa upp kom de mer moderna aspekterna in på marinens verksamhet, bl.a. en större utställning om Kalla kriget och dess konsekvenser för Östersjön. Karlskronas placering är väl vald och mycket strategisk i förhållande till Östersjön. Det var kanske inte en ren slump att det var här som U-137 gick på grund på 1980-talet.

Väl ute i friska luften avstod vi från att gå och titta noggrannare på de fartyg som ligger längs Marinmuseums kajer och istället drog vi oss in i det som kallas Barkasskjulet. Är man lite byggnadstekniskt intresserad så är det imponerande att se hur det kunde byggas en så stor byggnad med den tidens teknik. Flera olika barkasser och slupar var utställda i olika stadier från helt klara till renoveringsobjekt. Sedan fortsatte promenaden runt Stumholmen och vi ser befästningar och inte minst en av det tidiga marinflygets hangarer vid sitt strandnära läge och ramper ner i vattnet. Klockan tickade snabbt på och det hade varit en lång dag och det var dags att ta sig till hotellet, mat och vila väntade på Karlskronas upptäcktsresande.

Dag 2

Efter en givande natts sömn, ägnades förmiddagen åt att ta sig ut i den blekingska skärgården. Vi tog bilen ut till Sturkö och Tjurkö. Det var långt att ta sig med bil men mödan värt. Vid hamnen på Tjurkö kunde Karlskrona stad betittas från havet och det var nära. Inte undra på att det var här som en del av stenen till staden bröts och transporterades med båt över fjärden när husen anlades på 1600-talet. Karlskrona är så präglat av flottan och befästningarna, att det också gick åt mängder av sten till alla fortifikationsanläggningar. Det finns även en sådan på ön, Tjurköskans. För att skydda de svenska marinbaserna bildades Kustartilleriet och det var dessa som anlade en skans på ön. Fullt funktionsduglig även idag med elektricitet indraget i de fuktdrypande underjordiska rummen där allt från proviant till manskap kan inhysas i händelse av ofred. Dock är den säkert lätt att slå ut av en angripare som känner till var den ligger och det kollas lätt på Google. Fortifikationen är officiellt tagen ur bruk. Det är dock inte grannön Kungsholmen som har en färjeförbindelse med Tjurkö och den ön får man inte berätta om, även om det via turistbyrån går att ordna med ett studiebesök.

Under 1800-talet upplevde Tjurkö ett enormt uppsving när stenbrottet på ön började leverera granit till den tyska expansionen. Nära, bra material och billigt. Det krävdes så mycket folk till stenbrytningen att ägaren var tvungen att låna in fångar från fångvårdsstyrelsen för att få ihop det. Spåren efter den intensiva brytningen syns tydligt på ön. Dags att dra sig tillbaka mot staden och färden gick tillbaka över Sturkö. Även här finns en skans anlagd, nästan identisk med den på grannön. Det var här vi hade den stora turen att få se en livs levande havsörn sitta på en stolpe i skuggan och njuta av tillvaron. Vår närvaro tillhörde inte den kategorin och den lyfte och försvann med ett graciöst flaxande, innan kameran han tas fram, vacker var fågeln. Efter lite sightseeing med bilen på ön stannade vi till på Sturkö rökeri och fick oss en tallrik med sill och rökt fisk, det var gott! Åter till Karlskrona.

Gårdagens promenad hade inte gjort staden rättvisa och det återstod en hel del av den föreslagna vägen. Vi tog på oss promenadkängorna och gav oss ut i solskenet. Nu bar det av västerut från Stortorget. Första anhalten blev att vi tittade in på gården till Blekinge läns museum och nog var det lockande att ta sig en tur om men minnena från besöket på marinmuseum sa att vi inte skulle hinna med något annat. Vi fortsatte i stället utöver Fisktorget och hälsade på den gamla gumman som stod staty mitt på torget och sålde sin fisk. Fortsatte längs kajkanten bort mot Ekholmen men svängde sedan söder ut mot Karlskronavarvet. Spänningen steg något när vi närmade oss. Varvet med sina dockor insprängda i berget av geniet själv Christofer Polhem, låg bara, bokstavligt bakom hörnet. Där låg det, bakom en hög mur, det gick inte att se något och det var en besvikelse. Vi följde muren så långt det gick och vid en port kunde vi titta ut över delar av varvsområdet och de berömda dockorna. Namnet på den nuvarande ägaren stod högst upp på en byggnad och jo, även i Sverige måste vi kanske ha några militära hemligheter som vi väljer att skydda. Det var i alla fall kul att få se dessa saker i verklighet som vi tidigare bara hört och sett på TV. Promenaden fortsatte och vi letade konsekvent upp den skuggiga delen av vägen för att finna någon svalka mot solen som slösade med sin energi.

Vi tog oss via Amiralitetsgatan till ingången till flottbasen och tittade på den järnväg, nu ur bruk, som går under staden från fastlandet direkt till Marinbasen. Vi fortsatte vår vandring och tittade på de byggnader som byggts upp under århundradena får att tjäna vårt militära sjöförsvar. Vi kommer fram till Amiralitetskyrkan som är en fantastisk byggnad i trä och väldigt fin. I kamp med en busslass tyska turister försökte vi insupa intrycken från interiören. Vi hälsade på gubben Rosenbom innan vi avslutade vår färd runt Karlskrona med att njuta av en glass i skuggan av ett träd och tittade ut över vattnet där båtarna for förbi på väg mot sina mål. Vårt mål var nu fullbordat och det var dags att sova en gång till innan färden ställdes mot grannlandet i söder, Polen.